Hej vänner!

 

Kometen med det sexiga namnet 12p/Pons-Brooks är på väg och kommer snart vara synlig på himlen. Den var senast här 1954. Alltså året då jag föddes. Den kommer nämligen förbi var 70:e år. Så om jag inte kollar in den nu i år, kommer jag aldrig få se den. 

 

Jag är således jämngammal med detta järtecken från rymden. Undra vad den bär med sig för budskap. Förra gången var det väl antagligen för att uppmärksamma att ett gossebarn fötts på Sundsvalls lasarett. Ett barn vars tillkomst nog var en lika förvånande som glad händelse, för barnets föräldrar. De hade nog egentligen inte planerat detta så noga. För det var ju tio år sedan de senast behövde byta blöjor på någon unge. Så dyker jag liksom upp, så där på sladden. Kanske tänkte de att man inte bör slarva, när en komet är på väg. Då kan ju vad som helst hända. 

 

Apropå järtecken läste jag att en bekant fått besök av en härfågel. Denna fågel ansågs ju förr varsla om krig och ofärd. Den låter rätt kul. ”Pop, pop, pop eller något åt det hållet. På latin heter den förresten Upupa epops vilket verkar vara ett onomatopoetiskt namn.

 

Kometer och härfåglar varslar alltså om elände i denna onda tid. Å andra sidan har jag sett båda sakerna i tider som jämfört med nu, var alldeles utmärkta. Nils Ferlin har ju skrivit en dikt om: ”Den stora kometen”. I den beskrivs hur folk i sin oro gör bot och bättring, när de först ser kometen. För att efter några veckor återgå till sitt syndiga liv med sprit och cigarrer. 

 

Jag är alltså jämngammal med en komet och rockmusikens födelse. Jag har sett Hylands Hörna och ätit Raketost. Jag åt en hamburgare på den första McDonalds, som öppnade på Kungsgatan 1973. Då var jag alltså 19 bast och hade hunnit vara riktig jättekär och lika riktigt jätteledsen, över att det tog slut. Jag hade bitit det första bettet i äpplet och därefter käkat en hel jävla korg av sådana. Nu satt jag med min kompis Benke på ett ställe, som alltså serverade pannbiff i semla med pommes till. Rätt gott, men inget som bota olycklig kärlek precis. Det ända i matväg som kan bota sådant är Guinness och musslor samt en Irish i efterrätt. Om det inte är för mycket kaffe i förstås. Då blir man bara gråtmild och lite besviken. Själv har jag ju bara kaffe i min Irish numera och har därför, blivit just känslig och ofta lite blöt i ögonen.

 

Under två kungar har jag levt och ett antal regeringar har passerat. Ett ondskans imperium har fallit, för att återuppstå om möjligt än jävligare. Hydrans huvud höggs av, varpå två nya växte ut. Det känns rätt hopplöst. Men som det står i Korinthierbrevet ”Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken.” Så även om hoppet inte är etta, så är det en god tvåa. Nu skall jag gå och lägga mig. Sov gott.

 

Peter