Hej vänner!

I natt blev det normaltid. Innan dess var det sommartid. Hela detta byte av tid tycker jag är onödigt. Vet inte riktigt vad det är bra för. Dessutom måste man gå upp i mörker nu i flera månader. I varje fall om man är morgonpigg som jag är. Jag har svårt att ligga och dra mig och går ofta upp onödigt tidigt och är på rätt dåligt humör, innan jag fått kaffe. Samtidigt måste jag säga att jag tycker särskilt illa om att gå upp, när det är mörkt ute. Denna tid, är ju för övrigt ett jävla mörker, hela den. Vilket gör dessa ljusfattiga dagar ännu jävligare.

Men om allt går vägen, kommer ljuset tillbaka till våren. Ni vet sådana där kvällar, då himlen över en är mörkblå sammet och solen i väster går ner i eld. Då man kan drabbas av ett oändligt vemod. I iallafall brukar jag göra det. Vilket är lite smärtsamt och får en att tänka på livets villkor. Samt en del på det som detta liv innehållit.

Jag tänker rätt mycket på allt som hänt och rätt lite på framtiden. Det är kanske fel. Men svårt att ändra på, enbart med viljestyrka. Samtidigt är det kanske inte så konstigt. För vad som hänt minns man en hel del av. Vad som komma skall, har man ju inte en jävla susning om. Det kommer ju bara emot en, i allt större hastighet. Vilket ibland känns rätt skrämmande. För man inser att tiden framför en är rätt begränsad och att det man inte gör nu, kanske man aldrig gör.

Jag känner mig ibland rätt gammal och ibland rätt ung. För jämfört med många lika gamla men förståndiga gubbar, som kan saker, känner jag mig ofta betydligt yngre. Ibland dessutom lite underlägsen. Så har det varit så länge jag minns. Kanske är det något som många av oss som är födda i mitten på femtiotalet, har en tendens att drabbas av, om vi är lite känsliga. För våra vuxna manliga förebilder var av den typen, som ansåg det skamligt att gråta och vara ”känslig”. Riktiga karlar skulle inte gråta utan bita ihop till käkarna låste sig och knyta sina valkiga nävar i fickorna. Samt spela fotboll och kunna snickra ihop en sommarstuga. Vi som inte var sådana, var det väl nästan lite fel på. Som det sjungs i en sång, fick man försöka satsa på att ”bli en jävel på kärlek”. Gick väl så där. När jag var ung var ofta bristen på damer att träna sina färdigheter på, det som satte käppar i hjulet. Men det ordnade sig till slut. Men trots allt blev vi nog ofta bättre på det, än att bygga sommarstugor.

Det är bara att inse. Jag kommer aldrig bli musiker eller konstnär. Vilket är tråkigt. För det hade jag gärna velat bli. Jag kommer inte heller bli expert på kinesisk porslin eller målade skåp från Hälsingland. Fan vet om jag är riktigt bra på någonting. Jag kan lite om mycket. Men inte mycket om något speciellt. Det är inte riktigt sant. För jag gjorde nog ett rätt hyfsat jobb när jag jobbade. Men det gör jag ju inte längre och då hade det varit kul, om jag var bra på något annat. Som på kinesiskt porslin eller att måla nakna tjejer.

Jag har köpt jordnötter till fåglarna, För jag har börjat ge dem käk. De har redan käkat upp en förpackning som rymde tre kilo. De är mest smällfeta gråsparvar som sitter där och glufsar i sig. Men rätt många talgoxar och blåmesar också. Jag har prövat att hänga upp talgbollar. Men då kommer bara kajor och river och sliter i dessa så de faller till marken. Annars gillar jag kajor. De är smarta fåglar, som har kommit på att vi sprider käk omkring oss. De brukar sitta i flockar utanför hamburgerrestauranger och hoppas, att man skall tappa några pommes. Vilket jag brukar se till att jag gör. För som sagt gillar jag kajor. Utom när de snor mina talgbollar.

Läste ni om hur politikerna i Norrtälje höjde sina löner rejält. Kommunstyrelsens ordförande med det ovanliga namnet Bino Drummonds höjde sin lön med 23 400 kronor läste jag. Det var tydligen en löneförhöjning med 27 %. Han fick alltså lika mycket i löneförhöjning som de som städar hans tjänsterum har i lön ungefär. Nu blev folk så upprörda över detta, så förslaget fick dras tillbaka för att undvika uppror och revolution, i Norrtälje stad. För det var lite väl magstarkt i en tid när många andra medborgare har svårt att få sin ekonomi att gå ihop.

Nu tycker man att dessa politiker borde förstått att ett sådant girigt agerande, skulle göra folk förbannade. Men det gjorde man uppenbarligen inte. Så man tog detta korkade beslut. Just denna påtagliga oförmåga hos de som är rika, att förstå de som inte är det, är ju något som är rätt genomgående. Så har det väl alltid varit. Men denna uppenbara brist i att leva sig in i andras situation retar mig. Som när ovanstående kille med det ovanliga namnet Bino som kommer till sitt nystädade kontor, där papperskorgen är tömd och inte verkar ha en aning om hur den har det, som gjort jobbet.

Peter

Hej vänner!

I bibeln står det: ”Ormen var listigast av alla vilda djur som Herren Gud hade gjort.” Vilket kanske stämmer. För nu har en listig orm smitit ur sin trista glasbur i Skansens Akvarium. Dessutom har han gömt sig bra och går inte att hitta tydligen. Det är tydligen en ovanligt giftig orm dessutom. Våra inhemska ormar är inte lika giftiga, även om man blir jävligt dålig om en huggorm biter en. Men jag har hittills klarat mig. Trots att jag på sommaren oftast har varit på en ö med mycket huggormar. Men de har aldrig gjort mig något. Vi har skött vårt på varsitt håll, utan att bry oss om varandra. De ger fan i att bita mig och jag ger fan i att slå dem i huvudet. Vi respekterar varandra och lämnar varandra i fred.

Jag har läst att man förr hade husormar. Alltså en orm som brukade ligga på en sten vid kåken som man hälsade artigt på. I det antika Grekland var ju ormarna heliga djur. Läkekonstens gud hette ju Asklepios och var kompis med ormar och brukar avbildas med sådana. Hans symbol var en stav uppför vilken det ringlar sig en orm. Varför ormar förknippas med läkekonsten vet jag inte.

Det finns ju en bok av Torgny Lindgren som heter ”Ormens väg på hälleberget”. Det kommer ju också från bibeln. Men numera står är detta översatt till klippan istället för hälleberget, vilket är dumt. Så här står det:

”Tre ting övergår mitt förstånd,
fyra kan jag inte fatta:
örnens väg över himlen,
ormens väg över klippan,
skeppets väg över havet
och mannens väg i kvinnan.”

Vad det är för svårt att fatta det begriper jag inte. Tycker det är fullt begripligt. Då finns det större gåtor här i världen. Som varför en del operationsköer är så oerhört långa. Varför otäcka ryska presidenter inte förs till Nürnberg och döms där som sina företrädare av krigsbrottslingar. Varför uppenbara knäppgökar, får bli riksdagsmän. Varför äldre män skall få tillväxt av hår i öron och näsa, på ett rätt oaptitligt sätt.

Jag tittade mig i spegeln idag och kunde då konstatera att jag ser ut som jag är på dekis. För jag har inte klippt skägget på flera veckor. Så det växer helt vilt. Men jag orkar inte bry mig. Det stör mig inte om jag ger fan i att titta i spegeln. Då är det mera synd om de som utifrån ser förfallet. Ingen rolig syn minsann. En igenväxt gubbe på 68 år behöver ju knappast klä ut sig till Halloween. Se där spar man några spänn. Men jag tycker Halloween är en ovanligt fånig högtid, som gott kan läggas ner. Ovärdig på något sätt. Skelett, spöken och pumpor, för att betvinga rädslan för döden. Funkar inte på mig i varje fall.

Sverige skall få en nu ärkebiskop läste jag. Den förra skall väl pensionera sig. Hon hette ju Anje Jackelén och hennes efterträdare heter tydligen Martin Modéus. Undra varför ärkebiskopar har så fina namn. De heter aldrig Svensson eller Andersson. Fast under medeltiden hade de ännu skojigare namn. Som Olavus Lambatunga, Olavus Basatömer och Fulco Johannis.

Klockan är 8:10 och ute regnar det och är grått. Det är ta mig fan rätt grått inne också. För det är svårt att vara riktigt glad. Sedan det jävla kriget startade i februari har jag haft svårt att känna mig glad. Allt annat har känts oviktigt. Till och med mina egna åkommor bleknar bredvid detta helvete. Så jag fastnar i ett grått grubbel, över än det ena efter det andra och oroar mig. Om jag för en stund släpper tanken på kriget, så dyker istället tankar kring mord, sprängningar, bedrägerier och rån upp i skallen. Jag kan liksom inte hålla det ifrån mig. Kanske är jag deppad. Men verkligheten är ju sådan att det är svårt att låta bli. Carl Michael Bellman skrev ju en vaggvisa till sin son Carl som börjar:

”Lilla Carl, sov sött i frid!
Ty du får tids nog vaka,
tids nog se vår onda tid
och hennes galla smaka.
Världen är en sorgeö:
bäst man andas skall man dö
och bli mull tillbaka.”

Vet inte om det är så vidare bra att börja en vaggvisa på detta uppmuntrande sätt precis. Men annars är det en bra beskrivning av vår värld för tillfället. En jävla sorgeö är precis vad det är. Idag är inte Gotland så kul heller förresten. Nu börjar det regna riktigt ordentligt. Själv sitter jag ensam i Visby och känner mig grå, trött och kattlös. Det är fredag den 28 oktober i herrens år 2022. Landet har fått en ny ärkebiskop som ombud för en gud som tycks ha övergivit oss. Så denne ärkebiskop borde ringa till sin högsta chef och klaga på hans bristande intresse för människornas lidande. Något han borde ta itu med, allsmäktig som han är. Men han kanske inte orkar just nu. Sitter väl där i himmelriket och låter skägget växa och likaså håret i öronen och näsan.

Peter

 

Hej vänner!

Det skall inte bli några snabbtåg. Ni som följt denna blogg kommer kanske ihåg att jag tyckt denna satsning på jättesnabba tåg, var en värdelös idé. För jag är en konservativ gubbe, som vill att tåg skall åka i en lagom fart. Men däremot borde man rusta upp de tåg som redan finns och upprusta dessa och spåren de åker på. Samt förbättra restaurangvagnarna. Vita dukar, köttbullar med gräddsås samt fullständiga rättigheter är det minsta man kan begära. Dessutom borde man återinföra möjligheten att pollettera sin cykel. När jag var ung och åkte tåg, så fanns det också en rätt småäcklig vattenkaraff på varje vagn som skramlade trevligt under resan. Detta borde också återinföras. För nostalgiska gubbar, som Peter 68 år, saknar det ljudet. Men lägga ner miljarder på att tåget skall forsla folk med dataväskor och portföljer, en timme snabbare till Göteborg från Stockholm, verkar onödigt.

Idag har jag inga planer alls. Mer än att gå till bibblan och lämna tillbaks tre böcker som jag lånat. Jag har faktiskt läst två av dem. Annars är jag en värdelös läsare nu för tiden. Förr läste jag rätt mycket. Men de senaste åren har jag fått svårt att riktigt leva mig in i det jag läser. Vet inte vad det beror på. Jag brukar ledsna efter några sidor. Undra om det beror på den otäcka mobiltelefonen. Ibland har jag fått för mig att den förstör läsandet. Jag funderar på att lägga undan den. Men jag gör ju massa praktiska saker på den. Som köper biljetter till båten, betalar räkningar och legitimerar mig med Bank-id. Jag läser också tidningen där och lyssnar på radio. Ibland pratar jag också i telefonen med någon. Dessutom påminner den mig om saker, som jag annars skulle glömt. Så jag är beroende av den. Men tycker inte något vidare om den. Som ett rätt olyckligt äktenskap. Vi lever ihop och är beroende av varandra, i en rätt kärlekslös relation. I min telefon finns en tjej som heter Siri. Hon älskar inte heller mig. Jag frågade henne precis om hon gjorde det. Hon svarade att hon tyckte jag ”är väldigt trevlig”. Låter som hon funderar på att göra slut och försöker göra det, utan att såra mig.

Men kanske beror min svårighet att läsa romaner på något annat. Kanske är telefonen oskyldig, trots allt. Men jag kanske skall pröva att återgå till lite mer lättläst litteratur med bildstöd. Som Fantomen. Det var länge sedan jag läste någon sådan tidning. Finns den kvar att köpa? Det måste den finnas gissar jag. Ty den vandrande vålnaden, kan aldrig dö (gammalt djungelordspråk). Han lever antagligen kvar i sin dödskallegrotta med sin kompis Guran. Jag har för mig att han gifte sig med Diana och fick barn, precis innan jag slutade läsa om hans äventyr. Det tyckte jag var oerhört dumt. Han sjönk verkligen i min aktning när han visade sig vara en kille som anpassade sig till borgerligheten och kärnfamiljsidealet. Det fanns väl antagligen ett dagis i djungeln, där han på morgonen lämnade in sina fantomenbarn, innan han tog itu med dagens arbete med att stämpla sitt onda märke på Sing-pirater och annat löst folk. När han inte vabbar, förstås.

I verkligheten finns ingen Fantomen som smyger fram som en tiger och med ett hårt slag märker de onda för livet och ibland slår ihjäl dem, så de mår jävligt dåligt. Det är synd. För jag känner till ett antal som just nu förtjänar en sådan behandling. Som skulle väckas på natten av Fantis. Ty: ”Att vakna i mörkret och se Fantomen – en fasa för onda män” (gammalt djungelordspråk). Det vore rätt åt dem.

Peter

 

 

 

Hej vänner!

När jag var ung stod
jag på ett berg och
såg ut över skogslandet.

Då kom en korp
flygande och dess
skugga gick att följa
över marken.

Den kom närmare
och så passerade den
mig.

Inget annat har
jag att berätta om livet.

Mer än att jag är
en människa, som
en gång stått ensam
under en korps skugga.

Kanske är det därför.

 

Peter

Hej vänner!

Är ni rädda? Det är jag. För när man ser nyheterna på tv, är det ju för fan som att titta in i ett skräckens tittskåp. På radio och i tidningarna är det som reportage, från de nedre kretsarna ur Dantes beskrivning av helvetet. I Ukraina fortsätter de ryska ockupanterna begå krigsbrott på krigsbrott mot civilbefolkningen. I Sverige styr medlemmar ur den organiserade brottsligheten över hela stadsdelar och skrämmer medborgare till tystnad, genom våld och hot om våld. Läget är alltså förtvivlat och det är, vad jag förstår, helt adekvat att vara rädd. Men jag läste i somras att kriminologiprofessorn Leif GW Persson tyckte det var överdrivet att vara skraj. Detta då risken att man personligen skulle drabbas var så liten. Vilket är ett rätt osolidariskt sätt att tänka och knappast något som lugnar oss rädda. Ungefär som att säga något till en riktigt deppad person, att rycka upp sig. Visar att man inte förstår och respekterar andras känslor. Det finns överhuvudtaget en del, som på ett rätt överlägset sätt undervisar och förklarar hur ”det egentligen” förhåller sig och varför det är som det är. Förr var det skriftställaren Jan Myrdal som berättade för oss andra, varför de Röda Khmerernas folkmord var nödvändigt och mullornas mördande i Iran förståeligt och inte bara dåligt. Numera är några av de som vet och undervisar oss andra rädda och förvirrade, den alltid så ödmjuke Jan Guillou och av tvivel fyllde Göran Greider. Som gör kalla ideologiska analyser och verkar tycka att förvirring, rädsla och saknad, är tecken på en föraktlig svaghet. Men om man inte lyssnar och förstår, så är risken att luringar som låtsas göra det, tar över samtalet.

Men så går det som det går också. Nu har vi en talman i Sveriges riksdag som tydligen tror på bibelns skapelseberättelse och att jorden är 5000 år. Hon tror visst däremot inte på att det funnits dinosaurier, läste jag. Hon menar visst att man i skolan bör undervisa om detta, som en lika god teori och förklaring, som evolutionsteorin. Vilket är rätt skrämmande i sin totala dumhet. En annan tokmaja stod i riksdagen och sa att ”klimatkrisen, saknar vetenskapligt stöd”. Vilket inte stämmer alls. Men det skrev jag ju om i mitt förra inlägg och jag skall inte tjata. Men att vissa av de som har till uppgift att styra detta land är knasbollar, är rätt obehagligt att upptäcka.

Jag har nu nått en ålder då jag förstår att det inte finns någon auktoritär föräldrafigur att hålla i handen, när man är skraj. Ingen som vet bättre och snabbt kommer ordna allt till det bästa. Men det var politiska beslut som ledde hit och man får hoppas att politiska beslut kan leda oss härifrån. Klockan är 06:50 och snart för jag väl reda på hur många som skjutits och knivskurits i natt.

Av någon anledning kom jag att tänka på Werner Aspenströms dikt ”Sardinen på tunnelbanan, som lyder:

Jag vill inte tvätta mig med den där tvålen.
Jag vill inte borsta mig med den där tandkrämen.
Jag vill inte ligga i den där bäddsoffan.
Jag känner inget behov av det där toilettpapperet.
Jag är inte intresserad av den där försäkringen.
Jag tänker inte övergå till ett annat cigarrettmärke.
Jag har ingen lust att se den där filmen.
Jag vägrar stiga av vid Skärholmen.
Sardinen vill att burken öppnas emot havet.

Ett rätt rimligt önskemål från Sardinens sida, i en miljö han inte vill vistas och delta i. Jag vill också att burkar öppnas mot havet förresten. Gärna en kväll på strandpromenaden i Visby, när solen går ner. Gärna en ölburk med Guinness och en burk rökta musslor.

Peter

 

 

Hej vänner!

Winston Churchill sa ungefär någon gång: ”Håll tal när du är riktigt förbannad och du kommer hålla det bästa tal du någonsin får ångra!” Så jag borde nog ge fan i att skriva något idag. För jag är både sur och rätt ledsen. Det börjar bli svårt att stå ut med all jävla dumhet, alla jävla lögner och alla överdrifter. Som den nyvalda ledamoten som i Sveriges riksdag sa att oro för klimatkrisen ”saknar vetenskapligt stöd”. Vilket är ren dumhet. Tvärtom råder ju bland experter på området konsensus om att jorden för närvarande värms upp i oroande takt till följd av mänsklig aktivitet. Läs här:

https://www.folkbildningklimat.nu/vetenskaplig-konsensus-inom-klimatforskningen/. 

Så damen ifråga ger bara spridning åt en av dessa idiotiska sammansvärjningsteorier, som uppskattas av knasbollar på yttersta högerkanten. Som sprider dumhet, om allt från vaccinering, till klimatet och ”globalisternas” sammansvärjning för att ta över världen. Det är så jävla korkat, att man blir trött bara man ser, deras religiöst tokiga blick fylld av den egna övertygelsen.

Sedan alla dessa lögner i stort och smått som fyller världen med dårskap och ondska. Som alla korkade ryssar som går på att Ukraina styrs av ”nazister” under ledning av en judisk nazistiskt president som själv miste flera släktingar i förintelsen. Som inte begriper att allt är en stor lögn för att rättfärdiga ett vidrigt brott mot mänskligheten. Dumma i hela jävla sitt hjärntvättade huvud allihop.

Sedan alla genomkorkade amerikaner som gillar och tänker rösta på en narcissistisk psykopat utan omdöme och värdighet. Vad har de för jävla rutten gröt i huvudet.

Jag är också rätt trött på alla politiska slag under bältet och taskighet som tydligen är en del av det politiska spelet. Ni som läst denna blogg har nog förstått att jag inte är överdrivet förtjust i kristdemokraterna partiledare eller hennes parti. Nu läste jag i tidningen att denna partiledare hade glömt att betala räkningar på 6000 spänn under så lång tid, att hon riskerade hamna hos fogden. Men hon fixade tydligen detta innan det gick så långt. Slarvigt men mänskligt. Nu såg jag att politiska motståndare, med lust kastade sig över detta slarv. Även de som företräder ett parti som haft en partiledare som ljugit inför hela svenska folket i riksdagen, haft en justitieminister som köpte sex och en slarvmaja till partiledare, som inte heller var ett under ekonomisk ordentlighet. Just den typen av moral som används för att komma åt politiska motståndares grand i ögat, men fort glömmer stora bjälkar i det egna, tycker jag är jävligt jobbigt. Dessutom dumt.

”Hur mår du annars”, kanske ni undrar. Inge vidare faktiskt får jag nog svara. För jag går bara och väntar på en operation i huvudet. Vilket gör mig rätt rädd och orolig i perioder. Det bästa är när jag får vara hundvakt åt taxen Stefan. Han gillar att promenera på sina korta ben. Han är också mycket förtjust att sitta på en bänk och kolla på änder och sothöns. Inomhus snor han gärna en sko och står med den i munnen och ser nöjd ut. Men numera får man ofta tillbaka dojan, om man själv ser sur ut. Förut drog han som en avlöning och man fick försöka rädda skon och ställa den högt om man ville ha den kvar. Som de flesta taxar är han rätt egensinnig och envis. En riktig personlighet som är rätt jobbig, men kul och lätt att tycka om. Så det är kul att vara taxvakt.

Det är alltså fredag och det bör man fira lite extra. Även om det nuförtiden inte är så stor skillnad mot andra dagar som det vare innan min pension. Men jag skall nu snart gå och handla mat och vin. Det blir pasta med min mycket goda köttfärssås. Därefter någon god ost med ett glas portvin. Men dessert hoppar jag över. För jag brukar ändå aldrig orka det. Men M kan få en glasspinne om hon vill.

Trevlig helg

Peter

 

 

Hej vänner!

Jag är så jävla trött på all jävla dumhet och elakhet man läser om. Jag läste om en tokmaja som tydligen heter Fallenkvist. Hon är tydligen företrädare för Sverigedemokraterna och programledare i någon sorts obskyr kanal som heter Riks och tydligen sprider detta partis åsikter. Det var den tjejen som överlyckligt ropade ”Hell seger” på valnatten. Vilket översatt till det tyska blir det nazistiska fältropet ”sieg heil”. Nu påstår käringen att hon läst Anne Franks dagbok. Men fan vet vilken bok hon läst, för enligt henne är innehållet mycket annorlunda än vad jag minns. Hon har tydligen skrivit följande efter ha kämpat sig igenom de första 50 sidorna i dagboken: ”50 sidor in och hittills har Anne Frank endast slagit mig som sedeslös. Kåtheten själv.” Vilken idiot. Utan någon som helst omdöme och förstånd. Uppenbarligen ett sätt att trivialisera och förminska denna bok som för vanliga människor har blivit ett vittnesbörd om den totalitära ondskan. De som läser denna bok och efter att ha gjort så, ändå säger sig vara nazister, är uppenbarligen inte kloka i huvudet. Så dess budskap måste göras om till något annat än vad det är. Inte vara ett budskap mot den nazistiska galenskapen. Nåväl, den dumma människan med det dumma namnet Fallenkvist, kommer snart var bortglömd. Men Anne Frank som dog i Bergen-Belsen 1945 kommer man nog aldrig glömma och hennes dagbok kommer alltid vara en varning för hur det kan gå, om man inte står ondskan emot.

Jag är så ledsen över det jävla kriget. Vi har alltså fått en ny Hitler på halsen och massor av hans landsmän tycker visst fanskapet gör ett bra jobb. Det skrämmer mig att det går att påverka folk på det sättet. Förvandla dem till någon sorts lallande idioter, som förlorat förmågan att tänka själv. Som likt i romanen 1984 faller för ett helt lögnaktigt ”Nyspråk”. Ni vet:

”Krig är fred
Frihet är slaveri
Okunnighet är styrka”

Låter ta mig fan som citat av den otäcka ryska giftmördaren eller av den förra amerikanska presidenten Ronald McDonald eller vad fan han hette. Den har ju också massa anhängare som verkar helt tomma i kartongen. Vad fan är det för jävla värld. Stoppa den genast för jag vill hoppa av.

Jag har varit hundvakt några dagar. Eller rättare sagt bott med Stefan Tax och hans matte några dagar. För hon hade drabbats av nackspärr och hade rejält ont och svårt att vrida på nacken. Så jag fick vara den som gick ut med honom på rastning och promenad. Han får väl egentligen inte sova i sängen. Men det ger han fan i. På natten kommer han hoppande och lägger sig nära mig. Han brukar smita in under täcket och lägga sig bakom min rygg. Där ligger han sedan och sover. Jag orkar inte bråka om saken klockan 03:00 på natten. Det känns lite som när barnen var små och kom knallande på natten och kröp ner. Men Stefan tax ligger still och sparkas inte. Till skillnad från småbarn, som har en tendens att lägga sig på tvären och sparka en i ryggen, som jag minns det. Så man till slut går och lägger sig i en juniorsäng på en och femtio.

Nu är jag ensam igen och sitter här 68 år gammal och funderar på meningen med livet. Har ta mig fan ingen aning vad denna mening kan vara. I boken ”Liftarens Guide till Galaxen” får man svaret på denna fråga. Som av någon anledning är 42. Det är ta mig fan inte 68 har jag kommit på nu när jag nått denna aktningsvärda ålder. Inte så att jag vill bli ung igen. Men jag vill inte bli gammal och få fler krämpor än jag redan har heller. Funderar på att åka till ett spa och få massage, bada i varm gyttja och äta kruska. Verkar både nyttigt och lite tråkigt. Snart är det vinter och mörkt. Något att se fram emot. Jag är helt klart vackrast när det skymmer. I beckmörker är jag jävligt snygg. Bara så ni vet.

Peter

 

 

Hej vänner!

Här sitter jag ensam i Vasastan och det jävla kriget bara fortsätter. Dessutom väntar jag på att bli opererad i huvudknoppen. Jag har försökt få besked om när detta skall ske. Men får bara reda på att jag står i kö och inte är bortglömd. Kanske borde jag vara glad över att det inte bedöms vara mera akut än så. Men det är jag inte. För det vore lika bra att få det gjort, så jag slipper oroa mig för det. Det är en del andra saker som hänt som gjort mig orolig, nedstämd och grå. Så om ni undrar hur jag mår denna morgon, skall ni få ett ärligt svar: inte något vidare.

Klockan är 7:28 och det börjar ljusna utanför fönstret. Jag är 68 år och det är höst år 2022, efter sonen till snickaren Josef och hans trolovade flicka Maria föddes. En jävla höst med ett alltmer tilltagande mörker. Det känns jävligt långt till vår.

Det skjuts och mördas dessutom i en skrämmande omfattning ibland landets gangsters. Chicago på 30-talet verkar varit en idyll jämfört med Södertälje. Det finns ju en visa av Ulf Peder Olrog i vilken man sjunger: ”Se Sundbyberg och sedan dö, möt solen i Södertälje”. Numera är väl chansen stor att man får dö, om man vistas i någon av dessa orter. Det är ju fan att man när man tänker på vad man skulle kunna tänka sig bo i landet, skall fundera kring kriminalitetens omfattning är i orten dit man skulle kunna tänka sig att flytta. Eskilstuna, Borlänge och Södertälje går bort. Verkar vara farliga ställen där man riskerar träffas av en förlupen kula. Undra om man vågar bo i Hälleforsnäs, Morgongåva eller Övre Soppero. Det vet i fan. I Nedre Soppero är kanske för farligt redan nu.

Som Stagnelius, den lilla solstrålen, så riktigt påpekade och undrade

”Suckar, suckar äro elementet,
i vars sköte Demiurgen andas.
Se dig om! Vad gladde dina sinnen?
Kom ditt hjärta fortare att klappa,
och med fröjdens milda rosenskimmer?
flyktigt stänkte dina bleka kinder?
Säg vad var det? Blott en suck av vemod
som ur andelivets källa fluten
vilsefor i tidens labyrinter.”

En sak är säker. Om jag skall andas i någons sköte, inte fan skall det vara i det som Demiurgen valt, vad fan det nu är för figur. Då har jag bättre alternativ. Men vad gäller suckandet har han rätt och vad gäller svårigheten att minnas det som gladde ens sinnen. I varje fall denna gråa morgon år 2022 när jag är 68 år och ytterligare några månader. ”Blott en suck av vemod”.

Dikt på detta:

På Elin tänker jag ofta,
när löven faller.
Allt är nu så längesen.
I parken på en matta
av gula löv och i
blek sol gick vi mot
livet.

Vad blev det av oss
som älskat varandra.
Jag vet att vi gick vidare
och levde våra liv.
Nya kärlekar lika
starka som vår.

Men när löven faller
tänker jag ofta på
Elin.

Peter