Hej vänner!

I natt blev det normaltid. Innan dess var det sommartid. Hela detta byte av tid tycker jag är onödigt. Vet inte riktigt vad det är bra för. Dessutom måste man gå upp i mörker nu i flera månader. I varje fall om man är morgonpigg som jag är. Jag har svårt att ligga och dra mig och går ofta upp onödigt tidigt och är på rätt dåligt humör, innan jag fått kaffe. Samtidigt måste jag säga att jag tycker särskilt illa om att gå upp, när det är mörkt ute. Denna tid, är ju för övrigt ett jävla mörker, hela den. Vilket gör dessa ljusfattiga dagar ännu jävligare.

Men om allt går vägen, kommer ljuset tillbaka till våren. Ni vet sådana där kvällar, då himlen över en är mörkblå sammet och solen i väster går ner i eld. Då man kan drabbas av ett oändligt vemod. I iallafall brukar jag göra det. Vilket är lite smärtsamt och får en att tänka på livets villkor. Samt en del på det som detta liv innehållit.

Jag tänker rätt mycket på allt som hänt och rätt lite på framtiden. Det är kanske fel. Men svårt att ändra på, enbart med viljestyrka. Samtidigt är det kanske inte så konstigt. För vad som hänt minns man en hel del av. Vad som komma skall, har man ju inte en jävla susning om. Det kommer ju bara emot en, i allt större hastighet. Vilket ibland känns rätt skrämmande. För man inser att tiden framför en är rätt begränsad och att det man inte gör nu, kanske man aldrig gör.

Jag känner mig ibland rätt gammal och ibland rätt ung. För jämfört med många lika gamla men förståndiga gubbar, som kan saker, känner jag mig ofta betydligt yngre. Ibland dessutom lite underlägsen. Så har det varit så länge jag minns. Kanske är det något som många av oss som är födda i mitten på femtiotalet, har en tendens att drabbas av, om vi är lite känsliga. För våra vuxna manliga förebilder var av den typen, som ansåg det skamligt att gråta och vara ”känslig”. Riktiga karlar skulle inte gråta utan bita ihop till käkarna låste sig och knyta sina valkiga nävar i fickorna. Samt spela fotboll och kunna snickra ihop en sommarstuga. Vi som inte var sådana, var det väl nästan lite fel på. Som det sjungs i en sång, fick man försöka satsa på att ”bli en jävel på kärlek”. Gick väl så där. När jag var ung var ofta bristen på damer att träna sina färdigheter på, det som satte käppar i hjulet. Men det ordnade sig till slut. Men trots allt blev vi nog ofta bättre på det, än att bygga sommarstugor.

Det är bara att inse. Jag kommer aldrig bli musiker eller konstnär. Vilket är tråkigt. För det hade jag gärna velat bli. Jag kommer inte heller bli expert på kinesisk porslin eller målade skåp från Hälsingland. Fan vet om jag är riktigt bra på någonting. Jag kan lite om mycket. Men inte mycket om något speciellt. Det är inte riktigt sant. För jag gjorde nog ett rätt hyfsat jobb när jag jobbade. Men det gör jag ju inte längre och då hade det varit kul, om jag var bra på något annat. Som på kinesiskt porslin eller att måla nakna tjejer.

Jag har köpt jordnötter till fåglarna, För jag har börjat ge dem käk. De har redan käkat upp en förpackning som rymde tre kilo. De är mest smällfeta gråsparvar som sitter där och glufsar i sig. Men rätt många talgoxar och blåmesar också. Jag har prövat att hänga upp talgbollar. Men då kommer bara kajor och river och sliter i dessa så de faller till marken. Annars gillar jag kajor. De är smarta fåglar, som har kommit på att vi sprider käk omkring oss. De brukar sitta i flockar utanför hamburgerrestauranger och hoppas, att man skall tappa några pommes. Vilket jag brukar se till att jag gör. För som sagt gillar jag kajor. Utom när de snor mina talgbollar.

Läste ni om hur politikerna i Norrtälje höjde sina löner rejält. Kommunstyrelsens ordförande med det ovanliga namnet Bino Drummonds höjde sin lön med 23 400 kronor läste jag. Det var tydligen en löneförhöjning med 27 %. Han fick alltså lika mycket i löneförhöjning som de som städar hans tjänsterum har i lön ungefär. Nu blev folk så upprörda över detta, så förslaget fick dras tillbaka för att undvika uppror och revolution, i Norrtälje stad. För det var lite väl magstarkt i en tid när många andra medborgare har svårt att få sin ekonomi att gå ihop.

Nu tycker man att dessa politiker borde förstått att ett sådant girigt agerande, skulle göra folk förbannade. Men det gjorde man uppenbarligen inte. Så man tog detta korkade beslut. Just denna påtagliga oförmåga hos de som är rika, att förstå de som inte är det, är ju något som är rätt genomgående. Så har det väl alltid varit. Men denna uppenbara brist i att leva sig in i andras situation retar mig. Som när ovanstående kille med det ovanliga namnet Bino som kommer till sitt nystädade kontor, där papperskorgen är tömd och inte verkar ha en aning om hur den har det, som gjort jobbet.

Peter