Hej vänner!

Det skall inte bli några snabbtåg. Ni som följt denna blogg kommer kanske ihåg att jag tyckt denna satsning på jättesnabba tåg, var en värdelös idé. För jag är en konservativ gubbe, som vill att tåg skall åka i en lagom fart. Men däremot borde man rusta upp de tåg som redan finns och upprusta dessa och spåren de åker på. Samt förbättra restaurangvagnarna. Vita dukar, köttbullar med gräddsås samt fullständiga rättigheter är det minsta man kan begära. Dessutom borde man återinföra möjligheten att pollettera sin cykel. När jag var ung och åkte tåg, så fanns det också en rätt småäcklig vattenkaraff på varje vagn som skramlade trevligt under resan. Detta borde också återinföras. För nostalgiska gubbar, som Peter 68 år, saknar det ljudet. Men lägga ner miljarder på att tåget skall forsla folk med dataväskor och portföljer, en timme snabbare till Göteborg från Stockholm, verkar onödigt.

Idag har jag inga planer alls. Mer än att gå till bibblan och lämna tillbaks tre böcker som jag lånat. Jag har faktiskt läst två av dem. Annars är jag en värdelös läsare nu för tiden. Förr läste jag rätt mycket. Men de senaste åren har jag fått svårt att riktigt leva mig in i det jag läser. Vet inte vad det beror på. Jag brukar ledsna efter några sidor. Undra om det beror på den otäcka mobiltelefonen. Ibland har jag fått för mig att den förstör läsandet. Jag funderar på att lägga undan den. Men jag gör ju massa praktiska saker på den. Som köper biljetter till båten, betalar räkningar och legitimerar mig med Bank-id. Jag läser också tidningen där och lyssnar på radio. Ibland pratar jag också i telefonen med någon. Dessutom påminner den mig om saker, som jag annars skulle glömt. Så jag är beroende av den. Men tycker inte något vidare om den. Som ett rätt olyckligt äktenskap. Vi lever ihop och är beroende av varandra, i en rätt kärlekslös relation. I min telefon finns en tjej som heter Siri. Hon älskar inte heller mig. Jag frågade henne precis om hon gjorde det. Hon svarade att hon tyckte jag ”är väldigt trevlig”. Låter som hon funderar på att göra slut och försöker göra det, utan att såra mig.

Men kanske beror min svårighet att läsa romaner på något annat. Kanske är telefonen oskyldig, trots allt. Men jag kanske skall pröva att återgå till lite mer lättläst litteratur med bildstöd. Som Fantomen. Det var länge sedan jag läste någon sådan tidning. Finns den kvar att köpa? Det måste den finnas gissar jag. Ty den vandrande vålnaden, kan aldrig dö (gammalt djungelordspråk). Han lever antagligen kvar i sin dödskallegrotta med sin kompis Guran. Jag har för mig att han gifte sig med Diana och fick barn, precis innan jag slutade läsa om hans äventyr. Det tyckte jag var oerhört dumt. Han sjönk verkligen i min aktning när han visade sig vara en kille som anpassade sig till borgerligheten och kärnfamiljsidealet. Det fanns väl antagligen ett dagis i djungeln, där han på morgonen lämnade in sina fantomenbarn, innan han tog itu med dagens arbete med att stämpla sitt onda märke på Sing-pirater och annat löst folk. När han inte vabbar, förstås.

I verkligheten finns ingen Fantomen som smyger fram som en tiger och med ett hårt slag märker de onda för livet och ibland slår ihjäl dem, så de mår jävligt dåligt. Det är synd. För jag känner till ett antal som just nu förtjänar en sådan behandling. Som skulle väckas på natten av Fantis. Ty: ”Att vakna i mörkret och se Fantomen – en fasa för onda män” (gammalt djungelordspråk). Det vore rätt åt dem.

Peter