Hej vänner!

Min kamrat Katten dog igår. Så jag är rätt ledsen. Ni som brukar läsa denna blogg vet hur mycket han betytt för mig. Han har ju alltid varit med mig de sista 18 åren och det känns tomt nu när han är borta. Ni som träffat honom håller nog med om att han var en speciell katt. Fram till för några år sedan följde han med på promenader och gillade att sitta i skogen med mig. Han var ju oftast med vid bordet när jag drack en öl på torget. Han sov i vår säng varje natt och brukade ligga på mitt bröst och titta in i mina ögon. Det var ju han som väckte mig på mornarna genom att peta på mig i ansiktet med tassen. När jag var ledsen brukade han trösta mig. Jag visste inte att man kan få en sådan relation till ett katt som jag haft med honom. Han var min vän och följde med från medelåldern till jag blev en äldre man. De sista åren åldrades vi tillsammans. Två gubbar som åldrades tillsammans och hade tröst av varandra. Jag är så förbannat ledsen.

att

 

Hej vänner!

Jag blir så trött. I minst 30 år har jag blivit så upprörd över att kvinnor och barn har tvingats leva gömda för farliga våldsamma män. Sådana som de tidigare sammanbott med och då misshandlat dem. I varenda skola i Sverige verkar det finnas barn, vars namn inte får stå i skolkatalogen eller vara med på skolfoton. För det finns risk för att någon våldsam galning skall hitta dem och deras mamma. Så samhället har hjälpt till att ge mor och barn en dold identitet, då man varit medveten om det hot som föreligger. Oftast från en galning till före detta partner. Men ibland från en galen släkt eller klan, som anser att det är okej att misshandla kvinnor. Varför man inte låser in dessa farliga våldsverkare tills vidare är obegripligt, har jag ofta tänkt. Nu kan man ju sätta fotboja på dem och förbjuda dem att komma närmare en tio mil från de som är utsatta. Om de bryter mot detta får man väl låsa in dem till de blir gamla och ofarliga. Jag har ju i mitt yrke fått höra om sådana fall och vid några tillfällen träffat de som är utsatta.

Nu har fem kvinnor mördas av sina före detta män under tre veckor. Vilket gjort att våra politiker med partiledarna i spetsen plötsligt verkar vakna till, som yrvakna höns. De är så upprörda. Var har de befunnit sig de sista 30 åren? Det här är ju för fan inget nytt. Statsministern själv är visst arg och upprörd. Han brukar ju vara det då och då och berätta att det han fått höra är ”oacceptabelt”. Vilket knappast är en nyhet att det är.

Nu skall det väl tillsättas en utredning som skall lämna förslag om ett år eller så. Därefter skall denna utredning skickas på remiss. Så skall svar inkomma och Advokatsamfundet i sitt svar säga att rättssamhället och den personliga integriteten är hotad, om man gör något. Vänsterpartiet skall

prata om det är manliga patriarkala strukturer som är problemet. Sverigedemokraterna skall framföra att det egentligen är en följd av invandringspolitiken. Morgan Johansson skall klia sig i huvudet och inte veta vad han skall säga. Jag har väntat i 30 år på att något skall göras åt detta och lär få vänta 30 år till.

Nu skall jag visst snart få bli vaccinerad. Vilket jag längtat länge efter att få bli. Hoppas jag sedan förmår göra något kul och blir lite gladare. För i kväll känner jag mig jävligt deppad över all världens ondska och elände. Dessutom har jag ont i ryggen och känner mig som 100 år. Jävla mörker och öken. Stoppa världen, jag vill hoppa av. På planeten Mars flyger visst en ensam liten helikopter runt. Den heter Ingenuity, vilket betyder påhittighet på svenska. I Vasastan flyger en lite gubbe med propeller på ryggen runt och är odräglig. Han är också påhittig. Men heter trots det bara Karlsson. Själv har jag lust och dricka ett par öl. Men då får jag ju bara gikt och blir surare än jag redan är. Om jag skall ha ont både i ryggen och tån tror jag att bryter ihop till en liten hög och lägger mig i fosterställning. Vilket jag förresten inte kan på grund av min onda rygg.

Peter

 

 

 

 

Hej vänner!

Jag har ju en ny hobby. Så nu har jag två. Den gamla är att cykla. Den nya år min kolonilott. Den senare gick det dåligt med omedelbart. Jag satte plantor som växte fint i sitt miniväxthus. Men så planterade jag om dem i krukor och glömde bort dem i ett soligt fönster så de dog. Några överlevde, men de käkade katten upp. Så nu får jag väl satsa på växter som går att så direkt ute. Som rädisor. Jag får väl fylla några pallkragar med rädisor och köpa några plantor med dill och persilja. Eller göra som min pappa, sticka ner några plasttulpaner i jorden här och där. Folk brukade i mars stanna utanför vår grind och imponeras att våra tulpaner redan blommade!

Jag grävde ett land sist jag var där. Ett litet land för squash eller något sådant. När det var klart såg detta land ut precis som en grav. Hade man satt dit ett kors hade det absolut varit helt likt en grav. En plats för sorg och andakt, där mina grönsaker vemodigt kommer tyna bort. Det känns sorgligt redan innan jag pillat ner några frön. När jag var barn läste jag en bok som hette ”Tistou, pojken med de gröna fingrarna. Den handlar om en kille som har förmågan att bara genom att sätta sina fingrar i jorden kunde få blommor att växa där han stuckit ner sina fingrar. Verkar praktiskt och bra när man har kolonilott. Själv ser jag på mina sorgligt döda plantor och tänker att jag verkligen inte har gröna fingrar, Snarare verkar jag vara en dödens ängel som vandrar runt bland grönsaksbarnen. Det är för hemskt. Jag börjar ångra att jag skaffade mig denna kolonilott. Men jag skall åka dit idag och så lite frön. Det värsta som han hända är väl att de också dör i sina pallkragar.

Har ni läst bilderboken: ”Blomsterfesten i täppan” av Elsa Bescow. I den sjunger ogräsen en tuff sång till de malliga grönsakerna. Här är sista versen:

”Ej minsta köld fördraga ni;
och bränner solen, klaga ni;
vi ogräs lika morska stå
och må bra ändå,
ja, vi må bra ändå.
Åt all er jämmer skratta vi,
och från ert goda snatta vi;
vi kunna aldrig bättre bli -
vi ä´ ogräs vi,
ja, vi ä´ ogräs vi.”

Så jag har ändå några ståndaktiga gröna vänner som inte ger upp. Som tufft bjuder den ytliga småborgerligheten motstånd. Det känns bra. Förresten kan man göra soppa på kirskål, så jag funderar på att satsa på denna tacksamma grönsak.

1 gul lök
70-100g kirskål
4 dl vitt vin
3 dl vatten
3 dl grädde
1 msk äppelcidervinäger
salt, peppar, chilipulver

1. Hacka gul lök och låt den mjukna i en kastrull med smör eller olja.

2. Skölj kirskålen och torka den på en handduk. Ha ner kirskålen och låt den fräsas under omrörning till den mjuknat. Slå på vin och vatten och låt allt puttra under lock i 10 minuter.

3. Kör allt så slätt det går med en mixerstav. Ställ tillbaka kastrullen på plattan och ha i grädde. Låt det puttra ihop ytterligare 10 minuter. Smaka av med äppelcidervinäger och kryddor. Servera i små glas som aptitretare.

Peter

 

 

 

Hej vänner!

Ni som läser denna blogg vet att jag igår var hos veterinären men min kamrat Katten. För han hade blivit riven på nosen, av en taskig kattkompis antagligen. Det gick rätt bra. Men när de skulle ta blodprov på honom blev han jätterädd och upprörd. Han sprattlade och skrek som han trodde han skulle bli avlivad. Det var en jävla cirkus. Medan vi fick vänta på svaret från detta prov så satt han i mitt knä och tryckte sig mot mig som en liten nyvaccinerad unge. Blodprovet visade att det inte längre var något större fel på sköldkörteln längre, konstig nog. Men att det var något dåligt levervärde. Det var dock inte värre än att det var okej att söva och sy ihop honom. Veterinären gjorde så med pyttesmå stygn och det ser fint ut. Han är lite svullen runt ögat. Men annars verkar han inte besvärad på något sätt. Jag fick små sprutor med smärtstillande medicin att spruta in i munnen på honom och ögondroppar. Tänkte han skulle bli sur av att jag sprutade medicin i käften på honom och droppade saker i hans öga. Men det gick hur bra som helst. Men nu var han inte beredd. Får se hur det går i morgon, när han vet vad som väntar. Då får man väl dra fram honom under sängen, gissar jag.

Jag köper ibland triss-lotter. Inte så ofta. Men det händer. Någon gång har jag vunnit 30 spänn för vilka jag köpt en ny lott, som jag inte vunnit något på. Så ibland funderar jag på om man skulle köpa en lott och sedan bara, utan att skrapa, slänga den direkt i muggen och spola. Så kan man låtsas att man en liten stund var jätterik, men gav fan i pengarna. Eller att man är så medveten om att chansen att vinna är så liten och obetydlig, att man inte orkar bry sig. Det är ju egentligen bara dumt att köpa lotter och bli sur för att man aldrig vinner något. Men när man ser all spelreklam på TV undrar man vilka de är som låter lura sig, att delta i dessa bedrägerier. I Italien har man visst förbjudit spelreklam, vilket är utmärkt. Något att ta efter, tycker jag. Men en och annan triss-lott kan man få köpa om man vill lura sig själv. Då kan man tänka på sekreteraren i det lotteri som är ursprunget till penninglotteriet och triss-lotter. Nämligen Carl-Michael Bellman. Men den stackaren var ju fattig hela livet och jagades ständigt av folk som han lånat pengar av. Till slut blev han satt i arrest för att han inte kunde betala tillbaka på ett lån. Häktet låg i Stockholms slott. Men var trots det ett jävla ställe att vistas på. Bellman blev sjuk i häktet och fick tuberkulos. Till slut hjälpte några vänner honom att komma ut. Han dog strax efter, när han bara var 55 år.

Själv har jag bara lånat riktigt mycket pengar en gång i livet. Nämligen av Centrala Studiestöds Nämnden. Jag har dock sedan några år betalat tillbaks varenda krona på detta lån och är numera skuldfri. Numera lär jag inte få låna pengar av någon bank, gissar jag. För min inkomst är mycket begränsad och värre kommer det bli om några år då jag bara skall leva på folk-pension. Hur fan det nu skall gå till. Man får väl köpa några burkar Mjau och dela med katten. Jag bodde ju ensam när jag låg i lumpen och då brukade jag ta med mig försvarets gröna konservburkar hem. Något som de flesta tyckte var konstigt. Men jag tyckte faktiskt att det mesta var rätt okej. Även om det luktade lite som kattmat. Näringsrikt och säkert avsett att ge kraft att försvara sig, om Ivan kom på besök. Nu är det ju en ny aggressiv typ som styr detta stora land i öster. Undra vad fan han planerar att hitta på härnäst, den otäckingen.

Jag försöker låta bli att läsa nyheter och lyssna på sådana. För jag blir bara ledsen av allt som händer. Det är ju för fan bara våld, mord, övergrepp och hemskheter. Kan inte de som tagit på sig att styra detta land, komma överens om att gemensamt prioritera bekämpandet den organiserade brottsligheten. Samt all annan jävla brottslighet som förstör livet för hederligt folk. Som förstör vårt land till den grad, att det känns som det snart inte finns kvar. Snart kan vi väl sälja alltihop till den lilla giftmördaren i Moskva och flytta till Grönland eller Antarktis för att få lugn och ro. Så får väl de som skjuter, mördar och spränger ta över. Nu ockuperar de ju bara ett antal förorter och sjunger glada rap-visor som de får pris för. Jag är trött på alltihop och blir deppad när jag hör om det.

Peter

 

Hej vänner!

Kamrat katten har blivit riven på nosen. Nästan vid ögat, men det klarade sig. Men för säkerhets skull har jag bett en veterinär kolla på honom. Jag har ju kommit överens med veterinären att kolla honom regelbundet, på grund av hans sköldkörtel som det är fel på. Han är ju en gammal katt och vägrar ju äta specialkost, för katter med sköldkörtelproblem. Risken för biverkningar av medicinering var också rätt stor och han är ju svårflörtad med käk numera. Det fanns risk för att han skulle tappa aptiten helt av sådan medicin. Vilket vore olyckligt. Så veterinären och jag kom överens om att han skulle få knalla runt så länge han inte hade ont, eller mådde dåligt på något annat sätt. Men att jag skulle komma med honom regelbundet på kontroll. Nu kan de ju kolla både den rivna nosen och allmäntillståndet tänkte jag. Igår tyckte jag hann verkade må rätt bra. Men idag verkar han trött och deppad. Kanske för att han fick stryk av en annan katt. Han är ju inte så snabb och stark längre, så risken är väl att han råkar illa ut om han hamnar i katt-bråk. Det finns ju ett ordspråk om att: ”Arga katter får rivet skinn. Men det är ju dumt. För det får minsann snälla katter också.

Det fortsätter vara kallt. Idag är det bara tre grader i Visby. Så man får fortsätta vänta på vårvärmen. Den skall visst komma till helgen, enligt SMHI. Det finns ju en lång dikt av T.S Elliot som heter ”The Waste Land”. Denna dikt börjar med följande ord:

April is the cruellest month, breeding
Lilacs out of the dead land, mixing
Memory and desire, stirring
Dull roots with spring rain”.

Själv tycker inte att april är grym direkt. Mera småtaskig jobbig. Som lurar ut en i för lite kläder vilket gör att man går runt och fryser. Men till helgen skall det tydligen blir varmare och skönare efter de senaste veckornas bakslag.

Månader är väl inte direkt grymma. De bara är tolftedelar av året och sällan taskiga mot någon. Vissa är visserligen mörka och tråkiga. Men grymma är de väl inte direkt. När jag blir vaccinerad och kan resa, skulle jag gärna tillbringa november, december och januari på en plats som är varmare och mindre mörk, än där jag för närvarande försöker överleva dessa månader.

”Hur har du det annars” kanske ni undrar. På detta får jag väl svara: ”så där”. Jag skall i vår på nytt genomgå en undersökning av min prostata. Vilket alltid känns lite oroligt. Den vanliga och mer rutinmässiga undersökningen av detta organ är väl mer pinsam än obehaglig. Men nu är det dags för en mera noggrann genomgång igen. Det skall knipsas bitar och man skall rullas in i bullrande datortomografi- apparater och sådant. Sedan får man vänta på svar och oroa sig för vad detta svar innehåller. Så jag mår väl som en katt som blivit riven på nosen ungefär.

Fast jag väntar också på att få bli vaccinerad mot virushelvetet. Men det verkar dröja. Pandemier är jobbiga. Men jämfört med tidigare pandemier i mänsklighetens historia är den här inte mycket till pandemi. Den värsta är väl den pest som kallas Digerdöden. Jag läste i en bok att före den den slog till på 1300-talet i England, bodde ungefär sex miljoner där. När pesten dragit förbi var bara två av dessa sex miljoner kvar. Det låter orimligt. Men det är en duktig historiker som skrivit denna bok. Så det stämmer nog.

Spanska sjukan som slog till 1918 tog livet av mellan 50 och 100 miljoner människor. Man vet tydligen inte riktigt säkert. Hälften av de som dog i denna influensa var mellan 20 och 30 år. Den flesta av dessa dog inom en period på 24 veckor.

Det görs massa reklam på TV för ett företag som heter Mindler. Dit kan man ringa och prata med en psykolog om man inte mår bra tydligen. Själv tycker jag det låter konstigt. Men det kanske beror på att jag är lite gammal och inte hänger med i utvecklingen. Men som jag minns det fanns det en gång i tiden regler för hur psykologer fick göra reklam för sin verksamhet. Man fick informera om att man fanns och vad man jobbade med för typ av problematik. Men i övrigt skulle eventuell reklam vara återhållsam. Det är inte den där Mindler-reklamen. Bara lite dum. Men inte återhållsam.

Själv behövde jag aldrig under mitt yrkesliv göra reklam för min verksamhet. Det fanns liksom alltid kunder i överflöd som ville träffa mig. Oftast lite väl många i förhållande till arbetstid. Vilket vid flera tillfällen gjorde mig rejält utarbetad. Jag hade ju ofta spännande arbetsuppgifter, för jag utredde ju och pratade med lite ovanliga barn och ungdomar. Samt med deras föräldrar och andra vuxna, runt dessa lite knepiga små blommor. Det var nästan alltid spännande och ibland kul. Men just att det alltid stod en kö som väntade på att bli utredda och bli pratade med, var jobbigt och gjorde mig ibland överarbetad. Så jag tycker det är skönt att vara pensionär. Men innan virushelvetet slog till jobbade jag lite grann och det skulle jag gärna vilja fortsätta med. Så jag hoppas jag också av den anledningen att jag snart blir vaccinerad och då på nytt får jobba lite.

Jag känner mig ensam förresten. För viruset har gjort att jag inte träffat så många vänner det senaste året. Men jag missköter överhuvudtaget mina vänskapskontakter. När jag jobbade träffade jag ju på jobbet massor av människor och orkade inte alltid umgås med folk på fritiden. Jag blev som det heter ”relationstrött”. Kändes som jag inte orkade träffa någon som ville prata med mig. Så jag blev liksom lite folkskygg. Sedan kom viruset och gjorde att jag tyckte det kändes tråkigt att trängas med folk på Gotlandsbåtarna. Så de vänner jag har på fastlandet har jag inte heller träffat. Jag skulle vilja åka ut till Djurgården och spela Boule och dricka öl med några vänner. Det har jag gjort några gånger och det var kul. Fast mest vill jag bli vaccinerad och åka och träffa mina barnbarns-killar på riktigt och inte bara i telefonen. Det skall bli det första jag gör när man kan åka tåg och båt utan att oroa sig.

Maria har stuckit till Stockholm och här sitter jag ensam över helgen med en gammal riven katt. Jag får väl göra en utflykt eller något. Det skall visst bli lite varmare än vad det har varit. Kanske man kan plantera något på kolonilotten. En morot eller en böna till exempel. Jag har ju aldrig odlat något annat än skägget, förut i hela mitt liv. Så jag vet inte riktigt hur det går till. Men jag har skaffat en bok om hur man odlar saker i pallkragar. Jag får väl läsa på.

Peter

 

 

 

Hej vänner!

Klockan är 8:00 och ute skiner solen. Fast det är kallt. Bara sådär noll grader. Men om några timmar värmer nog solen, så man kan ge sig ut en sväng.

Igår var jag hos tandläkaren och han hittade ett hål mellan två tänder. Det kändes trist att drabbas av detta efter att i säkert minst 20 år sluppit träffa Karius och Baktus. Men nu hade de hittat ett litet ställe mellan två tänder att banka hål i, med sina hackor. Så min unga och mycket noggranna tandläkare, skall snart laga detta hål. Han sa att det kommer bli lite besvärligt då det är på ett trångt ställe och svårt att komma åt. Så han får väl ta fram sin Black and Decker och jobba med den. För det krävs nog rejäla redskap till detta hål, om jag förstod det hela rätt.

Jag har försökt skriva sista tiden. Men det har bara blivit sura inlägg, om sådant jag inte tycker om. Som gangster-advokater som skriver dumma debattartiklar. Eller nät-läkare och nät-psykologer som bedriver någon sorts privatvård för dyra pengar. Som sedan landstingen får betala. Eller om dum jävla reklam på TV som bara retar upp en och gör att man bestämmer sig, för, att aldrig köpa något av det som det görs reklam för. Eller om fula hus som dumma arkitekter envisas rita och förstöra städerna med. Eller om korkade uttalanden av politiker till höger och vänster. Om sådant har jag skrivit som den gnällgubbe jag blivit. Det är väl i och för sig en rättighet och förmån som gubbar i min ålder har, att vara sura, gnälliga och vemodiga. Det passar liksom ihop med vårt utseende.

Men jag har i alla fall förstånd nog att inte publicera allt detta gnäll på denna blogg. Som förresten nästan ingen läser. Antagligen för att jag, trots att jag försöker låta bli, skriver saker där min bitterhet och allmänna surhet lyser igenom. Vem fan vill läsa massa gnäll, av en tråkig gubbe. Som på grund av brist på både testosteron och serotonin, befinner sig i detta beklagansvärda tillstånd av kraftlöst gnäll. Inte jag i varje fall. Man vill ju hellre läsa sådant som är positivt och framåtblickande.

Fy fan för ”positivt tänkande” förresten. Ett tag var det ju inne med den typen av själslig onani. Skulle göra folk positiva och glada genom tankens kraft på något sätt. Det finns en rolig teckning där en kille fått foten i kläm i en dörr. Vilket man ser måste gör jävligt ont. En annan kille frågar om det stämmer, att foten är i kläm. Då svarar han, vars fot nästan är av: ”Jajamänsan” samtidigt som han ler stort. Vilket ju både kul och dumt. Men numera är det inte längre så inne med ”positivt tänkande”. Vilket är bra. För det finns minsann ingen anledning att ägna sig år sådana dumheter.

När jag var ung brukade jag nynna på en sång som sjöngs av Barry McGuire som hette ”Eve of Destruction. Kommer ni ihåg denna melodi som börjar:

”The Western World is exploding.
Tear gas fired, bullets loading,
a free country with no mail in voting.
Don't you understand what I'm trying to say?
Can't you feel the pain we're feeling today.
When the trigger's pulled, there's no running away.”

Sedan fortsätter denna visa på samma uppmuntrande sätt. Allt är skit och pannkaka och trots det verkar det bli ännu sämre. Den visan innehåller faktiskt inget annat än uppgivenhet och förtvivlan. Jag minns att jag tyckte den var ganska bra och hade ofta rätt kul, när jag sjöng med i denna sång med en burk mellanöl i näven. Samtidigt som världen gick under, hade man rätt kul ibland. Det var ju då en skitsak jämfört med vardagens glädjeämnen och problem. Men numera är det jobbigt att tänka på allt otäckt som händer. Det kommer liksom innanför skinnet på mig. Antingen det handlar om organiserad brottslighet, klimatförändringen, skogsskövlingen och utrotandet av djurarter. Gör mig ibland sorgsen och lite gråtig och ibland anarkistisk och förbannad.

Peter

 

 

 

Hej vänner!

Långfredag

Klockan är 03:49 och jag borde sova. Men det gick så dåligt att jag klev upp till slut. Det är ju långfredagsnatt och allt ont och oknytt är ute och far i denna natt. Häxorna har farit till Blåkulla och festar sig blåfulla. De har säkert jättekul. Tjejer brukar ofta ha det på sina tjejmiddagar har jag förstått och informerats om.

Det är alltså natt och jag tänker på boken ”Vem skall trösta Knyttet” av Tove Jansson. Ni vet i den som det står:

”Vem skall trösta Knyttet med att säga ungefär,
att på natten blir det hemska mycket värre än det är”.

Så sitter jag här i natten medan häxorna festar på Blåkulla. Vad jag har hört brukar även Satan själv vara inbjuden till dessa fester. Men vad jag har förstått kommer han inte längre, trots inbjudan. För han sitter i helvetet och surar och luktar svavel. Han känner sig besegrad. För vilket jävelskap han än hittar på, så är det alltid några människor som är mycket ondare än vad han kan vara. Så han har dragit sig tillbaka och insett att hans elever på alla sätt nu besegrar honom i ondska. Vilket gjort honom rätt bitter.

Jesus har alltså dött på korset. Men vi som varit med förr, vet att han återuppstår i övermorgon. Ty han är unik genom att han med hjälp av sin farsa besegrar döden. Vilket jag själv gärna skulle vilja vara med om. Då skulle man ju slippa vara så rädd för att dö. Det är ju då bara ett högst tillfälligt tillstånd. Sedan kan man kliva upp och överraska sin omgivning, med att visa sig frisk och kry igen. Men tyvärr lär detta inte hända, vilket är en mycket tråkig historia.

Nu går jag och lägger mig en stund. Så får vi se om jag skriver vidare i morgon.

Påskafton

Nu har det blivit påskafton och det är bara att vänta på att fira återuppståndelsen. Den stora stenen skall rullas undan och Maria från Magdala och några andra tjejer skall finna att Jesus inte är där. Istället sitter en ängel och väntar på dem. Som berättar att Jesus inte är där för han är återuppstånden och att de bör berätta detta för alla, som tror han är död. Man tycker att de som träffade honom efter att sett honom död och begraven skulle bli rätt skraja. Men de verkar mest varit glada. För att dö och sedan uppstå efter några dagar, är ju ett gudsbevis så gott som något. Hade jag varit där och sett detta hända, hade jag minsann trott på gud. Men det var jag inte och min erfarenhet, är att döda inte återuppstår efter några dagar. Ibland är man ledsen över att så inte sker. När någon man tycker om dör, skulle man gärna vilja se denne någon återuppstå. Men det finns riktig dumma jävlar som gott kan dö, en gång för alla och som man absolut inte vill se igen.

Jag försökte läsa en bok av den franske författaren och filosofen Albert Camus som heter ”Myten om Sisyfos”. Men det gick dåligt. För det är en snårig historia som är svår att hänga med i. Iallafall med mina begränsningar vad vidmakthållen koncentration. Men den börjar med ett resonemang om varför man inte tar livet av sig, om man inte kan finna någon mening i livet. Den skall tydligen utmynna i någon sorts rekommendation att finna ett sätt att genom medvetna beslut hitta ett sätt att göra livet meningsfullt. Fast jag orkade bara läsa nått kapitel av denna pratiga och komplicerade fransman. Han körde tydligen ihjäl sig 1960 när han bara var 47 år. Sedan dess har han inte återuppstått. Så man får liksom aldrig tillfälle att fråga vad fan han menade och om han inte kunde uttrycka detta, lite mindre ordrikt och stringent. Kanske en mer lättläst version men stora bokstäver och med större tydlighet. Så även sådana som jag är, kan hänga med.

Annars är ju myten om Sisyfos rätt intressant. För han såg hur Zeus rövade bort najaden Egina och skvallrade för hennes far flodguden Asopos vad Zeus hittat på. Zeus var ju för bedrövlig i sitt kladdande på damer. Värre än den värsta chefsjurist tydligen. Men Zeus bliv förbannad på Sisyfos för han skvallrat. Så han skickade dödsguden Thanatos för att döda Sisyfos. Men det gick åt skogen för Thanatos. För Sisyfos lyckades fängsla Thanatos på något sätt. Vilket ledde till att ingen längre dog, när dödsguden satt fängslad. Men krigsguden Ares kom och befriade Thanatos, för han insåg ju att krig liksom gick ut på att folk dog. Annars var ju det ingen mening med krig. Vilket det, enligt min uppfattning, inte heller är.

Men Sisyfos hamnade till slut i Hades där han som straff får rulla en sten uppför en kulle. Om han lyckas att få upp stenblocket högst upp på kullen, skall han bli befriad från sitt straff. Men varje gång han är nästan uppe så tappar han taget om stenen så den rullar ner igen och han får börja om. Så håller han på till tidens ände, med detta meningslösa arbete. Vilket onekligen, i mina ögon verkar vara ett straff värre än döden. För tom meningslöshet är för djävligt. Borde finnas ett vaccin emot.

Mot det jävla viruset finns ju flera vaccin. Som det tycks ta tid att få tag på och injicera i mig. Det går jag och väntar på. Man får väl försöka hitta en sten och en kulle att rulla upp denna sten på, för att få tiden att gå. Men jag har ju skaffat en kolonilott och får väl säga som Candide gjorde när han tyckte det blivit för jävligt: ”Vi måste odla vår trädgård”. Kanske sätta lite malört och göra egna Bäska Droppar. Det skall ju vara bra mot magbesvär och fan vet om det inte biter lite på virushelvetet också.

Peter