Hej vänner!

Jag blir så trött. I minst 30 år har jag blivit så upprörd över att kvinnor och barn har tvingats leva gömda för farliga våldsamma män. Sådana som de tidigare sammanbott med och då misshandlat dem. I varenda skola i Sverige verkar det finnas barn, vars namn inte får stå i skolkatalogen eller vara med på skolfoton. För det finns risk för att någon våldsam galning skall hitta dem och deras mamma. Så samhället har hjälpt till att ge mor och barn en dold identitet, då man varit medveten om det hot som föreligger. Oftast från en galning till före detta partner. Men ibland från en galen släkt eller klan, som anser att det är okej att misshandla kvinnor. Varför man inte låser in dessa farliga våldsverkare tills vidare är obegripligt, har jag ofta tänkt. Nu kan man ju sätta fotboja på dem och förbjuda dem att komma närmare en tio mil från de som är utsatta. Om de bryter mot detta får man väl låsa in dem till de blir gamla och ofarliga. Jag har ju i mitt yrke fått höra om sådana fall och vid några tillfällen träffat de som är utsatta.

Nu har fem kvinnor mördas av sina före detta män under tre veckor. Vilket gjort att våra politiker med partiledarna i spetsen plötsligt verkar vakna till, som yrvakna höns. De är så upprörda. Var har de befunnit sig de sista 30 åren? Det här är ju för fan inget nytt. Statsministern själv är visst arg och upprörd. Han brukar ju vara det då och då och berätta att det han fått höra är ”oacceptabelt”. Vilket knappast är en nyhet att det är.

Nu skall det väl tillsättas en utredning som skall lämna förslag om ett år eller så. Därefter skall denna utredning skickas på remiss. Så skall svar inkomma och Advokatsamfundet i sitt svar säga att rättssamhället och den personliga integriteten är hotad, om man gör något. Vänsterpartiet skall

prata om det är manliga patriarkala strukturer som är problemet. Sverigedemokraterna skall framföra att det egentligen är en följd av invandringspolitiken. Morgan Johansson skall klia sig i huvudet och inte veta vad han skall säga. Jag har väntat i 30 år på att något skall göras åt detta och lär få vänta 30 år till.

Nu skall jag visst snart få bli vaccinerad. Vilket jag längtat länge efter att få bli. Hoppas jag sedan förmår göra något kul och blir lite gladare. För i kväll känner jag mig jävligt deppad över all världens ondska och elände. Dessutom har jag ont i ryggen och känner mig som 100 år. Jävla mörker och öken. Stoppa världen, jag vill hoppa av. På planeten Mars flyger visst en ensam liten helikopter runt. Den heter Ingenuity, vilket betyder påhittighet på svenska. I Vasastan flyger en lite gubbe med propeller på ryggen runt och är odräglig. Han är också påhittig. Men heter trots det bara Karlsson. Själv har jag lust och dricka ett par öl. Men då får jag ju bara gikt och blir surare än jag redan är. Om jag skall ha ont både i ryggen och tån tror jag att bryter ihop till en liten hög och lägger mig i fosterställning. Vilket jag förresten inte kan på grund av min onda rygg.

Peter