Hej vänner!

Långfredag

Klockan är 03:49 och jag borde sova. Men det gick så dåligt att jag klev upp till slut. Det är ju långfredagsnatt och allt ont och oknytt är ute och far i denna natt. Häxorna har farit till Blåkulla och festar sig blåfulla. De har säkert jättekul. Tjejer brukar ofta ha det på sina tjejmiddagar har jag förstått och informerats om.

Det är alltså natt och jag tänker på boken ”Vem skall trösta Knyttet” av Tove Jansson. Ni vet i den som det står:

”Vem skall trösta Knyttet med att säga ungefär,
att på natten blir det hemska mycket värre än det är”.

Så sitter jag här i natten medan häxorna festar på Blåkulla. Vad jag har hört brukar även Satan själv vara inbjuden till dessa fester. Men vad jag har förstått kommer han inte längre, trots inbjudan. För han sitter i helvetet och surar och luktar svavel. Han känner sig besegrad. För vilket jävelskap han än hittar på, så är det alltid några människor som är mycket ondare än vad han kan vara. Så han har dragit sig tillbaka och insett att hans elever på alla sätt nu besegrar honom i ondska. Vilket gjort honom rätt bitter.

Jesus har alltså dött på korset. Men vi som varit med förr, vet att han återuppstår i övermorgon. Ty han är unik genom att han med hjälp av sin farsa besegrar döden. Vilket jag själv gärna skulle vilja vara med om. Då skulle man ju slippa vara så rädd för att dö. Det är ju då bara ett högst tillfälligt tillstånd. Sedan kan man kliva upp och överraska sin omgivning, med att visa sig frisk och kry igen. Men tyvärr lär detta inte hända, vilket är en mycket tråkig historia.

Nu går jag och lägger mig en stund. Så får vi se om jag skriver vidare i morgon.

Påskafton

Nu har det blivit påskafton och det är bara att vänta på att fira återuppståndelsen. Den stora stenen skall rullas undan och Maria från Magdala och några andra tjejer skall finna att Jesus inte är där. Istället sitter en ängel och väntar på dem. Som berättar att Jesus inte är där för han är återuppstånden och att de bör berätta detta för alla, som tror han är död. Man tycker att de som träffade honom efter att sett honom död och begraven skulle bli rätt skraja. Men de verkar mest varit glada. För att dö och sedan uppstå efter några dagar, är ju ett gudsbevis så gott som något. Hade jag varit där och sett detta hända, hade jag minsann trott på gud. Men det var jag inte och min erfarenhet, är att döda inte återuppstår efter några dagar. Ibland är man ledsen över att så inte sker. När någon man tycker om dör, skulle man gärna vilja se denne någon återuppstå. Men det finns riktig dumma jävlar som gott kan dö, en gång för alla och som man absolut inte vill se igen.

Jag försökte läsa en bok av den franske författaren och filosofen Albert Camus som heter ”Myten om Sisyfos”. Men det gick dåligt. För det är en snårig historia som är svår att hänga med i. Iallafall med mina begränsningar vad vidmakthållen koncentration. Men den börjar med ett resonemang om varför man inte tar livet av sig, om man inte kan finna någon mening i livet. Den skall tydligen utmynna i någon sorts rekommendation att finna ett sätt att genom medvetna beslut hitta ett sätt att göra livet meningsfullt. Fast jag orkade bara läsa nått kapitel av denna pratiga och komplicerade fransman. Han körde tydligen ihjäl sig 1960 när han bara var 47 år. Sedan dess har han inte återuppstått. Så man får liksom aldrig tillfälle att fråga vad fan han menade och om han inte kunde uttrycka detta, lite mindre ordrikt och stringent. Kanske en mer lättläst version men stora bokstäver och med större tydlighet. Så även sådana som jag är, kan hänga med.

Annars är ju myten om Sisyfos rätt intressant. För han såg hur Zeus rövade bort najaden Egina och skvallrade för hennes far flodguden Asopos vad Zeus hittat på. Zeus var ju för bedrövlig i sitt kladdande på damer. Värre än den värsta chefsjurist tydligen. Men Zeus bliv förbannad på Sisyfos för han skvallrat. Så han skickade dödsguden Thanatos för att döda Sisyfos. Men det gick åt skogen för Thanatos. För Sisyfos lyckades fängsla Thanatos på något sätt. Vilket ledde till att ingen längre dog, när dödsguden satt fängslad. Men krigsguden Ares kom och befriade Thanatos, för han insåg ju att krig liksom gick ut på att folk dog. Annars var ju det ingen mening med krig. Vilket det, enligt min uppfattning, inte heller är.

Men Sisyfos hamnade till slut i Hades där han som straff får rulla en sten uppför en kulle. Om han lyckas att få upp stenblocket högst upp på kullen, skall han bli befriad från sitt straff. Men varje gång han är nästan uppe så tappar han taget om stenen så den rullar ner igen och han får börja om. Så håller han på till tidens ände, med detta meningslösa arbete. Vilket onekligen, i mina ögon verkar vara ett straff värre än döden. För tom meningslöshet är för djävligt. Borde finnas ett vaccin emot.

Mot det jävla viruset finns ju flera vaccin. Som det tycks ta tid att få tag på och injicera i mig. Det går jag och väntar på. Man får väl försöka hitta en sten och en kulle att rulla upp denna sten på, för att få tiden att gå. Men jag har ju skaffat en kolonilott och får väl säga som Candide gjorde när han tyckte det blivit för jävligt: ”Vi måste odla vår trädgård”. Kanske sätta lite malört och göra egna Bäska Droppar. Det skall ju vara bra mot magbesvär och fan vet om det inte biter lite på virushelvetet också.

Peter