Hej vänner!

Jag lyssnade på nyheterna på radio kl 6:00. Där berättades att 50 000 barn dödats och skadats, sedan kriget i Gaza startade. Vidare att det är uppror i Los Angeles, för att man där börjat massutvisa människor som vistas illegalt i USA. Alltså fattiga människor från Latinamerika som inte ärvt något mer än sin fattigdom. Som i desperation sökt sig till ett bättre liv för sig och sina barn. Dessa skall nu av en kille som ärvde ett fastighetsimperium och genom korruption, gjort sig och sina barn mycket rika, skickas hem till sina hemländer. För att där leva i hopplöshet, arbetslöshet och nöd. Det var väl det viktigaste som jag informerades om. Det berättades inget om kriget i Ukraina, den här morgonen. Men det bara fortsätter och mördaren i Kreml skickar bara nya bomber över städerna i där. Vilket Trumpjäveln uttalar förståelse för. De har ju haft oförskämdheten att försvara sig och sitt land mot övermakten och då är det ju klart att man blir bombad, enligt den jävla idioten.

Det hade visst sprängts en bomb i Göteborg och båten som Greta Thunberg seglade för att föra hjälp till Gaza hade bordats och de som var på båten, skall visst skickas hem. Men det känns i relation till 50 000 skadade och dödade barn mindre viktigt. Likaså hur jag mår efter att ha del av dessa nyheter. Men om ni undrar, kan jag ju berätta att det inte är bra.

Det är grått och regnar över Visby och är för årstiden kallt. Bara 10 grader. Jag har varit ute med taxen Stefan och han tyckte det var värdelöst. Han gillar inte när det regnar och är sur över att tvingas ut. Men samtidigt är han pissnödig och har dessutom några stolpar som bör skvättas ner varje morgon. Igår morrade han förresten på två igelkottar. Jag såg dem inte först men Stefan stannade plötsligt till och stirrade in i grönskan vid två tillfällen. Där låg två taggiga bollar, vilket gjorde mig glad. Men Stefan skrämde väl stackarna med sitt morrande. Han blev nog rätt skraj själv förresten. För han ville inte stanna kvar, utan hade bråttom att få gå vidare. Man skall vara rädd om igelkottar och hjälpa dem. Man skall absolut inte ge dem mjölk, potatis eller annan människomat. De gillar insekter och maskar. Jag har läst att man kan ge dem lite kattmat i form av torrfoder till hösten. Men nu har de käk tillräckligt ändå. Men om man har en robotgräsklippare skall man stänga av den på kvällen. För annars kan man skalpera och döda en igelkott.

Det har visst funnits igelkottar i 23 miljoner år. Människor har väl bara funnits någon miljon år. Så igelkottarna har knallat runt i lugn och ro utan att ställa till skada för någon. Möjligtvis har något nyfiket rovdjur stuckit sig på nosen. Vilket är rätt åt detta rovdjur och en varning till nyfikna taxar till exempel. Har man stuckits i 23 miljoner år är man rätt bra på det. Man bör förresten inte lyfta upp igelkottar eller nosa på dem. För av någon anledning har de ofta multiresistenta bakterier på taggarna. Så ge fan i dessa mina små taggiga vänner och var rädd om dem.

Nils Ferlin har ju skrivit en dikt om en igelkott.

Av ständig oro

 Av ständig oro för stort och smått
jag blev alltmera en igelkott.

Gott folk som klampar min väg förbi
de viskar ofta om hysteri.

Och några talar om stämning
och de moderna om hämning.

Gott folk må prata vad helst dom vill:
mej kryper ingen för nära till.

Jag har en fullgod repertoar
av tricks och konster till självförsvar.

Jag önskar inte bli biten
fast jag är konstig och liten.

Ja, konstig är jag till övermått
och en besynnerlig igelkott.

Ty dessa spjut som jag sträcker ut
har genomborrat mej själv förut.

— Så ber jag, vänligen, bara
gott folk att låta mej vara

Ja, du Nisse. Här går vi som barfotabarn i världen och funderar på hur fan vi blev så här. Men egentligen är det väl inte vi som är så konstiga till ”övermått”. Det väl mera världen som är konstig och galen. Som i övermått, ställer till det för sådana som oss.

Peter