Hej vänner!
Så har påven Franciskus dött. Vad jag hört var han för att vara påve en rätt bra karl. Men den organisation han ledde var trots det väldigt otäck. Dess historia är ju bara en lång räcka av förtryck, mord, tortyr och hyckleri. Fortfarande orsakar dess inflytande att 10 000-tals flickor och kvinnor dör och att över en miljon skadas för livet, i olagliga aborter. Överallt har ju också dess pedofila prästerskap förgripit sig på barn och dess kardinaler gjort sitt bästa, för att dölja och tysta ner dessa brott.

 

Från korstågen, judeförföljelserna, inkvisitionen, tortyren av Galileo, Huss på bålet, Magdalenahemmen, fram till dagens förbud mot aborter och preventivmedel, är ju allt en lång historia av förtryck, mord och hyckleri. Om jag förstått rätt, så tyckte killen som startade alltihop rejält illa om fariséer och hycklare. Så han skulle säkert tycka rejält illa om katolska kyrkan om han kom tillbaka för att döma levande och döda. Som han så riktigt påpekar varnar: ”Tagen eder till vara för falska profeter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro glupande ulvar.” 

 

Vad jag förstår finns ingen frälsning för oss, som står utanför katolska kyrkan. Så enligt den, skall jag hamna på en plats, där jag läggs på grillen och plågas i evigheters evighet. Vilket är rätt taskigt gjort, av den kärleksfulle guden, att utsätta mig för. Inte för jag alltid varit guds bästa barn. Men det är väl ändå att ta i. Men matskribenten Edward Blom är ju katolik och därför välkommen till paradiset. Fast då får man väl bredda pärleporten en del, för att få in in honom.

 

Jag är kvar i Stockholm, som för närvarande är ett rätt grått och kallt ställe. Vilket är rätt trist. Jag läste att alla större assistansbolag har kopplingar till organiserad brottslighet. Vilket inte gjorde mig gladare precis. Redan när jag började skriva i denna blogg varnade jag för att maffian, precis som Italien, till slut skulle få inflytande överallt. Jag tycker det är jävligt jobbigt att jag ofta ser en utveckling, som andra inte riktigt verkar se allvaret i. Inte ens de som borde ha tillgång till mer information, än den jag har. Som justitieministrar och höga politiker. Det är lite likadant med Trumpjäveln  känns det som. En del tyckte nog att jag var lite överdrivet upptagen med honom och hans lögner och skitprat. Att det nog var för dumt att på riktigt ta på allvar. Men nu känns det som jag får rätt även vad gäller detta. Att min oro var helt befogad. Så jag börjar bli rädd för att tänka på framtiden. För det gör mig bara deprimerad och orolig. För jag vill inte få rätt fler gånger. 

 

Och de förbannade krigen bara fortsätter och fortsätter. Jag börjar bli så förbannat trött och uppgiven på alltihop. Det är svårt att se någon ljusning i tunneln. Om man ser ett ljus i denna tunnels mörker, kan man ge sig fan på att det är ljuset från ett inkommande godståg. Tjugosju vagnar lastade med ton av våld och hat. I loket sitter ett antal presidenter, extremister och deras kriminella kompisar och styr. Glada att se Peter komma gående på spåret. ”En till liten fånig människa, som står i vägen att krossa”, tänker de nog.

Det är vår och då tänker jag lite på ”Frida i vårstädningen”. Ni vet visan som börjar ”Något ljuvt och änglaaktigt om kring Fridas huvud medge det”. Det kommer väl knappast vara något ljuvt och änglaaktigt, som omger mitt huvud när jag tar fram dammsugaren. Det gör det ytterst sällan när jag städar. Vilket är en av orsakerna att det inte sker varje dag precis. Speciellt inte när jag dessutom bör ta itu med fönstren. Det är då man upptäcker att det oftast sitter på andra sidan. Den man trodde man var klar med. Men Frida är duktig hon:

https://youtu.be/a5JGazOHhbo?si=IRi6ns6K-U9YGRCt

 

Peter