Hej vänner!

Det har stormat och varit regnblandad snö här på Gotland i några dagar. Ett jävla väder helt enkelt. Igår natt började det också lukta konstigt i hela Visby. Som en blandning av svavelväte och avlopp. Jag vaknade på natten och hade fönstret lite öppet och undrade vad som hänt. Tänkte att det kanske var en avloppsledning som pajat. Så jag gick upp och ner i källaren på kåken för att kolla. Men där luktade det inget konstigt. När jag gick ut med Stefan och morgonpissade, så förstod jag att lukten kom utifrån. Nu läste jag att man tror att stormen rört upp bottenslam från Östersjöns döda bottnar, där svavelbakterier bryter ner det som faller ner. Fast riktigt säker är man inte. Själv tror jag att vinden på något sätt dragit med sig luft från Moskva, där det bor en kille, som enligt samstämmiga källor, luktar svavel. Eller så har hans blivande kollega från USA varit på ett hemligt besök för att få köpa Gotland. Den jäveln luktar väl precis som sin ryska kollega, gissar jag. De stolpar ju bägge två runt med bockfot och har horn i pannan. Det ser iallafall vi som har ögon känsliga för sådant.

I Los Angeles håller stora delar av stan på att brinna upp och massa människor blir av med sina hus och sina ägodelar. Vad jag läst beror det på en blandning av långvarig torka och hård vind. Just väderfenomen, som förutspåddes bli vanligare på grund av klimatförändringen. Städer har ju brunnit ner förut. Men då hade man ju inte samma möjligheter att bekämpa bränder som man har nu. Då fick man jobba med hinkar och granruskor och det var inte möjligt, att stoppa ens mindre bränder. Men nu har man ju ofta större möjligheter, om inte förhållandena är som i Los Angeles just nu. Naturligtvis utnyttjar USA:s blivande president tillfället, att skylla denna naturkatastrof på guvernörer och borgmästare. För någon måste ju vara skyldig och straffas, enligt den logik, som diktatorer och tyranner alltid ägnat åt. Själva är de ju alltid oskyldiga, om de så är dömda i domstol.

Jag har förresten sedan några veckor ont i en fot. Så jag var på min vårdcentral för att se om det gick göra något åt detta. Eller i varje fall få reda på vad det beror på. Men jag fick inte träffa min vanliga doktor, utan en ung tjej som tydligen gjorde sin AT-tjänsgöring där. Hon var bra och undersökte foten och gick och hämtade en kollega, när hon kände sig osäker. Det är jag inte säker på att en kille som gjorde sin AT gjort. Det hade kanske varit en sådan där som tror att man genom att dölja sin osäkerhet i en självsäker attityd, inger förtroende. Vilket man inte gör. Nu skall foten röntgas och sedan får vi se vad som händer med fulingen. För mina fötter är verkligen urfula. Egentligen inget man vill visa upp för unga damer, som gör sin AT. Inte för någon annan heller förresten.

Nu är klockan 7:52 och det börja ljusna utanför mitt fönster. Men det är ännu ”långt till vår”, som man sjunger i en visa. Vilket faktiskt känns lite jobbigt. För vintern på Gotland är ofta rätt grå och slaskig. Inte mycket för skidåkning precis. En rätt trist historia. Men våren är desto bättre. Fylld av fågelsång, blåsippor och annat fint.

Apropå fint, så sitter jag här och tittar på ett julkort jag fått. Själv är jag ju skamligt dålig på att skicka julkort och får alltid lite dåligt samvete för detta varje år. Speciellt när jag får ett sådant fint julkort som det jag nu sitter och tittar på. Det är från en konstnärinna jag känner, som arbetar bland annat i papper. Hon gör eget papper som hon sedan färgar och lägger in trådar och föremål i. Det blir väldigt spännande och fint. Jag har de senaste åren fått julkort gjort av sådant papper. Riktiga konstverk faktiskt. Vilket gör att jag skäms ännu lite mer att jag inte skickar åtminstone ett tomtekort med God Jul, till henne. Hon som skickar så vackra kort till mig, att sitta och inspireras av, när jag funderar över livet. Vilket jag det senaste åren haft anledning att göra.

Jag har förresten tagit bort Facebook och alla nyhetsappar på min telefon. Tyckte jag började titta för mycket på dessa störande moment i tillvaron. Dessutom var Facebook bara fyllt med reklam, för än det ena och det andra. Så vad mina kompisar hittade på för kul, drunknade i detta brus av reklam. Bort med det alltså! För missbruk bör bekämpas. Men enligt Cornelius W, så säger Aristoteles ”att summan av våra laster är och förblir konstant”. Numera är jag ju ytterst måttlig vad gäller i stort sätt allt som kan brukas, mer än vad som är nyttigt. Alltså även mobiltelefonen. Så de laster jag kan upprätthålla är begränsade, men hyfsat konstanta. Det är väl mest käk och kärlek som återstår. Men det är ju inte det sämsta. Jag funderade förresten på att ha en vegetarisk vecka. Fast jag är ju inte så bra på grönsaksrätter. Men jag skall försöka hitta på något mer än pajer och broccoligratäng. För det är väl mest det jag lyckats med tidigare, när jag gjort vegetariskt käk. Fast nu blev jag plötsligt sugen på stekt fläsk med raggmunkar. Så vi får se hur det går. Kanske ”förbyts beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet”, som Hamlet säger. För raggmunk med knaperstekt fläsk är jävligt gott.

Peter