Hej vänner!

Jag har börjat tänka rätt mycket på tid. Det finns erfarenheter jag gjort de sista åren, som gjort detta till ett för mig intressant ämne att tänka på. För det har ökat insikten om att även om tid i det stora hela finns i oändlig mängd, så är min personliga tilldelning begränsad.

Tid är ju egentligen ett mått på förändring mellan två tillstånd. Alltifrån sekundvisarens hopp mellan två märken på klockan, till livets början till det dess slut. Först finns vi inte. Sedan finns vi ett antal år. Därefter finns vi inte igen. Så vad gäller livet är förändringen, finnas respektive inte finnas. Så tiden vi inte finns är oändlig åt alla håll. Tiden vi finns är i relation till detta, väldigt kort. 

Men Einstein satt ju och funderade på hastighet, gissar jag. För hastighet är ju sträcka dividerat med tid. Vilket ju skulle betyda att tid skulle vara hastighet dividerat med sträcka. Men om hastigheten är ljusets hastighet och alltså konstant, så måste ju något annat ändras i ekvationen. Sträckan är ju given och likaså hastigheten, alltså återstår tiden som möjlig att förändra. Vilket den också gör. Ni vet alla de där exemplen där en gubbe står kvar, medan en annan far iväg med ljusets hastighet någon timme eller två. När han kommer tillbaka, är den stackare som blev kvar en gammal gubbe, medan den som kommer hem är lika ung och pigg som när han for iväg. Sådant måste man vara mer begåvad än mig för att begripa.

Så tiden finns precis som hastighet och sträcka. För att den skall finnas, måste något förändras om så inte sker så förändras själva tiden. Kanske vi på något sätt känner av det. För när man är ung går tiden på i en rätt lugn takt. Som i barndom och tonår, där det händer mycket under varje år, känns det som man har massor med tid. Men när man är 70, som jag är, händer betydligt mindre, medan tiden rusar iväg. Man hinner ju knappt ställa ner midsommarsnapsen, innan det är dags att lyfta julsupen. Vilket känns lite oroande.

Ibland är tiden ens vän och ibland ens fiende. Numera ofta det senare. För varje födelsedag är ju en påminnelse om att tiden går och är begränsad. Den är liksom obeveklig och kompis med döden. Som är lika obeveklig. I varje fall för oss ateister som inte tror på något liv efter detta.

Just detta hopp om evigt liv och rädsla för döden, är väl det som ligger bakom mycket av religioners framgång. Man kommer med löften om att man kan slippa undan det obevekliga, om man bara tror på gud eller gudarna. Då kommer man till Valhalla, Hel, Hades eller Himmelriket, slipper dö och försvinna för gott. Man utlovas evigt liv. Vilket en del tydligen är så övertygade om att de i detta syfte spränger sig själv i luften. Det tråkiga är att de dessutom tar med sig andra, helt oskyldiga människor i döden. Men som martyr är det ju inte hela världen. För ens gud kommer ju bli hur glad som helst för dessa mord och med glädje ta emot en i himlen. För han gillar tydligen martyrer mer än människor.

För närvarande lever jag i en tid som jag inte tycker så mycket om. Faktiskt på många sätt en av de sämsta tider jag levt i. Dessutom en av de obegripligaste. Något har hänt och något håller på att hända, som skrämmer mig. Jag försöker låta bli att måla fan på väggen. Men det går rätt dåligt. En sak som jag tycker mest verkar ställa till det är internet och sociala plattformar. Själv är jag ju med på Facebook. Så jag är inte riktigt logisk. För jag är med och deltar i något jag inte gillar. Under större delen av mitt liv fanns inte internet och som jag minns det fungerade det mesta rätt bra på den tiden. Nu sprids så mycket dumt och galet, att man blir trött. Dessutom kan knäppgökar numera bara stänga av alla fakta och sanningar, som talar mot deras egna imbecilla idéer. Man kan sitta med andra knasbollar i sin egna lilla bubbla och hata och hota, de som inte delar ens uppfattning.

Från början var ju tiden indelad i rätt grova mått. Det var väl sådant som månens faser och solens upp och nedgång som bestämde tiden. Timmar, minuter och sekunder, var inget man brydde sig om. Man visste inte ens att de fanns. Man klev upp när det började ljusna och gick och lade sig när det blev för mörkt för att göra någon nytta. Men jag har läst att man på medeltiden ofta gick upp mitt i natten och tände några ljus eller elden och satt där och jobbade en stund. Sedan gick man och lade sig igen. Så vårt sätt att gå och lägga oss och sova så där en åtta timmar i sträck är nog inte självklart.

Att vi delat upp tiden i sextiondelar är ju rätt konstigt. Men det gjorde från början sumerer och babylonier för 4000 år sedan och på den vägen är det. Under franska revolutionen försökte man inför en decimalskala för tiden, med 100 minuter på en timme. Vilket alltså snabbt gjorde alla klockor värdelösa. Så efter en tid fick man gå tillbaks till hur det var tidigare. Så babylonierna vann ändå. Vilket var bra. För annars hade timmarna varit åt helvete för långa. Iallafall när man gör något tråkigt.

Jag har slutat ha klocka på armen. För det är numera sällan någon tid jag måste passa. Så det är onödigt. Det är mycket som är onödigt. När jag var ung läste jag ”Skogsliv vid Walden” av Henry David Thoreau. Den handlar om hur han bor i en koja skogen i några år och lever på självhushållning. Han tar liksom avstånd från materialismen och det moderna sättet att leva. Vilket han alltså gjorde på 1800-talet, innan det helt gick över styr. Då i tonåren tyckte jag det lät som något att ta efter och började titta på kartor var jag skulle bygga min koja någonstans. Men sedan kom jag på att Thoreau inte verkade träffa några tjejer. Det gjorde inte jag heller så ofta. Men det var ju något jag gärna ville göra på den tiden. Så det var väl mycket på grund av detta jag inte flyttade ut i skogen. Så det är deras fel att jag blev kvar i detta stressiga tjuvsamhälle och inte levde fritt i skogen, bland älgar och skogsmöss. Och blev tvungen att ha klocka på armen. Men det var det värt, trots allt.

Nu skall jag snart gå ut med taxen Stefan. Han bryr sig nog inte så mycket om tid, utan verkar leva här och nu. Varje morgon när han vaknar är han jätteglad och kommer farande överlycklig att få träffa mig igen. Sedan blir han glad att få gå ut en sväng och sedan glad över att få käk. Han är nästan alltid på bra humör. Dessutom är jag, tack vare honom, tvungen att gå ut en stund varje dag och det är nog tur. För annars skulle jag väl sitta och älta världens elände, mer än jag redan gör.

Jag tycker det är tråkigt att jag fått så svårt att läsa böcker med behållning. Vad det beror på vet jag inte och tycker det är konstigt. Om det har med att jag fått en kyss i neurologin eller om det har med den förbannade mobiltelefonen att göra, vet jag inte. Men det är bara att konstatera att jag som fram till för några år sedan, läste minst två böcker i veckan, numera nästan inte läser någon bok alls. Jag försöker, men tappar koncentrationen efter några sidor och börjar tänka på annat. Det är faktiskt skittråkigt och lite sorgligt.

För övrigt är Putin och Trump två obehagliga flatlöss och inte riktig kloka.

Peter

 

 

 

Hej vänner!

Det börjar kännas som orden börjar ta slut. För när jag hör om de som startar de krig som pågår och de brott som begås i dem och hur man utan urskiljning dödar och lemlästar vuxna och barn i dessa, så känner jag att det finns inga ord för att riktigt beskriva vad jag känner. Kanske maktlöshet och sorg. Jag önskar att jag kunde känna lite vrede också. Men det känns som jag tappat mycket av förmågan att känna sådan, de senaste åren. För det känns på något sätt så meningslöst att bli arg på de, som ändå inte bryr sig. De som styr detta, är ju som samvetslösa maskiner och verkar bry sig lika lite om de de dödar och skadar, som ett tåg som spårar ur. Har liksom tappat bort sin mänsklighet och förmåga till medkänsla. Det känns iallafall så.

Jag tänker på bilder av tre små tjejer som jag ser framför mig. En såg jag så sent som igår. Det var en liten palestinsk flicka som dansade. På nästa bild ligger hon i en sjuksäng med benen bortsprängda. Den andra bilden visar en liten autistisk flicka, som tydligen var insnöad på Harry Potter. Hon står där i cape och ler, med trollspö i handen. Hon dödades under den massaker som inledde detta brottsliga krig. Den tredje bilden är en liten flicka som står på tågstationen i Auschwitz och tittar in i kameran. Hon har en lite för stor kappa på sig och ser allvarlig ut. Så ond kan människan vara, att de tycker en del små tjejer kan dödas, för att de är fiendens barn. När jag hör de som är engagerade på den ena eller andra sidan i detta jävla onda mördande av oskyldiga tappar jag tro på mänskligheten. De bryr sig liksom aldrig om individens värde och lidande, om den inte tillhör den egna gruppen. Utan uttalar istället förståelse och ibland beundran för mördarna. Jävla idioter.

När jag var ung fick vi en hel del torsk i näten ända uppe på Brämön i Bottenhavet, där jag brukar vara på somrarna. Här runt Gotland fanns det också en hel del torsk. Så föll hela beståndet till utrotningens gräns till följd av överfiske. Nu håller samma sak på att hända med strömmingen där visst man beräknar att 92 % försvunnit under de senaste 40 åren på grund av överfiske. Så man tycker att alla borde förstå att det är dags att göra ett uppehåll med fiske några år till beståndet hämtat sig. Då träffas EU:s fiskeministrar för att bestämma hur mycket fisk man skall få fiska i detta nästan utrotade fiskbestånd. Vilket enligt alla experter inte borde fiskas alls under flera år. Men det bryr man sig inte om, utan ökar fiskekvoten med 100 %. Och våran fiskeminister säger att det ändå var bra att han var där, för annars hade det blivit ännu värre. Det kommer alltså fortsätta till Östersjön är tömd på fisk. Hur det skulle kunna bli ännu värre, vet i fan. Dessutom kanske vi rubbar systemet, så fisken aldrig kommer tillbaka. Som det blev vid Newfoundland där torsken försvann, för att aldrig komma igen.

Kommer ni ihåg Gullan Bornemarks glada visa ”Sudda, sudda bort din sura min”? En ovanligt dum visa måste jag säga och jag hoppas slippa höra den fler gånger i livet. ”Munnen den skall skratta och va glad. Munnen den skall sjunga tra,la,la”. Man får liksom lust att ropa: ”Håll käften Gullan. Det finns ta mig fan ingen som helst anledning att följa denna uppmaning.” Iallafall tänker jag inte tejpa upp mungiporna i onödan. För det finns, som sagt, ingen som helst anledning.

Du talar om allt
ont som fienden
gjort.

 För det är både
ont och stort.

Du säger ”man
måste förstå”

Att hans barn
måste dödas
då och då

Dödas ibland
i rättvisans
namn

För de har
suttit i fiendens
famn

Och då skall
de sprängas
fast de är små

Du säger ”man
måste förstå”

Peter

 

Hej vänner!

Jag vet att jag är tjatig och upprepar mig . Men samtidigt har jag ett behov av att skriva av mig min oro och frustration över allt som händer. Om att nazismen återuppstått och är tillbaks. För att anfalla ett grannland; förfölja, fängsla och döda politiska motståndare; avskaffa yttrande- och tryckfrihet; utse sig själv till enväldig ledare (führer); utse vissa medmänniskor till syndabockar samt förakta svaghet, är väl tydliga tecken på just den typen av tänkande. Det som bäst beskrivs som nazism och fascism. Nu har vi ett stort land i öster som uppvisar alla tecken på att vara just en sådan stat. I väster har vi ett annat stort land som har en presidentkandidat, som jobbar på att genomföra en sådan förändring av sitt land.

Så hatar jag bägge dessa gubbar och mår illa bara jag ser deras onda ansikten. Deras horn i pannan och bockfot, gör dem inte snyggare precis. Det finns inte heller någon deodorant i världen som kan dölja den äckliga stank av svavel, som omger dem. Konstigt nog verkar en del så förblindade att de inte ser dessa tydliga tecken, på vem de har att göra med.

Det är alltså det snart presidentval i USA. Tydligen avser hälften av väljarna i detta val rösta på en narcissistisk, psykopatisk, lögnaktig uppenbart galen fascist. Som uppvisar i stort sätt alla de tecken på sådant tänkande, som jag beskriver ovan. Det senaste är att han kallar de som inte stödjer honom för ”inre fiender” och hotar att sätta in polis och militär mot dessa medborgare, om han vinner valet. 

 Dessutom är han kompis och beundrare av den andra jäveln och andra diktatorer. På den tänker alltså miljoner människor rösta. Det är helt jävla obegripligt. Skulle det otäcka fanskapet vinna presidentvalet, så skulle det för mig vara det yttersta beviset för att majoriteten av mänskligheten saknar förstånd och förmåga att hålla två tankar i skallen samtidigt. Att man kan vinna val,genom att vädja, till det lägsta och dummaste i människan. Det skulle vara en smäll som jag skulle ha svårt att komma över. Jag blir ledsen och orolig bara jag tänker på det. Vilket jag förresten ofta redan är, på grund av de jävla krigen och deras grymma mordiska galenskap. Likaså när jag läser om de dagliga mördandet och sprängandet här hemma.

Läste ni förresten att antalet däggdjur, fåglar, groddjur och kräldjur minskat med 70 procent sedan 1970. Deras livsmiljöer har förstörts, klimatförändringen, vårt jordbruk och vårt skogsbruk är några av orsakerna till denna katastrof. Jag har ingen förhoppning om att detta kommer leda till att de som bestämmer kommer vidta åtgärder, för att få ett stopp på denna utrotning av det levande. För det skulle förutsätta att vi ödmjukar oss och funderar på om vi är beredda att prioritera våra medvarelser, även om det går ut över oss. Vilket säkert inte kommer att ske. För vi som ser alla djur som lika viktiga i den ekologiska väven, är oftast i minoritet och rätt maktlösa, när det verkligen gäller.

Så, nu har jag skrivit av mig lite av min värsta frustration och sorg över alltihop. Så nu kanske jag kan skriva om något annat.

Jag funderar lite på gud och gudar. För i kristendomen, judendomen och islam har man ju bara en gud. Den kristna guden är ju i gamla testamentet en rätt grym och sträng Herre. Rätt mycket för att straffa och döma till utplåning, av syndarna på olika sätt. De skall dränkas eller gå under i eld och svavel om de inte sköter sig. Det är syndaflod och Sodom och Gomorra om vartannat. I Nya testamentet har han lugnat ner sig och det är mer av försoning och förlåtelse. Han blir liksom mer en snäll men rättvis fader. Men han är bara en och verkar leva långt från människorna, med deras svagheter och brister.

Annat var det med gudarna under antiken. De var visserligen odödliga, men i övrigt rätt lika människorna och hade samma svagheter och brister som dem. Som Zeus som var gift med Hera, som var äktenskapets gudinna. Men det kan inte varit så kul, för hennes make var en riktig bock som bedrog henne hela tiden. Han brukade ju klä ut sig till allt möjligt för att förföra tjejer. Det gick tydligen bra, fast han sökte upp dem i form av en svan, ett moln eller en tjur. Även om sättet att ta kontakt var lite oväntat, så var han sedan tydligen en gudomlig älskare. För på de tavlor som finns på dessa tilldragelser ser tjejerna påtagligt nöjda ut.

Men även resten av gudarna och gudinnorna som Afrodite, Poseidon, Demeter, Hefaistos, Athena, Apollon, Artemis, Eros och Hades hade samma svagheter som människor. De var mycket för sex, var hämndlystna, svartsjuka och kunde känna både sorg och glädje. Så en djupt religiös människa kunde på den tiden be till en gud, som minsann själv kunde bli kåt, förälskad och svartsjuk. Man kunde på den tiden be på följande sätt: ”Zeus, du som själv vet hur man kan vilja så det värker, låt mig nu lyckas förföra hon som säljer äpplen på torget. För hon är snygg som Afrodite och klok som Athena”. För på den tiden hade man gudar som minsann själva haft samma känslor som man själv kunde ha. Som förstod en, av egen erfarenhet. Det är ytterst tveksamt om den gud man tillber i kyrkan förstår sig på den typen av böner. Om man ber i en katolsk kyrka är det helt klart att den gud man tillber, inte har en aning om normala mänskliga känslor. Vilket gjort att dess prästerskap är nedlusat med pedofiler och neurotiska killar, som lever i perverst celibat. De gamla grekerna skulle inte tro sina öron om det hörde om något så konstigt.

Peter

 

 

Upp steg den
gyllenfingrade
Eos över ön
i öster.

Han skulle komma
hem på en väg av guld.

Hem efter alla
dessa år på
havet.

Havet vars herre
hatar honom och
önskar honom död
genom vatten.

På vägen funnen
av gudinnor och
kvinnor.

Ibland stark av lust,
ibland svag och sargad
uppsköljd av havet.

Nu står han vid
rodret och undrar
över meningen med sin resa.

Men det enda han vill minnas
är kvinnors värme och de
sekunder deras darrning
fyllde världen.

Nu är han snart framme,
båten kommer förtöjas vid
den brygga som han
en gång lämnade.

Hem till den han
älskat under alla
dessa år.

Han undgick död
genom vatten,
han undgick död
genom vapen.

Men snart besegrad
av död genom död.

 

Hej vänner!

Idag blir det en blåsig dag. Min granne har ett stort valnötsträd och så här års ramlar valnötterna ner. Många på hans garage, som har plåttak. Plånk plånk låter det hela tiden. Det är inte speciellt störande. För det är som kyrkklockorna från domkyrkan, som slår varje timme. Det är jag så van vid att jag inte hör det längre och är inget som väcker mig. När det blåser faller det ibland många valnötter samtidigt. Rena kulspruteelden under någon minut.

Taxen Stefan ligger på sängen bakom mig. Varje kväll vid sextiden börjar han alltid hitta på en massa bus. Han drar fram skor, snor strumpor, drar ner böcker och biter i sin hundkorg, så den går sönder. Först trodde jag att han kanske behövde gå ut och därför höll på. Men det var likadant om han just varit ute och fixat det han skall. Nu har jag förstått att han bara är sällskapssjuk. Så jag får sitta på sängen och hålla honom nära mig en stund, så lugnar han ner sig. Faktiskt rätt mysigt och man slipper irritera sig på den lilla strumptjuven. Får han bara sitta så en stund, så är han rätt nöjd sedan.

Jag måste sluta läsa nyheterna för jag blir bara ledsen och orolig när jag gör det. Idag läste jag att massa krögare blir utsatta för utpressning och riskerar få sin verksamhet förstörd om de inte betalar. De hotas också till livet om de polisanmäler denna utpressning. Vidare att Eriksson funderar på att flytta från Kista i Stockholm, då medarbetarna känner sig otrygga att gå hem om de jobbat över och upplever miljön i övrigt som hotfull. Sedan var det det vanliga skjutandet och mördandet. Jag vet inte vad man skall göra åt denna utveckling. Det verkar inte heller någon annan veta. Ibland läser jag om förslag till förebyggande åtgärder som är rejält naiva. Man förstår att de som kommer med dessa förslag inte inser vilka krafter som styr denna lönsamma verksamhet och bakgrunden till den. Ofta jättebra förslag i sig. Men att de skulle påverka den organiserade samvetslösa brottsligheten, tror jag inte ett dugg på. Samtidigt har jag själv inga bättre förslag. Känner mig bara maktlös, uppgiven och ofta rätt ledsen.

Och krigen fortsätter och det gör det svårt att i grunden känna någon som helst glädje. Iallafall har jag svårt för det. Det finns ju inget så primitivt, grymt och korkat som krig. Fast jag är inte pacifist, för ibland är det nödvändigt att stå det onda emot. För annars är man ”bara en liten lort” som Astrid skrev i Bröderna Lejonhjärta. Hon fick ju förresten aldrig Nobelpriset, vilket jag tycker är en skandal. Vad jag förstått berodde det på att en tråkig gubbe i akademin, som hette Arthur Lundkvist. Han tyckte barn skulle läsa klassikerna och inte barnböcker. Han fick visst aldrig några barn och det var nog tur. För de barnen hade det i så fall varit synd om.

Det känns som jag kämpar varje gång när jag skriver på denna blogg. Kämpar med att försöka få tillbaks den känsla av kreativitet och glädje, som jag hade när jag började detta skrivande. Men det är svårt när allt man läser om all ondska och grymhet. Fast efter nazismens brott under andra världskriget så borde man lärt sig att det inte finns några gränser för mänsklig grymhet.

Kanske är jag deprimerad. Men den som läser om utvecklingen i världen och Sverige och inte blir nedstämd, måste ju vara mer hårdhudad än jag är. Det vet jag inte om jag kan och vill bli på äldre dar. Har jag varit på det här sättet hela livet fram till nu, är det dessutom svårt att ändra på. ”Du är för känslig” har folk sagt många gånger till mig. De senaste åren har jag nog delvis av fysiska skäl varit lite extra känslig, enligt expertisen. Fast jag har inte märkt någon skillnad direkt. Har väl alltid haft nära till tårarna. Vilket är lite jobbigt och pinsamt ibland. Kan av en del tolkas som svaghet och något att förakta. Jag har ju haft tur och träffat få elaka människor under mitt liv. Men det har hänt att någon elak fan, har förstört den finaste av sommardagar, genom att säga något taskigt. Vilket gjort mig rejält ledsen och är svårt att glömma.

Men nu är 70 år och skulle önska att jag slapp tänka så mycket på denna världs ondska och elakhet. För även om jag har många år kvar, så inser jag att tiden inte är oändlig. Så jag vill helst försöka hålla allt elände ifrån mig. Men det är lögn i helvete. För samtidigt är jag ju nyfiken och har svårt att inte ta del av nyheterna, fast jag vet jag mår dåligt av det. Så jag får väl skylla mig själv.

Jag har ju rätt bestämda värderingar. Som vad gäller människors lika värde. Som jämställdhet mellan kvinnor och män. Ni som läst min blogg vet också att jag tror på demokratin, som styrelseskick. Likaså att jag tror på de flesta av tio guds bud och på den gyllene regeln. Jag anser också att den som slår barn i uppfostrande syfte, begår ett brott. Det gör även den som förföljer och jävlas med sina medmänniskor, för de har en annan hudfärg, annan sexuell läggning eller annat de inte kan hjälpa. Folk som gör på det viset är ju dessutom idioter. Jag gissar att de flesta vettiga människor är på min sida vad gäller dessa värderingar, så jag är inte ensam. Men det finns ett antal som tycker helt annorlunda och de får alltmer makt och inflytande. Jag är faktiskt rejält rädd ibland.

”Skall han inte skriva något om Putin och Trump, den tjatiga gubben,” kanske ni undrar? Men det känns som jag bara upprepar mig. Jag har ju så många gånger berättat vad jag tycker om dessa otäcka slemsvampar. Har inte mycket nytt att komma med på den fronten. Rapport på det.

Utsikter för stunden.

Ett lågtryck från
brittiska öarna
förskjuts in i mig.

Det har utfärdats
en gul varning
för höga flöden
i tårkanalen.

Brämön och Rigabukten
nordväst 14, vridande med minnen
mot kvällen.

På övriga farvatten
grå dimma, svag sikt
och rätt hopplöst.

 

Peter 

 

 

 

Efter alla dessa år.

Minnen som blommor
minnen som sår.

En höst då jag
lärde mig tecknet
för sorg.

Bortvald och ensam
på gator och torg.

På flykt undan livet
med blicken mot
gatan

En trött och ful
och grå liten
satan

Det mesta har läkt,
men alls inte
allt.

Där ute är höst
och mörk och kallt.

I spegeln en gubbe
som tappat sitt hår.

Med ett ärr i sitt
minne när dagarna
går.

 

Hej vänner!

Det är den 7 oktober 2024. Jag är 70 år och en storm är på väg. Stormen är visst döpt till Kirk, läste jag. Den enda som jag vet har det namnet är skådespelaren Kirk Douglas. Han var med i en väldig massa filmer. Rätt mycket västernfilmer av skiftande kvalitet. Men också i mycket annat spännande. Men han är den enda Kirk jag känner till.

Men om stormen döps efter en tjej, kunde den ju istället hetat Kirke. Det är ju den där trollkunniga tjejen i Odysséen, som Odysseus träffar på när han är på väg hem. Med sina trollkonster förför hon ju honom, så han glömmer bort att han är på väg hem till sin fruga Penelope, som går hemma och väntar på honom. När hans besättning påminner honom om att det börjar bli dags att åka vidare, så förvandlar Kirke dem till svin. Men guden Hermes hjälper Odysseus så han får sitt förnuft tillbaka och kan resa vidare. Kirke är väl en av dessa luriga och förföriska tjejer som kan locka en stackars man ut på dåligheter, med sin förtrollning. Så det gäller att akta sig. Speciellt om ens kompisar förvandlas till svin.

Apropå stormar så drabbades Florida och en del grannstater, som ni vet, av en orkan som hette Helene för några veckor sedan. Över 200 människor strök med och många andra saknas fortfarande. Nu är en ännu jävligare orkan på väg till samma område som heter Milton. Den meteorolog som berättade detta i TV för de som skulle drabbas, började visst gråta. Han sa också att orsaken till att orkanerna blivit fler och ökat i kraft, beror på klimatförändringarna. Havet har blivit varmare och innehåller därmed mer energi. Jag hörde också på radio i morse att staden Manaus i Amazonas håller på isoleras, då floderna där torkar ut till följd av långvarig torka. Även det beror sannolikt på klimatförändringarna.

Vad jag vet är väl i stort sätt alla seriösa forskare, eniga om att klimatförändringarna beror på våra utsläpp av växthusgaser. De vi nu ser hända, stämmer också överens med de modeller som varnade för en sådan utveckling. Nu tycker man att de som tidigare förnekat att så skulle vara fallet, lite ödmjukt skulle säga: ”det kanske ändå låg något i det, som de vi kallade alarmister sa. Kanske hade Greta Thunberg lite rätt när hon bad oss lyssna på forskarna.” Men det kommer säkert inte hända. Möjligtvis kommer de som står vid ruinen av sitt sönderblåsta hus med vatten upp till halsen fundera på om inte Trump hade lite fel och Greta lite rätt.

”Hur är det annars”, kanske ni undrar. Då skall jag ärligt berätta att jag fysisk mår rätt bra. Men att de jävla krigen och samhällsutvecklingen här, gör mig rätt nedstämd i perioder. Det känns så jävla hopplöst. Dessutom har mycket av det som hänt varit något jag oroade mig för innan det hände. Vilket gör att jag nästan är rädd, när jag tänker mörka tankar om framtiden. För jag är rädd att få rätt igen. Inte för jag är någon sorts jävla Nostradamus, som kan förutsäga framtiden. Däremot är jag rätt pessimistiskt lagd och då får man tyvärr ofta rätt.

Jag vet att jag oroade mig för att det i Sverige skulle bli som i Italien, där maffian har inflytande och kontakter överallt. Nu läste jag om att en partiledare bjudit in capo dei capi (bossarnas boss) till sitt bröllop. Han hade tydligen blivit bjuden tidigare på fester hos samma partiledare. Sådant är faktiskt skrämmande och just det som maffian eftersträvar. Inflytande, social acceptans och möjlighet att påverka makten. Sossarna anlitade ju ett företag där också grovt kriminella jobbade, för att sälja sina dumma lotter. Men de hade iallafall det goda omdömet att omedelbart avsluta den kontakten när detta avslöjades. Så jag känner att jag börjar få rätt även vad gäller detta om att kriminaliteten börjar tränga in och få inflytande överallt. I näringsliv, kommuner, regioner och riksdagen.

Annars kommer jag och taxen Stefan vara ensamma i veckan. Han är bra för han drar med mig ut på promenader varje dag. För taxar skall som andra hundar, gå minst en rejäl promenad varje dag på sina korta ben. Men vi brukar börja med att gå och hälsa på ett gäng hundkompisar varje morgon. Det tycker han är kul. För han pinnar på som fan på vägen dit. Fast när vi kommer fram sitter han mest och tittar. Han leker oftast inte så mycket. Någon gång kan han få ett ryck och fara runt som en tok. Men annars står han mest bredvid mig och kollar eller strosar runt och nosar. Men uppenbart tycker han det är kul att vara där. Det är kul att se hur hundarna fungerar i flock när de får umgås utan koppel och i frihet. Det fungerar faktiskt jättebra i det här gänget. Fast de är så olika i storlek och temperament.

Sålunda sitter jag här 70 år gammal ensam med en tax, i väntan på stormen. Men även denna storm kommer dra förbi, när den vält några träd och slängt ner några takpannor. Kirke kommer förföra några stackars karlar till, med sina trollkonster. Andra kommer hon förvandla till svin. Hon har ju redan gjort så, med en president och en som vill bli president.

Peter

 

 

Igår natt var
stjärnklart och jag såg
Karlavagnen vila över
havet.

Då tänkte jag 
att detta tecken,
såg jag som barn
om natten.

Det har följt mig
genom livet
när jag blickat
upp mot stjärnorna
och rymdens tystnad.

Så bildar dessa
stjärnor den bild,
vi kallar vagn eller
stor björn.

Sju stjärnor om natten
som jag sett i kärlek, lust,
ensamhet och sorg djup som
rymdens mörker.

Sju stjärnor med sju namn,
Dubhe, Merak, Phecda, Megrez,
Alioth, Mizar och Alkaid.

Så bär jag
ett namn till, som
ett minne genom livet.

Karlavagnen
följer mig mot evigheten,
igår natt såg jag den vila
över havet.

 

 

Hej vänner!

Jag har beslutat mig för att inte vara med längre. Så härmed säger jag upp mitt medlemskap i EU, NATO, Svenska kyrkan, mitt medborgarskap, facket samt Fantomenklubben. Så är jag nu inte längre med i dessa organisationer, utan står ensam med bara mig själv och mitt samvete. Jag vill inte vara med längre. Det går bra för sådana partier i EU, som är kompisar med Putin och vad jag tycker om den gubben, vet ni som läser denna blogg mycket väl. Men jag är som sagt inte med i denna gemenskap längre. Vad gäller medborgarskapet, så känner jag mig numera så främmande i det som var mitt hemland, att jag inte vet var fan jag bor. Kanske är det på maffians Sicilien eller i Chicago på 30-talet, fan vet. Jag tror ju inte på gud, så det är lite konstig att vara medlem i den församlingen. Mitt fack har aldrig varit till någon som helst nytta. Fantomenklubben har jag väl blivit utesluten ur för länge sedan på grund av bristande betalning. Vad gäller andra organisationer och föreningar, säger jag som Julius Henry "Groucho" Marx som sa: ”Jag vill inte vara med i en klubb, som kan acceptera sådana som mig som medlemmar."

Sålunda är jag nu äntligen fri från alla samhörigheter och lojaliteter. Som jag fått vara med i lite på nåder, om jag inte stör och kommit med krav. Dessa har liksom inte riktigt varit för mig, utan för de mera övertygande, lojala, troende, duktiga och framgångsrika, som styrt över oss tvivlande och för saken mindre motiverade. Vi som till slut tappade tron. Detta trots att jag gjorde min värnplikt i 12 månader, jobbade rätt hårt i perioder och aldrig legat någon annan till last. Jag gjorde mitt bästa. Ändå känns det ibland som jag inte riktigt fått vara med i gemenskapen. Men nu vill jag inte heller det längre, utom möjligen i Fantomenklubben förresten. Om jag hittar min ring med den ”vandrade vålnadens” goda märke, kanske jag går med igen. Men för övrigt är det alltså hej och tack från mig. Då jag nu inte längre vare sig är medborgare i EU eller Sverige hoppas jag dessa organisationer, låter mig vara ifred. Jag förväntar mig dock att den pension, som består av uppskjuten lön, även i fortsättningen betalas ut. Även om det mesta tydligen gått till annat. Fan vet vad.

Det går bra för totalitära partier igen. Ni vet de där som tycker andra partier och idéer är onödiga och bör avskaffas med terror, censur, avskaffande av mänskliga rättigheter, avskaffande av yttrande- och tryckfrihet samt avskaffande av självständiga domstolar. Man kunde tycka att det efter det förra seklets katastrofer, inte någon kunde tro på den typen av kriminella ideologier. Att mänskligheten borde lärt sig något av alla de brott som skett i deras namn. Men i helvete heller. Nu är sådana idéer populära igen. I Italien, Frankrike, USA, Ungern, Tyskland, Österrike och Sverige, är det fullt med folk som röstar på sådana partier. Mycket på grund av rädsla, maktlöshet och hopplöshet som gör folk elaka, gissar jag. Samt en naiv tro på att en ”stark man” skall likt en storpappa komma och ordna upp alltihop. Vi som varit medlemmar i Fantomenklubben vet att att det bara är en fantasi. För Fantis finns tyvärr inte på riktigt.

Ibland kan jag vara avis på de som tror på något. På gud, på politiska ideologier och sådant. Som Carola Häggkvist och Jan Oskar Sverre Lucien Henri Guillou. Ni vet de där som går omkring och vet bäst och inte tvivlar. Det finns till och med folk som tror på nazism och kommunism och inte skäms över detta. Själv är jag alltid fylld av tvivel och misstänksamhet. För jag tycker det verkar vara just sådana människor, som till slut flyter upp som mögel på den goda mänskliga hallonsylten och förstör den. Vilken än jävla etikett de sätter på sina dumma idéer. Men nu behöver jag inte bry mig så mycket längre, för jag har ju hoppat av.

I Mellanöstern fortsätter vansinnet och galenskapen. Vilket bara får mig att känna mig maktlös och ledsen. Putinjäveln fortsätter sitt meningslösa dödande. Det verkar också gå rätt bra för Trumphelvetet. Ur led är tiden som Hamlet säger, där han likt mig, går runt och tvivlar och tvekar.

Ute är det gråväder och småregnar. Jag och taxen Stefan var ute och morgonpissade för en stund sedan. Det tyckte vi var rätt tråkigt.

Men även jag tror väl på något, Nu tror jag exempelvis att jag skall gå och dricka morgonkaffet.

Peter