Hej vänner!

Jag vet att jag är tjatig och upprepar mig . Men samtidigt har jag ett behov av att skriva av mig min oro och frustration över allt som händer. Om att nazismen återuppstått och är tillbaks. För att anfalla ett grannland; förfölja, fängsla och döda politiska motståndare; avskaffa yttrande- och tryckfrihet; utse sig själv till enväldig ledare (führer); utse vissa medmänniskor till syndabockar samt förakta svaghet, är väl tydliga tecken på just den typen av tänkande. Det som bäst beskrivs som nazism och fascism. Nu har vi ett stort land i öster som uppvisar alla tecken på att vara just en sådan stat. I väster har vi ett annat stort land som har en presidentkandidat, som jobbar på att genomföra en sådan förändring av sitt land.

Så hatar jag bägge dessa gubbar och mår illa bara jag ser deras onda ansikten. Deras horn i pannan och bockfot, gör dem inte snyggare precis. Det finns inte heller någon deodorant i världen som kan dölja den äckliga stank av svavel, som omger dem. Konstigt nog verkar en del så förblindade att de inte ser dessa tydliga tecken, på vem de har att göra med.

Det är alltså det snart presidentval i USA. Tydligen avser hälften av väljarna i detta val rösta på en narcissistisk, psykopatisk, lögnaktig uppenbart galen fascist. Som uppvisar i stort sätt alla de tecken på sådant tänkande, som jag beskriver ovan. Det senaste är att han kallar de som inte stödjer honom för ”inre fiender” och hotar att sätta in polis och militär mot dessa medborgare, om han vinner valet. 

 Dessutom är han kompis och beundrare av den andra jäveln och andra diktatorer. På den tänker alltså miljoner människor rösta. Det är helt jävla obegripligt. Skulle det otäcka fanskapet vinna presidentvalet, så skulle det för mig vara det yttersta beviset för att majoriteten av mänskligheten saknar förstånd och förmåga att hålla två tankar i skallen samtidigt. Att man kan vinna val,genom att vädja, till det lägsta och dummaste i människan. Det skulle vara en smäll som jag skulle ha svårt att komma över. Jag blir ledsen och orolig bara jag tänker på det. Vilket jag förresten ofta redan är, på grund av de jävla krigen och deras grymma mordiska galenskap. Likaså när jag läser om de dagliga mördandet och sprängandet här hemma.

Läste ni förresten att antalet däggdjur, fåglar, groddjur och kräldjur minskat med 70 procent sedan 1970. Deras livsmiljöer har förstörts, klimatförändringen, vårt jordbruk och vårt skogsbruk är några av orsakerna till denna katastrof. Jag har ingen förhoppning om att detta kommer leda till att de som bestämmer kommer vidta åtgärder, för att få ett stopp på denna utrotning av det levande. För det skulle förutsätta att vi ödmjukar oss och funderar på om vi är beredda att prioritera våra medvarelser, även om det går ut över oss. Vilket säkert inte kommer att ske. För vi som ser alla djur som lika viktiga i den ekologiska väven, är oftast i minoritet och rätt maktlösa, när det verkligen gäller.

Så, nu har jag skrivit av mig lite av min värsta frustration och sorg över alltihop. Så nu kanske jag kan skriva om något annat.

Jag funderar lite på gud och gudar. För i kristendomen, judendomen och islam har man ju bara en gud. Den kristna guden är ju i gamla testamentet en rätt grym och sträng Herre. Rätt mycket för att straffa och döma till utplåning, av syndarna på olika sätt. De skall dränkas eller gå under i eld och svavel om de inte sköter sig. Det är syndaflod och Sodom och Gomorra om vartannat. I Nya testamentet har han lugnat ner sig och det är mer av försoning och förlåtelse. Han blir liksom mer en snäll men rättvis fader. Men han är bara en och verkar leva långt från människorna, med deras svagheter och brister.

Annat var det med gudarna under antiken. De var visserligen odödliga, men i övrigt rätt lika människorna och hade samma svagheter och brister som dem. Som Zeus som var gift med Hera, som var äktenskapets gudinna. Men det kan inte varit så kul, för hennes make var en riktig bock som bedrog henne hela tiden. Han brukade ju klä ut sig till allt möjligt för att förföra tjejer. Det gick tydligen bra, fast han sökte upp dem i form av en svan, ett moln eller en tjur. Även om sättet att ta kontakt var lite oväntat, så var han sedan tydligen en gudomlig älskare. För på de tavlor som finns på dessa tilldragelser ser tjejerna påtagligt nöjda ut.

Men även resten av gudarna och gudinnorna som Afrodite, Poseidon, Demeter, Hefaistos, Athena, Apollon, Artemis, Eros och Hades hade samma svagheter som människor. De var mycket för sex, var hämndlystna, svartsjuka och kunde känna både sorg och glädje. Så en djupt religiös människa kunde på den tiden be till en gud, som minsann själv kunde bli kåt, förälskad och svartsjuk. Man kunde på den tiden be på följande sätt: ”Zeus, du som själv vet hur man kan vilja så det värker, låt mig nu lyckas förföra hon som säljer äpplen på torget. För hon är snygg som Afrodite och klok som Athena”. För på den tiden hade man gudar som minsann själva haft samma känslor som man själv kunde ha. Som förstod en, av egen erfarenhet. Det är ytterst tveksamt om den gud man tillber i kyrkan förstår sig på den typen av böner. Om man ber i en katolsk kyrka är det helt klart att den gud man tillber, inte har en aning om normala mänskliga känslor. Vilket gjort att dess prästerskap är nedlusat med pedofiler och neurotiska killar, som lever i perverst celibat. De gamla grekerna skulle inte tro sina öron om det hörde om något så konstigt.

Peter