Hej vänner!

Jag har beslutat mig för att inte vara med längre. Så härmed säger jag upp mitt medlemskap i EU, NATO, Svenska kyrkan, mitt medborgarskap, facket samt Fantomenklubben. Så är jag nu inte längre med i dessa organisationer, utan står ensam med bara mig själv och mitt samvete. Jag vill inte vara med längre. Det går bra för sådana partier i EU, som är kompisar med Putin och vad jag tycker om den gubben, vet ni som läser denna blogg mycket väl. Men jag är som sagt inte med i denna gemenskap längre. Vad gäller medborgarskapet, så känner jag mig numera så främmande i det som var mitt hemland, att jag inte vet var fan jag bor. Kanske är det på maffians Sicilien eller i Chicago på 30-talet, fan vet. Jag tror ju inte på gud, så det är lite konstig att vara medlem i den församlingen. Mitt fack har aldrig varit till någon som helst nytta. Fantomenklubben har jag väl blivit utesluten ur för länge sedan på grund av bristande betalning. Vad gäller andra organisationer och föreningar, säger jag som Julius Henry "Groucho" Marx som sa: ”Jag vill inte vara med i en klubb, som kan acceptera sådana som mig som medlemmar."

Sålunda är jag nu äntligen fri från alla samhörigheter och lojaliteter. Som jag fått vara med i lite på nåder, om jag inte stör och kommit med krav. Dessa har liksom inte riktigt varit för mig, utan för de mera övertygande, lojala, troende, duktiga och framgångsrika, som styrt över oss tvivlande och för saken mindre motiverade. Vi som till slut tappade tron. Detta trots att jag gjorde min värnplikt i 12 månader, jobbade rätt hårt i perioder och aldrig legat någon annan till last. Jag gjorde mitt bästa. Ändå känns det ibland som jag inte riktigt fått vara med i gemenskapen. Men nu vill jag inte heller det längre, utom möjligen i Fantomenklubben förresten. Om jag hittar min ring med den ”vandrade vålnadens” goda märke, kanske jag går med igen. Men för övrigt är det alltså hej och tack från mig. Då jag nu inte längre vare sig är medborgare i EU eller Sverige hoppas jag dessa organisationer, låter mig vara ifred. Jag förväntar mig dock att den pension, som består av uppskjuten lön, även i fortsättningen betalas ut. Även om det mesta tydligen gått till annat. Fan vet vad.

Det går bra för totalitära partier igen. Ni vet de där som tycker andra partier och idéer är onödiga och bör avskaffas med terror, censur, avskaffande av mänskliga rättigheter, avskaffande av yttrande- och tryckfrihet samt avskaffande av självständiga domstolar. Man kunde tycka att det efter det förra seklets katastrofer, inte någon kunde tro på den typen av kriminella ideologier. Att mänskligheten borde lärt sig något av alla de brott som skett i deras namn. Men i helvete heller. Nu är sådana idéer populära igen. I Italien, Frankrike, USA, Ungern, Tyskland, Österrike och Sverige, är det fullt med folk som röstar på sådana partier. Mycket på grund av rädsla, maktlöshet och hopplöshet som gör folk elaka, gissar jag. Samt en naiv tro på att en ”stark man” skall likt en storpappa komma och ordna upp alltihop. Vi som varit medlemmar i Fantomenklubben vet att att det bara är en fantasi. För Fantis finns tyvärr inte på riktigt.

Ibland kan jag vara avis på de som tror på något. På gud, på politiska ideologier och sådant. Som Carola Häggkvist och Jan Oskar Sverre Lucien Henri Guillou. Ni vet de där som går omkring och vet bäst och inte tvivlar. Det finns till och med folk som tror på nazism och kommunism och inte skäms över detta. Själv är jag alltid fylld av tvivel och misstänksamhet. För jag tycker det verkar vara just sådana människor, som till slut flyter upp som mögel på den goda mänskliga hallonsylten och förstör den. Vilken än jävla etikett de sätter på sina dumma idéer. Men nu behöver jag inte bry mig så mycket längre, för jag har ju hoppat av.

I Mellanöstern fortsätter vansinnet och galenskapen. Vilket bara får mig att känna mig maktlös och ledsen. Putinjäveln fortsätter sitt meningslösa dödande. Det verkar också gå rätt bra för Trumphelvetet. Ur led är tiden som Hamlet säger, där han likt mig, går runt och tvivlar och tvekar.

Ute är det gråväder och småregnar. Jag och taxen Stefan var ute och morgonpissade för en stund sedan. Det tyckte vi var rätt tråkigt.

Men även jag tror väl på något, Nu tror jag exempelvis att jag skall gå och dricka morgonkaffet.

Peter