Hej vänner!

Det har snöat som fan här i Visby. Ni som följer min blogg, vet att jag sedan någon vecka haft problem med ett att ett tidigare opererat ljumskbråck, som har gått upp och nu jävlas. Det är en tråkig åkomma och det knepiga är att det ofta inte gör så ont alls, för att sedan göra väldigt ont. Så man lurar sig och tänker ”det här är ju inte så farligt” för att plötsligt märka att det var alldeles fel tänkt. Som häromdagen när jag bara skulle gå och handla några grejer och på vägen till affären inte hade några större bekymmer alls. Men på vägen därifrån började det göra så jävla ont, att jag nästan inte tog mig hem. Så där har det hållit på i över en vecka nu. Vilket börjar gå mig på nerverna.

Som ni vet är tiden vi lever i en sorglig tid. Jag måste säga att i en av de värsta tider jag levat i. Vilket inte vill säga lite. Sällan har väl framtiden känts så mörk och maktlösheten större. Det finns ju en gammal visa där Ulla Billquist sjunger ”räkna de lyckliga stunderna blott”. Måste säga att de idag känns jävligt lätträknade. För jag sitter här och har utomordentligt tråkigt. När man var barn var det ju kul med snön och den var ju nästan som manna från himlen att leka i. Men nu tycker jag den mer är som ett besvärligt mjäll, som man riskerar halka i. Jag hoppas jag snart får bli opererad och slipper oroa mig för att det skall göra ont igen. Men jag kommer nog aldrig mer våga åka pulka. Vilket är tråkigt. En rolighet till som dras in och gör att man känner sig lite gammal.

Igår gick laddningssladden till min iPhone åt skogen. Så jag fick idag släpa mig iväg till en affär och köpa en ny. Vilket jag var lite rädd för, eftersom det gick åt helvete förra gången. Men jag har kommit på att jag kan ha en hand i fickan och trycka hårt på bråcket, när jag går. Ser visserligen ut som jag spelar fickpingis, på ett pinsamt sätt. Men annars får jag sitta inne hela dagarna, vilket är för trist. Jag har tråkigt nog som det är.

Egentligen skulle jag gå på julbord på fredag, med några vänner. På grund av ett läkarbesök angående bråcket, gick det åt helvete. Vilket var tråkigt. För det var något jag verkligen sett fram emot. Förra året blev det också inställt. För just den dagen blev jag opererad i huvudet. Det är ju själva fan. Så här sitter jag ensam i Visby medan tiden går.

Tiden den förbannade tiden. Som vi för att begripa måste göra om till en sorts väg för att förstå. Bakom oss ligger den väg vi gått och framför oss den väg vi har att gå. Jag har ju nu nått en ålder, där man bakåt ser långt bort över granskogen och framför en ligger havets osäkra vågor, över vilket man nu har att fara utan sjökort. På den tiden jorden ansågs vara platt, var man ju rädd att ramla över kantens ovisshet. Där står jag nu och funderar över alltihop. Som Dante börjar sin gudomliga komedi som börjar: ”Jag stod i mitten av min levnads bana då i en nermörk skog jag mig befann, där ej mer väg och stig jag kunde ana”. Kul för honom. Själv har jag ju sedan länge nått mitten av min levnads bana och kan likt förbannat inte ana, vart fan jag är på väg. Men att det till slut kommer leda till att man faller över kanten, kan man vara säker på.

Apropå tiden så är det dags att påminnas om att kejsar Augustus lät utfärda ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen som hölls. Det var förresten då Kvirinius var landshövding i Syrien. Så snickaren Josef fick på grund av detta knalla med sin höggravida unga Maria, hela vägen från Nasaret i Galiléen till Betlehem i Judeen, för att skattskriva sig. Där fick hon föda sitt barn i ett stall och lägga i en krubba. Vilket vi nu firar på ett i mina ögon ofta rätt ovärdigt sätt.

Sedan dyker det ju i ovanstående berättelse upp en ängel som skrämmer några stackars herdar. Men ängeln säger: ”Var inte rädda, för jag bringar er en stor glädje”. Själv skulle jag gärna önska att en herrens ängel dök upp och sa samma sak till mig. För jag är faktiskt rädd för allt otäckt som händer i världen. Det är som satan själv och den hemska hinduiska gudinnan Kali, gjort gemensam sak och nu drar segrande över jordklotet. Om en herrens ängel dök upp och sa: ”var inte rädd”, så skulle jag svara: ”lätt för dig att säga. Du lär ju aldrig behöva oroa dig för sådana som Putin och Trump. För de lär ju aldrig dyka upp där du kommer ifrån. Möjligtvis kommer du höra deras skrik från källarplanets nedersta krets någon gång.”

Josef och Maria fick alltså en son. Vilket gladde de flesta. Men den helige ande var sur för han tyckte man hade spridit rykten om hans relation med Maria. Vilket han ansåg var rent förtal. För han och Maria hade minsann inte haft något fuffens för sig. Det var snickaren Josef som en kväll haft ihop det med den unga damen fast de inte var gifta, utan bara trolovade. Det är jag säker på. Så redan den kvällen bringade en ängel, en stor glädje, får man hoppas. Vilket han säkert gjort många kvällar både före och efter just denna kväll.

Som Evert Taube så riktigt påpekar i visan ”Här är den sköna sommar” är det krig och politik som fördärvat vår jord. Ligger mycket i det. Fast egentligen skulle det ju bara krävas att folk hade förstånd att följa: tio guds bud, den gyllene regeln och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, för att det här skulle kunna vara en utmärkt planet att leva på. Vilket det för närvarande inte är. Tvärtom är det ett rätt bedrövligt ställe.

Peter

 

 

Hej vänner!

Jag har, som ni märker, blivit oerhört tråkig och tjatig i denna blogg. Så kanske det är äntligen dags att lägga ner den. Mitt behov att skriva ner och bearbeta saker som jag tänker på, kanske skulle försöka hitta något annat sätt att hantera, än att dela med mig det till andra. När jag började skriva här tänkte jag på många saker. En del som var skojiga eller spännande, andra som var sorgliga och ledsamma. Men nu känns det mest som det är jävla ältande om världens ondska, som inte gör någon glad. Mitt behov av att dela sådant med er, är ju bara dumt. Ni skulle säkert vara gladare om ni slapp läsa mina jävla jämmerlåtar och klagovisor, över vår onda tid. Som ni nu stackare får ta del av, för det hjälper mig att få lite distans till allt ont som omger oss. Jag tror i varje fall jag skall sluta göra reklam för tråkigheterna på Facebook.

Jag har ju tidigare skrivit om att jag inte tycker den ärftliga monarkin är något vidare sätt att utse landets statschef. Att om vi skall envisas med att ha en kung borde denna väljas som skedde innan Gustav Vasa, hittade på det här med att titeln skulle ärvas. Detta borde som förr ske, vid Mora sten under hurrarop och vapengny. Men Mora sten har ju kommit bort så man får väl forsla dit en ny sten, att lyfta upp den nyvalde kungen eller drottningen på.

Men nu såg jag kronprinsessan hålla tal i den tyska förbundsdagen och blev så imponerad att jag bestämt mig för att rösta på henne och personligen lyfta upp henne på Mora sten, om jag skulle få chansen. Vilken tjej! Hennes tal var en på alla sätt en retorisk förebild. Hon var tydlig, värdig och modig. Nu förstår jag att hon inte formulerat detta tal helt själv. För den typen av tal kommer ju inte till på det sättet. Men hennes sätt att framföra det, var sådant att man genast funderade om man inte borde gå med i monarkistiska föreningen. Jämfört med det respektlösa och ogenomtänkta svamlande våra partiledare numera brukar ägna sig åt, var kronprinsessan tal, som en klar vårbäck.

Precis som sin far är ju Viktoria dessutom dyslektiker och det gör det inte mindre imponerande. För då får man kämpa extra med att följa manus. Hon är ett strålande exempel på att det inte finns något som helst samband mellan dyslexi och begåvning. Vilket ni säkert vet och har förstått. Men hennes far verkar fortfarande lida av han som barn och ung, blev missförstådd och kränkt. Verkar ju fortfarande ibland lite rädd och osäker. Även om det blivit mycket bättre än när han var ung. Jag tycker trots det alltid lite synd om honom och hans öde. Nu skall han tydligen också skämmas för att han har en ingift släkting, som är en horbock och fåntratt. Vilket ju knappast är hans fel. Själv blev han ju inbjuden av vänner med dåligt omdöme och slemmig kvinnosyn på kalas. Där det tydligen dök upp scandal beuties i form av kaffeflickor till konjaken och cigarren. Det var naturligtvis osmakligt, skämmigt och dumt. Men jag gissar att det inte stod i inbjudan att ”kaffeflickor” serverades till konjaken. Men om det, mot förmodan, gjorde det, så borde han inte gått på detta kalas. Men hans fruga blev säkert förbannad. Så han har nog straffats rejält för detta tilltag.

Som ni vet fortsätter det vidriga mördandet och krigandet. Jag tänker mycket på det och mår i perioder, jävligt dåligt över att tänka på detta. Samtidigt vill jag inte att kriget i Ukraina skall bli vardag och kampen där skall ens för en stund glömmas bort. För det är en kramp mellan frihet och förtryck. Mellan demokrati och barbari. Mellan styrka och rätt. Förlorar Ukraina den kampen, är vi kanske till slut alla förlorade.

Som ni vet är den där jävla Trump är en idiot.

I Mellanöstern har man visst gjort uppehåll i det jävla dödandet. Det är bara hoppas att man fortsätter så på bägge sidor. För det är ju ett meningslöst jävla mördande som bara kommer leda till ett fortsatt meningslöst dödande. De som drar hit till Sverige, sitt dumma jävla hat, tycker jag bara skall hålla käften och respektera oss, som har kvar vårt förnuft och ser människor, där de bara ser fiender.

Hur är det annars kanske ni undrar. Jo tack, förutom att mitt ljumskbråck jävlas och gör ont är det rätt bra. Det växlar mellan lite ont och rejält ont på ett irriterande sätt. Så länge jag håller mig lugn och passiv är det mest lite ömt. Men om jag går en promenad, så gör det efter en stund jävligt ont. Hoppas det inte dröjer alltför länge innan det blir fixat.

Nedan en länk till kronprinsessans tal. Lyssna på det!

https://youtu.be/-8nvDpMVlA4?si=Ol7_Sk6fQP1-3UNz

Slava Ukraini (Слава Україні)

Rädda Barnen: https://www.raddabarnen.se/stod-oss/swish/

Peter

 

 

Hej vänner!

Jag har i helgen haft ett elände med ett ljumskbråck som egentligen var opererat och åtgärdat. Men nu har det på nytt trots detta, tydligen återkommit och behöver åtgärdas på nytt. Det har vid några tillfällen gjort så jävla ont att jag fått uppsöka akuten. Förhoppningsvis blir det fixar de närmaste veckorna. Tråkig historia, men kommer säkert att ordna sig. Nu har också bråcket blivit rejält stort och gör betydligt mindre ont, än när det började jävlas i helgen. Fulare med större knöl, men ändå bättre på så sätt.

Det är ju inte helt ovanligt i min ålder att man får diverse krämpor. Det får man stå ut med och acceptera även om det är tråkigt. Men det trista med detta är att man från att ha känt sig i fin form, plötsligt känner sig som hundra år. Som en gnällig gubbe som mest går runt och är i vägen och till liten nytta för mänskligheten. Fast när man sedan piggar på sig, känner man att det kanske var att ta i. Det finns ju en monolog med Hasse Alfredsson där han sjunger en bit som lyder: ”Gammal man gör så gott han kan, dansar fan så illa, hela kroppen rister han, men ändan den står stilla”. Vilket onekligen inte är mycket till dans. Speciellt inte om det är en samba.

Och de förbannade krigen bara fortsätter. Att soldater dör i krig är illa nog. Men det verkar ju oftast vara obeväpnade civila som drabbas värst. Som inget ont gjort. Utan bara råkar befinna sig inom ett visst område på klotet, som andra anser vara deras. Det är ju så jävla primitivt och dumt att man måste vara en fullständig idiot för att börja döda människor på grund av sådana meningslösa idéer. Vilket de som startar krig regelbundet brukar vara. Sådana som Hitler, Putin och andra stolpskott. Det värsta är att de brukar få med sig andra knäppgökar på galenskapen. Vilket gör att man till slut tappar tron på mänskligheten.

Det är som världen blir alltmer lik ”Sagan om ringen”. I öster sitt den onde Sauron (Putin) som med sin ondska vill förslava folken i väster. Men där finns förrädaren Sauroman (Trump) som om han kommer åter, kommer försöka krossa allt vad frihet och rättvisa heter. Jag läste i tidningen att Putin skröt över att han nu har en raket som kan förses med så många kärnvapenspetsar, att en enda sådan raket kan utplåna hela Frankrike. En människa som hotar med sådant är ju uppenbarligen inte riktigt klok. Raketen heter förresten Satan läste jag. Så den skrytsamme fan, har dessutom namngett den efter sig själv.

Jag tycker det är rena skräckupplevelsen att läsa eller höra nyheterna nu för tiden. Man behöver ju omedelbart behandlas posttraumatiskt stressyndrom efter att ha tagit del av eländet. Det gäller ju oavsett om det är utrikesnyheterna eller inrikesnyheterna man tar del av. Förr kunde man ju alltid läsa lokalpressen på Gotland och vara trygg med, att det sannolikt inte skulle stå om något alltför hemsk. Kanske om att något mindre företag fått kasta in handduken eller att ett gäng lamm rymt och nu gick runt och stökade i folks trädgårdar. Eller att kaninerna, som här heter rabbisar, blivit ohemult många och ställer till ett elände, för den som vill odla allt från morötter till tulpaner. Men nu står det ofta om otäckheter också i lokalpressen också.

Jag läser om folk som tar ställning i den helt jävla omöjliga konflikten i Mellanöstern. Det skrämmer mig hur enögt de som gör så, beskriver vidrigheterna. Hur kan man bli så förblindad av hat. Få en så jävla förvriden svart-vit syn på alltihop. Så förvriden att man jublar åt när barn på motståndarsidan mördas. Men blir upprörd när de man stödjer, drabbas av samma jävla galenskap. Jag måste säga att jag skiter i om det mördade barnet heter Salomon, Mohammed, Sara eller Amina. Det är bara sorgligt alltihop och de som envisas med att dra hit den jävla konflikten och bråkar om vems mördande som är värst, är inga jag vill ha att göra med. Jag tycker inte om dem. Själv tror ju varken på himmel eller helvete. Men om jag har fel på den punkten är jag övertygad att de som dödar barn eller jublar över att barn dödas hamnar i helvetet och de barn de mördar i himmelen. För Jesus säger ju själv att det är där barn hör hemma. Ni kommer väl ihåg:
”Därefter buros barn fram till honom, för att han skulle lägga händerna på dem och bedja; men lärjungarna visade bort dem. Då sade Jesus: ”Låten barnen vara, och förmenen dem icke att komma till mig; ty himmelriket hör sådana till.”Och han lade händerna på dem och gick sedan därifrån.”

”Förmenen” är förresten ett fint ord. I den senaste översättningen står det istället ”hindra”. Vilket ju betyder samma sak. Men förmenen låter bättre i mina öron. Det är för övrigt för lite storord nu för tiden. Ord som ”sannerligen”, ”rättfärdighet”, ”förbarma” och ”älskog”. Fina ord som står i bibeln minsann. I den nya översättningen har man inte översatt älskog till ett modernt ord. Blev väl för känsligt, så man gjorde en omskrivning där det ordet står. Men älskog är ju ett fint ord som borde användas oftare. De flesta av alla de ord som annars beskriver denna trevliga verksamhet är ju annars rätt fåniga eller dumma. Men älskog låter fint.

Slava Ukraini (Слава Україні)

Rädda Barnen: https://www.raddabarnen.se/stod-oss/swish/

Peter

 

Hej vänner!

Som de flesta av er säkert vet måste vi som bor i Visby nu koka vårt vårt kranvatten, innan vi dricker det. Tidigare gällde bara det som Falstaff Fakir så riktigt påpekade: ”Vatten är ett farligt gift, vilket omger Visby stift”. Numera är vi inte bara omgivna av eländet. Det finns till och med i våra kranar.

Under medeltiden och århundradena därefter drack man ju inte vatten. För man var redan då medveten om att det kunde leda till att man blev sjuk. Varför förstod man nog inte. Men trots det undvek man att dricka vatten, om det gick. Så istället drack man den betydligt bättre och nyttigare drycken öl. Något som också jag gjort under större delen av mitt liv. Numera dricker jag ju endast öl utan alkohol. Men det är faktiskt lika gott, som den mer nervlugnande variant, som jag oftast drack tidigare. Fast visst finns det sorter jag saknar. Som Guinness och Chimay blå. Men det är trots allt en världslig sak.

I USA dricker man ju oftast öl som smakar lite och har den egenskapen att det liknar en kanot. Som ni säkert vet beror den likheten på egenskapen att både ölen därstädes och en kanot är: ”fucking close to water. Numera finns ju visst också i USA mindre bryggerier som gör utmärkt öl. Men det dricks väl mest av folk med bildning och kultur. Resten av befolkningen dricker sådant som Miller eller amerikanskt Budweiser. Som just har denna kanotliknande egenskap.

I USA brygger man också kaffe som är mycket svagt och vattnigt. Man brukar i och för sig få det i jättestora muggar, men det förbättrar inte smaken. Så både ölen och kaffet är en rätt slaskig historia. Jag misstänker att det är det som gör så många amerikaner så slaskiga i hjärnkontoret att de kan tänka sig att rösta på en ouppfostrad, obildad, obehaglig och narcissistisk psykopat som president. Så att dricka taskigt öl och kaffe kan vara direkt farligt.

I Ryssland dricker man ju också dåligt öl. Men där är det ju sällan man väljer sina ledare i fria, rättvisa och hemliga val. De flyter väl mest upp som ett äckligt mögel och lägger sig på folkets hallonsylt. Förgiftar hela burken efter en stund. Så det är inte underligt att befolkningen där, inte kan stå emot propaganda och lögner. De har ju fått mögel i hela hjärnan till slut och kan inte tänka klart längre.

Världen är sålunda en ond plats där folk, som borde sitta inlåsta på grund av sin galenskap, tillåts styra och förstöra för oss andra. Maktlös och utan hopp får man försöka stå ut en dag i taget. Tror man på gud får man väl be till honom. Om man inte gör det kan man väl ta en pilsner och krama någon man älskar eller älska med någon man kramar. För även om man mist tron och hoppet, så får man väl försöka hålla kvar kärleken. Den skall ju trots allt vara störst.

Rädda Barnen: https://www.raddabarnen.se/stod-oss/swish/

Peter

 

 

Hej vänner!

Klockan är 03:07 och jag kan inte sova. Jag somnade för tidigt igår kväll och har kommit i otakt med sovandet. Jag somnade redan vid 20-tiden, när jag löste korsord. Sedan vaknade jag för en timme sedan, så jag har faktiskt sovit rätt många timmar. Men jag har också varit uppe och pissat några gånger. Många av oss 1954-års män har väl en tendens att fira nätterna på det rätt jobbiga sättet.

Det har kommit en ny singel med en tidigare inte utgiven låt med the Beatles som heter "Now and Then”. Men hjälp av massa teknik har man tydligen lyckas få fram denna låt ur gamla inspelningar. Jag lyssnade på den och tyckte det var den var helt okej. Det lät som det gjorde då, en gång för länge sedan. När jag satt på golvet hos en kompis som hette Pär och hörde på några som sjöng ”She loves you, yeah, yeah, yeah! Det måste varit 1964 eller 1965. Då var jag alltså 10 eller 11 bast och visste väl inte att de som sjöng, skulle spela ”sound tracket” i den film, som var min barndom och ungdom. Nu har alltså en ny låt kommit som låter som beatleslåtar brukade låta. Det känns lite konstigt och vemodigt. Om en stund börjar sluttexterna rulla och påminna en, om vilka som var med i filmen. Men med lite tur är det en bit kvar till ”The End”.

Jag är faktiskt ofta rätt ledsen över hur det ser ut i världen. Men jag skall för en gångs skull försöka låta bli att skriva om eländet. Vilket inte är så lätt då huvudet är fullt av det. Det är en tid då man tappar tron på allt från mänskligheten till gud. Den senare var ju ett tag sedan jag tappade tron på. Strax efter Beatles sjöng ”She loves you” gissar jag. Men om det bara blir fred i världen, lovar jag att återuppta kontakten med vår herre. Men det får han allt fixa först. Men gör han det, skall jag falla på knä och tacka honom med lovsång och bön. Samt ge rejält med kollekt, till den yttre missionen.

I min affär har man börjat sälja julmust och lagt fram pepparkakor. Vilket känns lite tidigt. Jul är ju ett gammalt ord som man inte riktigt vet vad det ursprungligen betyder. Men det fanns visst redan innan vi blev kristna. Redan på vikingatiden firade man visst någon sorts högtid som hette jul. Men då hette det att man ”drack jul”. Så det var väl en rätt blöt tillställning gissar jag.

Igår var jag och jobbade någon timme. Då var det någon som berättade att det fanns ungdomar som vill bli ”influensers”. Jag har hört ordet förut vid flera tillfällen, men aldrig riktigt begripit vad det är för något. Men nu fick jag lära mig att det tydligen är några som har som jobb att berätta vad de har för sig på dagarna och vad de använder för kläder och smink. Låter konstigt att det kan vara lönsamt att berätta för andra om sådant. Men kanske något att satsa på, för det kan tydligen vara just lönsamt. Men jag har ju inte så mycket spännande att berätta om, som ni vet. Knallar mest runt i Visby i samma kläder som förut. Ty det är ytterst sällan jag köper nya. Något smink använder jag inte. Så det kan jag inte heller berätta något om. Men man kanske skulle bli transa och influenser på gamla dar och köpa något tjusigt från Gudrun Sjödén och ett illrött läppstift. Fast snubbla runt i Visby på högklackat verkar ju livsfarligt. Det får väl bli något fotriktigt. Sedan behövs nog en hatt på skallen och ett halsband med stora pärlor. Så är det väl bara att berätta om hur trevligt man har på dagarna och influera, som bara den. Men tyvärr skulle jag nog bli en ovanligt ful käring, hur mycket jag än försöker sminka över eländet. Barn kommer bli skräckslagna och skrikande rusa bort, när de ser mig. Kommer behöva traumabehandling i flera månader efteråt. Hundar kommer bli nervösa och bita mig. Polisen kommer ta in mig på förhör, då jag fått ett flertal medmänniskor att drabbas av fulslag. Jag tror helt enkelt att jag inte skulle passa som kvinna. Hur mycket jag än skulle anstränga mig. Så jag får väl fortsätta knalla runt i mina svarta jeans och min luvtröja och se tråkig ut. Kanske inte någon större skönhetsupplevelse det heller. Men bättre än mig, med damhatt på skallen och i storblommig klänning.

Tjejer kan däremot vara väldigt snygga. I bibelns höga visa säger ju en kille som verkar tappat det helt när han ser på sin snygga tjej och säger bland annat följande:

”Dina höfters rundning
är såsom ett bröstspännes kupor,
gjorda av en konstnärs händer.
Ditt sköte är en rundad skål,
må vinet aldrig fattas däri.
Din midja är en vetehög,
omhägnad av liljor.
Din barm är lik ett killingpar,
tvillingar av en gasell.”

Så skrev alltså någon för säkert mer än 2500 år sedan om en tjej. Vilket jag tycker är rätt spännande. Hon måste varit jättesnygg eller så var han bara helt förblindad av sin kärlek. Verkar ha drabbats av en passion av tredje graden. Den där tiden när hjärnan mjuknar upp till någon sorts rosa gröt och tappar varje förmåga till klokskap och rationellt tänkande. Då man tycker den man kärat ner sig i är ”helt perfekt”. Några månader senare kanske man börjar ompröva det där med ”helt”. Efter något år kommer man på att ”perfekt” nog var att överdriva en aning. Som tur är händer ju samma sak hos, den som man har som sängkamrat. För annars skulle hon ju bo med en knäppgök med rosa gröt istället för hjärna i flera år. Vilket hon nog inte skulle stå ut med i längden. Fast det är klart att man kan säga att din barm är likt ett killingpar ibland. Gör väl ingen skada. Även om man nog skulle få en lite förvånad blick.

Peter