Hej vänner!

De senaste dagarna har det begåtts två hemska mord av galningar. I det ena fallet av en människa, som redan en gång försökt genomföra ett brott av samma slag. Men då lyckades den lilla flicka som var offret, komma undan. Att den killen inte då låstes in på livstid är skrämmande. Man förstod ju, vad jag förstår, att han var fullkomligt galen. Att risken att han skulle göra något liknande, var nästan 100 procent. Hur man kan släppa ut en sådan livsfarlig galning i okastrerat skick, efter några år är obegripligt. Iallafall för mig. Även efter kastration, skulle man ju behöva många års observation och se om han blivit mindre farlig. Något är i varje fall fel, när man efter risk- och farlighetsbedömning, släpper ut en sådan människa.

Begriper ni er förresten på politik. Jag trodde jag gjorde det och var faktiskt rätt intresserad när jag var yngre. Men nu tycker jag den är rätt obegriplig och jobbig. För det handlar ju mest om hur dumma de andra är och rätt lite om vad man själv vill. De förslag jag trots allt hör, verkar mera vara någon sort inlägg mot målet att vinna valet, än visioner om en bättre framtid. Alltså mer om att vinna nästa val, än om att ta itu med allvarliga samhällsproblem. Trumphelvetets retorik verkar även här, börjat påverka sättet att uttrycka sig, om de som har en annan uppfattning än den egna. Som det demokratiska samtalet handlar om vilka som är goda och vilka som är onda, inte om skilda uppfattningar. Jag hörde någon i radioprogrammet ”filosofiska rummet” säga att: ”gnäll är den maktlöses sista vapen”. Så nu vet varför jag är en sådan förbannad gnällmåns. Men det är ju trots allt värre när gnället, känslan av att inte någon lyssnar och upplevelsen av maktlöshet ger makt åt det som faktiskt är ont. Som populism och totalitära idéer. Sådant är hänt förr och kan hända igen.

Statsminister Per-Albin Hansson som ville skapa ett folkhem med välstånd, social trygghet och rättvisa för alla, brukade visst efter arbetsdagen träffa sina kompisar, lira kort och dricka grogg. Då var det tillåtet att prata om allt utom politik. Han hade dessutom två familjer, som han försörjde. Vad hans två kvinnor tyckte om detta, vet jag inte. Kanske var de ledsna och svartsjuka. Kanske tyckte det var skönt att slippa gubben i perioder. Per-Albin körde iallafall en väldigt fin bil. En Chevrolet, Master Deluxe som står på Sparreholms bilmuseum. Idag hade han inte kunnat vara statsminister och leva som han levde. För då hade drev i kvällspressen, säkert fått honom avsatt. Det redan efter andra groggen. Fast han ville skapa ett folkhem.

Huruvida någon av de nuvarande partiledarna spelar kort och dricker grogg vet jag inte. De verkar inte vara den sorten. Rätt slätstrukna jämfört med Per-Albin Hansson. Har säkert bara en familj var och kör antagligen trista bilar. Fast arga verkar de vara och rätt gnälliga. Kanske känner sig även de sig rätt maktlösa inför samhällsutvecklingen och vad de skall göra åt denna.

Jag är i Stockholm. Härom kvällen när jag gick en sista kissprommis med Stefan så kom en räv springande på trottoaren tvärs över på Västeråsgatan. Den såg väldigt fin ut och hade inga tecken på skabb, vad jag såg. Men det kändes ändå lite konstigt att se en räv komma springande genom stan. Stefan brydde sig inte utan nosade på som vanligt. Tyckte väl mest att det var en lite ovanlig lukt på den hunden gissar jag. Stefan är för övrigt värdelös som jakthund, fast han är tax. Vilket är rätt skönt.

När man gick på Skansen som barn, var det rätt ofta rävar som satt hos björnarna. De passade väl på att sno lite käk när björnarna fick mat. På 70-talet kom den förbannade rävskabben hit och plågade ihjäl en massa stackars rävar. Jag läste någonstans att 80% av alla rävar plågades ihjäl av skabben. Nu verkar det som rävarna kommer tillbaks, men smittan finns kvar så risken är att det ökar igen när rävarna blir flera. Men även om det på ett sätt är roligt att rävarna verkar vara på väg tillbaka så ställer klimatförändringen till det. För tack vare det varmare klimatet har det blivit vanligare att rödräven går upp i fjällen och träffar på och dödar fjällrävar. Det är tråkigt. För det finns ju inte många fjällrävar kvar.

Jag är lite orolig inför nyåret. För det förbannade smällandet gör taxen Stefan ängslig. Men han får inte panik. Utan skäller mest och verkar förbannad. Fast han är nog rädd. Just vid tolvslaget kan jag sitta med honom på muggen. Men det håller ju på flera timmar innan och flera timmar efter. Sitta på muggen och dricka bubbel i flera timmar är ju inte så kul. Men skulle jag lämna honom ensam där, så skulle han nog bli jätterädd. Det finns ju andra länder där privata fyrverkerier är förbjudna. Så det skulle man väl kunna göra här också. För djurens skull.

Peter

 

 

 

 

Hej vänner!

Så närmar sig 2025 sitt slut. Ett riktigt skitår i världen. Putinjäveln fortsätter sitt onödiga krig, vilket gör det svårt att i grunden känna riktig glädje. För varje gång man känner lite hopp, så drar tanken på detta jävla krig ner mungiporna. Den förbannade tokfransen i Vita huset, kunde man ju egentligen skratta åt, för han är ju ett stort jävla skämt. Men så inser man att makten också i den supermakten innehas av en galning och blir rädd. Men samtidigt är nog just det äckliga fanskapet, på fallrepet och även hans mest lojala kompisar verkar, likt råttor, börja lämna det sjunkande skeppet, för att inte dras ner när det förliser. Man får alltså konstatera att galningar, som borde sitta på låst avdelning i madrasserad cell, styr världen. Inte bara ovanstående två idioter, utan i vart och vartannat land har anti-demokrater och psykopater makten. Det är ju själva fan. När det jävla pandemin äntligen gick över, så skulle en liten giftmördare starta krig. Aldrig får man känna glädje, hopp och framtidstro.

Till och med verkligheten börjar bli osäker och man kan snart inte lita på något. Man vet ju inte om den information man tar del av är skapad med hjälp av AI eller är på riktigt. Det är otäckt. Men jag löser ju rätt mycket korsord och när jag kör fast ordentligt brukar jag fuska och försöka hitta svaret på nätet. Men numera dyker på Google upp ett AI-genererat svar högst upp på svaren. Det brukar vara utomordentligt korkat och fel. Vilket visar att artificiell intelligens just artificiell. För den förstår inte dubbeltydigheter och ironier. Som att snygga finskor, både kan betyda justa dojor och vackra kvinnor från ett grannland. Att säga att man avser sätta på de snygga finskorna, redan på färjan till Helsingfors, kan missuppfattas i skriven form. Vilket är en missuppfattning som säkert skulle göra damer i vårt östra grannland besvikna, om det är jag som skriver det. Eller kanske göra dem lättade och glada över att det bara är ett missförstånd. Men någon hjälp på AI på Google får man inte, den bara tjatar om formella skor och sådant. Står inte ett ord om snyggingar som heter Tuula, Päivi, eller Pirkko. Så skulle det stå i korsordet: ”Är fina ha på foten eller i sängen” skulle den förbannade artificiella intelligensen inte begripa något. Jag kollade ovanstående fras och fick det dumma svaret:

”Frasen "fina på foten och i sängen" låter som en beskrivning av något behagligt eller avkopplande för fötterna och i sängen, troligen relaterat till fotvård, komfort (som mjuka sockor, fotbad) eller avlastning, men kan också syfta på lindring av symtom som Restless Legs (RLS) eller neuropati som känns i fötterna vid vila eller på natten, där värme, kyla, massage eller rörelse hjälper.”

Jag kollade vad som hände för 100 år sedan, alltså 1925. Det var det året Mussolini tog makten i Italien och Hitler gav ut ”Mein Kampf. Så på ett sätt var det början på den katastrof som skulle leda fram till världskrig och koncentrationsläger. Det hände en väldig massa andra grejor det året. Som att Hjalmar Branting dog och att radioprogrammet Barnens brevlåda med farbror Sven som började sändas just 1925. Ett radioprogram som faktiskt fanns kvar till 1972. Jag brukade lyssna på det radioprogrammet när jag var liten och tyckte det var utomordentligt tråkigt. Vet inte varför jag lyssnade på det. Men hade väl inget annat för mig. På mornarna var det ett annat barnprogram, som jag har för mig hette ”småbarnskvarten”. Jag minns att en gubbe som hette Gösta Knutsson brukade läsa och berätta om någon som hette ”Putte Tittut”. För detta program inleddes med att ungar sjöng ”putte, putte, putte, putte tittuuut! Vad fan det handlade om minns jag inte alls. Det var ju Gösta Knutsson som skrev de utmärkta böckerna om Pelle Svanslös. Han var förresten anti-nazist och hotades av nazister under kriget. Ett annat program jag minns jag lyssnade på handlade om en blå ballong som for runt och busade. Men inte heller där, har jag några minnen vad det handlade om.

Så för hundra år sedan började alltså de auktoritära idéerna till höger, ställa till det helvete som skulle blomma ut så där en 18 år senare. De till vänster hade ju 16 års försprång och 1925 dog visst Lenin och Stalin kom till makten och började sitt mördande och fulländade därmed det som hans föregångare inlett. Hur många som han på olika sätt lyckades ta livet av är visst lite osäkert, men minst över 10 miljoner totalt.

Jag hoppas 2026 blir bättre än det jävla skitår vi snart har bakom oss. Men samtidigt känns det som att hoppas på för mycket. Personligen har jag varit med om rätt många år, månader och dagar nu. Närmare bestämt 71 år, 4 månader och 14 dagar. Denna tid är alltså förbrukad och det som då hände, går inte att ändra på. Så att jag lägger så mycket tid på att grubbla på vad som hänt och så lite på vad som framtiden kan i sitt sköte, är ju rätt korkat. Men så är det. Jag grubblar rätt mycket över allt jag varit med om och tänker väldigt lite på framtiden. Det värsta är att mina få tankar om framtiden blivit jävligt mörka. Vilket är jobbigt. Men vi får hoppas att jag har fel och att vi går mot bättre tider. Jag kan ju trösta er med, att jag faktiskt rätt ofta haft fel. Haft lite otur när jag tänker. Men det har ju faktiskt hänt att jag haft helt rätt. För att citera Viktor Rydberg: ”Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill, vad skönt du drömt, kan ej av tiden härjas, det är en skörd, som undan honom bärgas, ty den hör evighetens rike till.” Jag skulle ju också kunna tillägga: ”Vad fel du tänkt och dumhet gjort, är bäst att bara glömma och i ditt minnes mörka labyrinter skamfullt gömma”.

Peter

 

 

Hej vänner!

Det juldagsmorgon och jag tänker utebli från julottan. Inte på grund av att jag inte tror på gud, för det har man nog överseende med, när man får höra min vackra men missförstådda basröst. Anledningen att jag inte kommer till denna fina föreställning, är att taxen Stefan inte är välkommen. För hundar får inte komma in i guds hus. Det finns ju en låt där Hasse "Kvinnaböske" Andersson, frågar om man får ta hunden med till himlen. Jag vet inte hur det är med den saken. Men gissar att det är tveksamt, då man inte ens kan ordna minsta lilla del i någon kyrkbänk där hundar får sitta och lyssna till guds ord. Jag har flera gånger sett hundar stå bland kor och åsnor i krubban och kolla in den nyfödde. Så egentligen borde väl hundar få vara med i kyrkan. Iallafall på juldagen. Fast de traditionellt enligt kristendomen visst är ”själlösa”. Men jag läste den tidigare påven Franciskus menade att djuren visst kunde ha en själ. Hans namne från medeltiden hade säkert samma uppfattning. För han brukade ju kalla våra medlevare på planeten för sina vänner.

Själv tror jag ju inte på att det finns någon själ som på något sätt går att skilja från kroppen. Om man vill kalla vårt medvetande för själ, så tror jag den dör när kroppen dör. Det är liksom hej och god natt, när allt tar slut. Fast jag kan ha fel och bli jävligt överraskad och vaknar upp i himlen och gud kommer gående och hon säger: ”hej på dig din gamla gudsförnekare och syndare, nu blev du allt förvånad.”

Huruvida själen finns är alltså osäkert. Men en annan lite konstig sak är att vi historiskt och i nutid placerat kärleken i hjärtat. Det har man gjort ända sedan antiken. För jag kollade och redan Sapfo skriver ”Kärleken skakade mitt hjärta, som vinden i bergen skakar ekarna.” Vilket är en känsla som man känner igen. Man blir jävligt omskakad när den drabbar en. Och dessutom rätt dum i huvudet. Numera vet vi att kärleken sitter i hjärnan och att en massa hormoner och signalsubstanser är involverade och stökar till det. Så att en i vanliga fall helt fungerande hjärna förvandlas till någon sorts rosa gröt och gör en helt dum i huvudet. Påminner på det sättet om alkohol. Som också gör en lite korkad och gör att man, i värsta fall, inte mår så bra dagen därpå.

Jag borde nog hyfsa skägget. För jag börjar mer och mer se ut som en tomte. Fast en del kanske inte blir så förvånade. För de har nog alltid tyckt att jag är en jävla tomte. Men jag vill inte förknippas med den där amerikanska överviktiga gubben som säger ”Ho Ho”. Jag vill överhuvudtaget inte ha med överviktiga amerikanska gubbar att göra. I varje fall om de är presidenter. Skall jag vara tomte, skall jag vara den sura lilla gubben, som går runt på gården om natten och ser till att bonden sköter sig och tar han om de djur han har ansvar för. Gör han inte det eller glömmer att ställa ut gröt till tomten på julafton, ställer han till ett helvete för slarvpellen. Ser till att en ko sparkar honom och att han snubblar på en kratta, samt kör upp ett fång brännässlor i häcken, när han går på dass. Så han lär sig veta hut och sköter sig och sina djur. En sådan tomte vill jag bli. Liten, grå och jävligt sur. En förvandling som alltså redan inletts. Nedan en dikt om en tomte som inte skötte sig på julafton.

Midvinternattens köld är hård
stjärnorna gnistra och glimma

Tomten är trött och sur efter
vaknat ur gårdagens dimma

Som han gick in i så nykter
glad, utan minsta tanke på döden

Nu står han och tänker att den
nog lindrigare är, än den här förbannade nöden.

Han lovar sig själv att aldrig
mer smaka, på den där konstiga saften

Som får en att helt nästa dag
tappa lusten och kraften.

Nu stapplar han runt
och kossorna rynkar på mulen.

 De skakar sitt huvud och säger:
”det var en liten, skäggig och ful en."

Peter

 

 

Hej vänner!

Jag måste sluta läsa nyheterna. För de gör mig bara ledsen och förbannad. I kväll läste jag om Zahra och hennes man Afshad ska utvisas till Iran. I hemlandet arbetade de som sjuksköterska och läkare. Men här började de jobba som undersköterskor på Södersjukhuset. De kom hit för nio år sedan och har vad jag förstått det skött sig perfekt. Jobbat, lärt sig svenska, betalat sin skatt och blivit uppskattade medarbetare på sin arbetsplats. Inte minst av dem de jobbat med under pandemin. Zahra har också gått utbildning till sjuksköterska fast hon, enligt Aftonbladet, i hemlandet varit chefsjuksköterska. Nu demonstrerade deras arbetskamrater mot det idiotiska beslutet att utvisa hederliga och hårt arbetande arbetskamrater. Som dessutom jobbar i en verksamhet där det råder brist på kompetent personal. Det är så jävla dumt alltihop, om det jag läst pressen stämmer.

Samtidigt läser man om en massa människor som man gärna skulle vilja utvisa till världen ände. Folk som inte går att bli av med för deras hemländer vägrar ta emot dem eller påstås ha någon sorts anknytning till landet, genom att de har skaffat barn här. Barn som de nog under lång tid kommer ha rätt begränsad kontakt med, då de sitter inlåsta för vård på Kumla och Hall. Så resultatet av detta tycks vara att hederliga och hårt arbetande människor utvisas. Medan folk som skadat sina medmänniskor och Sverige, får vara kvar. Jag blir så trött på alltihop.

Jag läste förresten en debattartikel där några tyckte att det lades alldeles för mycket pengar på försvaret. Bland annat för att det var så osannolikt att Sverige skulle anfallas av Ryssland. Vilket det nog är. Men våra baltiska grannländer ligger nog betydligt mer pyrt till och de är ju med i NATO. Så Sverige har ju lovat att försvara, också deras gränser. Hur sannolikt det är att Ryssland går vidare i sina imperialistiska ambitioner, vet jag inte. Inte heller hur sannolikt det är att Sverige blir indraget i detta. Men i den där debattartikel tyckte man att de stora summor, som skall läggas ner på försvaret, borde användas till att bygga upp skolor, sjukvård och kommunikationer. Men jag funderar på vad friheten är värd. Hur mycket får det kosta att ha demokrati, yttrande- och tryckfrihet och rätten att i rättvisa och hemliga val välja sin framtid. I Ukraina tycker man det är värt jävligt mycket, om jag förstått det hela rätt. Likaså i Estland, Lettland och Litauen. Finland tycker också det är värt en hel del pengar. Vad gäller sannolikheten för att Ryssland skall anfalla Sverige, så gissar jag också att den är liten just nu. För de har ju annat för sig.

Men vad gäller sannolikhet, så tänker jag på Norge den 9 april 1940. Det hade funnits varningstecken. Men att Tyskland skulle anfalla Norge trodde man där var osannolikt. Man hade inte alls förberett sig för något sådant. Tyskarna trodde, precis som ryssarna i Ukraina, att det skulle bli en snabb affär. Man tänkte sig marschera i god ordning på Karl Johan och möta jublande människomassor och snabbt ta kontroll över regeringen och kungen. 

Men tack vare att kommendant Birger Kristian Eriksen på Oscarsborg, utan att vänta på order från regeringen, med sina gamla kanoner sänkte kryssaren Blücher, så hann regeringen och kungen fly. Men efter några veckors motstånd gick det inte längre och man fick ge upp. Regeringen och kungen fick via Sverige fly till England. En sak som en del gärna ville glömma, var hur kommunisterna agerade. För när detta hände var ju Stalin och Hitler fortfarande kompisar och hade ett icke angreppsavtal. Så kommunisterna var mer lojala med Stalin än med sitt eget land. Norges kommunistiska parti hade en egen tidning som hette Arbeideren. I den kunde man läsa följande två veckor efter ockupationen, då alltså landsmän, fortfarande slogs mot fienden: 

 ”För vår egen skull, för det norska folkets skull, är det nödvändigt att det blir slut på den rörelse som de tyska ockupationstrupperna kan uppfatta som fientliga handlingar mot sig. Därför är det i det norska folkets intresse att detta motstånd upphör och att alla krafter förenas om den fredliga uppgiften att göra det så bra och tryggt för oss alla, som det är möjligt i denna situation. Därför bör allt passivt och aktivt motstånd i de ockuperade områdena upphöra och en skarp uppmaning bör riktas till befolkningen i de övriga områdena att bidra till att det blir fred i Norge.”

Nu hade kommunisterna tur. För hade Tyskland inte 1941 anfallit Sovjetunionen och till Stalins förvåning, blivit en fiende, så hade väl kommunisterna dömts som landsförrädare. Nu blev det plötsligt rätt även för dem, att göra motstånd mot nazisterna.

Sånt tänker jag på när jag tänker på vad friheten är värd och vad den får kosta. Men också på vad blind lojalitet med partier och ideologier kan leda till. Oavsett på vilken ytterlighet till höger och vänster de befinner sig på. Jag tänker också på säkra uttalanden om sannolikhet, för än det ena eller andra.

Man trodde ju att efter det föregående seklets katastrofer, att tanken på att med våld ändra sitt lands gränser skulle vara död. Men nu ägnar sig Ryssland och Israel åt just detta onda vansinne. Trump hotar ju bara än så länge att sno åt sig Grönland och hotar dra in stöd till Ukraina om de inte kapitulerar. Så får vi fortsätta leva i en värld där makt går före rätt och där de med mest makt, är onda, hänsynslösa och tokiga män. På det sättet upprepar sig historien gång på gång. Jag blir så trött.

Nu är det snart jul och jag sitter och känner mig lite ledsen över vad som blivit av denna högtid. Det känns som hela julevangeliet blivit förvanskat till något annat. Så här ungefär:

”Och det hände sig vid den tiden att från Tomten utgick ett påbud att hela världen skulle hylla Mammon. Så skulle och Musse Pigg och Kalle Anka. Då dessa var av Disneys släkt drog de till städerna varuhus, för att sälja prylar, som veckan efter jul skulle komma kosta hälften. Då det rådde en jävla trängsel överallt fick de lägga sig i sängen Sova på IKEA. Ty det fanns ingen plats för dem någon annanstans. Då kom en överförfriskad ängel förbi med sina kompisar och sa: var inte rädda ty jag är bara på lyset. Men trots det en ängel och jag bringar er en stor glädje. Ty snart är det över och ni slipper glitter, granar av plast och att med Novalucol behandla er av överkonsumtion orsakade halsbränna.”

Det barn vars födelse vi firar fick visserligen ligga på halm i en krubba men hade det trots allt bättre än många andra barn har det idag.  Som får ligga på golvet i ett skyddsrum medan bomber faller runt om. Fan ta Putin och hans mordiska gelikar. 

Ge lite stålar till Rädda Barnen: https://www.raddabarnen.se/skank-pengar/ge-en-gava/

Peter

 

Ligga ensam om
natten och grubbla
på livet.

Det liv som du
tar som för
givet.

Så många är borta,
så mycket har
hänt.

De dagar man
minns är när
livet har vänt.

När du blev
en annan än
du var förut.

Då det som varit,
liksom tog
slut.

Det kallas ju oro
och det kallas visst
sorg.

Det som bygger
upp ens otrygghets
borg.

Så beror den du är
på arv och miljö

Men en dag kommer
allt som var du
ändå dö.

Så gick du här
under stjärnor
en tid.

Det slutar
med vila i 
evighets frid.

 

 

 

 

 

Hej vänner!

Jag läste precis att den ryska tyrannen och diktatorn, kallat de europeiska ledarna som stödjer Ukraina för ”små grisar”. Men det är väl trots allt bättre att vara en ”liten gris” än ett stort jävla svin. På rysk TV hade man tydligen sagt att Sveriges stöd till Ukraina, har till syfte att återupprätta 1600-talets storhetstid. Jag undrar om dessa diktaturens kreatur, för att citera Olof Palme, själva tror på de jävla idiotier, de kväker fram. Men att de finns fullt med ryssar, som verkar tro på vilka jävla dumma lögner som helst är tragiskt. Å andra sidan var det massa tyskar som en gång jublade över vad deras führer vrålade fram, som han led av tarmvred och förstoppning. Jag vet inte om alla trodde på galenskapen. Många jublade nog, för att det kändes fint att stå i massan och jubla med andra.

Det finns ju otäcka experiment där man fått människor på uppmaning från en auktoritet, fått dessa att tro att de med elstötar plågar andra. Många har fortsatt trots att de hör folk skrika att smärta, när testledaren auktoritärt uppmanar dem att göra så. Det finns andra experiment där man fått folk att sluta tro på sina egna ögon, för att anpassa sig till gruppen. Man har till exempel visat linjer, där en är klart kortare än övriga. Om man gör det för en grupp där alla utom en, vet hur det förhåller sig och och ändå säger att linjerna är lika långa, så visar det sig att även den som inte är del av detta lurendrejeri, håller med de övriga. Detta även om det är en betydande skillnad mellan den korta linjen och de längre. Så svårt är det att avvika från gruppen och ha en egen åsikt.

Just människans förmåga att anpassa sig till auktoriteter och tro på dessa även när dessa säger grymma och omoraliska saker, skrämmer mig. Att man gör så när diktaturen hotar en till livet om man avviker, är inte så konstigt. Men att man redan innan dess, som miljoner amerikaner röstar på att auktoritärt apskaft är skrämmande. Får en att tappa tron på mänskligheten.

Jag måste sluta läsa tidningar och ta del av nyheter. För jag blir bara ledsen och förbannad. Det sitter dessutom i flera dagar. Idag läste jag på förstasidan i Expressen om ett antal jävla sjuka knäppgökar, som var anställda inom hemtjänsten. Dessa hade förgripit sig sexuellt, på ett antal äldre damer. Hur fan man kan låta män överhuvudtaget, ta hand om äldre damers intimhygien, är för mig obegripligt. Men att det finns så sjuka människor som ovanstående äckel, är ju också obegripligt. Tyvärr hade samtliga de åtta som visades i Expressen, namn som visade att de kom från Mellanöstern, vilket nog kommer drabba alla män från den delen av världen. Män därifrån kommer väl efter detta, bemötas med misstänksamhet, om de söker jobb eller jobbar inom hemtjänsten. Vilket inte är så konstigt. Men måste vara jävligt jobbigt, för de som är normala i huvudet.

Jag är sålunda på rätt dåligt humör. Det börjar bli besvärligt. Jag försöker låta bli att läsa och höra på nyheterna. Men samtidigt är man ju lite nyfiken på vad som händer i världen, Sverige och på Gotland. Det enda man kan vara säker på är att det inte är något som gör en glad, som händer. Vilket alltså gör mig rätt nedstämd. På söndag är det årets mörkaste dag. Årets mörkaste dag i ett av jordens mörka år. De jävla krigen bara fortsätter och de totalitära idéer som är det jag tycker allra sämst om i världen, drar segrande fram. Som apokalypsen fyra ryttare som drar de fram i galopp och sprider krig, svält, galenskap och dumhet.

Men taxen Stefan är nästan alltid glad. Häromdagen fick han en ny leksak. Han blev jätteglad och fortfarande tycker han den är toppen. Det är en liten tygtax som piper, som han fick av en kompis och han blev som en liten unge, som får en ny leksak. På morgonen ville han bara gå ut en kort sväng och hade bråttom hem. Uppenbarligen tänkte han på sin nya leksak. När han kom in, fick jag säga åt honom att stanna. För han får inte rusa in, innan jag torkat av tassarna. Men nu var det svårt. Han såg ut som han väntade på start i ett hundrameterslopp. När jag sa att han fick springa, for han iväg och sedan gick han runt med sin nya leksak och pep. Undra hur länge den kommer hålla. Inte så länge gissar jag. För han är inte så rädd om sina leksaker. Men det är kul att se honom så överlycklig när han får en ny. Precis som ett litet barn, som sagt. Jag kan inte tolka hans beteende som något annat än glädje och jag blir också glad av att se honom vara så lycklig.

Annars har det varit lite jobbigt, för Stefan har epilepsi. Han får som tur är, anfall väldigt sällan. Oftast går det flera månader emellan och de vara bara någon minut. Nu fick han ett när det bara gått 10 dagar sedan det senaste och jag blev orolig. Så jag gick till veterinären med honom. Men precis som tidigare tyckte de att man skulle avvakta med medicinering, så länge det är så sällan han får anfall och så länge de är så korta. Det är jobbigt och otäckt när det sker. Men efter en halvtimme är han precis som vanligt igen. Så jag hoppas det inte blir värre. För medicinen har ofta rätt trista biverkningar. Men vi får se. Man får ta en dag i taget.

Det är dags att läsa julevangeliet. Läs då 1917 års översättning. För den är bättre än den senaste. I den nya står det att kejsar Augustus utfärdade inte ett ”påbud”, utan en ”förordning”. Låter som Augustus var en jävla byråkrat. Kejsare skall utfärda påbud och inte någon fånig förordning. Men bäst är ändå översättningen till älvdalsmål. Det kan ni lyssna på här: https://www.youtube.com/watch?v=49wyVPt7L-U.

Det blir ingen vit vinter i södra Sverige tydligen. Men som kompensation kan ni läsa dikten Snöbrev av Werner Aspenström. Jag tycker den är så fin och vacker:

Snöbrev

Ett brev sänder jag dig nu
syster på den blå verandan
ett brev skrivet i snö
med svar på dina många frågor.
En häst och en ryttare av snö
skall bära det till din dörr.

Det är sant att slätten är smärtsamt fri
och att konungen är sträng i sin tystnad.
Ge mig ett berg och ett eko säger rösten
om en mild horisont ber ögonen ofta.
Din oro syster är ändå för stor:
fågeltorn kan resa sig på dessa fält
och vita duvor korsa nattens dimma
minnen bygga sina grottor drömmar
tända sina lyktor.

Det är rätt det du frågar om vinden.
Ofta lockades vi ut av misstag
någon hörde steg någon röster.
Alltid var det samma skärande vind
som blandade snö med snö.
Dagen kan därför bli lång men de som väntar
har alltid sin väntan tillsammans
de vakna delar sin vakenhet de sovande
har stämt möte i sin sömn.

Det finns naturligtvis värme mellan oss
fastän vi har blivit snömänniskor
en lägereld som vi sträcker händerna mot
om den också inte brinner med lågor.
De som länge levat under valv av frost
kan plötsligt lyftas liksom av en våg
kan genomströmmas av en okänd kärlek
en oerhörd koral som blodets tunna orgelpipor
aldrig lät dem höra.

Ett brev skriver jag till dig
syster på en blå veranda
en hälsning att jag tänker stanna
att jag kanske aldrig återvänder.
Jag har druckit ett vin av snö
jag älskar en kvinna av snö.
Av snö är ryttaren och hästen
som nu bär brevet till din dörr.

Peter

 

Och alla minnen från
innan jag träffade dig
och det blev någon
jävla ordning.

De som sett mig
falla mot betongen,
tänkte nog att du
var modig eller dum.

Men jag sträckte på
mig som en nyvaken
katt och drack en
morgonöl och gick vidare.

Det är nu länge sedan
och vi har ett liv ihop.

Vinden blåser från
havet och vågorna
viskar tid.

Mycket har varit
och allting finns.

Det var så här det
blev och det är det här
jag minns.

 

God morgon vänner!

Välkomna till denna värld av våld, mord, ondska och dumhet. Den är som vanligt alltså och har inte blivit bättre de senaste dagarna. Krig, massmord, svält och galenskap, vart än man ser. Galna presidenter som uppenbarligen uppfyller alla diagnoskriterier för psykopati och narcissism. Som har lojala påhejare av den typen av människor som Winston Churchill beskriver i citatet ”En fanatiker är en människa som inte kan ändra åsikt och inte vill byta ämne.” Vilket stämmer precis. De blandar dessutom ofta ihop fakta med åsikter. Något som gör de omöjliga att diskutera med. Det är som att diskutera med någon som tror på gud, om denne gud finns. Det går ju inte att motbevisa hans existens och finna argument för att han inte finns. Men detta är ju i sig inget som talar för att gud finns. Möjligtvis tvärtom.

Just att något inte går att motbevisa med fakta betyder ju att det är en åsikt. Fakta kan ju, till skillnad från åsikter, motbevisas av nya fakta. Det är som de där, som gör enstaka exempel till något generellt. Som generaliseringar om människor, där enstaka rötägg får representera hela gruppen. Det är ju nästan alltid fel. Utom vad gäller folk från Syldavien. För de är ena riktiga flatlöss allihop. Små, otäcka ficktjuvar och elaka mandolinspelare, hela gänget. Från kung Muskar XII ner till minsta skoputsare, är de ett mänsklighetens b-lag. Nu kanske ni undrar var jag fått mina fördomar mot Syldavierna ifrån och var landet ligger. Det är ju lite svårt att hitta på kartan. Men finns väl beskrivet i albumet ”Kung Ottokars spira”, där Tin-Tin avvärjer en statskupp. Men den negativa inställningen till medborgarna i det landet har jag skaffat mig alldeles själv. Så då måste det vara sant och ingen fördom. Bara det faktum, att otäckingarna inte finns i verkligheten, gör en misstänksam. Såna är dom allihop!

Det känns som det ett jävla gråväder dag efter dag. Och ändå har vi på Gotland nog haft fler soltimmar än det varit på fastlandet den sista månaden. Men även här har det mest varit mörkt och grått. Men så händer det något som gör en glad i detta mörker. Det ena är, som jag skrev i mitt förra inlägg, att jag fick ett jättefint julkort som jag stannar och tittar på, när jag går förbi och blir lite glad. Men så hände en annan sak som fick mig att bli på bra humör, när jag tänker på det. Igår tyckte jag det såg ut som jag hade lite dåligt med luft, i ett av däcken på bilen. Så jag åkte till en mack och fyllde på. Men det var lite onödigt för det var rätt bra med luft i alla däck, även i det som jag tyckte såg lite dåligt ut. När jag åkte hem så märkte jag att en polisbil låg efter mig och hängde på. Jag började undra varför den gjorde det. Precis när jag kom hem och tänkte gå upp för att hämta taxen Stefan och åka och parkera, så slog polisen på blåljusen och jag började fundera om jag gjort något fel eller kört för fort. Då kliver två söta änglapoliser ur bilen och den ena överräcker en navkapsel, som de tydligen såg när jag tappade någonstans på vägen. För jag hade väl slarvat när jag satte tillbaks den efter ha pumpat däcket. Så de hade plockat upp den och kört efter mig genom nästan hela stan för att ge mig den. Sådant gör mig jätteglad och får mig att få lite tillbaks tron på att de flesta människor, i denna onda värld är goda och att elakingarna är i en försvinnande minoritet. Även om man i sina mörkaste stunder kan känna annorlunda.

Nu är det ju snart dags att fira jul. Eller dricka jul, som man sa på vikingatiden. För jul firades ju innan vi blev kristna. Iallafall hade man en fest vid den här tiden som kallades jul. Hur den gick till kan man ju ana när man vet att det just hette dricka jul. En del av den traditionen har ju blivit kvar trots religionsbytet. Vi firar ju jul den 24:e december. För i norden firar vi ju högtidens start kvällen innan själva högtiden. När jag var barn retade jag mig alltid när jag såg Kalle Anka på julafton. För i filmen från tomtens verkstad är det en nisse dom pekar på den 25:e på almanackan och säger ” tomorrow chrismas day”. Jag tyckte det var alldeles fel, för var det något datum jag var säker på, var när julafton inträffade och att amerikanerna inte kunde hålla reda på detta, tyckte jag var bedrövligt.

Den där feta amerikanska tomten som skall ner i skorstenar, gillar jag inte heller förresten. Det är ett nytt påfund och rätt löjligt. För ni som läst den fina boken om ”Petter och Lottas Jul” med tant Brun, tant Grön och tant Gredelin minns väl att på den tiden var det Julbocken som kom med julklappar och ingen jävla tomte. Men det kanske bara är i den boken. För jag har hört att tanterna hellre ville ha en bock i huset till jul och ingen tråkig tomte. En orakad överviktig gubbe som säger ”ho ho ho” var ju inget som tanterna hade glädje av.

Jag har ingen adventsstjärna eller elljusstake och är numera en rätt bedrövligt dålig julfirare. Borde nästan inte få vara med, så dålig är jag på tomtar och glitter. Men när mina tjejer var små var jag betydligt bättre. Då åkte jag med min kompis Benke, några dagar före jul, till hans fritidshus i norra Uppland och vi hämtade varsin gran. Det efter att dagen innan firat jul i traditionell stil med glögg, brännvin och julöl. Så först på kvällen därpå var vi väl så återställda, att man var lämplig att köra bil. Så granarna höggs i mörker och deras utseende var lite svårt att bedöma. En del var sådana att de passade bäst i ett hörn, med sidan med grenar utåt och den andra inåt. Men med glitter, kulor och smällkarameller blev de ändå riktigt fina. För kulor i grenen är fint. Både på granar och mig.

Swisha lite stålar till Rädda Barnen: 
https://www.raddabarnen.se/skank-pengar/swish/

 

Peter

 

 

 

Hej vänner!

Som ni vet skriver Falstaff Fakir att: ”vatten är ett farligt gift som omger Visby stift”. Men numera är vattnet även i kranarna lite farligt. Så vi får koka allt vatten tills vidare. I alla fall om vi avser dricka det eller borsta tänderna med det. Det gör inte så mycket. För öl är godare och nyttigare. Men rätt värdelöst att borsta tänderna med. Bubblar för jävligt ihop med tandkräm. Det är inte virus och bakterier som gör vattnet otjänligt utan små kräftdjur som heter copepoder. Jag har sett bilder på de små skojarna och de såg precis ut som något jag brukade ge till mina akvariefiskar, när jag hade akvarium. Det var kul att ha akvarium och sitta och titta vad firrarna hade för sig. Jag var rätt avancerad akvarieägare efter några år och hade olika ciklider, som fick yngel som de vaktade och vårdade. Men det är nu mer än 50 år sedan.

Redan under medeltiden var man misstänksam mot vatten. För på något sätt hade man kommit på att det kunde innehålla något som riskerade göra en sjuk. Så man drack hellre öl. Det var dock för det mesta rätt alkoholsvagt om jag förstått rätt. Vilket nog var tur, med tanke på de mängder man drack varje dag. Jag har läst att det brukade vara mellan tre till fem liter. Själv har jag ju alltid gillat öl och druckit mycket sådan under livet. Numera dricker jag nästan bara alkoholfritt öl. Det beror på att jag, som ni vet, genomgick en operation efter vilken jag blivit väldigt försiktig med att dricka alkohol. Men öl utan alkohol är faktiskt oftast nästan lika gott som det som jag så ofta drack förr. Så det är helt okej och jag överlever.

Ute regnar det och är mörkt och tråkigt. Jag var ute med taxen Stefan i morse fast han var sur och ville inte gå ut. Men han skötte iallafall det han hade att göra. Så nu kan vi vara inne till det slutar regna.

Jag läste om internatskolan Lundsberg. Där hade fyra killar misshandlat yngre elever. Nu hade de dömts till samhällstjänst och det är väl enda gången dessa bortskämda figurer kommer göra samhället en tjänst. Annars har väl pappa betalat. Det stod också att det i den fina skolan fanns någon sorts pennalistiskt poängsystem, där den som hade låga poäng kunde trakasseras och tvingas göra tjänster åt äldre med fler poäng. Jag kollade och det kostar 354 000 kr per läsår att gå där och bli utbildad i elakhet, mobbing, översitteri, pennalism och få tillfälle utveckla sin psykopati.

Det finns ett säkert sätt att avgöra om någon är en skitstövel. Det kan man se på hur de hälsar på folk som städar deras arbetsrum eller serverar deras mat på krogen. Eller hur de bemöter de som har den typen av uppgifter, om de gör ett misstag eller glömmer något. De som då skäller och uppträder överlägset är skitstövlar. Det är förresten alla som skäller på folk som begår misstag och råkar ställa till något utan avsikt. Som till exempel råkar krocka till ens bil, för de är nybörjare på fickparkering. En riktig karl kliver då ut och säger ”hoppsan, skit happens” och tröstar den stackaren som råkat ställa till det. En dum jävel rusar ut och skäller som en jävla bandhund, för att göra någon ledsen ännu ledsnare. Utnyttjar det överläge som situationen ger en och trycker till den som redan är i underläge.

En riktig ouppfostrad idiot är förresten USA:s så kallade president. För han är elak mot kvinnliga reportrar, som gör sitt jobb och kallar dem dumma, fula och grisar, etc. Men han är ju född till idiot och behövde ju ingen utbildning på Lundsberg, för att bli det. Är liksom svinaktigt oartig och bortskämd redan från början. Dessutom kompis med ryska mordiska motsvarighet och stödjer denne i hans grymma megalomana erövringskrig.

Jag vet inte om jag är pessimist. Men jag är definitivt inte optimist. Jag försöker vara realist och se på världen som den är och om man gör det och inte blundar för verkligheten, blir man rätt deppad. För den är för närvarande överjävlig och ett jävla mörker.

Men så kan mitt i detta mörker en stråle av ljus nå en. Jag känner nämligen en konstnär och hon brukar skicka julkort till mig varje jul. Hon gör eget papper och bara det kuvert som kortet ligger i är spännande och fint. Men kortet är ett konstverk och gör mig alltid lika glad. Både för att det är så fint, men också för att någon tycker att jag och M är värda att få något så fint. Så detta kort lyser upp både det yttre och mitt inre mörkret. Se nedan!

Peter

 

 

 

 

Hej vänner!

Det har faktiskt varit synd om mig. För jag drabbades av en konstig jävla åkomma, utöver min andra krämpor. På natten fick jag ont som fan i vänster spira. Riktig värk faktiskt. Så jag kunde inte sova något vidare på flera dagar. När jag gick upp och gick runt en stund, så blev det bättre. Även om det var ömt och stelt i benet. Men igår förrgår var jag hos en doktor som hette Ihab. Han klämde och böjde på benet och ställde diagnos. Inflammation i ett muskelfäste, trodde han. Jag hade tränat rätt flitigt med en grej jag har, där man sätter ett gummiband på foten och drar med armarna. Misstänker att det var mitt flitiga tränande med den grejen som ställt till det. För dr Ihab frågade om jag gjort något som ansträngt muskeln i benet. Sedan skrev han ut en medicin mot inflammation och värk. Det verkar som han visste vad han pratade om, för nu är det redan mycket bättre, om inte helt bra. Så dr Ihab hade sannolikt rätt. Tyvärr är denne utmärkte doktor bara hyrläkare. Vilket jag i princip inte gillar. För när man, som jag, har ett antal krämpor, så skulle det vara bra om man fick träffa samma läkare, när man måste dit. Inte en ny varje gång. Men dr Ihab fick jag förtroende för och skulle gärna vilja träffa fler gånger. Men det lär jag inte få.

Byråkrati är ju nödvändigt för att staten skall fungera. En tjänsteman skall ju vara oväldig och följa lagarna. Men ibland blir det väldigt konstigt. Som när man läser i tidningen om folk som kommit hit och lärt sig språket, utbildat sig och fått jobb och betalar skatt och sköter sig, utan att ligga någon annan till last. Dessa skötsamma och arbetsamma människor, skall riskeras utvisas för att de fyllt i något papper fel eller tjänar för lite som sjukvårdsbiträden, för att få vara kvar i landet. Medan grovt kriminella typer, som man verkligen skulle vilja utvisa till något ställe, 300 mil söder om Eldslandet, får vara kvar. Detta för att deras hemländer vägrar att ta emot dem. I varje fall om man inte mutar någon jävla hövding med kompisar, med flera miljoner. Så skötsamma människor som följer lagarna utvisas. Detta medans deras motsats får bli kvar, vad fan de än hittat på. Det är faktiskt rätt konstigt.

Vad har hänt annars? Jo, nattens sprängning inträffade i Göteborg. Den var enligt Expressen så kraftig att hela huset skakade och porten förstördes. Putinjäveln fortsätter sitt krigande och har tydligen sagt att Ryssland är redo för krig mot Europa. Trumphelvetet tycker inte heller om oss i Europa, utom Ungern. Vars president Vidkun Quisling han gillar helskarpt. I Stockholm knallar otäcka nassar runt, misshandlar, skräms och är hotfulla. Vad våra riksdagspolitiker ägnar sig åt är lite oklart. Likaså hur de avser samarbeta kring ovanstående hot. Det går dock tydligen bra för ett parti på ytterkanten och dåligt för de i mitten, läste jag. Sämst går det för liberalerna. De skulle aldrig bytt namn utan fortsatt kalla sig Folkpartiet. Då hade det kanske gått bättre. Så dör liberalismen sotdöden. När jag var barn var ju Folkpartiet det ledande oppositionspartiet. Partierna på ytterkanterna var små. Ju längre ut desto mindre. Nu är det nästan tvärtom. Vilket kanske säger något om samhället och vilka som har makten, att bestämma dagordningen. Vad det beror på vet jag inte. Även om jag har mina aningar. Förr röstade man ju ofta för någonting, som man ville skulle förbättras eller bli annorlunda. Nu röstar man ju oftast mot någonting, så att det inte blir värre än det är. Vilket känns som ett jävla nerköp. Men som Hamlet så riktigt påpekar: ”ur led är tiden”. Det stämmer precis och dessutom så jävla tröstlöst otäckt, att man traumatiseras varje gång man läser nyheterna. Får liksom lust att lägga sig fosterställning och ropa, jag orkar inte mer. Fast då skulle jag bergis få mer ont i benet igen och få svårt att resa mig.

Ute råder mörker. Men det kommer väl bli bättre om några månader. Just nu är det värre med det inre mörkret. Men man får väl försöka stå ut, fast det ibland känns hopplöst. Komma ihåg det som står i broschyren ”Om kriget kommer”: ”Varje meddelande om att motståndet skall upphöra är falskt”. Så det är väl bara att kämpa på, trots allt. Som jag berättat förut, har jag har ju en gång heligt och dyrt lovat försvara ”konungen och fäderneslandet”. Det är nu länge sedan. För mer än 50 år sen om jag räknat rätt. Jag är en ordhållig man som tycker man bör hålla det man lovat. Även om jag inser att jag numera inte skulle göra någon större nytta som försvarare, av vare sig Karl XVI Gustav eller fäderneslandet. Men jag kommer iallafall göra mitt bästa. Så lita på mig kungen! Om någon är taskig och dum mot dig på grund av din dyslexi, så blir jag sur och kommer och pissar på dennes någons cykel, så det så. Vad gäller försvaret om Ivan kommer, gör jag nog numera störst nytta genom att inte vara i vägen. Vilket andra också insett och sedan länge dragit in min krigsplacering. ”Att sätta ett vapen i händerna på den där darrhänta gubben, som inte kan se sikte och korn samtidigt, vore rent livsfarligt”, säger det nog på pliktverket. Och det har de alldeles rätt i. Men ändå: Allt för Sverige!

Peter