Hej vänner!

De senaste dagarna har det begåtts två hemska mord av galningar. I det ena fallet av en människa, som redan en gång försökt genomföra ett brott av samma slag. Men då lyckades den lilla flicka som var offret, komma undan. Att den killen inte då låstes in på livstid är skrämmande. Man förstod ju, vad jag förstår, att han var fullkomligt galen. Att risken att han skulle göra något liknande, var nästan 100 procent. Hur man kan släppa ut en sådan livsfarlig galning i okastrerat skick, efter några år är obegripligt. Iallafall för mig. Även efter kastration, skulle man ju behöva många års observation och se om han blivit mindre farlig. Något är i varje fall fel, när man efter risk- och farlighetsbedömning, släpper ut en sådan människa.

Begriper ni er förresten på politik. Jag trodde jag gjorde det och var faktiskt rätt intresserad när jag var yngre. Men nu tycker jag den är rätt obegriplig och jobbig. För det handlar ju mest om hur dumma de andra är och rätt lite om vad man själv vill. De förslag jag trots allt hör, verkar mera vara någon sort inlägg mot målet att vinna valet, än visioner om en bättre framtid. Alltså mer om att vinna nästa val, än om att ta itu med allvarliga samhällsproblem. Trumphelvetets retorik verkar även här, börjat påverka sättet att uttrycka sig, om de som har en annan uppfattning än den egna. Som det demokratiska samtalet handlar om vilka som är goda och vilka som är onda, inte om skilda uppfattningar. Jag hörde någon i radioprogrammet ”filosofiska rummet” säga att: ”gnäll är den maktlöses sista vapen”. Så nu vet varför jag är en sådan förbannad gnällmåns. Men det är ju trots allt värre när gnället, känslan av att inte någon lyssnar och upplevelsen av maktlöshet ger makt åt det som faktiskt är ont. Som populism och totalitära idéer. Sådant är hänt förr och kan hända igen.

Statsminister Per-Albin Hansson som ville skapa ett folkhem med välstånd, social trygghet och rättvisa för alla, brukade visst efter arbetsdagen träffa sina kompisar, lira kort och dricka grogg. Då var det tillåtet att prata om allt utom politik. Han hade dessutom två familjer, som han försörjde. Vad hans två kvinnor tyckte om detta, vet jag inte. Kanske var de ledsna och svartsjuka. Kanske tyckte det var skönt att slippa gubben i perioder. Per-Albin körde iallafall en väldigt fin bil. En Chevrolet, Master Deluxe som står på Sparreholms bilmuseum. Idag hade han inte kunnat vara statsminister och leva som han levde. För då hade drev i kvällspressen, säkert fått honom avsatt. Det redan efter andra groggen. Fast han ville skapa ett folkhem.

Huruvida någon av de nuvarande partiledarna spelar kort och dricker grogg vet jag inte. De verkar inte vara den sorten. Rätt slätstrukna jämfört med Per-Albin Hansson. Har säkert bara en familj var och kör antagligen trista bilar. Fast arga verkar de vara och rätt gnälliga. Kanske känner sig även de sig rätt maktlösa inför samhällsutvecklingen och vad de skall göra åt denna.

Jag är i Stockholm. Härom kvällen när jag gick en sista kissprommis med Stefan så kom en räv springande på trottoaren tvärs över på Västeråsgatan. Den såg väldigt fin ut och hade inga tecken på skabb, vad jag såg. Men det kändes ändå lite konstigt att se en räv komma springande genom stan. Stefan brydde sig inte utan nosade på som vanligt. Tyckte väl mest att det var en lite ovanlig lukt på den hunden gissar jag. Stefan är för övrigt värdelös som jakthund, fast han är tax. Vilket är rätt skönt.

När man gick på Skansen som barn, var det rätt ofta rävar som satt hos björnarna. De passade väl på att sno lite käk när björnarna fick mat. På 70-talet kom den förbannade rävskabben hit och plågade ihjäl en massa stackars rävar. Jag läste någonstans att 80% av alla rävar plågades ihjäl av skabben. Nu verkar det som rävarna kommer tillbaks, men smittan finns kvar så risken är att det ökar igen när rävarna blir flera. Men även om det på ett sätt är roligt att rävarna verkar vara på väg tillbaka så ställer klimatförändringen till det. För tack vare det varmare klimatet har det blivit vanligare att rödräven går upp i fjällen och träffar på och dödar fjällrävar. Det är tråkigt. För det finns ju inte många fjällrävar kvar.

Jag är lite orolig inför nyåret. För det förbannade smällandet gör taxen Stefan ängslig. Men han får inte panik. Utan skäller mest och verkar förbannad. Fast han är nog rädd. Just vid tolvslaget kan jag sitta med honom på muggen. Men det håller ju på flera timmar innan och flera timmar efter. Sitta på muggen och dricka bubbel i flera timmar är ju inte så kul. Men skulle jag lämna honom ensam där, så skulle han nog bli jätterädd. Det finns ju andra länder där privata fyrverkerier är förbjudna. Så det skulle man väl kunna göra här också. För djurens skull.

Peter