God morgon vänner!

Välkomna till denna värld av våld, mord, ondska och dumhet. Den är som vanligt alltså och har inte blivit bättre de senaste dagarna. Krig, massmord, svält och galenskap, vart än man ser. Galna presidenter som uppenbarligen uppfyller alla diagnoskriterier för psykopati och narcissism. Som har lojala påhejare av den typen av människor som Winston Churchill beskriver i citatet ”En fanatiker är en människa som inte kan ändra åsikt och inte vill byta ämne.” Vilket stämmer precis. De blandar dessutom ofta ihop fakta med åsikter. Något som gör de omöjliga att diskutera med. Det är som att diskutera med någon som tror på gud, om denne gud finns. Det går ju inte att motbevisa hans existens och finna argument för att han inte finns. Men detta är ju i sig inget som talar för att gud finns. Möjligtvis tvärtom.

Just att något inte går att motbevisa med fakta betyder ju att det är en åsikt. Fakta kan ju, till skillnad från åsikter, motbevisas av nya fakta. Det är som de där, som gör enstaka exempel till något generellt. Som generaliseringar om människor, där enstaka rötägg får representera hela gruppen. Det är ju nästan alltid fel. Utom vad gäller folk från Syldavien. För de är ena riktiga flatlöss allihop. Små, otäcka ficktjuvar och elaka mandolinspelare, hela gänget. Från kung Muskar XII ner till minsta skoputsare, är de ett mänsklighetens b-lag. Nu kanske ni undrar var jag fått mina fördomar mot Syldavierna ifrån och var landet ligger. Det är ju lite svårt att hitta på kartan. Men finns väl beskrivet i albumet ”Kung Ottokars spira”, där Tin-Tin avvärjer en statskupp. Men den negativa inställningen till medborgarna i det landet har jag skaffat mig alldeles själv. Så då måste det vara sant och ingen fördom. Bara det faktum, att otäckingarna inte finns i verkligheten, gör en misstänksam. Såna är dom allihop!

Det känns som det ett jävla gråväder dag efter dag. Och ändå har vi på Gotland nog haft fler soltimmar än det varit på fastlandet den sista månaden. Men även här har det mest varit mörkt och grått. Men så händer det något som gör en glad i detta mörker. Det ena är, som jag skrev i mitt förra inlägg, att jag fick ett jättefint julkort som jag stannar och tittar på, när jag går förbi och blir lite glad. Men så hände en annan sak som fick mig att bli på bra humör, när jag tänker på det. Igår tyckte jag det såg ut som jag hade lite dåligt med luft, i ett av däcken på bilen. Så jag åkte till en mack och fyllde på. Men det var lite onödigt för det var rätt bra med luft i alla däck, även i det som jag tyckte såg lite dåligt ut. När jag åkte hem så märkte jag att en polisbil låg efter mig och hängde på. Jag började undra varför den gjorde det. Precis när jag kom hem och tänkte gå upp för att hämta taxen Stefan och åka och parkera, så slog polisen på blåljusen och jag började fundera om jag gjort något fel eller kört för fort. Då kliver två söta änglapoliser ur bilen och den ena överräcker en navkapsel, som de tydligen såg när jag tappade någonstans på vägen. För jag hade väl slarvat när jag satte tillbaks den efter ha pumpat däcket. Så de hade plockat upp den och kört efter mig genom nästan hela stan för att ge mig den. Sådant gör mig jätteglad och får mig att få lite tillbaks tron på att de flesta människor, i denna onda värld är goda och att elakingarna är i en försvinnande minoritet. Även om man i sina mörkaste stunder kan känna annorlunda.

Nu är det ju snart dags att fira jul. Eller dricka jul, som man sa på vikingatiden. För jul firades ju innan vi blev kristna. Iallafall hade man en fest vid den här tiden som kallades jul. Hur den gick till kan man ju ana när man vet att det just hette dricka jul. En del av den traditionen har ju blivit kvar trots religionsbytet. Vi firar ju jul den 24:e december. För i norden firar vi ju högtidens start kvällen innan själva högtiden. När jag var barn retade jag mig alltid när jag såg Kalle Anka på julafton. För i filmen från tomtens verkstad är det en nisse dom pekar på den 25:e på almanackan och säger ” tomorrow chrismas day”. Jag tyckte det var alldeles fel, för var det något datum jag var säker på, var när julafton inträffade och att amerikanerna inte kunde hålla reda på detta, tyckte jag var bedrövligt.

Den där feta amerikanska tomten som skall ner i skorstenar, gillar jag inte heller förresten. Det är ett nytt påfund och rätt löjligt. För ni som läst den fina boken om ”Petter och Lottas Jul” med tant Brun, tant Grön och tant Gredelin minns väl att på den tiden var det Julbocken som kom med julklappar och ingen jävla tomte. Men det kanske bara är i den boken. För jag har hört att tanterna hellre ville ha en bock i huset till jul och ingen tråkig tomte. En orakad överviktig gubbe som säger ”ho ho ho” var ju inget som tanterna hade glädje av.

Jag har ingen adventsstjärna eller elljusstake och är numera en rätt bedrövligt dålig julfirare. Borde nästan inte få vara med, så dålig är jag på tomtar och glitter. Men när mina tjejer var små var jag betydligt bättre. Då åkte jag med min kompis Benke, några dagar före jul, till hans fritidshus i norra Uppland och vi hämtade varsin gran. Det efter att dagen innan firat jul i traditionell stil med glögg, brännvin och julöl. Så först på kvällen därpå var vi väl så återställda, att man var lämplig att köra bil. Så granarna höggs i mörker och deras utseende var lite svårt att bedöma. En del var sådana att de passade bäst i ett hörn, med sidan med grenar utåt och den andra inåt. Men med glitter, kulor och smällkarameller blev de ändå riktigt fina. För kulor i grenen är fint. Både på granar och mig.

Swisha lite stålar till Rädda Barnen: 
https://www.raddabarnen.se/skank-pengar/swish/

 

Peter