Ligga ensam om
natten och grubbla
på livet.

Det liv som du
tar som för
givet.

Så många är borta,
så mycket har
hänt.

De dagar man
minns är när
livet har vänt.

När du blev
en annan än
du var förut.

Då det som varit,
liksom tog
slut.

Det kallas ju oro
och det kallas visst
sorg.

Det som bygger
upp ens otrygghets
borg.

Så beror den du är
på arv och miljö

Men en dag kommer
allt som var du
ändå dö.

Så gick du här
under stjärnor
en tid.

Det slutar
med vila i 
evighets frid.