onsdag 29 oktober 2025

 

Hej vänner!

Klockan är 6:40 och det har börjat ljusna utanför mitt fönster. Det är en grå dag där ute och vemodig höst. Löven faller från träden och snart kommer de flesta, stå som mörka siluetter mot himlen. Jag undrar hur vikingarna tänkte om världsasken Yggdrasil. Tappade den också sina löv om hösten. Asken tappar ju sina löv tidigt och det kanske Yggdrasil också gjorde. Löven dog och föll till marken. Men trädet levde vidare och återföddes till våren. Så kan man ju tänka om livet i stort. Allt som lever dör, men livet finns kvar. Vi är liksom löv som singlar ner. Men livet lever vidare efter oss och nya löv, tar över till våren.

Hösten kan alltså kännas vemodig och det kan jag också. Den finns ju en fantastiskt fin låt om hur vemodet rullar in i landet, som heter ”Vintersaga” som skrivits av Ted Ström. Fast jag tycker hösten är vemodigare. Dessutom handlar denna låt om ett land som inte längre finns. Vilket också är vemodigt. Om den tid när världen ”började på andra sidan sundet”. Fast det kanske bara folk i min ålder som känner så. Nostalgiska, återblickande och lite grå, som vi över 70 nog ofta är. Iallafall är många gubbar på det viset. Inte minst jag.

På lördag är det alla helgons dag. Det är en fin högtid då man går och tänder ljus på gravarna och minns de som dött före oss. Att den kvällen gå förbi en kyrkogård där ljusen lyser stilla i sina lyktor är fint och vackert. Däremot har man importerat halloween, vilket är en dum och ful högtid som sillstryparna tog hit för att få kränga pumpor och annat fånigt. En löjlig högtid, som tydligen med hjälp av spöken och skelett, skall skrämma oss för döden. Som i den här versionen, dessutom kommer från ett land, som har en president som ser ut som en pumpa i ansiktet. Så han behöver inte klä ut sig. Är redan brandgul i nian och skrämmande obehaglig att se på. Vilket presidenter nu för tiden nästan alltid är. Om de som inte är orange i fejan, har de iskalla psykopatögon. Som de kommer ur en skräckfilm av värsta slag.

Jag vantrivs i tiden och tycker inte om den alls. Känns som det är skit med det mesta och som jag inte riktigt passar in. Som en sur jävla borttappad pusselbit, går jag runt och förstör ett pussel som kanske föreställer operahuset i Sydney. Modernt och fint men en bit saknas. Något saknas liksom i helheten och det är sådana som jag. Som inte vill leva i en värld full av artificiell intelligens, men med stor brist på den icke-atificiella versionen.

Det kommer nya versioner av tidigare succéer läste jag. Det skall komma en ny version av ”Saltkråkan” läste jag. En ny Tjorv med andra ord. Tjorven hette förresten Maria Johansson. Hon spelade teater när hon blev vuxen. Jag såg henne en gång i Tolvskillingsoperan på Parkteatern. Hon spelade prostituerad och det var svårt, för jag tänkte hela tiden ”tråkigt att det skulle gå så illa för lilla Tjorven”.

Apropå nya versioner skall Dramaten tydligen göra en ny version av den gamla porrfilmen ”Fäbodjäntan”. Så man får väl sätta på sig kostym och slips och låtsas vara finkulturell. Säga att man skall gå och ta del av ny spännande teaterkonst. Så ingen tror man är en snuskgubbe. Berätta att man skall gå på Dramaten och hoppas ingen frågar vad man skall se.

Jag såg att Citroën har börjat tillverka en elbil, som ser ut som en gammal 2 Cv. Så även de vill göra en ny version av det som en gång var. Tycker väl precis som jag, att mycket var bättre förr. Som vi surgubbar så ofta tänker. Musiken var bättre, bilarna var bättre, tågen var bättre, politikerna var bättre och inte minst var vi själva bättre.

Höstarna var dock för min personliga del inte ett dugg bättre. För jag har varit med om ett antal sorgliga saker och dessa inträffade alltid på hösten. En tid när mammor dör och flickor träffar någon annan. Så gick man där i det tilltagande mörkret, medan löven föll från träden och kände sig ledsen. Så det inre och yttre samspelade i det jävla vemodet. Ung, arbetslös och olyckligt kär i skymningen, medan löven föll. Bra att det är över. Som Hjalmar Söderberg så riktigt påpekade: ”Det är skönt att bli gammal. Att vara ung är för djävligt.” Så jävliga är trots allt, inte höstarna nu för tiden. Fast lite vemodiga är de minsann. Även om det mesta blev ju bra till slut. Det brukar det bli om man inte har för bråttom.

Peter









söndag 26 oktober 2025

 

Hej vänner!

En sak som är bra med att bli lite äldre är att man bryr sig mindre om vad andra tycker och tänker om den man är. Det tog tyvärr nästan ett liv för mig att komma till den punkten. Vilket är alldeles för lång tid. För jag har, som många andra, burit med mig en känsla att inte riktigt duga, i andras ögon. Som jag borde varit någon annan än den jag är, för att riktigt kunna bli omtyckt. Jag förstår att det låter rätt neurotiskt och det är det. Men också en erfarenhet, jag nog delar med många. Det är ju på något sätt en kamp att våga bli autentisk och ärlig. För ungdomens oro att inte passa in och duga, hänger på något sätt kvar lite genom livet. Även om det blir bättre ju äldre man blir. När man är ung är man ju ofta känslig, för om någon kritiserar en. Ens klädsel, ens frisyr eller ens värderingar. För man vill ju så gärna bli omtyckt och älskad. Dessutom av folk med helt olika uppfattning, hur man bör vara. Så för att vara andra viktiga personer till lags, börjar man spela en roll för att slippa kritik. Något som börjar tidigt För gubbar i min ålder, har nog bilden hur man bör vara som pojke, påverkats av hur vår föräldrageneration såg på detta. Pojkar skulle vara tuffa och glada. Inte vara känsliga och ha lätt att gråta. Inte vara som som jag var, med andra ord.

Det fortsatte väl när man var ung man och insåg att tjejer verkade bli kära i lite tuffare killar, även om de tyckte snälla och känsliga killar, kunde vara bra kompisar. Men spännande var de inte. Rätt mesiga faktiskt. Så man var någon som inte riktig dög eller var sådan som andra önskade att man skulle vara. Iallafall kändes det så. En känsla som gör att man tappar självkänslan och självförtroendet. Speciellt om man någon gång blir bortvald. Vilket riskerar att man börjar jämföra sig med andra. Som man tror sig behöva bli någon annan än man är, för att bli omtyckt och älskad. En känsla av att man inte kunde bli det, genom att bara vara sig själv. Så jävla onödigt och dumt.

Men har man tur, så träffar man någon, som man inte kan dölja sitt sanna jag för i längden. Som inte bara står ut med en, utan påstår att hon till och med älskar en. Även när förälskelsens blindhet gått över. Älskar en, fast man är som man är, med alla sina brister, tillkortakommanden och svagheter. I nöd och lust, som de som är gifta säger. Vi ogifta håller väl med, vi också. För det är väl egentligen en bra beskrivning av leva ihop och om man gör det länge, så är det ju nästan ofrånkomligt att relationen, innehåller både nöd och lust. Ibland med bara någon timmes mellanrum. För så ser livet ut.

Ute är det mörkt, grått och blåsigt. Men det regnar inte än. Det skall det göra i eftermiddag och kanske i morgon om jag förstod SMHI rätt. Så taxen Stefan kommer kanske sura i dagar. För han gillar inte att gå ut när det regnar. Han har en regnrock och den gillar han inte heller. Så han kommer vara sur och se ut som jag plågar honom, som tvingar ut honom i regnet.

Jag har inga planer för helgen. Kanske skall jag gå till biblioteket och se om jag hittar något att läsa. Det var länge sedan jag var där. För hundar får, tråkigt nog, inte följa med in bland böckerna. Så Stefan får vara hemma ensam någon timme. M är i Stockholm och blir kvar där minst en vecka till. Men Stefan verkar tycka det är okej att vara ensam någon eller några timmar. För jag tror han går och lägger sig. Han säger iallafall inget och verkar inte speciellt ledsen, när han lämnas ensam. ”Kommer snart”, säger jag och då går han och lägger sig i sin favoritfotölj. När jag kommer tillbaks blir han tokglad och far runt som en trimmad moped. Jag trodde inte att hundar hade så mycket till tidsuppfattning. Men Stefan blir inte så där tokig, när jag bara går och handlar i affären och är borta en kvart, som när jag varit bort några timmar. Så jag tror han har någon sort känsla för tid.

Stefan får sålunda inte följa med till biblioteket. Vilket är lika bra. För han kan inte läsa. Däremot är han bra på att visa att han gillar mig. Han säger väl som Nalle Puh säger till Nasse.

”Hur stavas kärlek” – Nasse
”Du behöver inte stava till det… du känner det” – Puh

Jag vill egentligen inte skriva om det varje gång. Men det jävla kriget i Ukraina bara fortsätter och det fortsätter göra mig ledsen och arg och gör det svårt för mig att tänka på annat. Ligger hela tiden i bakhuvudet och förstör varje möjlighet att vara riktig glad. Vilket jag inte heller är. Alltihop för att en jävla skräckgubbe, vill återupprätta det förtryckets och ondskans imperium, han växte upp i. Och i Sverige, fortsätter det förbannade mördandet, skjutandet och sprängandet. Fan ta alltihop.

Peter

 




tisdag 21 oktober 2025

 

Hej vänner!

Klockan är 07:00 och det börjar ljusna lite utanför mitt fönster. Ännu så länge bara en svag grå gryning. Jag har redan varit ute en sväng med taxen Stefan. Nu kanske ni tror att det beror på att han vill gå ut så här tidigt. Men det är jag som väcker honom och tar ut honom. För jag tycker det är tråkigt att ligga och vänta på att han skall vakna någon gång. För jag vill gå upp och dricka kaffe. Så upp och ut och pissa, säger jag till honom. Sedan får han gå och lägga sig igen.

I USA har den civiliserade delen av befolkningen demonstrerat mot införandet av diktatur och oligarki. Som det förbannande apskaftet vill ersätta demokrati och rättsstat med. Dessa demonstrationer bemötte han, genom att göra en AI- animerad film, där han satt i ett stridsplan och bombade demonstranterna med skit. Mogen som en femåring och dum som en ovanligt obegåvad fiskmås minsann.

Han skall visst träffa sin ryska kompis i Budapest snart. Så det blir ett möte mellan en mördare, en gangster och Ungerns president Vidkun Quisling. Får se hur det går. Jag läste att Trumpjäveln på nytt förolämpat och skällt ut president Volodymyr Zelenskyj och sagt att denne skall vara glad, att inte hans ryska kompis krossar honom. Något stöd kunde han inte räkna med.

Vad har jag mer läst i tidningen? Jo, jag såg att en präst hoppat av från jobbet och var sur för han inte fick stöd från kyrkan i sitt beslut. Han hade nämligen slutat tro på bibelns gud. För han hade plötsligt upptäckt att det fanns ett teodicé-problem. Nämligen hur en allsmäktig och god gud kan tillåta krig, mord och annan jävelskap. Något som andra undrat över i säkert tusen år. Men nu hade alltså denna präst kommit på att något inte är som det skall vara, om gud tillåter detta i sin allsmäktighet. Bättre sent än aldrig, får man väl säga. Han hade dessutom upptäckt att gamla testamentets gud är hemsk och elak. När han inte plågar sitt eget folk, så uppmanar han till massmord på andra. Som när han säger i Samuelsboken hur man bör göra med amalekiterna: ”Döda alla, både män och kvinnor, barn och spädbarn, oxar och får, kameler och åsnor”. Varför amalekiterna skall behandlas på detta sätt, vet jag inte. Men guds vägar är tydligen inte bara outgrundliga, men också väldigt otäcka. Detta hade tydligen prästen ifråga upptäckt och han valde att avgå, för att slippa få sparken.

Men i nya testamentet är han snällare och hans son säger mycket som är förståndigt. Men också annat som är omöjligt att begripa. Som att man riva ut sitt högra öga om det är till ”förförelse”. Om man blir förförd av vänsterögat är det tydligen okej. Likaså om högerhanden är till förförelse bör man ta en yxa och hugga av den, står det. Låter ju inte riktigt klokt. Hur högerhanden kan förföra en, är ju inte svårt att räkna ut. Så det är ju tur att folk inte bryr sig om den uppmaningen. För då skulle ju världen vara full av folk utan högerhand. Nästan bara vänsterhänta skull ha kvar två nävar. Antalet enögda skulle också vara miljoner, om man inte fick bli förförd, utan att knipa ihop högergluggen. Skulle man säker glömma i det läget. Outgrundliga är hans vägar, som sagt.

Nu har det blivit ljust ute och ser ut att bli en fin dag. En dag som jag inte har några planer för hur jag skall använda. Men först skall jag gå en prommis med taxen Stefan och vi skall gå och morsa på hans kompisar. Jag måste försöka hitta på fler lekar, där han får använda sin nos och huvud. För jag tror han behöver mer intellektuell stimulans. Han gillar att leta efter saker och är jävligt bra på det. Så det är svårt att göra uppgiften riktigt utmanande. För han brukar hitta även saker man gömmer väl, nästan direkt. Skulle kanske börja med ”nose work” eller något sådant. Skulle han nog tycka var kul.

För att sammanfatta: Världen styrs av galningar. Gud har övergivit oss. Taxen Stefan mår bra, men behöver utmaningar. Jag har ont i en fot och är en ovanligt sur gubbe. Dessutom har jag, trots mina svagheter och synder kvar både högra ögat och högerhanden. Detta trots att bägge, vid upprepade tillfällen varit till förförelse.

Peter



onsdag 15 oktober 2025

 

Hej vänner!

Jag läste precis att Centerpartiets partiledare Anna-Karin Hatt bestämt sig för att hoppa av detta uppdrag. Detta på grund av hon utsatts för hot och hat. Det känns för jävligt sorgligt. Ni som läser denna blogg, kommer kanske ihåg att jag skrivit om demokratin och de som hotar den, vid flera tillfällen. Om att en förutsättning för att den på sikt skall överleva är att vi står ut med att det finns folk med andra uppfattningar än vår egna och behandlar dessa medmänniskor med respekt. Även om vi inte delar deras uppfattningar. För om vi ser på dem som onda människor och fiender, som vill skada sina medmänniskor, så vore det ju på ett sätt rätt att tysta dem. Jag tycker det finns fler och fler som på ett obehagligt sätt uttrycker sig så. Jag har ju också skrivit att de som hotar politiker och journalister borde straffas hårt. För det är ju på ett sätt ett hot mot vårt lands styrelseskick och mot oss alla.

Vi lever ju i en representativ demokrati. Så våra valda politiker är ju representanter för folket. Så de som hotar dessa representanter, hotar ju ytterst oss. Det finns ju folk med mindre demokratisk ryggrad som med hot, hat och skrik, vill skrämma dessa våra företrädare. Som på det sättet dessutom riskerar uppmuntra psykiskt labila knäppgökar, att göra verklighet av det som man skriker i sin upprördhet. Jag minns när jag läste vad Annie Lööf skrev efter sin avgång. Att hon kände sig lättad och glad över att ha överlevt sin tid som partiledare. Detta med tanke på de hot hon utsatts för. Den kille som mördade Ing-Marie Wieselgren under Almedalsveckan, för några år sedan, var visst ute efter just Annie Lööf. Så henne rädsla var befogad.

Om vi vill ha kvar demokratin och folk som vågar ta på sig politiska uppdrag, så är det nog dags att försvara den. Folk som hotar folkets valda representanter och därmed vårt land, borde alltså straffas hårt, som de skurkar de är. De som uppträder ovärdigt och hotfullt, utanför till exempel riksdagen, borde få lära sig respektera denna byggnad och förstå att den representerar Sverige och vårt statsskick. Sedan har vi väl alla ett ansvar för möta de politiker vars åsikter vi inte delar, med empati och förståelse. De representerar ju inte bara sig själva, utan sina väljare. Så gillar man inte dem, så är det ju egentligen deras väljare man inte gillar och borde bli arg på. Om vi vill leva i en demokrati, så måste vi på något sätt visa ödmjukhet och respekt för andra som är demokrater. De som vill införa diktatur och har totalitära idéer, behöver vi ju däremot inte respektera.

Jag såg inte den senaste partiledardebatten. Men läste att det var en jävla tillställning och ett ovärdigt kattrakande. Så även på den nivån får man ta mig fan skärpa sig och fundera på hur man uppför sig.

Jag har ibland känt mig ledsen, över att man i demokratiska länder fått ovanan att välja obehagliga populister och folk som vill avskaffa demokratin till ledare. Som i USA och Ungern med flera. Det är hemskt och jag hoppas det aldrig blir så hos oss. För som Winston Churchill sa: ”Demokrati är den sämsta statsformen, bortsett från alla de andra." Det håller jag med om och jag hoppas att så många som möjligt gör det samma. Oavsett vilka åsikter man har i övrigt.

Peter


 



måndag 13 oktober 2025

 

Hej vänner!

Det var partiledardebatt på TV igår. Jag såg inte den, för jag hade annat för mig. Det kanske var synd. För jag förstår att det var en värdig tillställning, där man i demokratisk anda, ödmjukt lyssnade på varandras argument, utan att avbryta, förenkla eller medvetet missförstå dessa. Just förmågan att lyssna och försöka förstå, den vars uppfattning man inte delar, är ju det som brukar göra dessa debatter så värda att se. Den strävan att tillsammans hitta lösningar på de samhällsproblem, som just söker sin lösning. Som kampen mot den organiserade brottsligheten, förstärkning av försvaret, den bristande integrationen och konsekvenserna av denna, klimatet och miljöförstöringen. Allt frågor som jag nu gissar debatterades värdigt och där man lyssnade på varandras argument och utan känslomässiga överdrifter, påpekade de svagheter i dessa argument, som man tyckte sig se. Allt i förhoppning att komma till en bra kompromiss i konsensus. Eller om detta misslyckades, ändå tacka för en god debatt, från vilken man trots sina olika uppfattningar, skildes som vänner. Det är just våra politikers förmåga till den typen av värdighet, som inger så stort förtroende i en farlig tid.

Idag släpptes de överlevande ur den israeliska gisslan och de fick komma hem till sina föräldrar och vänner. Samtidigt släpptes en massa palestinier, som fick komma hem till sina föräldrar och vänner. Det blev alltså åtminstone ett tillfälligt slut, på ett helt onödigt krig som kunde avslutats mycket tidigare, om folk hade vett i skallen. Nu fick en massa helt oskyldiga människor betala priset för denna galenskap och orgie i krig och mord. Ett krig som bara hade förlorare. Så jävla meningslöst och onödigt.

Jag läste om en hemsk sak i dagens DN. Det handlade om en ny rapport författad av 160 forskare från 87 universitet i 23 länder. Den visade att klimatförändringen nu passerat den punkt där samtliga korallrev nu kommer dö och försvinna för gott. Det skulle innebära att en fjärdedel av allt liv i havet skulle dö ut. Bortsett från det hemska att en hel ekologisk nisch fylld av vackra och spännande arter kommer försvinna, så blir det synd om den miljard människor som försörjer sig på att dessa korallrev finns. Att mina barnbarn aldrig kommer kunna dyka runt och se dessa revs skönhet är också tråkigt.

Den där rapporten menade också att vi snart når den punkt där Amazonas inte längre kan återhämta sig. För det sker när den globala uppvärmningen når 1,5 grader över förindustriell tid. Då vi nu är på 1,4 graders högre temperatur, är det kanske försent att stoppa denna utveckling. Enligt den här rapporten, ligger vi också nära den punkt när havsströmmarna riskerar kollapsa. Något som kommer göra det rejält kallt här hos oss och orsaka monsuner på andra ställen och göra stora områden obrukbara. Nu kanske ni tycker att det är att måla fan på väggen. Men korallreven dör just nu framför våra ögon. Om någon sagt att så skulle ske för 50 år sedan, hade nog ingen trott på det. Även om aldrig så många seriösa forskare varnat för en sådan utveckling.

En som aldrig gav upp var Jane Goodall som dog för några veckor sedan. Det var ju hon som studerade våra kusiner chimpanserna och deras göranden och låtanden. Hon visade till exempel att de använde pinnar som redskap och käkade upp andra djur, om de fick en chans. Jag läste att hon efter sina studier inte gillade chimpanser något vidare. Att hon tyckte de var bråkiga och inte särskilt snälla. Hon gillade hundar bättre. För de var snälla och lojala djur. Chimpanserna var för lika oss, för att tycka riktigt mycket om. Speciellt chimpanskillarna kunde vara för jävliga. Men hade hon studerat dvärgchimpanserna (bonoboerna) hade hon nog gillat dem bättre. För där bestämmer honorna och det sociala samlivet består mest av sex och inte av aggressivitet, som hos den vanliga chimpansen. ”Make love not war” som dvärgchimpanserna säger. Hur som helst var Jane Goodall en kvinna att gilla. Både som forskare, miljökämpe och aktivist. Dessutom tyckte hon illa om USA:s nuvarande president och tyckte han var helt dum i huvudet. Även det gör henne värd att beundra och minnas.

”Hur har du det annars”, kanske ni undrar. Jo, tack ganska bra, får jag väl svara. Lite ont i en fot, diverse krämpor och sjuttioett år gammal. Annars är det väl rätt okej. Taxen Stefan verkar också må fint och verkar glad. Men han har blivit väldigt hungrig sista tiden. Äter snabbt upp sitt käk och vill gärna har mer. Kommer bärande på sin matskål och tittar på mig med vädjande ögon. Men taxar får inte bli tjocka. För då ökar risken att de får problem med ryggen. Så jag kollar vikten på honom rätt ofta. Nu ligger han en bit över matchvikt och då kan han vädja bäst han vill. Om han verkar riktigt hungrig trots att han fått rejält med käk, så brukar jag ge honom torrmat. Om han inte äter det, så vet jag att han nog är mera sugen än hungrig. För torrkäk äter han bara när han är rejält hungrig. Då knaprar han i sig det och ser sur ut. Annars får det ligga kvar i skålen i väntan på något bättre.

Egentligen skall han ligga i sin korg på nätterna. Men det ger han fan i. Han har gett sig fan på att sova i sängen och jag orkar inte bråka om det mer. ”Gå och lägg dig i korgen”, säger jag. Men det bryr han sig inte om. Så nu ligger han och vräker sig bredvid mig. Han sover ofta på rygg dessutom. Säkert bara för att ta större plats och trängas. Så det är tur att han inte är en irländsk varghund.

Peter

 




lördag 11 oktober 2025

 

Hej vänner!

Ibland när man
vaknar är man
rätt under isen.

Man går runt som
i oro, bland de rivande
risen.

Sorgsen och ledsen,
men kan inte
gråta.

Grubblar sig grå,
över ondskans
gåta.

Tänker, vad fan
det är för bra med det
här.

En orm och en sten,
är ju allt som
man bär.

Och ormen är giftig
och stenen är kall.

Tänker, det blir
nog rätt skönt,
när sagan är all.

När man får sova
och vila ut.

När kampen är
över och tiden
tar slut.









onsdag 8 oktober 2025

Det finns dagar
man aldrig kan
glömma.

Drömmar man drömde
och aldrig riktigt
slutade drömma.

Tiden går och
minnen bleknar,
som torrt trä i solen.

Så tänker jag på dig,
så varm i
sommarkjolen.

Ett liv sedan, 
men alldeles
nyss.

En ung förälskad
sommarkyss.


tisdag 7 oktober 2025

 

Hej vänner!

Idag har det gått två år sedan massakern som inledde det jävla vansinnet i Mellanöstern. En massaker, i vilken massa helt oskyldiga män, kvinnor och barn, dödades, våldtogs och kidnappades. Människor som dödades eller våldtogs bara för att de var födda på en viss plats på jordklotet och därmed var fiender. Fiender som skulle dödas under stridsropet ”gud är stor”. Det fanns folk i Sverige som också jublade över detta mördande av oskyldiga människor. Folk som jag tycker kan ta sitt pick och pack och fara åt helvete.

Därefter följde en krigföring för att straffa de mördare som var skyldiga, till detta vidriga brott. En krigföring som dödade tiotusentals helt oskyldiga män, kvinnor och barn. Om det bara tagit livet av de som var skyldiga, hade det varit förståligt. Men att medvetet döda och skada oskyldiga människor och barn i tiotusental, för att andra begår vidrigheter, är ju ett brott mot mänskligheten. Detta brott utfördes ju av en regering i vilken religiösa partier ingår och har stort inflytande. Så de tyckte väl att de hade gud på sin sida och att också deras gud var stor.

I Skåne berättade en imam hur man lämpligen skulle behandla sin fruga om hon var olydig. Om hon inte lydde var det lämpligt att slå henne, så hon förstod vem som bestämde. När detta kom fram i Expressen fick han sparken från sitt uppdrag. Men annars hade han väl fått fortsätta sin undervisning, gissar jag. Många blev ju upprörda över denna predikan. Men jag läste att den alltid så ödmjuke och lite osäkre författaren Jan Guillou, tyckte det inte var så farligt. Detta med tanke på att det finns så mycket värre ondska i världen, som krigsbrotten i Gaza. Jämfört med det är ju en religiös uppmaning till kvinnomisshandel och kränkning inte så farligt, enligt honom. Vilket nog de kvinnor som drabbas av sådan uppfostran, har svårt att hålla med om. Som deras lidande skulle minska, för att det i världen finns de, som också har det överjävligt.

Kriget i Ukraina fortsätter och fortsätter. Där får Putinjäveln stöd av ledaren för rysk-ortodoxa kyrkan, patriarken Kirill. Denne tycks mena att det heliga Ryssland, för ett heligt krig mot det dekadenta västerlandet och har gud på sin sida i dödandet. ”Gott mitt uns” som det stod på de tyska SS-soldaternas bälte under andra världskriget. Och de ryska soldaterna i Ukraina säger väl samma sak, gissar jag. I alla fall de som tror på patriarken Kirill och hans kyrka.

I USA har presidenten tryckt upp en bibel. En utgåva som har den amerikanska flaggan på läderpärmen och innehåller texterna till självständighetsförklaringen, konstitutionen före ändringarna som förbjöd slaveri. Även de delar som talar om rättigheter som tryckfrihet och yttrandefrihet och annat som de som kallar kristna på högra ytterlighetskanten inte gillar har tagits bort. Ni vet, de där kristna, som nu infört abortförbud i flera stater. Även om det är offer för våldtäkt eller barn, som blivit gravida efter övergrepp. Sådana som vill förbjuda en massa böcker som innehåller berättelser om slaveri eller utrotandet av ursprungsbefolkningen. Som i guds namn vill förbjuda allt som är kontroversiellt eller som visar på historiska eller nuvarande orättvisor, mot de med annan hudfärg, sexuell läggning eller har en annan politisk uppfattning. Som i denna egna bibel läser boken, som fan själv gör.

Så används gudstron och de förbannade religionerna till att rättfärdiga dödandet och förföljandet av oskyldiga människor. Till att låta medmänsklighet och förnuft, fara all världens väg och rättfärdiga ondska. Tänk om åtminstone denna vidskepliga felkonstruktion, av den mänskliga hjärnan kunde försvinna och sluta ställa till så mycket ondska.

Nu skall jag berätta för er hur jag tror det är. Det finns ingen gud och har aldrig funnits. Det finns inget paradis eller himmelrike, dit man kommer, när man dör. Inte ens om man är martyr och dödat i guds namn, så händer något annat än att man blir nedskottad i jorden och äten av maskar och mikrober. Det tills bara skelettet återstår. Allt annat är bara vidskepelse, uppfunnet av rädslan inför döden. Tyvärr finns det inte heller något helvete, dit de som dödar barn kommer. Vilket är jävligt synd. För det borde det finnas. Om ni vill tro på evigt liv, jungfrufödsel och annat dumt, så kan jag inte hindra er att ha fel. Men som jag läst bibeln, så hade säkert Josefs son på krysset, tyckt bättre om mig, än många av de religiösa jävla skrymtare och fariséer, som nu jävlas med mänskligheten i hans namn.

Sålunda är läget förtvivlat. I Gävle lyckades en 14-årig kille skottskada sex personer. Jag hörde på nyheterna i morse att han tydligen var känd av socialtjänst och polis. Umgicks i gängmiljö, som det heter. Men hur fan det har gått så jävla snett i samhället, att sådant händer är obegripligt. Jag begriper det inte och har ingen lösning på eländet. Det värsta är att jag har så lite förtroende, för de som säger sig ha en sådan lösning. Själv känner jag mig bara ledsen och maktlös, när jag hör om eländet. Samt orolig för mina barnbarn och deras framtid i detta farliga land. Tänk om de hamnar i en skola eller skolklass, där det går gängmedlemmar. När jag tänker på det kan jag förstå, att de finns de som söker sig till privata alternativ som upplevs som tryggare. Detta även om de som startar dessa skolor, blir onödigt och omoraliskt rika på mina skattepengar. Men jag skulle gärna betala dem ännu mer, om jag visste att mina barnbarn fick en trygg skola.

Ute är det hyfsat väder och ganska varmt för att vara oktober. Livet går vidare och jag och taxen Stefan går in i det tilltagande mörkret med hopp, om att det snart skall bli bättre. Mina krämpor håller sig på mattan och det mesta är trots allt ganska bra. Kunde vara värre. Om nu bara mänskligheten fick ha det lika bra som jag har det, skulle allt vara toppen. Det finns trots allt inte bara pest i världen. Det finns ju kolera också.


Er alldeles egen lilla solstråle och optimistkonsult

Peter





fredag 3 oktober 2025

 

Hej vänner!

En storm är på väg. Den heter visst Amy. Den kommer tydligen från USA:s östkust. Men när den bråkade på den sidan Atlanten hette den Humberto. Varför stormar byter kön och namn när de kommer över Atlanten vet jag inte. Men de kanske de inte gör förresten. Kanske är stormar transor och byter om till klänning och högklackat, när de kommer till Azorerna. Gör de rätt i. För i USA är det ju numera farligt att tillhöra den lilla minoritet av killar, som gillar att sätta på sig tjejkläder ibland. Vad fan man skall bråka med dessa människor för begriper jag inte. Låt folk vara ifred, så länge de inte gör något som skadar andra. Det finns ju så många som jävlas med sina medmänniskor att uppröras över, så att vara dum mot de som inget ont gjort är ju bara grymt och korkat. Men tyvärr är världen full av grymma och korkade människor, som inte har förstånd att sköta sig själva, men verkar ha obegränsat med tid att jävlas med andra.

Man läser mest om krig, lögner och våld i tidningen. Vilket gör en ledsen, maktlös och förtvivlad. Fast ibland står det om lite annat också. Nu läste jag till exempel om en kille som på grund av sitt sexmissbruk, varit otrogen mot sin fru minst 80 gånger. Det är ju rätt flitigt jobbat. Både han och hon var skådisar tydligen och nu har de skrivit en bok, om hur hans fruga kunde förlåta alla dessa snedsteg. Men den här lika tvångsmässiga, som flitiga blandningen av don Juan, Casanova och kanin, måste vara en jävel på att få tjejer i säng. Samt ha en fruga som måste vara ett under av förlåtelse och tålamod. Dessutom har hon tur om hon inte fått gonorré eller någon annan venerisk sjukdom, med tanke på killens lössläppthet.

En sak som jag tycker är lite konstig och jobbig är allt tävlande och konkurrerande, som kännetecknar denna nya sköna värld. Allt verkar handla om att vinna på olika sätt i konkurrens med sina medmänniskor. Jag har sett att det på TV är massa program av den typen. Man tävlar i att laga mat, kära ner sig i en bonde, bli utvald till partner, överleva på en söderhavsö och sådant. Det är ett jävla tävlande om att vara bäst och vackrast. Inget handlar om hur man i samarbete, solidaritet och lojalitet, hjälps åt att lösa problem och svårigheter. Allt handlar om att det finns vinnare och förlorare. De som vinner och lyckas hyllas och de som misslyckas och förlorar, är just bara förlorare.

Ibland känns det som hela samhället blir alltmer präglat av sådant tänkande. Tidningarna refererar hur det går för partiledare och partier, som det enbart är någon sorts tävling i popularitet. Som synen på de som får kämpa för att få ekonomin och tillvaron gå ihop, är att de är förlorarna och de som blivit rika är vinnarna. Detta oavsett hur de fått sina stålar. Som de fattiga får skylla sig själva, då de förlorade loppet och valde fel i livets roulette. Valde du att bli sjukvårdsbiträde och inte chef i näringslivet. Så dumt och då är det klart man inte får något vidare betalt. Valde du att bli barnmorska och inte att spekulera i fastigheter, aktier och obligationer. Då får man faktiskt skylla sig själv, om man inte kan ge sina barn en bostadsrätt på Östermalm och köra runt i en Teslabil.

Det är fredag och helgen står för dörren. Numera är det ju egentligen ingen större skillnad för mig, vilken veckodag det är. För jag har ju inget jobb att gå till längre. Vilket oftast är rätt skönt. Men ibland saknar jag det. Mindre nu, än när jag gick i pension. Då kunde jag bli rastlös och tycka vardagarna, kunde vara rätt tråkiga och enformiga. Men nu har jag vant mig. Dessutom bor ju taxen Stefan hos mig och han skapar ju en viss rutin i tillvaron. Han måste ju ut flera gånger om dagen och åtminstone gå en lite längre promenad varje dag. Vilket jag alltså också blir tvungen att göra. Vilket är bra.

Det har kommit en ny utredning, läste jag. Den handlar om hur vi bör äta för att vara rädda om planeten och äta mer hälsosamt själva. Nästan inget rött kött och inte så mycket mejeriprodukter. Inget socker och begränsat med salt. Mycket grönsaker, bönor och frukt. Råd som jag borde följa, gissar jag. Men jag tyckte jag åt rätt nyttigt. För jag äter rätt mycket grönsaker och fisk. Men också en hel del rätt traditionell mat. Pannbiff med lök, isterband med stuvad potatis, dillkött och sådant jag tycker är gott. Men det får jag tydligen sluta med om jag vill vara rädd om planeten och min hälsa. Idag blir det förresten pasta med köttfärssås. Så jag fortsätter mitt onyttiga leverne. Men nästa gång blir det vegetarisk pastasås. För jag skall bli en bättre människa. Det är inte en dag för sent!

För övrigt styrs alla supermakter av idioter. Ungern styrs av en quisling och världen är ond. Bara så ni vet och ser att jag inte glömt eller förlåtit. Kommer jag aldrig göra.


Peter