Hej vänner!

Ibland när man
vaknar är man
rätt under isen.

Man går runt som
i oro, bland de rivande
risen.

Sorgsen och ledsen,
men kan inte
gråta.

Grubblar sig grå,
över ondskans
gåta.

Tänker, vad fan
det är för bra med det
här.

En orm och en sten,
är ju allt som
man bär.

Och ormen är giftig
och stenen är kall.

Tänker, det blir
nog rätt skönt,
när sagan är all.

När man får sova
och vila ut.

När kampen är
över och tiden
tar slut.