Hej vänner!

Så har man gjort bort sig igen. För i mitt förra inlägg var jag upprörd över att några demonstrerat utanför den judiska skolan i Stockholm. Jag trodde att det var på skoltid och att man därigenom uppträtt på ett sätt, som skulle skrämma barn och kännas hotfullt för deras föräldrar. Men nu förstår jag att jag hade fel så in i helvete. För demonstrationen skedde långt efter skoltid, när inte en unge var kvar i plugget. Dessutom var det en demonstration av judiska krigsmotståndare, som protesterade mot att en kille som deltagit i kriget i Gaza, skulle hålla en föreläsning i en närliggande lokal.. Så hela min upprördhet över denna demonstration, var tydligen väldigt fel. Jag hade väl bara läst rubrikerna om politikers upprördhet över man lät kriget i Gaza gå ut över helt oskyldiga ungar. Men det var minsann inte bara jag som missförstod situationen. Det gjorde Magdalena Andersson och många andra också. Så kan det gå när man inte kollar fakta ordentligt. Men om någon får för sig att demonstrera utanför en synagoga eller en judisk skola, kommer jag återkomma. Eller om någon på annat sätt antyder att mina judiska landsmän, skulle ha ansvar, för vad en tokig regering i Israel ställer till med. Då blir jag förbannad. Fast jag hade fel den här gången och får skämmas.

Fast å andra sidan läste jag i tidningen om en utredning som visade att judiska barn, ungdomar och unga vuxna är utsatta på skolor, gymnasier och universitet. Detta då de anklagas för att vara skyldiga till Israels krigföring och krigsbrott i Gaza. Vilket är lika begåvat som att anklaga alla muslimer för den massaker, som var starten på galenskapen. Så även om jag hade fel vad gäller ovanstående, så hade jag nog lite rätt i det stora hela, trots allt. Nämligen att världen är full av dumhuvuden, oförmögna att skilja sak och person.

Precis som jag förutsåg, används nu mordet på en kompis till Trump, till att tysta de som gör motstånd och vill bevara demokratin. Nu har två värdar för sena kvällsprogram som är kritiska, till den otäcka jävla sexualförbrytaren och putinkompisen fått sparken. De har nämligen fått folk att skratta åt honom och hans tokigheter. Vilket är bland de värsta sådan som narcissister och psykopater vet. För när de står där med brallorna nere, i sin uppenbara dumma fånighet, så kan folk se vilka de verkligen är. När kejsaren är naken är han ju inte mycket att ta på allvar. På det sättet är humor ett starkt vapen. Som dessutom är svårt att förstå för de som saknar den. Själv har en gång haft den. Men de sista åren verkar den ta mig fan dött sotdöden.

Sålunda fortgår de jävla krigen och gör mig ledsen och maktlös. Vilket är ett jobbigt tillstånd och gjort mig till en ovanligt tråkig gubbe. Jag vill att det skall bli fred och är beredd att göra vad som helst för det. Skulle det bli fred om jag åt ett kilo daggmask, kryddad med ett kilo koriander, skulle jag gladeligen käka upp alltihop, om det bara blev fred och man slutade döda barn. Jag såg att man i Visby kyrka varje vecka ber för freden. Men gud verkar tyvärr upptagen med annat just nu och lyssnar inte på dessa böner. Vilket är synd. Han kunde ju åtminstone lägga bananskal framför Putin och hans kompisar, så de halkar, bryter nacken och därmed bringar mänskligheten en stor glädje.

Filosofen Friedrich Nietzsche framförde ju att han trodde gud var död. Men själv tror jag ju inte han finns alls och aldrig har funnits. Men om han trots allt finns, så borde han skaffa hörapparat och använda sin allsmäktighet, till att få slut på det förbannade dödandet. Jag lovar att i händelse att fred utbryter i hela världen, skall jag gå till domkyrkan i Visby och tända 100 ljus.

Det är ju förresten kyrkoval. Jag kommer inte att rösta för jag skulle i så fall inte ha en aning på vad jag röstade på. Men om Jesus kommer tillbaks och gör som han lovat och tar itu med alla otäckingar skall jag rösta på honom. För som det står i bibeln tänker han ställa alla snälla människor på sin högra sida och otäckingarna till vänster.

”Därefter skall han ock säga till dem som stå på hans vänstra sida: ’Gån bort ifrån mig, I förbannade, till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar. Ty jag var hungrig, och I gåven mig icke att äta; jag var törstig, och I gåven mig icke att dricka; jag var husvill, och I gåven mig icke härbärge, naken, och I klädden mig icke, sjuk och i fängelse, och I besökten mig icke.’ Då skola också de svara och säga: ’Herre, när sågo vi dig hungrig eller törstig eller husvill eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig icke?’ Då skall han svara dem och säga: ’Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I ej heller gjort mot mig.’ Och dessa skola då gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”

Själv har jag ju varit rätt snäll för det mesta och hoppas jag trots allt slipper den eviga elden. Fast det är klart har jag syndat vid några tillfällen. Så vi får se var jag hamnar. Själv tycker jag ni skall göra som jag och ge lite stålar till Rädda Barnen, för det ökar nog chanserna att slippa den eviga elden. Annars vet i fan hur det går.

Så stod jag
då plötsligt
framför sankte Pär

Och han slår i sin bok
för att kolla vem fan
som jag är.

Så tittar han allvarligt
på mig och säger
med sin strängaste röst.

 ”Du smet från krogen
en gång i en mörk och
ensam höst.

Sånt får man inte
göra om man vill
i himlen in.

Så du skall väl
ner i källaren,
ta ditt pick och pack
och försvinn.”

Men då ropar uppifrån
himlen en snäll
och vänlig röst.

”Hans synder är
inte värre än att han
är värd lite hopp och tröst.

Visst har han ibland
fastnat i syndens garn.

Men han har aldrig varit
dum mot kvinnor,
hundar eller barn.

Han har väl inte alltid
så noga följt alla regler
och bud.

Men det är ju inte värre,
än att han nu, skall få träffa
sin gud.

Peter

 

 

 

Hej vänner!

Jag såg att en av almarna i Kungsträdgården hade fått almsjukan och blev nödvändig att hugga ner. Det var tråkigt och jag hoppas de andra klarar sig. De är visst vaccinerade mot eländet och det finns en god chans att de överlever. Hoppas det. För dessa träd är viktiga för mig och den strid som ledde fram till att de står kvar, är en av de få strider där sådana som jag segrat. I övrigt har det mest varit förluster när modernitet och pengar ställt mot natur, kultur och skönhet. Vilket känns lite bittert att tänka på när man är 71 år. Det är inte bara min ålder som gör mig nostalgiskt, konservativ och tråkig. För det har jag varit redan innan jag blev så här gammal. Jag gillar gamla grejer, båtar, bilar och hus. Dessutom brukar jag oftast tycka illa om modern arkitektur. Så min dröm om framtiden är jävligt tillbakablickande. Jag vill äga i ett gammalt hus, ha en träsnipa med tändkulemotor och en Jaguar årsmodell 1968. Samt kunna åka tåg med restaurangvagn och på vilket man kan pollettera sin hoj. 

De som ville hugga ner almarna i Kungsträdgården och bygga en tunnelbaneuppgång där, gillade inte det gamla. Tyckte väl det luktade kålsoppa, utedass och vägglöss. Det moderna var fint och utan minnen av fattigdom och orättvisor. Så det skulle rivas ner och ersättas. Resultatet kan man nu ställa sig på Sergels Torg och beundra. Modernt, iskallt och får folk se ut som killen på Skriet av Edvard Munch.

Ibland blir jag förvånad över folks bristande historiska kunskap. Jag läste om att en kille fått Leninpriset. Det är tydligen något sorts pris som författaren och knäppskallen, Jan Myrdal instiftade. Vilket delas ut till som arbetar i någon sorts samhällskritisk tradition, i denne Myrdals anda. I år hade en kille vunnit som heter Malm. I tidningen läste jag att han var ”stolt leninist”. Vad fan nu det är för något att vara stolt över.

För även om Lenin som massmördare överträffades av sin efterföljare, så är han jävligt god två på mördandets konst i det landet. Det var ju han som skapade den hemliga polisen Tjekan. Det var ju den som skapades, för att låsa in och mörda alla som var ”klassfienden”. Han som sa att ”den skadliga ohyran” skulle utrotas. De som ingick i den gruppen, var sådana som husägare, läroverkslärare, präster, munkar, pacifister och andra alla andra som inte var helt lojala med den nya regimen. Åren 1918 till 1919 tog man visst i snitt livet av 1000 människor i månaden. Lenin bestämde också att folkgruppen kosacker skulle ”utrotas och likvideras till sista man.” Så man brände deras byar och genomförde massavrättningar. De som man inte tog livet av, förvisades till Sibirien. Lenin skapade också de arbetsläger, som döptes till Gulag och där man kunde hamna om man råkade framföra minsta kritik mot förtrycket. Men det delas alltså ut ett pris namngett efter denne massmördare och den som vinner är tydligen stolt, över att arbeta i hans efterföljd.

Killen som hittade på detta pris tyckte ju att de Röda Khmererna var bra grabbar och att mullorna i Iran var nästan lika bra. Enligt honom var minsann massakern på Himmelska fridens torg, ett ord i rättan tid. Dessutom berättade han att hans farsa jävligt elak och hans morsa ännu värre. Det sista kanske stämmer. Men det vet jag inte. Vad jag läst tycker Myrdals egen son, att farsan inte var riktigt klok i huvudet. En helt riktig analys vad jag förstår.

Och de jävla krigen bara fortsätter och galningar styr världen. I USA har man redan börjat planera förföljelsen av de som motsätter sig den store Ledarens idéer. Precis som jag förutsåg börjar man utnyttja det attentat som en förvirrad kille som kommer från en konservativ mormonfamilj gjort sig skyldig till. Inte för man har en aning om knäppgökens motiv. Men ändå skall man tysta alla som inte är lojala med Trumpjäveln. För de är på något sätt skyldiga till det politiska våldet. De planerar säkert storma kongressen och hänga vicepresidenten till exempel. Så otäcka är de liberala demokraterna. Det hörs ju redan i partinamnet att de bör tystas!

Som ni märker är undertecknad inte alltid full av framtidstro och positivt tänkande. Fast lyckas väl dölja detta tillstånd rätt väl. Bakom allt missmod och all sorg över hur världen ser ut, finns minsann både gråt och mörker. Det får man inte glömma en dag som denna. Hittade förresten en kvarglömd Guinness i kylskåpet. Låg bland grönsakerna. Så ibland kan en glad överraskning komma när man som minst anar det.

Du som tror på gud kan be för mig. Ni andra kan skänka en slant till Rädda Barnen så gör ni någon nytta i denna svåra tid och mig lite glad.

Peter

 

 

 

Hej vänner!

I USA har alltså en kille med samma värderingar som Trump och hans anhang, skjutits ihjäl. Vilket är hemskt och otäckt. För hur illa jag än tycker om människor, som gillar storlögnaren, sexualförbrytaren, psykopaten och narcissisten, så önskar jag inte livet ur dem. För politiskt våld och mördande är ju verkligen inte bättre än annat våld. Som ni vet avskyr jag politisk extremism och folk, som tycker idéer är viktigare än människor. Sådana idioter som i sin totalitära galenskap anser sig vara någon sorts övermänniskor, med rätt att tysta de som inte delar deras tokiga värderingar.

Så nu kommer väl detta mord utnyttjas, till att förfölja och trakassera politiska motståndare. Redan nu läste jag att kompisar till Trump, pratar om att förbjuda politiska motståndare att uttrycka sina åsikter. Vi som kan vår historia tänker väl på mordet på sångaren, nazisten och SA- Sturmfürer Horst Wessel 1930. Han mördades av en kommunist och blev sedan martyr. Så mordet på honom användes sedan för att mörda och förfölja politiska motståndare. Nu ger jag mig fan på att historien kommer upprepa sig.

Jag läste i tidningen att några som kallar sig konservativa och befinner sig långt till höger menade att de som i hårda ordalag kritiserade dem, medverkade till politiskt våld och förföljelse. Vilket på något sätt kändes lite konstigt. För i Sverige är det ju en statsminister och en utrikesminister, som var socialdemokrater, som mördats. Även i övrigt är det väl oftast folk med hjärtat till vänster, som drabbats mest av politiskt våld från extremister. Det värsta massmordet genomfördes ju i Norge av en kille med lika högerextrema som knasiga idéer. Så att ett mord i USA skulle visa på att vänsterextremister i Norden, skulle vara värre än de till höger, är ju bara konstigt att säga.

Förresten tycker jag det är underligt att sådana som gillar USA:s nuvarande så kallade president kallar sig ”konservativa”. För jag tror att en riktigt konservativ gubbe som Winston Churchill skulle snurra som en jojo i sin grav, om han förknippades med en sådan som Trumpjäveln. Han gillade ju inte den typen av barbari och använde stora delar av sitt liv till att bekämpa det. Konservatism är ju något annat än populistisk fascism, trots allt.

Men även här har det ju precis varit utslag av politiskt våld. Som de som jagade efter en minister på kvällen och var hotfulla, så han inte vågade gå hem. Att en vald representant för Sveriges folk skall utsättas för sådant, är för överjävligt. För det är ju inte bara en personligt kränkning av ministern ifråga, utan av demokratin och dess representanter. Jag har ju tidigare skrivit hur jag tycker de som hotar politiker och journalister bör behandlas. En längre tids inlåsning och förbud att inneha dator eller smart telefon, till att börja med. Sedan indraget medborgarskap och skampåle. För att bete sig på det sättet och hota folkets demokratiskt valda representanter och den fria pressen, är ju någon sorts landsförräderi. Man får gärna tycka illa om folk vars värderingar man inte gillar och diskutera med dem. Men att med hjälp av våld eller hot om våld tysta dem, borde straffas hårt.

Apropå politiskt våld lästa jag att en högerextrem tokmaja, med en obehaglig fästman jagat efter och filmat två 19-åriga killar, för de kallat henne nazist. Hennes förklaring att hon kände sig hotad, låter ju bara dum. För om man känner sig rädd och hotad rusar man ju inte efter med kamera i högsta hugg. Då springer man åt andra hållet.

Jag tänker ibland på det där med politik. Själv är jag av den uppfattningen att världens resurser bör fördelas, så alla människor får äta sig mätta, får en säng att sova i och tak över huvudet. Vidare är alla oavsett inkomst, skall få vård om de blir sjuka. Att alla barn skall få gå i skolan utan avgifter. Att kvinnor och män skall ha samma rättigheter och skyldigheter. Att alla människor skall behandlas med vänlighet och respekt oavsett, hur de ser ut och vilka de förälskar sig i. Om dessa drömmar om en bättre värld, gör mig politiskt röd som en räv, så får jag väl vara det. Så det så.

Nu skall jag gå och dricka en öl och tänka på ”Det Eviga” av Esaias Tegnér. Ni vet dikten som börjar:

”Väl formar den starke med svärdet sin värld,
Väl flyga som örnar hans rykten;
Men någon gång brytes det vandrande svärd
Och örnarna fällas i flykten.
Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
Det dör som en stormvind i öknen bort.

Men sanningen lever. Bland bilor och svärd
Lugn står hon med strålande pannan.
Hon leder igenom den nattliga värld
Och pekar alltjämt till en annan.
Det sanna är evigt: Kring himmel och jord
Genljuda från släkte till släkte dess ord. …………………….

Den sista strofen låter ju på detta sätt:

”Så fatta all sanning, så våga all rätt,
Och bilda det sköna med glädje!
De tre dö ej ut bland människors ätt,
Och till dem från tiden vi vädje.
Vad tiden dig gav må du ge igen,
Blott det eviga bor i ditt hjärta än.”

Så det så!

Peter

 

Hej vänner!

Det är nästan höst. Men det har blivit varmare och sommar igen, efter några riktigt kalla dagar. Så vädret växlar och så gör mitt humör. Jag har nog aldrig känt mig så orolig inför världsutvecklingen, som jag gör nu. Inte känt mig så orolig inför samhällsutvecklingen här i Sverige heller. Känner mig ibland alltså orolig, ledsen och maktlös inför alltihop. Det känns som man befinner sig på en oljetanker som slagit på back, alldeles för sent och nu glider med full kraft in mot kajen. Man ser vad som kommer hända. Men är maktlös och utan medel att stoppa det. Krig, våld, lögner, dumhet och galenskap vart än man ser sig om i världen. Den enda intelligens man hör talas om är artificiell. Den naturliga finns, men är en bristvara och dessutom jävligt ojämnt fördelad.

I Vänsterpartiet är det bråk och uteslutningar som vanligt. Det är något med partier långt till vänster och långt till höger, som gör att de alltid splittras och förökar sig genom delning. När jag var ung fanns ju en massa sekter på den kanten, med ursprung i det kommunistiska partiet VPK. Det var sådana som KFML, KFML(r), APK med flera. Brukade göra sig till talesmän för ”folket”. Men fick alltid bara någon procent av rösterna vid riksdagsval. Men eftersom de var så säkra på att det berodde på att alla andra inte förstod kommunismens välsignelse och ordförande Mao:s storhet, så gjorde det inte så mycket. Man var glad och revolutionär ändå.

Det får mig att tänka på ”tidsandan”. Då, när jag var ung, var det rätt mycket vänstern som formulerade problemen i samhället. Nu är det ju ofta de långt till höger som gör det. Vad beror sådana förändringar på egentligen? På något sätt måste det ju vara något i verkligheten, som påverkar. Men lite konstigt är det. Ofta är det idealistiska människor, som i sin radikalitet gillar ytterligheter. Som ser de orättvisor och missförhållanden som borde åtgärdas. Ofta har de ju enkla svar på hur det borde göras. Om några skulle fara illa på grund av revolutionen, så var det smällar man fick ta. För de verkade tycka att ideologin, är viktigare än individen. De som ”tror” på kommunism eller nationalsocialism, är lite lika fanatiska religiösa människor. Själv tycker jag alltid det är jobbigt med ordet ”tro” oavsett vad det gäller. För det betyder ju att man utan att kunna belägga sin uppfattning med fakta, säger sig ha kunskap och dessutom att man avser behålla sin uppfattning. Även när alla de fakta som finns, talar emot att man har rätt. Vilket de som ”tror” sällan har visat sig ha. Inte ens om de tror på Robert Lind i Kramfors.

Apropå tidsanda, kom förresten att tänka på hur människor för så där en 10 000 är sedan började med jordbruk. Det skedde ju ungefär samtidigt i Mellanöstern, Kina och Sydamerika. Det var som man då, oberoende av varandra, kom på att det gick att odla spannmål och att man då kunde slippa jaga och samla. Det är ju konstigt. För kulturerna i Sydamerika kan ju knappast vetat, att man i Mellanöstern just kommit på att det gick odla en sorts gräs och mala det till mjöl. Vilket är det man ju samtidigt kom på i Sydamerika och Asien. Det är som människan, då var mogen att börja odla jorden och inleda skapandet av de kulturer, som byggde pyramider och städer. Som det på något sätt var förutbestämt att människan skulle nå ett nytt stadium och börja leva på ett nytt sätt, efter att i hundratusentals år levt som jägare och samlare.

Nu flyttar många fåglar för att slippa mörkret och kylan. En del flyttar långt som tornsvalan som flyttar till södra Afrika. Längst flyttar silvertärnan som flyttar ända till Antarktis. Sädesärlan flyttar bara till Tyskland. Men jag har läst att 90 % av alla fåglar ger sig iväg till varmare trakter, när det börjar bli för kallt och otäckt hos oss. Jag tycker precis som de, att vintrarna är för mörka och långa. Ett stort mörker skall komma över oss och det skall vara till i mars, innan det lättar. Sedan kommer ljuset och flyttfåglarna tillbaka. Tranor och gäss kommer ploga himlen och sädesärlan vicka på stjärten. Men nu skall de först på semester några månader. 

Jag hörde förresten på radio i morse att KD och M tycker man kan avskaffa den lag, som säger att alla kor i Sverige skall släppas ut på bete på våren. Jag hade nog inte röstat på dessa partier ändå. Men chansen för detta, är nu obefintlig. För jag gillar inte när man är dum mot djur och behandlar dem som produktionsmedel och inte som levande varelser och vänner. När lönsamhet och effektivitet, blir viktigare är djurvälfärd, blir jag ledsen och arg.

Jag hörde på nyheterna i morse att diverse diktatorer träffas i Peking. Sådana som Putin, Xi Jinping och andra tyranner och förtryckare. De vill visst ordna en ny världsordning där den typen av stater får makt och inflytande. De vill visst bli respekterade. Men jag har inte mer respekt för dem än för andra psykopater i historien. Som Caligula, Nero, Hitler och Stalin. För att jag skall känna någon som helst respekt för en stats ledare, skall han eller hon, blivit vald i demokratiska, hemliga och rättvisa val. Det i en stat med yttrandefrihet, tryckfrihet och med en fri press. Men nu vill alltså på nytt diktatorer och förtryckare ta över världen. Så här sitter vi i Körsbärsdalen medan sådana som Tengil och hans likasinnade träffas i Peking, i syfte att förvandla hela jorden till en jävla Törnrosdal.

Men i USA har man alltså valt en lika otäck som fånig knäppgök till president. Som jag inte kan respektera trots att han blev vald. Ty de som röstar på ett sådant stolpskott, saknar uppenbarligen omdöme och är inte så lite tomma i kartongen. Han tror tydligen att han genom genom att vara kompis, beundra och förhandla med diverse psykopatiska tyranner, kan stoppa krig. Hur jävla dum och naiv som helst. Det är ju som att tro att man genom att bli kompis med en hungrig krokodil, kan hindra den att bita armen av en. Jag såg förresten att många som röstade på honom, nu blir av med det stöd de tidigare fått vid behov av vård. De är nu ledsna och oroliga. För de var beroende av detta stöd, då de saknar sjukförsäkring. I det landet måste man ofta vara rik för att få vård. Så det är tur jag inte bor där, med tanke på vad jag kostat skattebetalarna de sista åren. Säkert flera hundratusen spänn. Så tusen tack till alla er, som likt mig, betalat er skatt och gjort rätt för er. Om ni inte skött er så bra så vet i fan hur det hade slutat.

Som ni märker far mina tankar lika fritt och okoncentrerat som vanligt. Det blir inte bättre av av vissa knappar, ibland slutat fungera på min dator. Jävligt irriterande faktiskt. Men trots allt en världslig sak i en värld med betydligt större problem än så. Betydligt mycket större.

Peter

 

 

Hej vänner!

Vi lever i en jävla tid av ondska. I Gaza svälter nu massa människor. Inte minst barn. Detta för att Israel stoppar nästan all nödhjälp, till människorna där. Ett hänsynslöst brott och ett brott mot mänskligheten. De som ligger bakom detta dödande och svältande, säger att de som berättar om förhållandena där ljuger. Säger att all information om lidandet som kommer ut, är propaganda. Som ena jävla förintelseförnekare, vägrar de erkänna att de förvandlat Gaza till ett sönderbombat koncentrationsläger. Så det land som bildades för att ge judar i världen en fristad, om antisemitismen på nytt visade sitt hemska ansikte, i form av pogromer, förintelse och nazism, begår nu brott mot andra människor. Brott av samma slag, som en gång var orsaken till att staten Israel bildades. Om det är någon typ av hämnd, för den massaker som inledde vansinnet, så är det ju knappast de som utförde denna massaker, som straffas hårdast. Det är ju de helt oskyldiga barn som nu dör av svält eller skadas av bomber. Ett agerande som gör, att i stort sätt all förståelse och sympati för landet Israel försvinner. Vilket de som startade alltihop, säkert är glada över. De kommer nu, få mängder av nya anhängare, som vill hämnas. Hämnas på de som dödar och plågar ett helt folk.

Här kunde jag skriva om hur mördar-Putin lurade brallorna av tok-Trump i Alaska. Så han nu i lugn och ro kan fortsätta sitt mördande i Ukraina. Men jag orkar inte skriva mer om ondska och galenskap. Utan jag får väl bara konstatera att vi lever i en ond och grym värld. En värld där djävulen, i samarbete med onda män, styr världen. Vilket gör det jävligt svårt att känna någon glädje. Men gör det lätt att känna maktlöshet och förtvivlan.

Ute regnar det och blåser som fan. Det är ovanligt kallt för årstiden. Just nu bara 10 grader. Klockan är 8:49 och enligt SMHI skall det fortsätta regna fram till 14:00. Men jag tycker ofta de haft fel den sista tiden. Hoppas de har det idag med. För taxen Stefan gillar inte gå ut när det regnar. Han har en regnrock, som han inte gillar den heller. Så han ser alltid sur ut, när jag tvingar ut honom för att pissa. Antingen blir han blöt eller så får han se fånig och obekväm ut i sin regnrock. Så han tycker det är en rätt trist historia med regn.

Jag sitter och funderar på extremism. Alltså den typen av enögd oförmåga att ta till sig information och fakta som talar emot den egna uppfattningen. En oförmåga som skrämmer mig. Alltså den typ av kognitiv rigiditet, som gör en oförmögen att se saker på annat sätt, än det som styrs av egna inskränkta tänkandet och de värderingar som följer med detta. Sådant är farligt och jag tycker mig se hur extremismen i världen bara ökar. Det verkar som allt fler människor ser information, som talar emot deras eget trossystem, inte som just information, utan som opposition och fiendskap. Det handlar inte om vänster eller höger, religion eller ateism och sådant. Utan om hur villig man är att ändra uppfattning, om man får information och fakta som talar emot det man tror på eller vill tro på. På något sätt är det ju människor med den typen av personlighet, som nu verkar ta makten och håller på att ställa till en katastrof igen. Precis som de gjorde under det förra katastrofala seklet. Då totalitära ideologier, ledde fram till krig och massmord. Människor lika dumma, som säkra på att de har rätt, verkar få alltmer makt att jävlas och förstöra.

Dikt på det.

Det var dagen,
sommarn vände
till höst.

 Den sista dagen,
jag hörde din
röst.

 Men livet gick
vidare år efter
år.

Det blev som det blev,
fast början
var svår.

Men något är kvar,
efter dagen det
hände.

Något av då,
av känslan jag
kände.

Peter

 

Hej vänner!

Jag fyllde alltså 71 år igår och massa av mina vänner gratulerade mig. Det var kul. Så tack så mycket för det!

Annars är det ju rätt mycket som bekymrar mig och som jag tänker på. Det gäller både i det stora i världen och i det lilla personliga. Jag ältar alla misstag jag begått under livet. Både i det privata och i yrkeslivet. Även om de inte är så många, så finns det att ta av. Tyvärr är de för närvarande mest dem jag minns. Det är jobbigt och plågsamt, att älta dessa skamliga jävla dåligheter i livet. Den enda trösten är att jag alltid gjorde så gott jag kunde, även när det blev fel. Men jag önskar att jag kunde gå tillbaka och rätta till det som inte blev bra. Men det går ju inte. Så jag får i perioder gå runt och skämmas och älta misstag och misslyckanden. Vilket är jävligt jobbigt.

Jag är i Stockholm en sväng på väg till Visby. Igår åkte jag och M hem från Brämön. Det var jävligt varmt. För min bil har en AC, som inte fungerar. Vilket sällan är något större besvär i vårt land. Där det oftast räcker med att öppna ett fönster för att svalka sig. Men igår räckte inte det. Jag blev orolig för att det skulle bli för varmt för taxen Stefan. Så vi fick stanna och svalka oss vid flera tillfällen. Han fick också bada i en sjö på resan. Vilket han gillar. Han springer gärna ut i vattnet och simmar och hämtar en pinne. Så sedan var han sval och vi kunde köra vidare några mil till nästa paus.

När vi närmade oss Stockholm så var det långa köer i mötande fil. Då tänkte jag, hur fan står de som sitter i dessa köer varje dag ut. En sak är säker och det är, att om jag flyttar till Stockholm skall jag aldrig ha någon bli. Den jag har är förresten 25 år gammal, men rullar på bra ändå. Sliten och inte så snygg, men rullar på. Liknar mig, med andra ord.

Jag är alltså född 1954 och 71 bast. Jag såg häromdagen ett program som handlade om 1953 och insåg att jag är född på stenåldern. Mina minnen från 50-talet är ytterst sporadiska. Jag minns att mina kompisar Anders och Lasse hade en farsa som var polis. Hans sabel stod i hallen. För då hade poliserna sabel istället för batong. Jag kollade och poliserna hade faktiskt sabel fram till 1965. Då utrustades de med batong, handfängsel och pistol istället. Innan dess räckte det med sabel och hårda nypor. Synd att det inte räcker längre.

En annan sak jag minns från 50-talet var att det fanns trådbussar. Men de fanns faktiskt kvar till 1964. Men jag flyttade från Stockholm till Skåne redan 1961 så mina minnen av dessa bussar är nog före dess.

Så mina minnen före 1960 är väldigt osäkra och sporadiska. Under min utbildning blev jag en gång hypnotiserad och under hypnosen gick jag in ett hus. Då stod jag plötsligt i köket i huset jag bodde tills vi flyttade. Jag såg att golvet bestod av blå och vita rutor av linoleum. Jag såg också hur köksskåpen såg ut och gasspisen. Det kändes konstigt. Som jag var tillbaks på en plats vars utseende jag trodde jag glömt, för länge sedan. Jag hade gärna knallat runt och kollat lite mer. Men då väcktes jag ur hypnosen. Men även i ohypnotiserat tillstånd minns jag att huset hade en rak trappa till övervåningen och att det växte en kaprifol vid entrén. Samt att jag var väldigt rädd för ”knuttar” som motorcyklister kallades. Vet inte varför jag var så rädd för dem precis. Men det var jag. Dessutom hade någon berättat för mig om ”blodligan”. Det var en hemsk liga som brukade skära folk och sedan ha salt i såren. Jag vet inte vem som berättade om dem för mig. Men jag blev jävligt rädd.

Som barn var jag alltså en ängslig sort och det är fortfarande som 71-åring. Orsakerna har växlat under livet, men oron och ängsligheten har alltid funnits där. Vilket jag ibland tyckt är jobbigt och önskar jag slapp. Skulle gärna vara lite mer lugn och harmonisk på äldre dar. Men då kommer naturligtvis någon jävla åkomma och ställer till det, genom att trycka på något dumt ställe i huvudknoppen. Alltid har det varit någon jävla skit att oroa sig över.

Jag blev tonåring 1967 och det fortsatte jag med 1973 om jag räknat rätt. Det var inte så kul alla gånger, det heller precis. Men det gäller väl för många av oss att denna omvälvande tid innehåller mycket oro och förvirring. Just de där åren när man varken är barn eller vuxen, känner jag ibland som man kunde hoppa över. På ett sätt var de nästan lättare på den tiden när man blev vuxen i samband med konfirmationen. Då var man nästan vuxen och klar för arbetslivet. Nu blir man ju knappast vuxen, förrän man är 25. Ibland känns det som jag vid 71 års ålder fortfarande inte är riktigt vuxen och fortfarande väntar på att bli det. Bli lugn, trygg, stabil samt bygga en bastu, åka Vasaloppet och göra sådant som vuxna män gör. Fast det är klart jag kan ju en hel del annat istället. Nu börjar jag fundera på vad detta annat är för något och kommer ta mig fan inte på något.

I år sjösatte jag inte gummibåten, när jag var på Brämön. Vi hade käk så vi klarade oss utan att åka och handla. Men det kanske var lite synd. För en av de tillfällen jag känner mig lugn och är helt befriad från oro, är när jag åker gummibåt och det blåser rejält. När det gungar och skvätter utav helvete. Då sitter jag där och känner mig helt lugn och avslappnad. Det är konstigt. Kanske just för att det är lite farligt, känns det som inget farligt kan hända.

Men än en gång tack för alla gratulationer.

Peter

Hej vänner!

Klockan är snart 22:00 och det mörknar utanför fönstret. De ljusa kvällarna är över för i år och ett stort mörker kommer komma över oss. Dagarna blir allt kortare och nätterna allt längre. Än är det sommar, men hösten är på väg. Just denna sensommartid, är ju vemodig på något sätt. Iallafall blir jag vemodig. Kanske för att jag som barn ofta oroade mig för att börja skolan igen. En institution som jag inte trivdes något vidare i. Så kanske är det därför. Så sensommaren, var en tid av vemod och oro för hur det skulle bli.

Sålunda går vi in i det tilltagande mörkret. Så det är bara att bita ihop och söka finna ljuspunkter i det mörker, som ligger framför oss. Små bloss av glädje som gör att vi står ut. Varför säger man så förresten? Att ”man står ut” när man klarar sig igenom en besvärlighet. Det är kanske ett tecken på att livet innehåller glädjeämnen, även när tillvaron är besvärligt. Något som syns tydligast på män. Så länge man står ut, har man åtminstone det att glädjas åt, i en i övrigt rätt hopplös värld av våld och ondska. En glädje, som man dessutom kan dela med den man älskar. Man kan till och med finna glädje i mörket, om man bara står ut. Kanske tänka på det som går att läsa bibelns Höga Visa. 

”Ty kärleken är stark såsom döden,

dess trängtan obetvinglig såsom dödsriket;

dess glöd är såsom eldens glöd,

en Herrens låga är den.”

Huruvida det är en Herrens låga finner jag tveksamt. Men att det är en låga att värma sig vid i en ond tid och ond värld, håller jag med om. Helt klart också dess trängtan obetvinglig och dess glöd som eldens glöd. Kanske inte varje dag. Men tillräckligt ofta för att stå ut i livet, även i denna på så många sätt deprimerande tid.

Ovanstående skrev jag innan jag gick och lade mig igår. Nu är klockan 04:50 och jag skriver vidare. Det har blivit morgon. I natt när jag var ute i mörkret och pissade så sken fullmånen som en strålkastare och det var inte speciellt mörkt. Så stod jag där i månens sken och tänkte på att just nu står säkert en massa landsmän födda 1954 och pissar, med mer eller mindre bra stråle. Vi som hade Beatles som ”soundtrack” i vår ungdom och såg folk gå runt på den måne, som i natt skiner på oss. Vi som sett imperier falla och  postkontor läggas ner. Vi som ätit kassler med ananas på och konserverade päron med ”After Eight” på. Som nu ser världen datoriseras och missta sin mänsklighet i artificiell intelligens och konkret galenskap. Som växte upp i ett annat land och i en annan tid. Nu står vi här om natten, pissar lite vemodigt och undrar vad fan som hände? ”Vad blev ni av ljuva drömmar?” Som Monica Z sjöng. Det kan man ta mig fan undra, när man står i natten och pissar.

Sensommaren bär alltså ett stänk av vemod med sig. Den ljusa tiden är över och vi går mot mörkare tider. En tid när rallarrosen står manshög och ålar simmar förbi i mörkret, på väg till Sargassohavet. För att där para sig och sedan dö. För som ni vet simmar alla ålar i Europa och Nordamerika dit på stora djup, för att göra just det. Där börjar deras liv och där slutar det. Om de inte dör någonstans på vägen. Vilket numera de flesta ålar gör och därför håller ålen på att utrotas, som så mycket annat levande på den jord, vi verkar gett oss fan på att förstöra. 

Jag läste att en mördare och en gangster skall träffas i Alaska, för att förhandla om fred i Ukraina. De närmast berörda anses tydligen så maktlösa och besvärliga, att de inte är inbjudna. Vilket är lite konstigt, med tanke på att de är de som nu stått emot ockupationsmakten och angriparen i tre och ett halvt år och gjort att det finns något att förhandla om. Det som angriparen trodde skulle bli en snabb affär, visade sig inte alls vara det. Så nu måste han komma ur detta, på ett sätt han, kan beskriva som seger. För annars ligger han nog rätt löst till. När det visar sig att han offrat en miljon förtryckta ryssar i ett meningslöst krig, som gjort dem ännu fattigare än de var innan. Så jag tror han är rädd för freden. Men att han och hans kriminella kompisar en dag, som sina föregångare, skickas till Nürnberg och ställs till svars, är väl att hoppas för mycket. 

I Gaza svälter barn ihjäl medan världen ser på. De som överlever och de föräldrar som sett sina barn dö på detta sätt, kommer bära med sig hat livet igenom och en önskan att döda och hämnas på fienden. Den som dödade deras barn, i ett brott som aldrig kommer glömmas. Lika lite som den massaker som startade galenskapen kommer glömmas. Så når terroristerna sitt mål, att hindra varje tanke på den fred och försoning, som skulle göra dem maktlösa och föraktade. Galenskapen och hatet i denna konflikt verkar sakna gränser och slut. Man hjälps liksom åt, att skaffa nya generationer av fiender i all oändlighet. 

Taxen Stefan sover ännu. När han vaknar så skall vi gå en prommis. Idag fläktar det lite och man kan nog slippa de förbannade myggen, om man går där det blåser lite. Jag har sett att det finns bra med blåbär. Men det är jobbigt att stanna och plocka dem. För man blir uppäten av myggdjävlarna. Så här mycket mygg som i år, har jag inget minne av att det brukar vara. De är dessutom väldig aggressiva och sticker så fort de satt sig. Verkar vara en ny och elakare sort än de vanliga otäckingarna.

Peter