Hej vänner!

Jag har fått anledning att på nytt fundera på mitt liv. På vem jag är och orsaken till att jag är den jag är. På alla misstag jag begått och vad jag lärt mig av dem. För det är väl ofta de, som på djupet lärt en något. Som gett nya insikter och gjort en litet visare. Det jobbiga med det är att man under åren blir alltmer osäker på vad som är rätt. Inser att mycket ofta är en uppfattning om hur sannolikt man bedömer att något är. Fakta som går att mäta kan man väl ofta var rätt säker på stämmer. Sannolikheten för det är ju oftast rätt hög. Men vad gäller sådant som värderingar och politiska åsikter, är det ju inte sanningar. Även om en del verkar övertygade om att så är fallet. De verkar inte riktigt kunna skilja mellan fakta och åsikter. Som de där som stöder USA:s så kallade president. Som förnekar fakta när dessa talar emot, hur de vill att de skall förhålla sig. Även när det uppenbarligen inte stämmer. Men de kommer säkert aldrig erkänna att de har fel. Det kommer inte spela någon roll, hur mycket fakta som än visar att så är fallet. För det skulle ju få dem att framstå som dumma och obegåvade. Så de håller fast vid att det som framförs av Trump och TV-kanalen Fox, även när det uppenbarligen inte stämmer. För att slippa se begränsningarna i sitt eget jag och att de helt enkelt är lite dumma i hela huvudet.

Men det gäller väl ofta lite generellt för vårt mänskliga fungerande. För den som byter åsikt möts ju ofta med misstänksamhet och den som erkänner att han hade fel tidigare, är inte den som beundras för att han lärt sig något nytt. Inte någon som blivit klokare, genom att ta till sig ny information och erkänna att han nog hade fel tidigare. Tänk om våra ledande politiker skulle våga säga : ”Jag var övertygad om att det var på ett visst sätt. Men nu är jag inte säker längre. Jag kan ha fel och våra motståndare hade nog rätt.” Eller om Jan Guillou ödmjukt skulle säga att han förstått, att även andra kan ha rätt. Eller om Påven skulle säga att han efter att funderat igenom alltihop och kommit fram till att det nog inte finns någon gud och att katolska kyrkan är skyldig världen, en ursäkt för allt ont den ställt till med och ställer till med.

 För mig börjar den låda i huvudet på vilken det står ”Vet inte” bli överfull. För det är så mycket jag inte vet. Det finns folk som är jävligt säkra på sin sak. Oftast är de rätt korkade. Ni vet de där som som sprider helt ologiska sammansvärjningsteorier. Det handlar om allt, från att de forskare som utifrån fakta de samlat, tycker att dessa visar på att våra utsläpp orsakar en klimatförändring, som på sikt hotar vår värld. Men det finns de som tydligen tror att alla dessa välutbildade och kunniga personer, ingår i en stor sammansvärjning som finns för att jävlas med mänskligheten. Eller de som menar att vaccinationer av barn kan göra dem autistiska och att all forskning, som visar att det inte stämmer, görs av hemska typer som förtiger fakta och sanningen. De tycks mena att alla de tusentals människor som går till jobbet och sätter på sig en vit rock och forskar, samtliga har kommit överens om att förtiga fakta och ljuga. Som påstår att bakom alla dessa sammansvärjningar skulle ligga en grupp ”globalister”. Vilket tydligen är en omskrivning för judar. Simon den vises protokoll i ny tappning alltså. Ni hör ju själv att det låter helt orimligt och korkat. Men som sagt, det går inte få dessa människor ändra åsikt. För det handlar inte om kunskap, utan om något annat. Mer om tro, än vetande. Mer om att ingå i en grupp som sett ”sanningen”, än om förnuft. Det är som att säga till de som ingår i en religiös sekt, att de är ute och cyklar. För dem blir det ju bara ett hot och ett bevis för de som står utanför, inte förstår hur det egentligen är och behöver undervisas. Även om de som behöver denna undervisning, är professorer i meteorologi eller medicin och har publicerat resultatet av sin i forskning i Science.

Sokrates sa ju ”Jag vet att jag ingenting vet”. Men det handlar väl om att han betonade vikten av att inse att ingen kan ha all kunskap och att man inför det bör vara ödmjuk och inse sina begränsningar. Det enda vi kan göra är inse att vi kan ha fel. Och om vi får ny information eller får höra argument som talar för att vi nog inte hade rätt, ändra uppfattning. För det som kännetecknar en extremist är väl motsatsen. Som Churchill sa: ”En fanatiker är någon som varken kan byta åsikt eller samtalsämne.” En tråkig typ med andra ord. Som ni vet ogillar jag extremister, oavsett om de befinner sig långt till höger eller långt till vänster. Å andra sidan tycker de säkert illa om mig. Men det är jag för gammal för att bry mig om längre. Fast jag måste säga att det är otäckt att de idéer, som orsakade det förra seklets katastrofer och massmord, har kommit tillbaka i ny form.

Jag har förresten börjat se på ”Morden i Midsomer på TV. Det har varit rätt spännande och kul. För efter en operation för några år sedan orkade jag inte se på TV någon längre stund. Men nu orkade jag se från början till slut. Men jag retar mig som fan på all jävla reklam, som stör mig i mitt tittande. Ett jävla tjat helt enkelt. Som de där jävla knasbollarna som envisas med att tjata om någon sorts hotellbokningstjänst som tydligen heter Trivago eller någon sorts reklam för idioter som vill spela bort sina stålar och tror sig vara ”storspelare” med stort S. Jag försöker tänka på annat så länge eländet pågår och förstör programmet för mig. Men jag vet inte om jag orkar i längden tvingas se på sådan skit. Men å andra sidan är väl snart alla invånare i Midsomer med omnejd mördade och döda. Så då tar väl programmet slut. Verkar vara en livsfarlig plats att bo på.

Men jag är faktiskt lite nyfiken på vem som blir den nya ICA-Stig. Chefen för min ICA-affär på Stora Torget i Visby heter Jimmy. Han jobbade som anställd där, när jag flyttade dit 2006. Sedan blev han visst ICA-chef någon annanstans på Gotland. Men några år senare kom han tillbaks till sin tidigare arbetsplats. Men nu som chef över affären. Det är en trevlig kille och jag tror de anställda trivs på sin arbetsplats. För flera stycken har jobbat där, sedan jag flyttade till Visby. Det är trevligt att handla där, för efter alla dessa år känns det lite som vi är kompisar. Så när det föreslogs att man borde bojkotta ICA, för att den kedjan på grund av bristande konkurrens hade för höga priser, så insåg jag att det inte var aktuellt i mitt fall. Jag hade ta mig fan betalt en del extra för att få handla där. Vilket jag kanske gör förresten. Men det är det värt. Fast jag tror Jimmy tjänar rätt bra på sin affär. För han har en fin bil. Men det är han värd. För han jobbar som fan och drar sig inte för att sitta i kassan. Så att de anställda kan göra andra arbetsuppgifter och ta hand om de varor de har ansvar för. Jimmy kunde förresten bli ICA-Stig. Det är ju bara att flytta dit hela TV-teamet och lite nya ansikten skulle ju pigga upp reklamen.

Dikt på det.

 I en ljusblå morgon
så tänkte jag på
allt som hänt och
allt som varit.

Visst har också jag ibland
vandrat i motvind under
stjärnorna.

Men jag har sett solen
stiga ur havet och lyssnat
till vågornas slag mot stranden.

Hört fåglar om våren
sjunga fram morgonens
ljus.

Jag har legat hos
kvinnor och gått
genom skogar.

Jag har berusat mig
och sjungit till friheten
och landets lov.

Men visst är jag ärrad
och lite trött av alla
minnen.

Men ändå,
i en ljusblå morgon
tänkte jag på allt som hänt
och allt som varit.

Peter