Hej vänner!

Så lever vi i en konstig, förvirrad och farlig tid. I den stora världen styr två totala galningar supermakterna. Två i grunden psykiskt störda individer, sitter alltså med möjligheten att utplåna världen, som vi känner den. Det är hemskt att tänka på. Som att ge två treåringar varsin kulsprutepistol med fulla magasin, att leka med. Hur fan skall det sluta.

I Sverige händer också en del konstiga saker. Som att ordföranden för Liberalerna kramar ordföranden för det parti, som är det minst liberala i hela landet. Man blir liksom förvirrad av den kramen. Själv är jag ju rätt snål med kramar. Jag kramar nästan bara folk jag älskar eller gillar. Vad gäller dem är jag en bra kramare. Men vad gäller andra hälsar jag artig, men är inte särskilt kramgo. Jag skulle inte krama Jimmie Åkesson. Inte heller någon av ovanstående presidenter eller deras anhängare. Inte heller Ungerns president Vidkun Quisling, skulle jag krama. Om någon av dessa knäppgökar skulle vilja krama mig skulle jag bli rädd. För det skulle ju vara som att bli kramad av en boaorm och det är farligt. Men å andra sidan är det väl inte många, som skulle vilja krama den typen av människor. Men det finns det en del jag vill krama, om de vill krama mig. Men om jag inte är säker, så låter jag bli.

Här i Visby hotar ju vattnet ta slut och vi uppmanas spara vatten. Det här med vattnet har blivit en krånglig historia i Visby. Under mer än en månad fick vi ju koka allt vatten som vi skulle dricka. För det innehöll vattenloppor och mikrober. Men om man bara kokade dessa, var de helt ofarliga och döda. Sålunda är en död vattenloppa, en bra vattenloppa. Egentligen helt okej att ha i soppan.

Det har blivit vår på riktigt här i Visby. Snödroppar och vintergäck blommar och strandskatorna har kommit. På morgonen sjunger fåglarna i botaniska trädgården. Det är ett himla sjungande och pipande. Men det kommer säkert bakslag i april. För det gör det alltid. Man tror att det är över. Men så blir det kallt igen. I värsta fall snöar det också. Jag brukar ju skriva om att den amerikansk engelska poeten T.S. Eliot börjar sin dikt The Waste Land med orden. ”April is the cruellest month”. Varför han tyckte att april var den grymmaste månaden vet jag inte. Kanske just för att den ofta lurar ut en i vårjackan, alldeles för tidigt. Det är ju rätt taskigt gjort. Men om det är grymt vet jag inte. I varje fall inte om man jämför med de maktens män som nu styr i världen. Där kan man snacka om grymhet. Om dum jävla grymhet. Som gör mig rädd för framtiden. Mer för mina barn och barnbarns framtid, än min egen.

Jag har börjat få svårt att skriva. Något har hänt, som gör att mina tankar inte hoppar runt som kaniner i skallen, som förr i världen. Det är lite trist. Men ni som läst mina inlägg från några år sedan eller mer har nog märkt det. Jag har blivit ältande och rätt tjatig. Rätt tråkig faktiskt. Det är inte kul att vara tråkig och grå. För även i denna hemska tid och otäcka värld, finns det saker att skratta åt och glädjas över. Men jag har svårt att se dessa roligheter och glädjeämnen, på samma sätt som tidigare. Vilket är lite trist. Jag skulle vilja sjunga som man sjunger i Frans Mikael Franzéns dryckesvisa: 

”Ty en blomma är glädjen, idag slår hon ut,
i morgon förvissnar hon redan.
Just nu när du kan, hav en lycklig minut
och tänk på det kommande sedan.”

I helvete jag följer dessa kloka ord för närvarande. Vilket jag borde göra. Istället går jag runt och funderar jag på dumheter jag gjort eller oroar mig för framtiden. Jävligt onödigt och föga produktivt. Jag blir faktiskt rätt förbannad på mig själv ibland. För man vill ju inte var någon, som gör världen ännu tråkigare än den är. Fast man är en mogen man, vill man ju med ett leende på läpparna vara glad, kåt och tacksam. I alla fall ibland. Som man en gång var. Nu skall jag gå ut en kvällsprommis med taxen Stefan. Som är en glad kille nästan jämt. En tax, som likt folket i vårt västra grannland säger: ”Ut på tur, aldrig sur.”. Något att ta efter av oss, som mer liknar vårt östra grannlands surdegslimpor.

Gör som jag skänk lite stålar till Rädda Barnen: https://www.raddabarnen.se/skank-pengar/ge-en-gava/

Peter