Hej vänner!

Det är den första april och jag brukade ju hitta på något lite skojigt lur förut på denna blogg den dagen. Men det går ju nästan inte längre. För världen har blivit så absurd och galen att verkligheten överträffar de mest galna påståenden.

Man skulle ju kunna dra ett aprilskämt om att USA:s president hotar att ockupera Grönland. Eller att han river halva Vita Huset, för att bygga en jättestor balsal med guldfärgade väggar. Eller att han sagt att Ukraina startade kriget mot Ryssland. Eller att han själv startade ett krig mot Iran, för att sedan bli förvånad över att regimen där inte omedelbart kapitulerade och lämnade sina oljekällor till USA. Det skulle kunna vara aprilskämt om det inte, otäckt nog, faktiskt har hänt. 

Karln är ju uppenbarligen galen i hela huvudet. Men jag misstänker att han sista agerande delvis är ett sätt att hjälpa sin kompis i Moskva. Som nu får större oljeinkomster att fortsätta sitt mördande med. Det är nog också ett sätt att helt avsluta vapenleveranser till Ukraina, genom att säga att man behöver dessa vapen i sitt eget krig. Jag blir alltmer övertygad att dessa två kräkmedel till människor samarbetar, för att dela upp världen.

Ett annat aprilskämt vore att berätta att partiledaren för Sveriges liberalaste parti bestämt sig för att bli kompis med partiledaren för Sveriges minst liberala parti och ge honom en riktig björnkram.

Men det är bara början på galenskapen. Sedan finns det sådant man inte skulle kunna tro vara sant, om man läst om det för några år sedan. Som att det finns 13-åringar som redan gör uppdrag åt maffian och 14-åringar som är kontraktsmördare, åt samma maffia. Ungar som är så farliga att man inte kommer på något bättre, än att låsa in dem i fängelse. Hur fan blev det på det sättet?

April är sålunda en lurig månad. Man är alltid fel klädd. Igår gick jag runt och svettades i täckjackan. Men om man sätter på sig vårjackan kommer det säkert vara för kallt och man kommer frysa. Här på Gotland är det fullt med blåsippor överallt. Fåglarna sjunger som tokiga i den botaniska trädgården. Jag har sålunda överlevt även denna vinter, som var en ovanligt trist vinter. En sådan vinter då man lämpligen bryter ett revben eller två, så man lär sig veta hut och inser hur bra man har det, när revbenen är hela och inte gnäller så förbannat.

Det är alltså svårt att vara ironisk och hitta på tokigheter. Ty numera överträffar verkligheten vilka tokigheter man än försöker hitta på. Vilket gör det allt svårare att hålla humöret uppe och vara glad.

Den enda glada nyhet jag hört på länge är att det går bra för uttern och att den artens överlevnad inte längre verkar hotad. Men å andra sidan har tydligen älgen minskat till den grad att den bedöms vara just hotad. Dessutom läste jag att man gett tillstånd att jaga lodjur. Varför begriper jag inte. Det finns visst bara ungefär 1400 lodjur i hela Sverige och det förefaller ju inte vara något överflöd. Kan man inte lämna de stackarna i fred. Vad fan skall man med ett dött lodjur till. Man kan ju knappast käka upp det och att döda det för att stoppa upp det som någon sorts jävla trofé, är ju bara äckligt. Så det förefaller mest vara ett dödande för dödandets skull. Men vad gäller sådant, är det uppenbarligen andra än sådana som jag, som har makten. Vi som får stå vid sidan om, medan naturen förstörs och rödlistan med hotade arter bara växer. Medan våra medlevare blir allt färre och skogarna allt tommare. Fan ta alltihop. 

En liten dikt som kunde vara skriven av Jägarförbundet.

Det blir liksom
mer tomt än förut.

När en sådan besvärlig
djurart dör ut.

Men den var väl
bråkig och gjorde
visst skada.

Var elak och dum
på fält och i lada.

Nu är den
borta och finns
inte mer.

Men vi har ju
råttor och
dom är ju fler.

Så vad gnäller
du för din känsliga
tönt.

Nu är den utdöd
och det är ju
skönt.

För vad som skall
leva och dö i
naturen.

Bestämmer vi,
inte såna som du
eller djuren.

Peter