Hej
vänner!
En
gång var det så att de som bestämde i politiken trodde de byggde
en ny och bättre värld. Kanske inte ett paradis men ett folkhem som
skulle vara trevligt och välordnat att bo i. Där kaffe skulle dukas
upp på köksbordet och nybakade bullar skulle ställas fram till
ordentliga människor som betalade sin skatt och gjorde rätt för
sig. Tack vare att de betalade sin skatt och gjorde rätt för sig,
så kunde de gå till doktorn och få pension. Ty så hade de blivit
lovade och på den tiden räknade man med att det som utlovas skulle
också hållas.
Men
ödet ville annorlunda och det gjorde oss rädda och besvikna. Vad
som hände förstod vi inte men hade inte heller makt att förändra.
De som sagt att de i gemensam klokskap och kompromisser styrde detta
land, verkade inte heller förstå vad som hänt. De bara skakade på
huvudet och sa att det var oacceptabelt och verkade varken veta in
eller ut. Så spred sig en känsla av maktlöshet. Som när en
oljetanker får motorstopp 500 meter från kajen. Det spelar liksom
ingen roll vad vi gör längre, för framför oss ligger en
katastrof.
Så
är vi plötsligt i en tid, där många känner osäkerhet och
maktlöshet. Vilket är en farlig kombination av känslor. Något som
gör människor farliga. Speciellt om deras känslor inte tas på
allvar. Då vänder de sig till de som verkar lyssna på deras oro
och inte på dem som avvisar den. Sedan må den som lyssnar vara hur
dum som helst. För för en stund känns det bättre att lyssna på
den sol- och vårare som säger att du är värd att lyssna på, än
den som säger att du fördomsfull och elak i din rädsla och
maktlöshet. Detta trots att du i slutändan blir bedragen av sagde
sol- och vårare. För det kan trots att kännas bättre att någon
säger man är vacker än att någon säger man är ful. Detta hur
fan man än ser ut.
Plötsligt
sitter du alltså där med tre mil till doktorn och delar en polisbil
med halva Sverige och undrar hur fan det här gick till? Du som
gjorde rätt för dig innan du fick reda på att du minsann tillhörde
de medelålders vita män, som genom sin blotta existens står för
allt bakåtsträvande ont. Du som gjorde din värnplikt och betalade
både skatt och vägavgift. Som var snäll mot fru och barn, samt
dansade jävligt dåligt. Nu skall du snart dö och få kommer tacka
dig för din insats. Bra om du gör det i tid. Så kan man spara lite
på åldringsvården och slippa höja skatten.
Själv
avser jag nu gå till den snart enda inte privatiserade verksamheten
och inköpa tre burkar svart starköl av märket Guiness. Svart och
bittert!
Peter
1 kommentar:
Det märks i alla fall att du har hjärtat på rätt ställe! <3 Var rädd om det så vi får läsa din blogg länge till! Njut av din Guiness! God trots lite bitter ;-) :-D Kram
Skicka en kommentar