Hej!

Det är mulet i Stockholm och det känns som det skall bli regn. Så jag har inte gått ut än. Men om en stund skall jag ta en promenad. Fast jag längtar bort från storstaden och ut i naturen. På hösten kan det vara trevligt att gå runt på stan och ta en fika och kolla in vad som händer. Men på sommaren vill helst vara ute i klorofyllen. Men idag blir jag kvar här. Sedan får vi se vad jag hittar på.

Jag kom att tänka på svampar. Vet ni att svamparna är närmare släkt med djuren än med växterna. Att de har mer gemensamt med grisar, myrslokar och andra djur än med grönsakerna. Jag tycker svamparna är mystiska på något sätt. Deras mycel genomtränger jorden som nervtrådar och jag ger mig fan på att de tänker på något. Iallafall kan man fantisera om detta.

Det finns ju svampar överallt. Skogen är ju full av dem framåt hösten. Men de finns ju också i jäst och många ostar. Om det inte fanns svampar skulle det inte finnas öl, vin och gorgonzola till exempel. Vilket vore mycket tråkigt. De flesta svampar är ju trevliga. Som kantareller, Karl-Johan och blodriskor. Andra är jävligt giftiga och otrevliga. Själv är jag rätt bra på svampar och plockar ganska många sorter. Fast jag är försiktig och chansar aldrig. För som det står i Tomtebobarnen: ”Och far han lär dem skilja på svampen riktigt väl
(för om man äter giftig, man äter sig ihjäl).”

Det finns ju svampar som växer på oss människor också. Som fotsvamp och svamp i ljumskarna till exempel. Dessa utvecklar dock aldrig fruktknoppar som går att skörda. Därför är det lika bra att avliva dessa svampar så fort som möjligt. Gör liksom ingen nytta utan är mest till besvär.

Att äta svampar är en rätt ny uppfinning. Under 1800-talet var det få människor som vågade plocka och äta svamp. Den första svampboken i Sverige skrevs av en gubbe som hette Elias Fries någon gång i mitten på 1800-talet. Jag vet inte hur han kollade vilka svampar som var giftiga och vilka som gick att käka. Men konstigt nog tycks älgar klara av att skilja på detta. För de äter ju gärna höstkantareller, men inga giftiga svampar. Kanske prövade Elias Fries giftigheten hos svampar med hjälp av en tam älg. Men det tror jag inte.

En viktig sak vid tillagning av svampar är att använda riktigt smör. Inte margarin eller någon annan sorts växtslem. Och vid eventuell stuvning skall man använda vispgrädde. Fast bäst är ju nästan nystekta kantareller på en knäckemacka med lite salt på.

Peter

Hej vänner!

Har ni hört talas om de så kallade Kirunasvenskarna. Jag tänkte skriva några rader om dessa så de inte glöms bort. De var kommunister som på 20 och 30-talet emigrerade till Sovjetunionen som enligt partiet var ett drömsamhälle jämfört med Sverige. Men flera av dem avrättades under Stalins terror eller hamnade i arbetsläger. Men även de som klarade sig från detta hamnade i misär och elände. Några lyckades ta sig hem igen. Men de av dessa som berättade vad de varit med om för sina tidigare kompisar i partiet blev utfrusna och mobbade. Ungefär som när någon hoppar av Jehovas vittnen eller någon annan sekt.

År 2004 bad den dåvarande partiledaren för Vänsterpartiet Kirunasvenskarna om ursäkt till slut efter att blivit avslöjad i TV-programmet Uppdrag granskning som den förhindrat en sådan ursäkt givits tidigare. Han blev intervjuad av Janne Josefsson och fick för övrigt be om ursäkt för en jävla massa andra saker också. Mest om lögner, förnekanden och svek.

Jag kom och tänka på det för några månader sedan. Då skrev några kvinnor om hur de förtrycktes av fundamentalister i förorten där de bor. Hur de och andra kvinnor inte fick klä sig som de ville. Hur de inte kände sig välkomna om de gick själva i sitt samhälle. Hur flickor hindrades leva ett vanligt liv och göra det som andra ungdomar får göra. De kvinnor som skrev om detta var medlemmar i Vänsterpartiet. Nu skulle man förvänta sig att de skulle få stöd av sina partikamrater. Men icke sa nicke. Tvärtom blev de ifrågasatta och misstänkliggjorda för att gå rasisternas ärenden. För deras beskrivning var ju svår att inordna i de marxistiska teorierna om vilka som förtrycker vilka och hur verkligheten ser ut. Nu har ju Vänsterpartiet en ny partiordförande som nog aldrig skulle be om ursäkt. För det är en listig en som vänder och vrider på allt och försöker se snäll ut. Men om det var något med honom skulle han å partiets vägnar be de kvinnor som vågade skriva om förtrycket om ursäkt. Han borde säga: ”vi svek när ni behövde vårt stöd, förlåt förlåt”. Och så borde han säga: ”vi borde sluta svika folk som säger som det är och lära oss av historien. Kom ihåg Kirunasvenskarnas öde och hur vi svek dem. Nu gör vi ju samma sak igen. Fan vad vi är dumma.” Det borde han säga. Men det kan man ge sig fan på att han aldrig gör. Vilket jag tycker är dåligt. Dikt om detta:

För sanningen är inte

alltid som man vill och kan

förstå

Men det är modigt

att säga den

ändå

Att våga tala ut

och därmed ta en

risk

Och inte sitta tyst

som en självdöd

fisk

För en dag blir

det klart vem som teg och

och vem som svek

Då måste du vara stark

och inte rädd

och vek

Då kommer de att be dig 
sluta vara stark 
och fri

Om du vill vara med oss

och bli en sån

som vi

En sådan som når

framgång i

vårt lilla parti

Peter

Hej vänner!

Jag är i Stockholm för att möta min dotter Julia som kommer hem på semester från Colombia. Hon är också nyfiken att få träffa sitt syskonbarn, nu när hon blivit moster.

När jag lämnade Visby var det ju Almedalsvecka där och väldigt mycket människor där. Men i Stockholm är det nog rätt tomt, för många har väl åkt på semester. Fast inte så tomt som det var när jag var ung för då hade ju nästan alla människor semester samtidigt. Men nu verkar det som det är mera utspritt med semestrandet.

Det har som sagt var varit Almedalsvecka och väldigt mycket politik på nyheterna. Partiledarna håller tal och blir utfrågade om hur de tänker lösa alla problem och svårigheter. Sedan talar de om det. Samt hur utomordentligt dumma motståndarnas förslag är och vilka utstuderat elaka tankar som ligger bakom dessa. Rätt tjatigt faktiskt. Idag är det förresten miljöpartiets dag. Undra vad de har för nytt att komma med. Det kan man aldrig så noga veta. För de brukar liksom säga saker väldigt bestämt, för att sedan ändra sig. Själv brukar jag också ändra mig då och då. För det är bra att vara lite flexibel. Men det får ta mig fan finnas gränser för flexibiliteten.

Men jag har några saker jag brukar hålla hårt på. Det ena är att aldrig ljuga för barn. Har man lovat så har man och då får man stå för det. Därför skall man lite försiktig och inte lova något man inte är säker på att kunna hålla. För har man lovat att göra något skall man hålla det. Även någon dum vuxen säger att man skall ta tillbaka sitt löfte.

Det andra är att aldrig skälla på barn som råkat tappa något eller begått ett misstag. Det finns vuxna människor som skäller ut barn som råkar tappa ett glas mjölk på golvet eller råkar sätta sig på fjärrkontrollen. Sådant tycker väldigt illa om. Naturligtvis tycker jag illa om människor som skäller på vuxna, som råkar begå ett misstag också. Det är dumt. Men att skälla på barn som begår misstag och inte hjälpa dem fixa till det och trösta dem är elakt. Och med sådana människor är jag inte kompis. Det är dessa människor jag gärna vill skall snubbla och sätta sig i en hundskit. Eller tappa systemkassen i gatan så flaskorna går sönder en fredagkväll efter stängningsdax. Det är rätt åt dem. Gör dem kanske lite ödmjuka.

Peter

Hej vänner!

Igår var det ett himla flaxande utanför mitt köksfönster. Det var tornsvaleungarna under tegelpannan mittemot som bestämde sig för att detta var dagen att lämna boet. Så de flög iväg en efter en. Först var de lite osäkra och flaxade iväg som nybörjare. En flög faktiskt emot mitt fönster men bara lite så det gick bra. Sedan for de skriande runt runt och kollade på sin gamla bostad. En stannade kvar ganska länge, innan han också vågade sig iväg. Det är rätt otroligt att tornsvalans ungar utan att träna, kan flyga iväg som hyfsade flygare för att efter någon halvtimme flyga som pilar genom luften. 

Men det är ju lite vemodigt med att fågelungarna börjar lämna sina bon. Visserligen är hösten bara en viskning långt i fjärran, men ändå. Det gäller att ta vara på sommaren innan den är slut. Överhuvudtaget gäller det att ta vara på den tid man har. När man var barn var sommarlovet oändligt långt och först i augusti började man inse att det hade ett slut. Vilket för oss som inte var så förtjusta i skolan kändes mycket ledsamt. Själv tycker jag att jag efter 60 känner lite likadant inför livet. Kanske för att alla i min föräldrageneration är borta.

Jag såg en gammal journalfilm från mitt födelseår 1954 för några dagar sedan. Då insåg jag att jag är född strax efter franska revolutionen, vilket är rätt länge sedan.  Dessutom har jag ju nyss blivit morfar vilket också låter som man är gammal. Fast det är annars kul att bli morfar och jag skall snart hälsa på mitt lilla barnbarn igen. På det sättet är det tråkigt att bo på Gotland att man inte kan hälsa på sitt barnbarn så ofta som man. Fast hans föräldrar kanske är lite glada att slippa ha gubben där stup i kvarten. Men nu kommer jag snart farande minsann. 

Det är ju Almedalsveckan den här veckan i Visby. Det finns en massa intressanta seminarier, föreläsningar och tal man kan ta del av om man vill. Men jag är mera sugen på att cykla, så det blir väl inte mycket av detta. Just nu blommar det längs alla vägkanter här på Gotland. Så jag måste prioritera mellan att kolla in alla blommor eller att ta del av samhällsdebatten. Och som sagt, livet är kort och skört. Så det får bli blommorna. Ty snart är de borta för i år och ersätta av svampar och vackra höstlöv. Och sedan blir det mörkt och vinter.  

Dikt på detta:

En dag for svalornas ungar ut,

och jag såg dem 

flyga bort

Och sommaren tog

nya steg och kändes

plötsligt kort

I bibeln står det

tydligt att allting 

har sin tid

Att gråta och att skratta

känna oro 

känna frid

Men jag som inte

tror på nåt,

får väl cykla på

Och igenom denna sommar,

se på blommorna

de små

Peter