Hej!

Det är mulet i Stockholm och det känns som det skall bli regn. Så jag har inte gått ut än. Men om en stund skall jag ta en promenad. Fast jag längtar bort från storstaden och ut i naturen. På hösten kan det vara trevligt att gå runt på stan och ta en fika och kolla in vad som händer. Men på sommaren vill helst vara ute i klorofyllen. Men idag blir jag kvar här. Sedan får vi se vad jag hittar på.

Jag kom att tänka på svampar. Vet ni att svamparna är närmare släkt med djuren än med växterna. Att de har mer gemensamt med grisar, myrslokar och andra djur än med grönsakerna. Jag tycker svamparna är mystiska på något sätt. Deras mycel genomtränger jorden som nervtrådar och jag ger mig fan på att de tänker på något. Iallafall kan man fantisera om detta.

Det finns ju svampar överallt. Skogen är ju full av dem framåt hösten. Men de finns ju också i jäst och många ostar. Om det inte fanns svampar skulle det inte finnas öl, vin och gorgonzola till exempel. Vilket vore mycket tråkigt. De flesta svampar är ju trevliga. Som kantareller, Karl-Johan och blodriskor. Andra är jävligt giftiga och otrevliga. Själv är jag rätt bra på svampar och plockar ganska många sorter. Fast jag är försiktig och chansar aldrig. För som det står i Tomtebobarnen: ”Och far han lär dem skilja på svampen riktigt väl
(för om man äter giftig, man äter sig ihjäl).”

Det finns ju svampar som växer på oss människor också. Som fotsvamp och svamp i ljumskarna till exempel. Dessa utvecklar dock aldrig fruktknoppar som går att skörda. Därför är det lika bra att avliva dessa svampar så fort som möjligt. Gör liksom ingen nytta utan är mest till besvär.

Att äta svampar är en rätt ny uppfinning. Under 1800-talet var det få människor som vågade plocka och äta svamp. Den första svampboken i Sverige skrevs av en gubbe som hette Elias Fries någon gång i mitten på 1800-talet. Jag vet inte hur han kollade vilka svampar som var giftiga och vilka som gick att käka. Men konstigt nog tycks älgar klara av att skilja på detta. För de äter ju gärna höstkantareller, men inga giftiga svampar. Kanske prövade Elias Fries giftigheten hos svampar med hjälp av en tam älg. Men det tror jag inte.

En viktig sak vid tillagning av svampar är att använda riktigt smör. Inte margarin eller någon annan sorts växtslem. Och vid eventuell stuvning skall man använda vispgrädde. Fast bäst är ju nästan nystekta kantareller på en knäckemacka med lite salt på.

Peter