Hej vänner!

Igår var det ett himla flaxande utanför mitt köksfönster. Det var tornsvaleungarna under tegelpannan mittemot som bestämde sig för att detta var dagen att lämna boet. Så de flög iväg en efter en. Först var de lite osäkra och flaxade iväg som nybörjare. En flög faktiskt emot mitt fönster men bara lite så det gick bra. Sedan for de skriande runt runt och kollade på sin gamla bostad. En stannade kvar ganska länge, innan han också vågade sig iväg. Det är rätt otroligt att tornsvalans ungar utan att träna, kan flyga iväg som hyfsade flygare för att efter någon halvtimme flyga som pilar genom luften. 

Men det är ju lite vemodigt med att fågelungarna börjar lämna sina bon. Visserligen är hösten bara en viskning långt i fjärran, men ändå. Det gäller att ta vara på sommaren innan den är slut. Överhuvudtaget gäller det att ta vara på den tid man har. När man var barn var sommarlovet oändligt långt och först i augusti började man inse att det hade ett slut. Vilket för oss som inte var så förtjusta i skolan kändes mycket ledsamt. Själv tycker jag att jag efter 60 känner lite likadant inför livet. Kanske för att alla i min föräldrageneration är borta.

Jag såg en gammal journalfilm från mitt födelseår 1954 för några dagar sedan. Då insåg jag att jag är född strax efter franska revolutionen, vilket är rätt länge sedan.  Dessutom har jag ju nyss blivit morfar vilket också låter som man är gammal. Fast det är annars kul att bli morfar och jag skall snart hälsa på mitt lilla barnbarn igen. På det sättet är det tråkigt att bo på Gotland att man inte kan hälsa på sitt barnbarn så ofta som man. Fast hans föräldrar kanske är lite glada att slippa ha gubben där stup i kvarten. Men nu kommer jag snart farande minsann. 

Det är ju Almedalsveckan den här veckan i Visby. Det finns en massa intressanta seminarier, föreläsningar och tal man kan ta del av om man vill. Men jag är mera sugen på att cykla, så det blir väl inte mycket av detta. Just nu blommar det längs alla vägkanter här på Gotland. Så jag måste prioritera mellan att kolla in alla blommor eller att ta del av samhällsdebatten. Och som sagt, livet är kort och skört. Så det får bli blommorna. Ty snart är de borta för i år och ersätta av svampar och vackra höstlöv. Och sedan blir det mörkt och vinter.  

Dikt på detta:

En dag for svalornas ungar ut,

och jag såg dem 

flyga bort

Och sommaren tog

nya steg och kändes

plötsligt kort

I bibeln står det

tydligt att allting 

har sin tid

Att gråta och att skratta

känna oro 

känna frid

Men jag som inte

tror på nåt,

får väl cykla på

Och igenom denna sommar,

se på blommorna

de små

Peter