Hej vänner!

Nu har det gått fyra år sedan den ryska jävla krigsförbrytaren, inledde sitt förbannade krig. Han trodde väl det skulle bli en snabb affär, som skulle vara över på en vecka. Att han sedan skulle mötas av jubel på Röda Torget av, sina hemska hjärntvättade anhängare. Men så blev det inte. Nu vågar han väl inte avsluta det förbannade dödandet. För då skulle alla förstå hur onödigt och galet alltihop var och han skulle framstå som den diktatoriska förlorare han är och straffas för sina brott. Så han vågar väl inget annat än fortsätta galenskapen. Nu får han ju också stöd av sin amerikanska kompis att fortsätta. För den fan verkar ju mera hoppas på att Ukraina skall kapitulera, än på en rättvis fred. Verkar hoppas på att motståndet skall upphöra, så de små lär sig att motstånd är meningslöst i en värld, där stormakterna bestämmer. Själv är han ju sugen på att sno åt sig Kanada och Grönland och irriterad på alla som sätter sig emot detta. Men som ni vet är ”varje meddelanden om att motståndet skall upphöra falskt”! 

Idag är det förresten ”Husmanskostens dag” hörde jag precis på radio. De intervjuade ett antal unga människor om vad de tyckte om husmanskost. Många visste inte vad det var för något och de som visste det verkade tycka, att det inte är så gott. Själv äter jag ju rätt ofta sådan mat. Det beror nog på att min pappa var född 1909 och för honom var svensk husmanskost inget speciellt, utan bara det man åt varje dag. Min pappa var vad gäller mat en konservativ och lite rigid gubbe. Han skilde rätt noga på mat som han sa, ”gick att äta” och sådant ”som inte gick att äta”. Så gick till exempel inte pizza att äta. Inte heller var fiskpinnar och broiler egentligen mat och ätbart. Den mest mat som inte var gjord från grunden, var tveksam att äta. Svensk husmanskost var oftast helt okej att äta. Dock var inälvor och lamm oätbart. På den punkten är vi inte alls överens. För jag gillar lamm och tycker det är jättegott. Men jag gissar att han fick får i kål och sådant när han var ung. Han sa att lamm smakade kofta och det gör det ju inte. Men han var i övrigt en jävel på att laga god mat. Jag tror att det delvis handlade om att han rökte så förbannat och att det gjorde att han kryddade ordentligt för att känna smaken av käket. För smaklökarnas funktion blev väl nedsatt av rökandet.  

Jag lagar, som sagt, ofta husmanskost. Igår åt jag till exempel stekt fläsk med löksås. Jag lagar också regelbundet sådant som, isterband med stuvat potatis, kroppkakor, kokt torsk med äggsås, dillkött och inkokt lax. För att berätta om några favoriter, som är husmanskost. Men, till skillnad från farsan, äter jag mat från världens alla hörn. Inte minst från Italien och Frankrike . Min köttfärssås är faktiskt jävligt god och likaså min boeuf bourguignon. 

Jag tycker att all sjukvård skall vara gratis och fördelas efter behov och bekostas med skattemedel. Man skall inte få gå före i kön bara för man är rik. För mig handlar det inte om politik, utan om moral. Fast det är klart att jag talar lite i egen sak. För jag har ju kostat skattebetalarna mycket pengar de sista åren. Nu kommer jag väl på nytt, snart bli en jävla förlustaffär och kostas på rätt mycket till. Hade jag bott i USA hade jag nog ingått i de miljoner där, som inte har råd med sjukvårdsförsäkring. För där kostar det minst 5000 spänn i månaden att ha en sjukvårdsförsäkring. Då är ändå självrisken, som du får betala ur egen ficka ofta mellan 150 000 till 200 000, läste jag. Så jag hade väl inte haft råd med vare sig den omfattande behandling jag fått eller den som nu ligger framför mig. Så tack så mycket alla lojala skattebetalare och lojala medborgare i detta land. Ni som trots inte så höga löner bidrar till att sådana som jag får vård för massor av pengar, tack vare att ni betalar lojalt till det allmänna. Tack så mycket!

Fast jag läste att höga chefer i Stockholms stad minsann har privata sjukförsäkringar och de går säkert före i kön och opereras på Sophiahemmet. Där styr ju ett parti som säger sig vara emot privata sjukförsäkringar. Men det är klart att när det verkligen gäller är vi alla jämlika, men vissa mer jämlika än andra. En del får vänta på sin starroperation något år. Men andra får det fixat efter någon vecka. Så börjar du se taskigt, så bli chef i Stockholms stad. Fast å andra sidan kanske du då ser klart, ser hyckleri och mår lite illa. Och det är ju också jobbigt. Dikt på det.

Här går en gubbe runt 
med sin tax.

Medan Skuld
sitter och slipar
sin sax.

Så håller hon
livets tråd i sin
hand.

För i timglaset
rinner tidens
sand

Allt har en
en början 
och allt har ett slut

Så klipps livets
tråd och allt
blir som förut.

Nu lyser solen
och vinter blir
vår.

Och där går 
en tax med en gubbe,
fan vet vart han går.

 

Peter 

 Så närmar vi oss slutet
och når de sista kapitlet,
i vilket vår hjälte sammanfattar
vad som hänt och som 
berättas i denna bok.

Han redogör också
för hur han tror tidigare
erfarenheter påverkat
honom och gjort honom till
den han är.

Nu står han
lik riddaren av den
sorgligaste av skepnader
framför de hotfulla väderkvarnar,
som han tidigare trott sig besegra.

Meningslösa att slåss
emot en gång till.

Tärningarna rullar
men visar sällan
två sexor.

Minnen av lycka
minnen av sorg,
som en film
klippt utan ordning.

När jag inte är här
så tänk på mig
som en som bar
kärlek till dig, i en korg med
blåsippor och vemod.

    

Hej vänner!

Jag är trött på vinter. Förr om åren kunde jag vara trött på att det inte var någon vinter på Gotland och kunde längta efter riktig vinter, så man kunde åka skidor. Så jag är som vanligt en surgubbe som aldrig är riktigt nöjd. Fast det är inte helt sant. För jag är väldigt nöjd med att jag inte har ont längre, efter jag bröt åtminstone ett revben kanske två. Men nu är det onda över och jag kan både hosta och skratta, utan att det känns som någon kör en glödande kniv i ryggen. Skratta var ju inget större problem, för det finns det ju sällan anledning att göra nu för tiden. Hosta däremot är man ju till slut tvungen att göra. Vilket man inte tänker på, när man har hela revben.

De sista veckorna har man byggt om i min grannlägenhet. Det har borrats, skrapats och hamras dagarna i ända. Det är jävligt lyhört i min fastighet. Så till slut var jag tokig av allt oväsen. Nu hoppas jag det är över, för det har varit för överjävligt. Min fastighet görs om till lägenhetshotell och jag gissar att det är det som jobbas med hos grannen. Det känns trist, för när jag flyttade in hade jag grannar att prata med, i det som nu är hotell. Nu är det bara jag och en dam som är kvar och känner oss i vägen. Olönsamma som vi är. Så här går vi runt som antikviteter, i en döende stad. Som vintertid är som en stängd nöjespark. Ett jävla Gröna Lund i februari. Så jag och grannen går runt som grå tomtar, i denna döende innerstad och är i vägen för den viktiga besöksnäringen. Om tio år är väl vi också borta och inte i vägen längre. Då blir väl alla hyreshus lägenhetshotell och då ägs väl alla de fina små stugorna, av miljonärer och står tomma 11 av årets 12 månader. Men sådan är väl kapitalismen. Nu är vi som bor innanför murarna snart så få, att Visby riskerar bli av med titeln världsarv. För det är ju inte längre en levande stad utan bara en kuliss. Inför denna utveckling är man maktlös.

Jag vet att nostalgi är jävligt meningslöst. Men jag är fylld med denna meningslöshet, i denna tid i vilken jag går runt och vantrivs. En tid fylld av lögner, dumhet, hat och girighet. Där folk som har egenskaper, som gör det  samvetslöst lätt att använda ovanstående som maktmedel är framgångsrika. Där rätt heter pengar och alla medel är tillåtna, för att gynna sig själv på andra människors bekostnad. Världen styrs ju av tokiga presidenter och ett antal mycket rika gubbar som Elon Musk, har en förmögenhet på 433,9 miljarder dollar, Jeff Bezos, en på 239 miljarder dollar, och Mark Zuckerberg är lite fattigare och har bara 211 miljarder. De har alltså pengar nog att ge alla barn skolgång och se till att alla barn i världen blir vaccinerade mot alla sjukdomar, som går att vaccinera emot. Samt utbilda läkare och starta sjukhus i världens alla länder. De skulle ända få rätt mycket stålar över till champagne och chips på fredagskvällen.

Jag läser om så mycket dumt att jag blir trött. Som den där jävla idén att utvisa unga människor som bott hela sitt liv i Sverige och sköter sig och utbildar sig. Så fyller de 18 år och skall utvisas till ett land där de inte har någon hemhörighet. Nu har väl de flesta politiker insett att det är dumt, elakt och korkat. Så nu sitter de politiker som kom på detta och vrider sina händer och säger: ”tänkte inte på det”. Jag tror inte heller att det var så man tänkt. Så det borde väl gå att rätta till ganska enkelt. De som kom hit som barn valde väl knappast själv att växa upp här. Så jag har svårt att förstå varför de skall straffas för det och utvisas. Då finns det istället en uppsättning kriminella, som jag vill utvisa åt helvete. Men som verkar omöjliga att bli av med.

Nu skiner solen och det ser ut att bli en fin vinterdag. Jag och taxen Stefan skall väl snart ta en prommis i solen. Den värmer faktiskt lite redan. Som en försiktig smekning på min rynkiga kind. Men om någon månad kommer den klappa en mer rejält. Det ser jag fram emot. Då skall jag sätta mig på en bänk vid muren och värma upp, min efter vintern av frost och tjäle stela lekamen. Så skall jag sitta och begrunda det som Paulus skriver i Titusbrevet 2. ”Förmana de äldre männen att vara nyktra, att skicka sig värdigt och tuktigt, att vara sunda i tro, i kärlek, i ståndaktighet.” Får väl säga att jag gör så gott jag kan vad gäller detta. Men att Paulus har ett behov att påminna om detta, säger väl att vi äldre män var lite besvärliga redan för 2000 år sedan. Fan vet om vi blivit så mycket bättre.

Trevlig måndag

Peter

 

  

Hej vänner!

Jag lyssnade precis på nyheterna. Så var den här dagen förstörd. För det handlade om lidandet i Ukraina och i Gaza. Om kyla, matbrist, dödande och meningslöshet. Om hur ondskans män styr världen, plågar människor och förgiftar deras själar med hat och idioti. När jag hör om sådant blir jag rent revolutionär och vill göra uppror, mot alla dessa grymma jävlar, som styr världen och alltid gjort så. Det måste vara någon sorts felkonstruktion i den mänskliga hjärnan, som gör att vi hela tiden ger makt till dessa mordiska samvetslösa psykopater. Tyvärr har väl de flesta uppror mot dessa figurer, slutat med att nya svin av samma sort tar över.

Vi lever i en representativ demokrati och i en sådan skall ju folk med olika idéer träffas och diskutera sina olika uppfattningar. Inte hata, hota, skrämma, låsa in, eller mörda den, vars åsikter man inte gillar. Utan behandla sina motståndare med respekt och känna glädje, över att de finns. För det är ju liksom förutsättningen för demokratin. Finns det ingen opposition, så finns ju ingen demokrati. Det finns ju de som uppenbarligen inte delar denna min uppfattning. Utan betraktar meningsmotståndare som inte delar deras uppfattning, som fiender, som man med hot och hat vill tysta. Att de som inte gillar demokratin och tycker den bör avskaffas tycker, sådana metoder är riktiga för att skapa sin utopi är inte så konstigt. Som de på ytterkanterna till höger och vänster. De där som har sina rötter i bland taggbuskarna, på Hitler och Stalins gravar. Som de där jävla bruntrollen, som sitter och hotar politiska motståndare och journalister. Som de där rödbetorna, som inte drar sig för att gå hem till ministrar och skrämma dem. Vilket tydligen en del medlemmar i ett parti, som vill vara med i regeringen, tycker är helt okej och inte ett jävla sätt. Själv avskyr jag ju, som ni vet, alla totalitära jävla idéer och deras företrädare. Hur lena i käften de än är. För mig lurar de inte!

Men den där fullständigt helt igenom skitdumma fan, som sitter i Vita huset är ju så helt igenom korkad att man ibland inte vet om man skall skratta eller gråta. Som nu, när han var upprörd över att någon sångare under periodpausen på Superbowl, hade sjungit på sitt spanska hemspråk. Han var upprörd för att han framfört sina sånger på ett språk ”som ingen förstod”. Fast det är klart att de 700 miljoner i världen som talar spanska nog hade en aning. Likaså förstod nog den stora spansktalande minoriteten i USA, ungefär vad det handlade om. Men det är väl rätt typiskt för en narcissistisk psykopat, att tro att han själv representerar mänskligheten och allt i denna. Dessutom är han en ovanligt dum människa. Han har ju gjort så jävla mycket korkat sista tiden, att det är uppenbart att han helt håller på att tappa det och  valsar runt i sin galenskap. Nu har jag skrivit om fanskapet igen fast jag bestämt mig gör att låta bli det.

”Hur är det med dig”, kanske ni undrar. ”Jo, tack mycket bättre”, kan jag svara. För värken efter jag bröt revbenet, är i stort sätt över. Jag har bara lite ont på morgonen och är stel i benen på morgonen. Men det var jag ju innan jag ramlade och slog mig. När jag har kommit upp och gått runt en stund är det helt okej. Får jag sedan bara några paracetamol och en kopp kaffe, står jag på benen. Men det fortsätter vara grått och tråkigt ute. Dessutom ganska kallt för att vara på Gotland. Jag börjar bli trött på vinter och längtar efter vår och plusgrader. Längtar efter blåsippor, lärkor, sjungande koltrastar och annat fint. Så är naturen ändå en tröst i en ond värld. Men jag hann knappt skriva föregående mening innan jag blev lite ledsen igen. För den natur som varit så viktig för mig, håller ju på att förstöras den med. Det är då själva fan!

Så tänker jag nu,
på vårar som
varit.

På tid som
gått och dagar
som farit.

En vår för länge sen,
var jag ung
och väldigt kär.

Nu är det blott
ett minne, som jag
i vemod bär.

För livet lärde mig till slut
att ingenting
blir kvar.

Mer än minnen av en kärlek,
en vår som en gång var.

Peter

 

    

Hej vänner!

Som en del av er vet ramlade jag och bröt ett revben för några veckor sedan. Jag har nu bara ont när jag gör en en del rörelser. Som när jag skall resa mig från sängen. På morgonen är jag också stel i ryggen och i knäna när jag reser mig upp. Då känner jag mig gammal och trött. Vilket är tråkigt att känna. När jag var barn var medelåldern för män att dö runt 71 år. Så då var gubbar i min ålder riktigt gamla. Numera förväntas man ju leva betydligt längre och är väl ofta rätt pigg i min ålder. På något sätt känner jag mig nästan lite skyldig, till min kropps förfall. För jag vet att jag borde träna och vara mer fysiskt aktiv än jag är. Men jag tycker inte det är roligt. Jag hoppas jag kommer igen i vår och kommer ur den här tråkiga passiviteten. Som tur är tvingar taxen Stefan ut mig på åtminstone en lite längre promenad varje dag plus några kortare. När man kommer ut märker man att det är rätt kallt. Vilket ni som bor längre norr ut, kanske tycker låter fånigt. För det är bara några minusgrader. Men luften på Gotland är fuktig och blåser det dessutom lite, så känns det kallare här än 15 minus i Norrland. Iallafall tycker jag det.

Men jag skäms över mitt gnälliga jag. För i Ukraina är det 20 minusgrader och många saknar el, vatten och värme. Jag läste att Putin har ett massivt stöd från ryssar i gemen, för sin krigföring och att de betraktar länder som Sverige som fiender. Som tyskar en gång jublade när de såg den där lilla otäcka gubben, med missprydande hårväxt under näsan, så jublar alltså många ryssar över sin mördande krigsbrottsling. De vågar väl dessutom inget annat. För det är trots allt skillnaden mellan det totala förtrycket i Ryssland och obegripligheten i USA. 

För i USA så vågar folk gå ut och demonstrera mot makten, som nu i Minneapolis, där folk i tusental fyller gatorna och protesterar mot maktens övergrepp. Där vågar också Bruce Springsteen skriva en protestsång och radiokanaler vågar spela denna låt. Varje kväll kan folk där på TV se komiker driva med den fåniga uppblåsta fjanten. 

Så de som menar att Ryssland och USA är lika goda kålsupare har ju fel. För i Moskva lär väl de som är emot den jävla krigsbrottslingen och hans mördande, aldrig våga organisera några protester eller skriva några protestsånger. Än mindre driva med den förbannade människoplågaren. Vilket den jävla narcissistiska psykopaten i Vita Huset nog tycker vore det bästa även hos honom. Han är säkert avis på sina diktatorskompisar, som slipper opposition och motstånd. Han planerar säkert en ny statskupp, som han försökte sig på förra gången, han förlorade ett val. Det är bara att hoppas att han misslyckas den här gången med och därefter låses in i det fängelse eller dårhus, som han borde placerats i för länge sedan. Men, som sagt, USA är inte bara Trump, utan också Bruce Springsteen och Bernie Sanders. ”The Boss” kan ni lyssna på här: https://www.youtube.com/watch?v=GDaPdpwA4Iw&list=RDGDaPdpwA4Iw&start_radio=1&pp=ygULc3ByaW5nc3RlZW6gBwE%3D

Ute är det alltså grått och kallt. Jag känner mig rätt grå själv. Har väl egentligen inga planer för dagen. Jag gick upp redan vid 06:00 och gick ut med Stefan. Jag brukar ju annars gå med taxen Stefan och träffa några hundkompisar på morgonen. Men jag har sovit så illa den sista tiden, att jag nu låter Stefan sova till han vaknar och sover en stund till på morgonen själv. På nätterna har jag ont i ryggen och vaknar. När jag inte måste upp och pissa. Så håller det på och till slut är jag väldigt trött. Men det blir bättre och jämfört hur ont jag hade för några veckor sedan, är det mera jobbigt är ont. Men jag längtar efter våren och att bli mig själv igen. För det här börjar bli tråkigt. Så min rekommendation till er alla är, att ge fan i att bryta något revben eller två. För då åldras man 10 år på några dagar.

Men då får man tänka på det som står i bibelns Höga Visa. För där står:

”Stå upp, min älskade du min sköna, och kom hit ut.
Ty se, vintern är förbi,
regntiden är förliden
och har gått sin kos.
Blommorna visa sig på marken,
tiden har kommit, då vinträden skäras,
och turturduvan låter höra
sin röst i vårt land.”

Så står det och även om vi nog inte får höra någon turturduva, så får vi säker höra koltrastar sjunga och lärkor drilla. Vilket jag och taxen Stefan sitter och längtar efter.

Peter