tisdag 20 januari 2026

  

Hej vänner!

Ni som läser denna blogg regelbundet, vet vad jag tycker om de hemska jävla knäppa och ondskefulla presidenter, som har makten i supermakterna. Djävulen är en listig kille, som tydligen kan förblinda stora delar av mänskligheten, så att den inte ser hornen i pannan och bockfoten. Vilket är rätt jobbigt för oss, som tydligt ser dessa tydliga tecken på vem vi har att göra med. Oavsett om han klär ut sig till rysk eller amerikansk president.

När han klär sig i rysk kostym är det ju egentligen bara som vanligt och inget förvånande. För detta land har ju alltid styrts av sadistiska galningar och tyranner. Från Ivan den förskräcklige och Stalin fram till den nuvarande mordiska token. Det är som vanligt och verkar inte vara något att göra åt. Där böjer sig medborgarna som vanligt sina nackar i skräck, inför maktens hot och våld. Och hoppas att de inte säger något som leder till att de låses in, torteras eller mördas. Lever på i sin fattiga maktlöshet och tror på lögner, av ren rädsla eller lojal dumhet. Det är som det alltid har varit och verkar fortsätta vara.

Men nu har ju djävulen många förmågor och kan vara i USA samtidigt som i Moskva. Där byter han blixtsnabbt om och blir en lika tokig som narcissistisk psykopat. Som utan samvete hotar alla som inte gör som han vill. Hotar andra länder och kräver få dessa, som en bortskämd skitunge som inte kan ta ett nej. Som blir arg för att han inte får ett så fint fredspris, som han föregångare fick. Fast han varit så duktig och borde fått det. Först kan man tycka det är obegripligt att han gör så konstiga och dumma saker. Men när man förstår att det är samma djävul som den ryska, i ny förklädnad så är det inte så konstigt. För han har räknat ut att om vi blir upptagna av hoten mot Grönland och Danmark, så kan han fortsätta bomba och plåga folket i Ukraina, utan att det får så mycket uppmärksamhet. Samt säga att det är de angripnas fel att de dödas och att det inte blir fred.

Om presidenter

Så satt djävulen en gång
i helvetet, ibland
skrik och lågor

Men nu är här
på jorden och sprider
mord och plågor

Så det är tomt
i helvetet för djävulen
är här.

Med alla sina smådjävlar
och ställer till
besvär.

Visst luktar han svavel
och har horn och bockens
fot.

Och visst kan man blir
rädd för hans ondska
och hans hot.

Men hans tid går
över och han faller väl
till slut

Som han en gång
föll från himmelen
före och förut

Peter













lördag 17 januari 2026

 Hej vänner!

Jag hörde på nyheterna för en stund sedan. Det var mycket om att de mordiska jävla skäggtomtarna i Iran, dödar sina medborgare på löpande band. De som demonstrerar, anklagas för att vara ”fiender till gud”. Då de som styr detta land är religiösa experter, så kanske de har rätt. För gud låter detta mördande pågå, utan att säga flasklock om saken. Den gud, som enligt uppgift skall vara stor, tycks tycka bättre om mullor än demonstranter. ”Allahu akbar” som mördarna säkert ropar under sitt mördande och då de tror sig ha gud på sin sida, tycker de säkert att de har rätt. För de tycker nästan alltid de religiösa, som i guds namn plågar och dödar sina medmänniskor. Som korsfararna en gång sa: ”Gud vill det!” Men så taskig kan väl ändå inte gud vara, att han vill, att människor skall göra varandra illa. Men han verkar rätt likgiltig, inför att så är fallet. Trots att så mycket dödande gjorts och görs i hans namn.

Den tokiga jävla amerikanska så kallade presidenten fortsätter att vara tokig och otäck. I kväll hörde jag att han hotar straffa de länder som stödjer Danmark och Grönland, med höga tullar. Jag misstänker att det är någon sorts taktik, att komma med den ena galenskapen efter den andra, så han kan styra nyheterna och få folk att till slut börjar tvivla på sitt eget förstånd. För när det började brännas, vad gäller vilka kontakter han hade med den där otäcka pedofilen, så började galenskapen bli om möjligt värre än den var. Så nu slipper han frågor om detta och får istället får han sådana, som handlar om huruvida han tänker ockupera den grönländska delen av kungariket Danmark. Men det är ju ändå anmärkningsvärt att han alltid agerar på ett sätt som gynnar hans ryska kompis. Jag får alltid känslan att de två jävlarna har något kuckel ihop. Att de samarbetar på något sätt, för att försvaga NATO och dela upp världen i intressezoner. För Trump agerar ju precis som en köpt rysk agent skulle agera, för att stödja den ryska tyrannen. Redan på antiken visste Romarna att det var en bra taktik att ”söndra och härska”(divide et impera) för att försvaga fienden.

Så jämfört med allt ont som sker i världen känns det löjligt att gnälla över att jag har ont i ryggen. För, som jag skrev i mitt förra inlägg, så halkade jag häromdagen, vid porten till mitt hus och slog mig ordentligt. Det gjorde ont. Men förrgår morse blev det så överjävligt ont, att jag blev tvungen att åka till akuten. Bara att komma in i taxin dit var besvärligt. För jag hade så ont att bara komma in där kändes omöjligt. Men chauffören hjälpte mig och till slut gick det. Fast han körde sakta och försiktig gjorde varje gupp och vägbula, jävligt ont när vi passerade. Men när jag kom till akuten på Visby lasarett blev jag som vanligt fint omhändertagen. Det är på det sättet skönt att bo i Visby. För hade jag bott i Stockholm hade jag säkert fått vänta i minst 12 timmar innan jag fick hjälp. Först fick jag träffa en sjuksyrra som hette Ann-Sofi och hon stack mig, kollade blodtrycket och pratade snällt med mig. Sedan fick jag vänta en stund, till en läkare som hette Cecilia kom och frågade hur det var med mig. Därefter lyssnade hon på mitt hjärta och på mina lungor. De var fortfarande fungerande, vilket starkt talade för att jag fortfarande levde. När det var klart petade hon på min rygg på ett trevligt sätt, till hon hittade ett ställe där det inte alls var trevligt att bli petad. Tvärtom så gjorde det rent överjävligt ont. Sedan sa hon att hon var helt säker på att anledningen till att jag hade så in i helvete ont, berodde på att jag brutit ett revben när jag ramlade. Sedan skrev denna trevliga och utmärkta doktor ut tre stycken smärtstillande mediciner av olika styrka samt två mediciner, för att förebygga de biverkningar dessa mediciner kan ge. Sen fick jag gå hem. Jag har ju tidigare vid några tillfällen fått uppsöka denna akutmottagning och alltid tyckt att det känts väldigt skönt att komma dit. För man känner att att man är i kompetenta händer och känner sig trygg.

Nu är jag redan på bättringsvägen tror jag. För jag har mindre ont. Men det kan ju också bero på att jag stoppar i mig ett halvt apotek varje dag. Men jag tror det har vänt och att det är på väg att ordna sig. Det jobbigaste nu är att det gör så ont, när jag måste hosta eller resa mig från sängen. Annars är det inte så farligt längre. 

Jag måste säga att jag är tacksam över att leva i ett land där man kan få så här bra hjälp när man bryter ett revben. Där man får sådan hjälp utan att ruinera sig dessutom. I ett land där vi gemensamt och solidariskt betalar skatt så att man oavsett inkomst kan få behandling och medicin när man bryter ett revben och har jävligt ont. I USA drar ju presidenten och hans anhängare, nu in pengarna till de tidigare gemensamma försäkringarna och ser till att de sjukförsäkringar som finns, blir nu så dyra att folk med dålig ekonomi har svårt att betala. Så där får man ge fan i att bryta ett revben om man är fattig. Vilket de som bestämmer i det landet inte är. Jag har ju kostat skattebetalarna någon miljon minst, de senaste åren. Så jag är glad att jag minsann också bidragit till att andra fått vård efter behov när jag jobbade. För annars hade jag haft dåligt samvete. Så det är skönt att jag betalat min skatt och gjort rätt för mig.

I bibeln står ju att gud som en tjuv om natten, smög ner och snodde Adams revben. Av detta revben gjorde han en vackrare och bättre utformad variant än det första försöket. Men sedan var gud så oerhört korkad att man blir mörkrädd. Han sa till denna vackra nykomling i paradiset, att hon fick äta av all frukt som fanns där, utom den som växte på ett av träden. Och sedan pekade han ut vilket träd hon skulle ge fan i! Vilket säger att hans kunskaper om kvinnor och deras nyfikenhet, var rätt dålig. Så gick det som de gick och Adam och Eva förstod att meningen med alltihop, är att vi skall föra livet vidare och älska med varandra. Vilket gjorde gud sur. Så han körde ut dem ur paradiset och sa att de fick klara sig själva. Men de sa att när det käkat från kunskapens träd hade de förstått, att man inte lever av kött och grönsaker allena. Det behövs kärlek också, för att det skall bli någon mening med alltihop. Finns det bara kärlek, köttbullar, hela revben samt en sjuksköterska som heter Ann-Sofi och en doktor som heter Cecilia, så kan man känna ett uns hopp i denna onda tid, i vilken man så ofta förtvivlar.

Peter

 


 



söndag 11 januari 2026

 

Hej vänner!

Jag har varit ute en sväng med taxen Stefan. Ute blåser det rätt hårt och igår kväll och i natt har det snöat rätt mycket och det har fortsatt under hela dagen. Så det var drivor som Stefan hoppade i. Han gillar verkligen snö och trots att det dessutom blåste på ett jobbigt sätt, ville han inte gå in. Han kutar iväg genom snön som en bandvagn och drar i kopplet, vilket han aldrig brukar göra annars. Ibland lägger han sig i snön och rullar runt. Dessutom är det som lukterna förstärks på något vis. För han far iväg och skall nosa på alla möjliga ställen. Jag vet att det är en tik som löper och misstänker att det är det är hennes kiss, som han vill stå med nosen i. Hon är minst 20 kg tyngre än honom och han når henne till knäet. Men det spelar ingen roll. Han tycker hon är underbar och doftar Chanell nr 5, eller något sådant.

 I USA blev en 37 år gammal tjej skjuten av en agent ut den polisverksamhet, som skall hitta och utvisa papperslösa medborgare från andra länder. Jag såg två videor som togs när hon sköts och det var en rörig situation. Men det var tydligt att hon inte hade någon avsikt att köra på någon, utan bara ville köra därifrån. Om hon gjorde något olagligt, så var det verkligen inget som man bör avrättas för. Då bilen var i rörelse och hon hade foten på gaspedalen när hon dödades, for bilen iväg och krockade med en annan bil. Så det fanns ju hög risk att någon mer skulle kunna dödas. Det var otäckt att se. 

Men att sedan höra hur käringen som leder verksamheten och hennes vidriga chef stå och ljuga och kalla kvinnan ifråga för terrorist och att hon kört på och skadat killen som sköt henne var också otäckt. Jag kunde ju med mina egna ögon se, den i så fall skadande killen, lugnt gå till den krockade bilen och tillbaks igen, utan att halta eller se skadad ut på minsta sätt. Men dessa båda lögnhalsar, sa att han var så skadad, att han var på sjukhus. Om man ljuger så, fast det finns en tydlig video ur flera vinklar på vad som hände och förväntar sig att folk skall vara så lojala, att det inte ens tror på sina egna ögon, är rätt magstarkt. Det värsta är att just det kommer finnas massa människor som av lojalitet med Trumpjäveln och han inkompetenta ministrar, kommer förneka sina egna ögons vittnesbörd. För de kommer som vanligt välja att hellre tro på att saker är som de vill att de skall vara och inte som de är. Vilket är typiskt för anhängare till den typen av regimer. Oavsett om de kallar Ukrainas judiska president för nazist eller stöttar Trump i hans planer att ockupera Grönland. Fan vet hur de tänker. Antagligen att om storebror, som vet bäst, säger att det är rätt att döda människor och ockupera deras länder, är det säkert rätt. För Storebror har alltid rätt. Som det står i Partiet slagord i Orwells roman 1984: ”Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.”
Putinhelvetet och Trumpjäveln kunde ju knappast sagt det bättre och deras dumma anhängare jublar när de få höra sådan klokskap från ovan.

På min mammas sida var ju många baptister. De trodde på gud och visste hur man borde leva. För det stod i bibeln och jag gissar att det var rätt skönt ibland. Man slapp bli osäker och tappa fotfästet när man funderade på vad som var rätt och fel. Jag tänker på det när jag läser om sådana där obehagliga stolpskott som ovanstående gubbar. Inte för jag tror på gud. Men ändå tycker jag att det är intressant med de bud, som han gav Moses på Sinai berg. För de sammanfattar någon sorts mänsklig moral och hur man bör uppträda som människa. Jag vet att jag skrivit om detta tidigare. Vad jag förstått bryter Trump och Putin mot samtliga dessa bud. För maken till näriga dyrkare av Mammon, har man väl aldrig sätt. Trump vanhelgar ju vilodagen genom att fuska sig fram på en jävla golfbana, så fort han får en chans. Putin vanhelgar ju alla dagar genom att bara finnas till. Trump bryter ju mot buden genom att dräpa, stjäla, begå äktenskapsbrott och vara fylld av avund mot de som belönas med fredspriset. Samt visa avund mot alla som har något han inte har. Som uppfostran, värdighet och moral. Mina förfäder hade väl skakat på huvudet och vridit sina händer. För de visste vilket öde som väntade sådana syndare som Putin och Trump. Nämligen ett uppvaknande i det brinnande Gehenna. Själv tror jag ju inte himmel och helvete. Men man kan ju alltid hoppas att det finns någon rättvisa i döden och att var person hamnar på rätt plats.

Förresten är det väldigt synd om mig. För jag halkade idag precis utanför min port och föll handlöst mot ett trappsteg. Så jag har rejält ont i ryggen. Men det var tur att jag inte föll med huvudet där. För då hade jag nog dött. Så nu känner jag mig som jag är 100 år och vågar nästan inte hosta eller nysa. För då gör det jävligt ont i ryggen. Kommer nog ta några dagar innan jag blir återställd. Livet känns på grund av detta rätt motigt i kväll. Tycker jag alltid har ont någonstans eller någon jävla åkomma att oroa sig för. Så i kväll känner jag mig alltså gammal. Jag har gått med i PRO och det ångrar jag ibland, för jag känner mig gammal, när jag får denna organisations tidning. Samtidigt kan jag börja fundera på om det inte skulle vara lite kul att hänga med på en bussresa till Mariefred.

När jag var ung brukade folk i min ålder gilla dragspel, Bosse Larsson och att spela bingo. Iallafall trodde jag det. Men det kanske det bara var några gamlingar som gjorde. En liten grupp som fick representera en hel generation. Som tyckte allt som spelats efter ”Livet i Finnskogarna” och ”Avestaforsen brus”, var rätt dåligt. Men Kalle Jularbo han kunde lira han. Nu börjar man väl själv bli lite likadan. Som tycker att all riktigt bra musik gjordes före 1980 eller så. Innan man la ner Kvällstoppen och Tio i topp. Nu skall jag gå och lägga min i kväll värkande och åldrande kropp. Lägga mina hårfyllda öron på kudden, glädjas över att magen fungerar och att det finns läsglasögon. Fast denna sorgliga kväll trots allt inte glömma, att det finns sex, öl och rock ń roll. När jag blir återställd skall jag minsann sätta på "Rock and Roll Music" med Beatles och hoppa runt som fan. Ni som inte har ont i ryggen kan ju börja redan i kväll.
https://youtu.be/IRF6nmqcbxo?si=ygnrKyqHyVqjHfvO

 


Peter



onsdag 7 januari 2026

 

Hej vänner!

Det händer minsann saker i världen. Nu har en kriminell jävel, lyckas infånga en annan kriminell jävel. I en god värld där goda människor styrde jordens länder, så hade det varit utmärkt om tyranner, diktatorer och folkförtryckare infångades och sattes i de fängelser, där de hör hemma. Detta som de brottslingar de är. Men nu är det ju just den typen av människor som styr alla stormakter. Nu är jag helt övertygad om att de jävla skäl som Trump-idioten framförde som orsak till sin kidnappning av gängledaren, inte handlar om att det är en otäck tyrann, som förtrycker sitt folk som man fångat in. Jag är säker på att det ytterst handlar om att ta tillbaks oljekällorna som en gång nationaliserades, till de stora amerikanska bolag, som en gång blev av med dem. Så att hans jätterika kompisar kan bli ännu rikare. För man har ju inga planer att ge makten till den opposition, som enligt eniga valobservatörer, vann det senaste valet.

Nu har Trump också talat om att det är rätt för stormakter att anfalla mindre länder. Att makt går före rätt. Vilket säkert Putin och Xi Jinping är glada att få höra att man är överens om. Putin får väl härja i sin intressesfär, där Ukraina ingår och Xi kan väl sno åt sig Taiwan. Så i Moskva skålar man väl i champagne just nu och är glad över att få detta exempel att peka på, när man ger sig på sina grannländer.

Att det bara handlar om att lägga beslag på andras rikedomar i form av olja och mineraler förstår man när man läser om de nya hoten att ockupera Grönland. För Grönland är ju ingen diktatur som förtrycker sin egen befolkning. Därifrån exporteras inte heller några droger. Lik förbannat hotar Trump och hans kriminella gängmedlemmar att ockupera denna självstyrande del av kungariket Danmark. Nu har en av Trumps närmaste rådgivare och pressekreterare satt i nedanstående karta på något socialt media och skrivit ”Snart” över.

Jag har alltid tyckt lite synd om de som dog i början på 40-talet. För de fick aldrig uppleva fredsslutet och hur nazismen besegrades. Aldrig hur våra ockuperade grannländer befriades från fienden. De kanske trodde att den värld de lämnade skulle se ut, som de gjorde när de lämnade in och att den ondska som då var så segerrik, skulle fortsätta vara det. Men till slut krossades detta utlovade tusenåriga rike i grus och skam. Vilket de som dog innan dess, aldrig fick uppleva. Jag fick iallafall vara med om när de sista resterna av just denna variant av ondskan försvann. När Franco dog och den jäveln skottades ner och Spanien blev en demokrati. Likaså när Portugal befriades från sin diktator och blev av med sina kolonier. Men också när folken i östra Europa befriade sig från sin förtryckande hemska betongstat och denna föll samman, under sin egen ideologiska galenskap. Men samtidigt borde jag begripit att ondskan skulle återkomma. För den typ av människor som styrde dessa länder finns ju kvar. Stalin och Hitler är ju bara exempel på folk av den sorten, som är redo att ta över. Först med lögner och löften, lurar de folk att ge dem makt och när de nått den, behåller de den, med våld, hot och skräck. Så verkar världen se ut och alla människor som bara vill leva sina liv i fred, frihet och i lugn och ro, verkar i maktlöshet få acceptera detta.

Men ibland får trots allt även de som känner sig maktlösa nog och gör uppror. Som vid de stora demonstrationerna i dåvarande DDR, där man ropade: ”Vi är folket” och fick sina styrande quislingar att tappa fattningen och öppna muren. Men också på annat sätt och på en helt annan nivå, när folket i Stockholm, lyckades få ett uppehåll i förstörelsen av sin stad, vid almarna i Kungsträdgården. I bägge fall anklagades deltagarna i dessa uppror för att vara brottslingar, som inte gjorde som makten sa och för att vara anarkister. Det kanske de var för en stund förresten. Även de tanter från Östermalm, som satte på sig pälsen och tog med knähunden till almarna, för att försvara dessa, var för några dagar anarkister. Det tillsammans med sina unga långhåriga meddemonstranter. De hade allihop fått nog och makten darrade inför deras kraft. Viva la anarquia, som tanterna kanske sjöng på väg till Östermalmshallen, för att glada köpa kalvfärs till lilla Fiffi, efter nattens kamp. Det tror jag inte de gjorde. Men vem vet. Hur som helst står almarna kvar och gör mig lite glad när jag går förbi.

Jag är ju en rätt konservativ gubbe som vantrivs i den tid jag mot min vilja tvingas leva i. Denna jävla av internet och dess algoritmer förstörda tid. Fylld med en känslolös artificiell intelligens, som är dummare än tåget. För den är omänsklig och farlig. Precis som de jävla presidenter, som i den mån de använder sin intelligens, gör det för att jävlas med mänskligheten. Som saknar humor och självdistans i sin narcissistiska psykopatiska galenskap.

Men jag tvingas också leva i en tid där småungar blir kontraktsmördare och planeras sättas i fängelse. Det är i och för sig för överjävligt. Men det är det ju också att placera dem i en behandlingsverksamhet som SIS-hem. Vars behandlingsresultat, visat sig vara knappast bättre än slumpen. Kanske tvärtom. Som dessa ungar tydligen säger: att det är värt mörda och hamna fyra år på SIS, för att komma ut som en 100-gubbe. Alltså få hög status i den verksamhet de ingår i. Själv har jag ingen aning vad man skall göra åt eländet. Men det verkar jag inte vara ensam om. För det är ju helt jävla obegripligt att det skall vara på det sättet.

Sålunda är världen fullkomligt galen och jag känner ibland som titeln på den engelska musikalen Stoppa världen – jag vill stiga av”. Men man får väl hänga med till ändhållplatsen, trots allt. Fast livet är, som att ta en överfull nattbuss en sen fredagskväll. Få ståplats och skaka fram genom stan. Medan hela bussen luktar fylla, spya och piss. Medan man håller en hand på plånboken, för att inte bli av med den till någon skicklig ficktjuv. Men då kan man ju skrika ”stoppa bussen, jag vill stiga av” och hoppas chauffören hör en. Vad gäller livet är det ju mer komplicerat. För där kan man ju ropa bäst fan man vill, om man inte gör något jävligt drastiskt. Vilket är dumt att göra. Då är det bättre trots allt att göra det bästa av eländet och ta en öl och en skiva Gustavskorv och se om man ändå inte kan bli lite gladare. Men samtidigt tänka på vad som står i Titusbrevet i bibeln. Ty där står minsann: ”Förmana de äldre männen att vara nyktra, att skicka sig värdigt och tuktigt, att vara sunda i tro, i kärlek, i ståndaktighet.” Vilket inte alltid är så lätt för en äldre man. Men man får väl trots allt försöka göra sitt bästa i tro, kärlek och ståndaktighet. För det det sa redan Paulus till sin kompis Titus en gång. Så det så.

I denna tid när
all
ting faller

Och man avser
låsa in barn
bakom lås och galler

Då kan man längta
efter
moralens rätt
och lagars bud

Men
man får förstå
Stagnelius ord,
det finns ingen ordning
mer
och
kaos är granne till gud


Peter












fredag 2 januari 2026

 Hej vänner!

 En liten berättelse. 

Han gick upp till Mosebacke och stod där och såg ut över staden. Naturligtvis tänkte han på hur Strindberg började Röda Rummet. ”Det var en afton i början av maj. Den lilla trädgården på Mosebacke hade ännu icke blivit öppnad för allmänheten och rabatterna voro ej uppgrävda.” Nu var det ju också början på maj. Inte heller nu var rabatterna uppgrävda. Men skräpiga var de. Där låg fimpar, ölburkar och hundskit om vartannat. Dessutom var det ovanligt kallt för att vara i maj. Bara några enstaka plusgrader. Han kände sig trött, vemodig och ensam. Det hade varit en jävla vinter med hjärtoperation och cancerbesked. ”Så är då hjärtat tydligen på upphällningen och prostatan på väg ner i hinken med restavfall. Medlen för kärlek dör inför mina ögon”, tänkte han. Det finns ju för fan ingen plats ens för hjärtesorg eller erotik kvar, om det fortsätter så här. Men vad gäller det förstnämnda vore det ju rätt skönt, om man slapp uppleva sådant flera gånger i livet. Då han var en man som hade älskat var ju sorgen efter förlorad kärlek oundviklig. Han hade älskat några kvinnor i livet och även nu tänkte han ibland på dem. De var ju inte fler, än att han borde minnas vad de hette. Men nu stod han och tänkte på henne han bara hade träffat en natt 1973. Han var då fortfarande i tankarna hos den flicka han älskat så intensivt innan. Så på nätterna drömde han om henne. Men nu hade han en annan flicka i sängen och det kändes konstigt. Som han på något sätt var otrogen, fast det var hon som lämnat honom för en annan. Men nu hade hon och han sett varandra på Pelikan och börjat prata. Så följde hon med hem och de drack te och sedan låg de med varandra. På morgonen gjorde de om det, sedan drack de kaffe och hon gick. Det var allt. Men vad hon hette var alltså helt borta efter alla dessa år.

Dags för en öl tänkte han. För det behöver den vars hjärta under vintern var nära att brista och vars prostata är sjuk. Så han slank in på Kvarnen och köpte en Staropramen. En öl från det land som en gång hette Tjeckoslovakien och som han som 14-åring på TV, såg ockuperas av Warszawa-pakten. En händelse som sedan kom att påverka honom under hela hans ungdom. Han tänkte på Jan Palach som i förtvivlan över ockupationen brände sig till döds. Är friheten verkligen värt ett sådant offer, tänkte han. Men också på att det var konstigt att många då protesterade mot den ena supermaktens imperialistiska övergrepp, men var så likgiltiga inför den andras mer närliggande brott. Men han tänkte på Jan Palach och det har han fortsatt med genom livet. Så han konstaterade att namnet på en dam som han faktiskt varit mycket nära var borta i glömska. Medan Jan Palach satt kvar, som inristat i minnet och kom fram vid ett glas Staropramen.

Så vad är friheten värd och vilken kärlek är värd att minnas och bära med sig genom livet. Tål att tänka på när livet påmint en om att tiden är kort och ändlig. Det en vanlig tisdag i början av maj.

När han gick hem gick solen just ner i rött och guld i väster. Över honom himlen som mörkt blå sammet. Han gick och funderade på hur han skulle få fram namnet på den dam han glömt namnet på. För det kändes på något sätt slarvigt och lite elakt, att inte komma ihåg det. Hon som en morgon fått honom att känna att livet trots allt inte är så jävla dumt. Det innehåller i varje fall glädjeämnen. Som som delad lust och värme och inte bara sorg, ångest och ensamhet. Han gick till Pelikan flera gånger de närmaste veckorna och hoppades att träffa henne där igen. Men hon dök aldrig upp och hade inte lämnat något telefonnummer. Då mindes han fortfarande hennes förnamn. Men det är ju inte till mycket glädje om det inte är väldigt ovanligt. Men nu var också det borta.

Han var rätt säker på att han med sina fel och brister ändå varit snäll och alltid gjort sitt bästa. När han ungdomskärlek lämnat honom för en annan, hade han funderat mycket på orsaken och känt sig dålig, otillräcklig och rädd för tjejer. Men natten med den nu bortglömda damen hade varit bra för självförtroendet. Han kände att hans kunskaper om kvinnans anatomi varit till nytta och det gjorde honom lite stolt.

Nu hade han ju varit gift och fått både barn och barnbarn. Han hade gjort det rätt bra utifrån sina förutsättningar. Det hade varit slitsamt ibland och han fått det bekräftat som står i psalmboken att ”sorgen och glädjen de vandra tillsammans”. Det finns både öl och tårar i ett liv, tänkte han. Minnen av smärta och minnen av glädje. Allting finns och allting blir ett liv. Men det är synd att en bit fattas i pusslet. För han ville helst minnas även denna kärlek, även om den varit intensiv och kort. Minnas även denna kärlek, som inte blivit något mer än en blinkning av ömhet i ett kallt universum. Ett där den lilla trädgården på Mosebacke ännu inte blivit uppgrävd.

Han hade haft ont i benen några veckor och varit doktorn med dessa onda ben. Denne hade skrivit ut värktabletter och remiss till sjukgymnast. Så han linkade dit och kände sig som 100 år. När han blev hämtad i väntrummet, tyckte han att kände han igen henne. Sjukgymnasten var pensionär berättade hon. Men att hon brukade komma och jobba någon dag i veckan eller när någon behövde vara ledig någon vecka. Hon bad honom böja sig till höger och vänster och frågade var och när det gjorde ont. Sedan gav hon honom ett antal övningar han skulle göra hemma. På vägen ut tittade hon länge och utforskande på honom. På hennes namnbricka stod det Maria Larsson. Till slut sa han att han tyckte han träffat henne förut. Hon sa att hon trodde det också. För hon kände igen hans ovanliga namn. Elvis Stagnelius var ju rätt sällan någon hette. De hade träffats som hastigast när de var unga. Då kände han igen henne. Visst var hon betydligt äldre. Men ändå sig rätt lik. Han däremot dolde sig ju numera bakom ett rejält skägg. Han berättade att han den sista tiden tänkt på henne och att han sökt efter hennes namn i minnet och känt sig ledsen över att han glömt det. Skylde på att han nog började bli lite slirig på grund av ålder. Då berättade hon att hon tänkt ta kontakt med honom efteråt. Men när hon ringde hade en flicka svarat och hon trodde det var hans partner och inte ville ställa till någonting. Han berättade att han gått på Pelikan bara för att han hoppades att hon skulle komma tillbaka. Men hon hade i samband med detta flyttat till Lund och utbildat sig till sjukgymnast. Så under flera år hade hon inte varit i Stockholm mer än för att hälsa på sina föräldrar.

- Tänk så slumpen ställer till det.
- Vi träffades som fartyg om natten och sedan försvann vi ur varandras sikt.
- Levde våra liv vidare efter en natt av kärlek.
- Du var nog lite en hämnd på min dåvarande pojkvän. Som varit ihop med en annan tjej.
- Jag är glad att jag kunde hjälpa dig med det.
- Men tyvärr gick jag tillbaks till den killen. Fast han var dum som ett spån och elak.
- Varför gjorde du det?
- Vet inte, kanske var jag rädd att bli ensam. Kanske för att du hade en tjej och det inte var någon idé att söka upp dig och fråga chans som en 12-åring.
- Det var synd. För jag hade säkert svarat jag ja. För jag tyckte om dig.
- Men tjejen som svarade i telefonen?
- Det var nog min före detta flickvän. Hon brukade komma och hämta saker och berätta att hon inte älskade mig längre. Vilket gjorde att jag brukade lämna lägenheten, när hon var på besök.
- Så det blev bara en natt fast det kunde blivit flera.
- Skall vi gå till Pelikan och käka köttbullar någon kväll.
- Om du lovar att göra dina övningar ordentligt.
- På torsdag?
- Okej, på torsdag.
- Klockan 6?
- Det blir fint.

När han gick hem tänkte han på allt som hänt och att det var som någon ville att han skulle göra ett snyggt slut. Inga lösa trådar skulle ligga och fladdra tråkigt. Till och med Maria Larsson skulle finnas med på listan över kvinnor han älskat med. Kändes bra på något sätt. Likaså att de skulle träffas igen och ta upp tråden som brast. Den lilla trädgården på Mosebacke hade ännu icke blivit öppnad för allmänheten och rabatterna voro ej uppgrävda. Men det var på gång.

Peter