Hej vänner!

Det har varit en varm början på september. Mera som sommar än höst även om löven börjat falla från träden. Men i morgon skall det tydligen bli ett omslag och bli mer höst på riktigt. Så idag är väl den sista sommardagen för i år.

Tiden går alltså mot kyla och mörker. Jag är en gnällig jävel. När det är värmebölja och jättevarmt gnäller jag över det och när det blir kallt och mörker gnäller jag över det. Så jag är en ”grumpy old man” som man säger på engelska. Efter denna sommars äventyr dessutom rätt hårlös och med knölig skalle. Tur man slipper visa upp sig på Tinder eller vad det heter. Där hade man väl blivit portad direkt från att få delta.

Jag har ett problem. Det är att jag gärna vill skriva om annat än världens ondska och elände, samt de onda idioter som orsakar detta. För jag tycker själv att denna blogg blivit en rätt hopplös jerimiad av eländesbeskrivningar. Fan vet om inte Jeremias i bibeln är en riktig lustigkurre jämfört med mig förresten. Men hans gud är inte snäll alls. Vill mest straffa och förgöra folk för att de är syndiga och lever loppan, när de borde tillbe honom med stort H. Men det är väl med Jeremia som med mig att vi har fastnat i tankar på världens ondska och dumhet. Man får liksom lust att straffa de otäcka onda figurer som ställt till det på det sättet. Tänk om gamla testamentets mest hämndlystna gud kunde komma och ta Putin, Trump och andra idioter och placera dem på den låsta avdelning, där de hör hemma. Skulle ta mig fan göra mig troende.

Jag är förresten hundvakt åt taxen Stefan. Vilket faktiskt är kul. För det är mycket roligare att gå en promenad när man har sällskap. Taxar har ju en lite speciell personlighet. Envisa och bestämda. Men samtidigt är Stefan bra på att lära sig saker. Han kan en hel del kommandon som han är duktig på att följa, om han inte har något viktigare för sig. Det bästa han vet är att sitta bredvid mig på en bänk och kolla på de som går förbi. Speciellt om det kommer andra hundar. För då får han för omväxlings skull se ner på dessa och känna sig lite stor.

Jag har låg pension. Det beror på att denna bestäms på hur mycket man tjänar under livet. Jag började min utbildning när jag var 27 år och den tog 5 år plus ett års praktik. Innan dess hade jag diverse ströjobb och pluggade lite löst, för jag visste inte vad jag ville göra med mitt liv. Dessutom var lönen låg när jag var klar med min utbildning. Delvis på grund av att den fackförening som skulle företräda mig, inte drev lönefrågor på den tiden. Vad jag förstått hade man inställningen att yrket var ett kall och dessutom hade man i jämlikhetens namn, svårt att motivera att man skulle tjäna mer än andra arbetare. Min första lön var 10500 kronor, vilket var lågt redan då. När jag hittade ett nytt jobb, så ville min dåvarande arbetsgivare, ge mig ytterligare någon tusenlapp i lön, så jag skulle stanna kvar. Men då hörde Psykologförbundet av sig och sa att de inte kunde acceptera detta, då jag då skulle få högre lön än kollegor som jobbat längre. Det är faktiskt helt sant. Detta jävla förbund har jag faktiskt aldrig haft någon större nytta av. Lik förbannat har jag snällt betalat mig fackavgift, dum som jag är. Hade jag fått pension grundad på de tio bästa åren hade den nog varit okej. Men nu är den sådan att jag nästan skäms att berätta vad jag får varje månad, sedan jag nu sedan jag blev 70 bara lever på folkpension. Jag tror inte ni skulle tro mig om jag berättade detta. På något sätt känner jag mig lurad, även om jag själv genom livet fattat mindre genomtänkta beslut som fått dessa ekonomiska följder. Fan ta alltihop.

Det känns alltså som någon lurade mig. Men jag vet inte riktigt vem. Det är klart att den som tjänar pengar på att lura åldringar att prenumerera på lotter är jävligt misstänkt. Först lät det som det var ett olycksfall i arbetet att man anlitat ett skurkföretag i Spanien att genomföra dessa oetiska metoder. Men nu har jag i Dagens Nyheter läst att man var väl medveten om hur manus till bedrägerierna såg ut och flera gånger besökt skurkarna och uppmuntrat dem, att lura flera förvirrade åldringar på deras pensionspengar. Någon gång har jag själv fått en sådan där tjatgubbe i luren och förstår att om man är lite trött och förvirrad kan bli lurad. Men då jag sällan svarar på okända telefonnummer, har jag klarat mig undan de mesta av sådant. Dessutom blir jag alltid förbannad när någon ringer och börjar snacka med mig som vi var gamla kompisar och börjar samtalet med att säga ”hej Peter”. Men samtidigt är det synd om de stackars unga människor som lurats in i verksamheten, som kanske fått det som sitt första jobb. Nu hörde jag att Vänsterpartiet vill att all telefonförsäljning skall förbjudas. Vilket jag tycker är ett utmärkt förslag.

Livet är som en jävla roulette. I slutändan vinner alltid kasinot. Det kan vara banken man anlitar eller partiet man röstar på. Men till er som betalar er skatt varje månad och sköter er vill jag säga tack. För tack vare er och att ni kostat på mig en mycket dyr behandling, sitter jag här och mår rätt bra. Tack för det. Själv har jag ju också jobbat rätt hårt under livet och betalat in några miljoner i skatt. Så att också ni kan få vård om ni behöver det. Så det så.

Jag bad om
bröd och fick
en sten att bära
genom livet.

Så kan det gå,
man kliver fram
till det sista klivet.

En del går på
en sandad väg
och andra runt i riset.

Och någon svalt och
nån kom sist
och nån vann
högsta priset.

Sånt är livets lotteri,
som säljer hopp
om frihet.

Men till slut
vinner dock ändå,
Partiet lotteriet.

Peter