Hej vänner!

Så fyller jag plötsligt 70 år. Det känns konstigt och lite overkligt. För när jag var ung var man rätt gammal när man var 70 år. Vilket man kanske också är nu, även om jag inte känner mig så jävla gammal. Mer som om tiden runt mig har förändrats. Medan jag går runt och är mig rätt lik, på gott och ont. Fast just nu ser jag lite annorlunda ut jämfört med för några veckor sedan. För jag har tappat rätt mycket hår. Skulle kunna passa på att bli munk, då jag har en till det passande frisyr. En del gubbar är tydligen mycket bekymrad av sin skallighet. Skaffar sig tupé och flyttar hår från nacken till huvudknoppen. Mig gör faktiskt inte hårlösheten ett dugg. Då är jag mer besvärad över att håret i näsan och öronen växer som ogräs. Jag måste köpa någon sorts trimmer för att åtgärda detta. 

Jag vet inte om jag kan informera om nya inlägg på bloggen på Facebook. För jag är visst misstänkt för att därigenom sprida skräppost. Kanske för att någon inte gillar, vad jag skrivit om rötäggen Putin och Trump. Vi får se vad som händer. Jag kommer dock aldrig ändra min uppfattning om dessa obehagliga typer. Inte heller sluta skriva om att så är fallet. Även om  jag blir portad från fejan av något träsktroll. 

I bibeln står det mycket om ”rättfärdighet”. Det är ett fint ord som väl ungefär betyder att göra det som rätt är. Något att sträva efter. Jag försöker verkligen vara rättfärdig och det kan ibland vara lite jobbigt. Som att säga något som andra inte gillar, bara för man tycker det är rätt. För det är lätt att säga sådant som man får klappar på ryggen av. Men svårare att säga sådant som andra tycker är dumt,  bara för man tycker det är rätt. 

Orättfärdighet är alltså motsatsen till rättfärdighet. Den orättfärdighet som ställer till mest i världen är att några få är väldigt rika och andra är så oerhört fattiga. Även i Sverige. För här finns numera visst över 500 miljardärer, medan det finns de som arbetar heltid, som inte får pengarna att räcka till mat och hyra. För att inte tala om hur det ser ut i världen. De som äger hälften av världens rikedomar, får visst rum i en buss. Jag undrar om det stämmer? Men jag har läst det någonstans. Fast det skrivs så mycket, som inte är sant på internet. Men att världens rikedomar är orättvist och ojämnt fördelade är jag helt säker på. Om jag fick bestämma, skulle jag ordna så alla människor får käka sig ordentligt mätta varje dag och får sova tryggt om natten. Jag skulle också förbjuda krig, våld och elakhet. Men tyvärr är det inte jag och sådana som jag, som bestämmer i världen. Fast vi är så många, har vi inte mycket att säga till om. Kanske för att vi är dåliga på att bestämma över andra och inte ansträngt oss om att få göra det. Synd, för det skulle bli så bra.

Som jag skrev i mitt förra inlägg har jag börjat fundera rätt mycket på vad som hänt mig i livet. På vem jag varit och på vem jag är. Förr tänkte jag ju också en del på vem jag skulle vilja vara i andras ögon. Men det har jag slutat med. Inte så att mitt självförtroende blivit så mycket bättre. Men min acceptans, för att dess brister har ökat. Fast det är klart. Jag är fortfarande ibland avundsjuk på folk som kan sådant som jag inte kan. Det är framförallt att jag inte kan spela något instrument eller är bra på att teckna och måla, som jag tycker är trist. På folk som är duktiga på sådant, är jag ibland avis. Men aldrig på folk som har dyra bilar och båtar och andra statusprylar. Att visa upp sådan yta är löjligt på något sätt. 

Jag är ju för närvarande lite låst i en lång behandling. Har ungefär kommit halvvägs i denna. Men jag funderar på vad jag skall göra när den är över. Än har jag inte kommit på så mycket jag längtar efter att göra. Kanske be och få låna taxen Stefan och gå en prommis med honom.  Grilla korv och koka kaffe i naturen. Steffe vill säkert dela en korv med mig, en höstdag i skogen. 

Peter

Rädda Barnen: https://www.raddabarnen.se/stod-oss/swish/