Hej vänner!

Det har alltså varit en konstig sommar. En syster har gått bort och ett barnbarn har fötts. Själv avslutar jag denna sommar, med att bli bestrålad av protoner i huvudknoppen. Vilket inte gör ont, men gör mig rätt trött. Men jag var faktiskt lite trött, redan innan strålandet. Så det är inte säkert att det enbart beror på detta. I en månad till skall jag varje dag, översköljas av positiva partiklar. Vilket känns så där, hur jävla positiva de än är. Men jag skall verkligen inte klaga på all utomordentlig vård och omsorg jag får från kliniken, där jag befinner mig. Dessutom skämmer min regions reseservice, bort mig på alla sätt. Så mycket snälla och hjälpsamma människor det finns i världen. Men ni som betalar skatt och sköter er, är ju också med på ett hörn. För jag är faktiskt inte gratis. Utan kostar just nu rätt mycket stålar. Så tack så mycket. Men jag har ju också trots allt, betalat in rätt mycket själv. Så ni skall kunna få lika fin behandling, om ni behöver sådan för någon dum åkomma. Så jag är minsann både solidarisk och dyr.

På min telefon kommer varje dag upp minnen, vad jag gjorde denna dag för några år sedan. Idag påmindes jag om att jag för åtta år sedan satte in en bild Trump och Hitler, där de såg lika otäcka ut. Så i åtta år har jag alltså plågats, av att se den där jävla slemsvampen. Jag skrev också redan då om den otäcka ryska giftmördaren och krigsbrottslingen. De där två är ju dessutom kompisar och stödjer ju varandra, i sitt förstörande av världen. Även om de säkert hamnar i helvetet när de dör, så är det ju knappast något straff för dem. För det är ju bara att komma hem, för dessa djävulens olika skepnader. Samma gubbe, men med olika ansikte.

Tidningarna är fulla med hemskheter. Krigen i Ukraina och Mellanöstern bara fortsätter och i vårt land mördas och sprängs det nästan dagligen. Barn och ungdomar dras in i grov kriminell verksamhet. Även små barn på lågstadiet. Ingen verkar riktig veta vad som skall göras åt eländet. Mycket av det man hör är så dumt och naivt, att man undrar i vilken värld befinner sig, som kommer med dessa idéer. Som att skolan genom sitt kompensatoriska uppdrag, skall ordna det som politiken misslyckats med. Vilket aldrig kommer ske.

Det har alltid retat mig att personer som aldrig undervisat barn i grupp, kan ha så mycket synpunkter på, hur detta skall gå till. Antingen de är politiker eller ”progressiva” docenter i pedagogik, som föredrar akademin, framför att undervisa ungar. Som dessutom undergrävt lärarnas status och auktoritet. Bara den oerhört dumma idén att kommunalisera skolan, som en godsägare i Sörmland en gång kom på och lyckades genomföra. Så jävla dumt. Men ett sätt att slippa undan ansvar för verksamheten och få någon annan att skylla på.

Jag läste några av mina inlägg, från när jag började skriva i detta forum. Faktiskt var jag ibland då riktigt kul. Det är jag, ta mig fan, inte längre. Vilket känns tråkigt. Jag vet inte vad jag skall göra åt det. På något sätt har världsutvecklingen och samhällsutvecklingen gjort mig, till denna oerhört tråkiga och trista människa. Som en annan inte så munter kille skrev:

”Suckar, suckar äro elementet,
i vars sköte Demiurgen andas.
Se dig om! Vad gladde dina sinnen?
Kom ditt hjärta fortare att klappa,
och med fröjdens milda rosenskimmer?
flyktigt stänkte dina bleka kinder?
Säg vad var det? Blott en suck av vemod
som ur andelivets källa fluten
vilsefor i tidens labyrinter.”

Inte för jag vet vem den där Demiurgen är för figur. Men suckar är jag, precis som Stagnelius, numera jävligt bra på. Men visst händer det att mitt hjärta klappar ”med fröjdens milda rosenskimmer”. Men det är inte så jävla ofta nu för tiden. Men en jobbig sak är att det också numera på något sätt är förbundet med oro. Som för hur det skall bli för barn och barnbarn i denna nya värld. Som jag får erkänna att jag inte riktigt begriper mig på.

Idag när jag var ute och gick en promenad så råkade jag se mig själv i ett skyltfönster och såg då att jag börjat gå som en gubbe. Såg för jävla tråkigt ut. Lite böjd och kutig. Jag som alltid förut haft en god hållning, även om jag går utåt med fötterna. Man kan älska folk som går utåt med fötterna. Vilket är en jävla tur. Det är inte helt lätt, men det går om man anstränger sig lite. Det finns iallafall de som säger att det går, om man har tålamod och inte är för petig med detaljerna.

Apropå ”fröjdens milda rosenskimmer” kom jag och tänka på hur snyggt det kan vara med tvådelad baddräkt. Fast själv klär jag inte alls i sådan. Men jag har sett att det kan var klädsamt på andra. Jävligt klädsamt.

Peter