Hej vänner!

Jag brukar ju försöka vara personlig, men inte privat i detta forum. Vilket oftast inte brukar vara så svårt. Men nu har jag drabbats av sorg. Jag hade för inte så länge sedan tre systrar. Men nu har jag sedan några dagar bara en. Det känns overkligt, tomt och konstigt. Som en viktig bit av det som varit ens liv är borta. Nu är en till, av de få som känt mig som barn, ung och vuxen borta. Det börjar fattas allt fler viktiga bitar i pusslet. Ibland känns det som jag går runt i någon sorts overklig kupa av glas. Jag kan liksom inte riktigt förstå, att hon inte lever längre och känner som hon kommer ringa när som helst.

Men världen snurrar på genom världsrymden, trots att den borde ge fan i det. För jag har liksom stannat upp i tiden och känner mig ibland rätt trött och uppgiven. På nätterna vaknar jag och minnen rullar på i skallen som en film i svart-vitt. Fast jag vet att det inte stämmer och är dumt, så kommer ofta tanken: ”så det här var mitt liv. Det var så här det blev”. Men det är ju egentligen dumt tänkt när man bara är 69 år och 10 månader. För det är ju sannolikt rätt många år kvar innan man får ställa in cykeln och säga ”hej och tack för mig”.

Det finns vackra djur. Medvarelser på planeten. Så är till exempel gaseller och hjortar vackra djur. Fulländade i sin smidighet och snabba i skönhet. Men det är få som tackar lejon och vargar, för att de genom att jaga dessa djur, skapat deras skönhet Det är ju årtusenden av naturligt urval som lett fram till både lejonens och deras bytesdjurs fulländning. Om inte denna ömsesidighet funnits hade väl alla djur sett ut som flodhästar, om det överhuvudtaget funnits något liv på jorden. Vilket är tveksamt. Nu dör djurarter ut genom att vi i vårt oförstånd, förstört livsmöjligheterna för många djur. Det finns folk som blir arga på rovdjur för att de dödar andra djur. Det är dumt. Skall man bli arg på något, är det väl i så fall att naturen fungerar på det sättet. Det har den gjort i miljoner år och om vi fortsätter riva hål i den ekologiska väven, kommer vi till slut bara ha oss själva och råttor att titta på.

I övrigt är det mesta åt helvete. Själv är jag tydligen en del av ett ”vänsterliberalt klägg” enligt en av våra partiledare. Känns så där, att någon tycker att jag ingår i gruppen, som är ett äckligt klägg. Fast ärligt talat bryr jag mig inte så mycket om, vad den killen tycker om mig. Samtidigt måste det ju vara en hel del som ingår i detta ”klägg”. För om både folk till vänster och liberaler ingår och är en del av detta ”klägg”, så är vi ju rätt många. Vad gäller liberaler, håller ju just denna del av ”klägget” ju nästan på att dö ut.

När jag var barn var det liberala partiet ett rätt stort och maktlöst parti. För då var det ett ännu större parti som nästan hade egen majoritet i riksdagen som bestämde det mesta. Var nästan som en egen del av staten. Sedan blev det massa ”affärer” som fick namn efter olika ministrar. Som ”Geijeraffären” där justitieministern anklagades för att ha ihop det med prostituerade unga kvinnor. Vilket hans chef förnekade var sant. Fast han nog visste att det stämde. Sedan var det en minister som hette Freivalds som motarbetade att hyresbostäder fick ombildas till bostadsrätt, vilket jag tycker var bra. Samtidigt medverkade hon till att hennes egen hyresrätt blev bostadsrätt och tjänande visst till slut två miljoner spänn på affären. Efter det var en annan justitieminister som hette Rainer som privat var rik som ett troll, som ville höja inkomstskatten för folk som inte var så förmögna. Samtidigt ägnade han sig själv åt en rätt utstuderad skatteplanering, som gjorde att han betalade rätt lite i skatt. Så det kämpades rätt hårt för jämlikhet. Men vissa tyckte sig uppenbarligen vara mer jämlika än andra. De där ”affärerna” har säkert ni som är unga knappt hört talas om. Men en lite bitter gubbe som jag, glömmer inte. För det handlade ju ofta om hyckleri och sådant har jag jävligt svårt för. Girighet och prostitution är ju dessutom bland det värsta jag vet. Allt som är lagligt är inte heller legitimt i mina ögon, hur mycket minister man än är.

Annars är ju det mesta, som sagt, åt helvete. Den ryske krigsförbrytaren fortsätter jävlas och hans kompis, den galne psykopatiske före detta presidenten i USA, ljuger på som vanligt. Här hemma skjuts det och sprängs, utan slut och hopp om att det skall gå över. Gud är död och själv mår jag i perioder jävligt dåligt.

Peter