Hej vänner!

Idag är det mors dag. Själv har jag ju ingen egen mor att fira. Det har jag inte haft sedan jag var tolv bast. Så jag har aldrig upplevt hur det är att som vuxen ha en levande morsa. Men att det är något speciellt, har jag förstått av de som har haft turen att ha kvar en sådan till de är vuxna. Så fira era mammor, som har någon sådan att fira. Jag tänkte en gång att jag skulle fira M i egenskap av mamma. Men det tyckte hon var en dum idé. ”Jag är väl för fan inte din morsa”, sa hon. Vilket är sant.

När jag var barn i Stureby på 60-talet var de flesta mammor hemmafruar. Det känns konstigt idag. Men då var det det vanliga. Jag läste i tidningen att det nu finns tjejer som vill vara ”softa” och hemma medan deras gubbar går till jobbet och drar in stålar, som när jag var barn. Men att stå med mössan i hand och niga, för att få stålar att handla för, verkar rätt värdelöst. Det kan inte vara kul att vara helt ekonomiskt beroende av en annan människas goda vilja. Kanske en tråkig jävel som säger nej, när man vill köpa en flaska rosé till tjejträffen. Eller sticker med sekreteraren till Paris, när man bäddat fanskapets säng och lagat mat åt honom i 30 år. Då är det bra att ha lite egna stålar på
banken. Samt en bra advokat.

En lite jobbig sak med att bli äldre är att kroppen förändras. Tyvärr sällan till det bättre. Själv är jag ju fast jag fyller 70 om några månader i rätt fin form. Men de senaste åren har jag haft ett par rätt besvärliga krämpor och åkommor som jävlats och jag känner att jag åldrats. Bara att sätta sig på golvet och resa sig igen, är inte så enkelt och smidigt längre. Sitta på huk är ju knappast att tänka på och inte heller att bita sig i stortån. Det senare gör ju egentligen inte så mycket. Men en gång kunde jag det utan någon större svårighet. Kul att kunna, men inte så nödvändigt. De mer avancerade yogaställningarna i är inte något man skulle våga satsa på. För att inte tala om de i Karma Sutra. Går helt klart bort.

Jag är i Stockholm för jag har varit här och firat en viktig födelsedag. De sista dagarna har jag vid flera tillfällen, gått genom nästan hela stan. Från Norrtull till Södra Station. Det har gått bra och varit rätt kul. Det är en fin stad utom vid Hötorgscity, där fulheten slår som en vägg emot en. Fan ta de som förstörde denna huvudstads centrum, i modernitetens namn. Men som Olle Adolphson sjunger i en visa: ”man är väl inte bara till för att klaga. Än finns det mycket emellan Skanstull och Haga”. Nu håller de på att bygga om Slussen. Så där är bara en jättestor byggplats. Hoppas det blir fint. Fast på de bilder jag sett, tycker jag inte det verkar bli något vidare. Men jag är, som ni vet, en rätt tråkig gubbe, som inte gillar förändringar. På det sättet är jag alltmer lik min farsa, även om vi annars inte har så mycket gemensamt.

I kväll skall jag åka tillbaks till Visby. Jag hoppas det växer bra på min kolonilott även om jag inte vattnat sedan i torsdag. Det är en del annat som nog borde åtgärdas. För min kolonilott är inte så välskött, utan mer en satsning på biologisk mångfald. Det finns inte något ogräs, som inte har en livskraftig och god tillväxt där. För jag odlar mest i några pallkragar och låter resten av lotten leva frisk och glad, enligt naturens lagar. Jag har ett antal odlingsgrannar som har ordning och reda och nästan helt ogräsfritt. Men bin och fjärilar trivs bäst hos mig. Likaså nyckelpigor, som har en hel del bladlöss att smaska på.

Jag vet inte varför jag tycker så mycket bättre om det som inte är perfekt. Sprickan i muren, rösten som är en aning hes, dörren som hänger lite på sned och gräsfläcken på sommarkjolen. Kanske är det för att jag känner lite gemenskap med det ofullkomliga. Väl medveten om att jag är en del av denna ofullkomlighet. Vilket jag är nöjd med. För att sträva efter att bli perfekt, verkar vara att sträva efter att bli tråkig.

Peter