Hej vänner!

Nyss var det Första maj och då är det ju många som demonstrerar. Det finns ju mycket att demonstrera mot och vara upprörd över. Som den förbannade kriminaliteten som bara blir värre och värre och tydligen nu till och med har tentakler i polismyndigheten och andra samhällsorgan. Man borde ju också kunna demonstrera mot Putin och hans mördarkompisar. Likaså mot Israels vidriga krigföring i Gaza och Hamas massaker, sexuella övergrepp och tagande av gisslan. Det finns mycket att vara arg och förtvivlad över och protestera mot. Men att ovanstående är för överjävligt, håller väl de flesta vettiga människor med om, oavsett politisk uppfattning i övrigt.

 

Tyvärr har jag börjat tycka att ovanstående hemskheter är så överjävliga, att annat känns som piss i Mississippi. Som ett jävla tjafs i en tid där hela kåken brinner. Att våra folkvalda i en tid av yttre och inre hot, verkar prioritera sådant som leder till politisk framgång, mer än det som hotar hela jävla landet som nation. Det var visst partiledardebatt härom kvällen. Jag såg den inte. För jag hade ingen lust. Men jag gissar att det var ett respektfullt samtal, kring hur vi gemensamt skall hantera de beslut som kommer krävas, för att komma till rätta med den organiserade brottsligheten och hantera hotet från öster. Det är väl just förmågan att lyssna värdigt på andras synpunkter och inte tala i munnen på den som har ordet, som imponerar och väcker förtroende. Inte minst i denna farliga och ibland hopplösa tid. 

 

Så blev det några dagars sommar efter en ovanligt kall och jobbig april. Jag var i Vasastan förra veckan och när jag åkte dit hade jag vinterjacka, mössa och vantar. I helgen var jag för varm i min tunna mockajacka. Men nu är det kallt igen. Det är ingen ordning på våren och det har det aldrig varit. Det är det ju inte på något annat i livet heller. Oavsett vad som beror på arv eller miljö så slängs vi ut i världen och får försöka leva så gott det går. Jag vill inte nostalgisk och tillbakablickande. Men fast jag bestämmer mig för att inte bli det, så envisas tankarna att fundera på vägen fram hit och allt som hänt. På vem fan jag är och vad det beror på att jag är den jag är. 

 

I natt kunde jag inte sova. Så klockan tre gick jag upp och fikade. För jag låg ändå bara och grubblade. Det var ett jävla ältande i huvudet. Barndom, tonår, arbetsliv och dumheter om vartannat, i en jävla röra. Så till slut var det bara och gå upp. Jag gick och la mig igen efter någon timme och somnade. Då hade det blivit ljust ute och fåglarna sjöng och pep som tokiga. De gör sig inte bekymmer för morgondagen, enligt Jesus rekommendation till dem. Själv har jag varit dålig på att inte bekymra mig för morgondagen, utan ofta varit jävligt orolig för denna morgondag genom livet. 

 

Förresten läste jag att regeringen har tillsatt en utredning, som väntas föreslå att man skall få hålla korna inlåsta året runt. De skall inte bli utsläppta och glada varje vår längre. Som i Italien där man sällan ser kor som går runt och betar på fälten. Men om man stänger in kossorna och inte släpper ut dem på våren, så kommer jag fortsättningsvis bara ha havremjölk i kaffet och starta en kampanj mot denna dumma idé, tills kossorna får komma ut igen. Så kommer jag sjunga sången: ”Släpp kossorna ut det är vår” eller hur det var. För att av lönsamhet vara dum mot djur och inte låta dem få utlopp för sina naturliga beteenden, är jävligt dålig stil. Grisar skall böka, hönor skall sprätta, lamm skall skutta och kossor skall ligga i skuggan under ett träd och idissla. Så det så!

 

En sak som är orättvist är förresten, att en del kallar sådan jävla kräkmedel som Putin och Trump för svin. För svin är ju egentligen fina djur som bökar runt och ser roliga ut. Iallafall om de får tillfälle att göra så och inte hamnar i en jävla grisfabrik. Jag är ju inte vegetarian utan käkar ju upp djur. Men det känns kluvet. Om jag säkert visste att de djur jag käkar upp hade det bra tills de slaktades, skulle jag äta även grisar med gott samvete. Men nu känns det som sagt lite motigt att köpas fläskkotletter. Men att jämföra ett fin sorts djur som svin, med slemmiga flatlöss som ovanstående gubbar, är orättvist och fel.

Jag låg alltså och funderade i natt. På allt som hänt under mitt nu nästan 70-åriga liv. En liten dikt om en del i detta liv:

I natt så tänkte
jag på den sexuella
debuten.

På det sättet
unik bland
alla skjuten.

Tänk så ung
jag var och
av kärlek full.

Ett ungt, nervöst
och ovant litet knull.

Men kärleken
är evig, trots att
den här tog slut.

Och livet blev ett
annat än det var
förut.

I bibeln står visst,
att kärleken
är störst.

I natt tänkte
jag på dig,
som var allra först.

Peter