Hej vänner!

Som ni kanske vet har jag många präster som anfäder. De flesta i Småland och på Öland. Men först av dessa kyrkans män var fader Willibald. Han är alltså släkt med mig i rakt nedstigande led. För det var ju han som gjorde abedissan Katerina i Östra Vi Bigittinerkloster med det barn, som sedan blev ursprunget för familjen Uddenberg. Men, som ni kanske vet, var det ju också hans övriga eskapader i detta kloster, som gjorde att det lades ner. På grund av detta blev han ju nedkallad till påven i Rom, för att straffas för sina utsvävningar med nunnor och noviser. Men då påven var Alexander VI, som själv hade 10 barn med olika kvinnor, så blev han och Willibald överens om att dennes äventyr med 20 nunnor, inte var hela världen. Tvärtom blev snuskgubbarna riktigt goda vänner och Willibald blev minsann utsedd till kardinal. Han hade ju valspråket: ”Vis ita dolet”.

 

Hur gick det för Abedissan Katerina kanske ni undrar. Hon fick naturligtvis sluta som nunna och abbedissa, då det är svårt att kombinera det med att vara mamma. Katerina drabbades av en religiös kris och ägnade flera dagar åt bön om förlåtelse för sina synder. Men en kväll fick hon i sin ångest en uppenbarelse. Plötsligt stod jungfru Maria i hennes rum och sa: ”Du har inte syndat värre än mig. Så du är förlåten. Själv tackar jag min gud för att min man Josef var lite tom i kartongen och gick på det där, med Den helige ande. Kunde gud förlåta mig, så är väl din lilla försyndelse betydligt mindre än min.” Så Katerina tackad Maria och blev på fint humör och ännu gladare när hennes son Petrus föddes. 

 

Flera av hennes kollegor på klostret fick också sluta, när det framkom hur de haft ihop det med Willibald. Inte bara en gång och inte bara ensamma. Det hade helt enkelt varit månader av orgier i Östra Vi:s birgittinerkloster. Nu var förföraren Willibald borta och systrarna inte längre välkomna i gemenskapen. Så de fick se sig om efter nya jobb för att försörja sig. 

 

Så de for i grupp till stadsholmen vid Mälarens utlopp, där en ny stad höll på att byggas upp. Katerina som var en driftig kvinna startade en krog vid viken där Slussen nu ligger. Hon kallade den för Fimmelstången. Hennes tidigare underlydande i klostret, anställde hon som personal. Några blev servitriser andra jobbade i köket. Vid stranden startade hon också en badanläggning, där man mot betalning kunde bli badad i stora kar. På den tiden var det rätt mycket finska sjömän, som kom med varor från rikets östra sida. De brukade besöka krogen och badet. Men de saknade den i hemlandet så viktiga saunan. Så de bad Katerina att få bygga en sådan. Många av de tidigare nunnorna blev liksom glada, av att se unga vackra finska män snickra på sin bastu. När den var klar brukade de dessutom efter bastubadet nakna hoppa ner i sjön. Flera av de före detta nunnorna gifte sig förresten med dessa finländare och följde med dem över till Karelen och Savolax. Att krogen hette Fimmelstången berodde på, att någon när de diskuterat sitt öde sagt att ”Willibalds var som en riktig fimmelstång!” En fimmelstång är en stång där man fäster hästen vid en vagn. 

 

Krogen Fimmelstången fanns ju kvar i många år efter Katerina och hennes väninnor startat den. När Katerina dog togs verksamheten över av hennes son Petrus. Badanläggningen fick dock läggas ner. Det hade förekommit sådant som inte är lämpligt i bastun. Så Staden ingrep och förbjöd vidare badande. Fimmelstången är väl idag mest känd för att poeten Lasse Lucidor dödades där av löjtnant Arvid Storm den 12 augusti 1674. 

 

Krogen ägdes då fortfarande av barnbarnsbarn till Katerina. En av dessa hette Peter och flyttade till Öland och blev präst i Gärdslösa församling. Som präst var han så där. Men han var skicklig botaniker och en jävel på att bränna brännvin. Carl von Linné brukade bo hos honom, när han besökte Öland. De brukade gå runt på Allvaret och kolla in vad som växte där, när de nyktrat till vid tvåtiden.

 

Peter