Hej vänner!

Jag har varit väldigt trött sista veckorna. Vet inte riktigt varför. Det är iallafall jobbigt, att vara så där trött och tråkig. Man får hoppas att det snart går över. För jag varken tid eller lust att gå runt som ett jävla murmeldjur, som just har vaknat. Dessutom jävlas en tå och gör ont.

Nu har den fullskaliga invasionen av Ukraina hållit på i två år. Vilket nog massmördaren och storljugaren i Moskva nog inte tänkt sig. Han räknade väl med att det skulle bli en snabb affär som ockupationen av Krim och att snabbt få gå ut på Röda Torget och mötas av nationalistiskt jubel. Men nu blev det inte så och som hämnd fortsätter han sitt meningslösa mördande, på alla som inte böjer sig för hans galna ondska.

Jag läste att 62000 personer i Sverige, på olika sätt är involverade i kriminella gäng och klaner. Inte i den direkta verksamheten allihop. Men som möjliggörare och lojala stödjare av verksamheten. Det är ju ungefär lika många personer som bor på Gotland. Folk som alltså har lojaliteten på annat håll än med Sverige och dess invånare. För det är ju jävligt illojalt, att inte respektera de av folket skapade lagar och de regler, som finns, för att vi skall kunna leva tillsammans, på ett civiliserat sätt. Lagar som förbjuder oss att hota, mörda, stjäla, våldta och bedra eller på andra sätt vara jävliga och hemska mot varandra. Så tydligen har 62000 av medborgarna en annan uppfattning om rätt och fel. Vilket skrämmer mig.

Snart är väl de första lärkorna här om de inte redan har kommit. Fram till Oscar II blev kung var det tradition att jägare gick ut på Ladugårds gärde, för att skjuta den första lärkan och gå upp och leverera den till kungen. Det tyckte kung Oscar var en ovanligt dum tradition för han gillade lärkor och lärksång. Så han förbjöd denna dumhet. Oscar gillade alltså lärkor. Han var också mycket förtjust i damer och hade ihop det med en väldig massa sådana. Kanske det var därför han gillade lärkor förresten. Det började väl sjunga tidigt på morgonen och påminna honom att det nog var dags att skynda hem, från den senaste tjejen, innan någon började undra var han höll hus.

Det är ju som i Romeo och Julia, där Romeo hör att näktergalen tystnat och lärkan börjat sjunga och att det alltså är morgon och dags för honom att dra hem, innan någon hittar honom i Julias sängkammare. Vilket kunde sluta olyckligt. Nu slutar det ju olyckligt för Romeo och Julia likt förbannat. Trots Romeos ornitologiska kunskaper.

Snart kan man också gå ut och lyssna på ugglornas rop, på tjäderspel och på orrspel. Jag har läst att man ända in på 1800-talet kunde gå ner till Stadsgården och lyssna på orrspelet på Djurgården om våren. För det fanns ju inga bilar och annat som störde och Skansen var ju inte byggt och invigt än. Så där fick orrarna spela i lugn och ro på kungens Djurgård.

Idag gick jag förbi Stallmästargården vid Hagaparken. Denna fina krog har ju legat där sedan 1600-talet och är en vacker byggnad. Nu har en arkitekt som heter Wingårdh, som gillar att rita fula hus, ritat ett jävla åbäke till fulhus. Detta, som vanligt, utan respekt för omgivningen och de skönhetsvärden denna miljö besitter. Den där Wingårdh måste på något sätt vara kompis med de politiker som sitter i byggnadsnämnder och sådant. För trots sina tidigare hemskheter till kåkar, så får han nya uppdrag. Nu skall han tydligen få förfula Stallmästargården vid Haga och Brunnsviken med någon modernt otäckt, som inte passar i miljön. Man blir liksom ledsen.

Igår gick jag förbi Almarna i Kungsträdgården och konstaterade att de stod kvar. Det var ju där några äntligen opponerade sig mot de politiker som i modernitetens namn, höll på att förvandla staden i till den ”mardröm av glas och betong”, som Olle Adolphson sjunger i en sång. Trots att makten under ledning av en gubbe som hette Hjalmar Mehr (s) kallade på polis och sa att de som protesterade var odemokratiska anarkister, så står almarna kvar. 

Men nu är de alltså på gång igen. Dessa folkvalda förstörare av skönhet. Som i samarbete med Wingårdh och hans fulälskande kollegor inte verkar kunna ge sig, förrän allt är fult, otrivsamt och kallt. Jag kan inte tänka mig att en majoritet av de som brukar gå förbi Stallmästargården tycker det är en bra idé att förfula där. Men tyvärr blir det väl inget uppror som vid almarna och stopp för schaktmaskinerna. Men man kan ju alltid hoppas. Då skall jag vara där minsann.

Peter