Hej vänner!

Den ryska mördaren har nu alltså mördat Aleksej Anatoljevitj Navalnyj. För tyranner och diktatorer är ju, hur mycket makt de än har, rädda för alla som kan på något sätt hota dem. För de vet att när de faller kommer deras fall bli stort. Omgivna som de är av rädda människor, som bara längtar efter att sätta kniven i dem eller förgifta dem. Därför är var och en som visar mod, ett hot och riskerar bli en förebild för andra.

Jag måste bara få skriva att det är otäckt att sådana som Putin och Trump får gå lösa och inte blir inlåsta på den avdelning där de hör hemma. Där man bör förvara sådana vidriga, lögnaktiga, samvetslösa narcissistiska psykopater. Nu har jag skrivit detta för säkert hundrade gången och kan skriva om annat.

Jag kom förresten att tänka på Ciceros (106 f.Kr. - 43 f.Kr.) tal till senaten med anledning av Catilinas försök till statskupp. Så fick jag ju anledning att skryta lite med min allmänbildning minsann. Känns lite fint. Hur som helst är dessa tal berömda för sin retoriska skicklighet. Jag tror att det är i de talen som Cicero använder sig att ett ett retoriskt grepp som sedan dess regelbundet återkommer i debatter. Han säger att han minsann hört både det ena och andra om Catilinas relation till sin syster. Men det är rykten så förfärliga, att han inte kan tro att de är sanna. Vilket naturligtvis förbättrade de rykten som eventuellt fanns ordentligt. Det är ju ett knep som sedan dess används flitigt. Fast numera ofta genom att man ställer en fråga och låtsas att man bara undrar lite dumt. Ni vet den där typen av antydningar som får hänga kvar som en fråga. Som nu när partiledaren Magdalena Andersson antydde att en kille med, vad jag förstår, rätt konstiga åsikter på yttersta högerkanten, kanske får stålar från främmande makt. Detta för att kunna bedriva propaganda. Hon bara undrade sa hon och såg ut som en kvinnlig Cicero. Hon bara undrade alltså om killen ifråga, inte kunde vara en som gick främmande makts ärenden. Inte för att hon visste om han var en landsförrädare, men det var ju ändå konstigt att han hade så mycket pengar och tid. Väldigt misstänksamt, sa hon och undrade och antydde. Säker var hon inte och några bevis hade hon inte, men hon undrade. Hur det var med Catilina och hans syrra, är väl fortfarande inte klarlagt. Men ingen rök utan eld som man brukar säga. Och inget är nytt under solen.

Jag läser om hur man med hjälp av artificiell intelligens AI, nu kan luras på alla möjliga sätt. Förr sa man ju att ”bilden inte ljuger”. Men det kan man verkligen inte vara säker på längre. För numera är det lätt att manipulera bilder. Man kan också tydligen spela in någons röst och sedan använda den till att få oss att tro, att denne någon säger saker som han aldrig sagt. Detta med en röst som låter exakt som personens ifråga. Ni kan ju inte ens vara helt säkra på att det är jag som skriver det här. För det finns sådana där AI-program som tydligen kan skriva hela uppsatser, som om det är en människa som skrivit dem. Så det blir allt svårare att vara säker på vad som är sant och lögn i världen. Vilket skrämmer mig. Speciellt i en tid där det verkar finnas så många människor som verkar oförmögna att skilja på lögn och sanning. Som till och med tror på sådana lögnare som Putin och Trump. Fan nu är jag där igen. De gubbarnas lögner är i alla fall för förståndiga människor lätta att avslöja. För det är ju bara att kolla om de öppnar käften och grymtar fram något. För de verkar oförmögna att säga ett sant ord. Att inte alla förstår det gör att jag börjar tappa tron på mänskligheten. Men jag får väl göra som det står i Efesierbrevet i bibeln: ”Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte och klä er i rättfärdighetens pansar”. Jag får väl försöka med det och hoppas folk tar sitt förnuft till fånga till slut. Vilket jag tvivlat på.

Ett tag var det populärt att hävda att sanningen liksom var en illusion. Vilket naturligtvis är rent struntprat. Det är naturligtvis så att man kan ha olika uppfattningar om mycket. Men man måste ändå vara överens om de fakta man grundar sina uppfattningar på. Det är ju om det visar sig att det som man trodde inte stämmer, som man får ompröva det man tror på. Det är ju rätt jobbigt om man satsat mycket på det, man i ärlighetens namn, måste ompröva. En del verkar hellre leva vidare i en lögn än att utsätta sig för denna smärta som det innebär att erkänna, att man har haft fel. Som de som fortsätter tro på bibelns skapelseberättelse, trots att den inte hade stöd av några som helst fakta. Eller som när den sovjetiska biologen Lysenko lyckades lura Stalin och hans kompisar, att förvärvade egenskaper gick att ärva och försökte odla vete i Sibirien. Så det förbannade gräset skulle lära sig veta hut. Vilket visade sig fungera som förväntat. Nämligen inte alls. Eller alla de dumma amerikaner som envisas med att säga att Trump vann valet trots att detta uppenbarligen inte är sant. Inte minst i min bransch har det funnit de som envisats med att hålla kvar idéer, som inte har stöd i verkligheten. Som verkar tro att de fakta som presenteras, beror på en stor omfattande sammansvärjning och att alla som inte håller med, ingår i denna sammansvärjning eller är lite dumma i hela huvudet. De säger som Groucho Marx en gång sa: "Trassla inte till saken genom att komma dragande med fakta."

Idag ser det ut att bli en fin dag i den stora stad där jag för närvarande befinner mig. För jag skall fira en 70-åring i kväll. Tiden går och vi som nyss bodde ihop i ett kollektiv av unga människor skall alltså bli 70 år. Det känns konstigt och lite allvarligt. Själv känner jag att jag det senaste blivit rejält påmind om tidens gång. Min kropp har påpekat detta och talat om för min själ att jag minsann inte är så jävla ung, som jag känner mig. Man går runt och känner sig i rätt fin form och så kommer det brev från neurologer och urologer, som säger att man skall in i en jävla tub och röntgas upptill och nertill. För de vill ha koll på förfallets utveckling och se om det går att hejda det. Det är snällt och bra. Men hjälper en, ta mig fan, inte att bli yngre. Dikt på det:

En sådan där vårdag
då det blåser
från Atlanten.

Snön smälter
och grusvägarna
blir mjuka och får
vattenfyllda hål.

Något har hänt
och något är på
väg.

Ett budskap i
vinden.

Ett budskap om att
du bör ta tillvara denna
dag.

En stare på det svarta fältet
en svag doft av hav och
molnen rusar över skogen.

Tiden är sålunda
utmätt och timmarna
viskar i ditt öra.

Peter

Leve Ukraina

Rädda Barnen: https://www.raddabarnen.se/stod-oss/swish/?gad_source=1