Hej vänner!

Som en del av er vet är jag 69 bast. Så i augusti fyller jag 70. Det har jag tänkt en hel del på sista året. Som i dag, när jag plötsligt kände mig gammal och lite dum. Jag vacklade liksom till och kände mig överårig, dum och onödig. Som en gammal lejonhanne, som av ålder bör lämna flocken, för att stilla vandra bort över savannen mot Kilimanjaros höga berg.

Ett oväder är på väg med snöblandat regn och blåst. Det har varit mycket sådant sedan årsskiftet. Men ändå är våren på väg. Det enda som märkts av det hittills är att talgoxar, nötväckor och blåmesar börjat sjunga lite försiktigt på mornarna. Jag längtar efter våren och de ljusa och milda kvällar, då koltrastar sjunger över staden. Det är den blandning av vemod och lycka som är en del av mig. För jag är på något sätt en vemodig och nostalgisk kille. Speciellt om våren. Ni vet de där kvällarna när himlen i väster brinner i guld och rött och över huvudet är mörkblå sammet. Då kan jag fyllas av ett oändligt vemod. Stanna upp och tänka på min korta tid i världen. En blinkning i universum. En vind som drog förbi över sjöns stilla yta en sommarkväll. Ett grässtrås dallring på slätten. Ett stjärnfall i vinternatten.

Förr brukade några fara runt och skriva Kilroy Was Here. Det var visst först amerikanska soldater som började med detta. Varför de skrev detta på murar, hus och ovanför pissrännor, vet jag inte. Men andra tog efter och snart hade Kilroy varit överallt. Ibland skulle jag vilja fara runt och klottra ”Peter var här”. På alla ställen jag bott och arbetat till exempel. Jag tror att de få tjejer jag har varit ihop med, har tatuerat in detta budskap på lämpligt ställe. Tänk vad bra om de glömt bort vad jag heter. Då kan de ju bara kolla efter och tänka på mig, en stund.

År 1954 hände tre viktiga saker. Det var total solförmörkelse i Sverige i juni. Bill Haley and The Comets spelade in Rock Around The Clock. Vilket var början på rock’n’roll. Så föddes jag det året. Vilket ni säkert tycker vad den viktigaste händelsen det året. Som sedan dess firas regelbundet i augusti varje år. Jag är sålunda född i stjärntecknet Lejonet. Vilket är ett fint stjärntecken. Jag tror inte så mycket på astrologi. Än mindre när jag läser hur folk som är födda i Lejonets tecken skall vara. För antingen är jag född vid något annat tillfälle eller så är det fel på astrologin. Något är i varje fall fel och ur led är tiden. Venus blinkar stilla i öster och Lejonet vilar trött i nordost. De som haft så mycket kul ihop. Då, innan rymden fylldes av satelliter och rymdskrot. 

Det finns visst minst cirka två hundra miljarder galaxer i Universum. Dessa innehåller visst ofta 100 miljarder stjärnor. Och i utkanten på en av dessa galaxer står en gubbe som är jämngammal med rock’n’roll och längtar efter att det skall bli vår. Kanske nynnar han på en låt som börjar med denna begåvade text: ”One, two, three o'clock, four o'clock, rock
Five, six, seven o'clock, eight o'clock, rock
Nine, ten, eleven o'clock, twelve o'clock, rock
We're gonna rock around the clock tonight”

Peter var här

Rädda Barnen: https://www.raddabarnen.se/stod-oss/swish/