Hej vänner!

Som ni säkert vet fick en norrman Nobels litteraturpris. Själv har jag aldrig läst något av denne författare eller sett någon av hans pjäser. Men det tänker jag faktiskt göra nu. De flesta som berättade i radion att de gjort det sa att hans böcker är jättebra. För närvarande går de nog inte att låna på biblioteket, om man inte vill stå i en lång kö och vänta. Så jag kanske till och med skall köpa en bok. Men då skall jag först kolla i denna stads antikvariat och se om det finns någon sådan bok där. På radio var massa norrmän glada över att en landsman fått detta fina pris.

Det där att vi blir glada när det går bra för våra landsmän är rätt intressant och säger nog något om vilka vi människor är. Vi är sociala varelser och vårt behov av att ingå i en social gemenskap är oerhört stort. Hur ogärna vi vill så delar vi alltid upp våra relationer i kategorierna Vi och Dom. Vi hejar på ”vårt” landslag i fotboll eller Blomstermåla IF, om vi bor i Blomstermåla. Kör vi runt i en folkvagnsbubbla vilket jag gjorde som ung och även i en period som lite äldre, så blinkar vi med helljuset och vinkar, när vi träffar någon som kör samma sorts bil. För det är kul att träffa en kompis. Just detta att känna gemenskap, är nog något väldigt viktigt och nedärvt sedan miljoner år i vårt dna. Om vi är uteslutna från social gemenskap, mår vi jävligt dåligt och det är faktiskt farligt att vara ensam, om man inte valt det själv. Så nationalism är nog en del av detta fungerande, vare sig vi vill det eller ej. Ofta är det väl inte så farligt. Men det händer att den går alldeles över styr och utnyttjas av de, som inte nöjer sig med att lite malligt säga ”vi är bäst, ingen protest” utan dessutom har ett behov att säga till de som inte är ”vi” att ”ni är sämst”. Som utnyttjar vårt behov av trygghet i gruppen till att ge sig på sina medmänniskor. Som när Jugoslavien upplöstes eller nu i Ryssland. Där de makthavande påstår att serber eller ryssar hotas, av de som inte är serber eller ryssar. De vänder sig liksom till mänsklighetens mest primitiva sidor och arbetar hårt på att skapa ett ”Vi” och ”Dom”. Själv brukar jag heja på svenska landslag. Men om Sverige spelar fotboll mot Island sviker jag hela nationen och hejar på Island. För jag vet hur glad man blir i Reykjavik om man får spöa oss och det unnar jag dem.

I morse var det riktigt kallt här i Visby. Runt en fyra grader bara och värre skall det väl bli. Vintern står för dörren och vi som har att inträda genom denna port kan låta allt hopp fara. Ett väldigt mörker skall komma över landet och detta mörker skall vara i pass sex månader. Om jag var väldigt rik skulle jag nu flyga till Eldslandet, där det nu är vår och ljusa kvällar. Men jag är inte väldigt rik, utan får stanna kvar här och invänta mörkret och kylan. Samt det blask och slask som ingår i den gotländska vintern.

Jag är sålunda en gnällig fan. ”A grumpy old man” som man säger i England. Sur när det är värmebölja och sur när det är kallt. Egentligen bara nöjd vid temperaturer mellan 15 till 20 grader. Men då kan jag minsann le en stund på morgonen. Så det blir gjort.

Det är fredag och jag skall faktiskt gå och jobba några timmar. Vilket är ovanligt för jag brukar ju inte jobba då. Annars jobbar jag ungefär två eller tre förmiddagar i veckan. Vilket känns rätt lagom och gör inte ont alls. Tror till och med det är lite nyttigt.

Trevlig helg!

Peter

Ge stålar till Rädda Barnen: https://www.raddabarnen.se/stod-oss/swish/

Tänk på Ukraina.