Hej vänner!

Den 18 augusti 1787 satte sig vår vän poeten Carl Michael Bellman och skrev en vaggvisa till sin son Carl som börjar:

”Lilla Carl, sov sött i frid!
Ty du får tids nog vaka,
tids nog se vår onda tid
och hennes galla smaka.
Världen är en sorgeö:
bäst man andas skall man dö
och bli mull tillbaka.”

Som vanligt mördas det en massa oskyldiga människor i ett fullständigt meningslöst dödande. Här i Sverige var det visst ett gäng som jublade och firade detta meningslösa våld och mördande. Man får liksom lust att fråga varför en ung tjej som kanske hette Sara skall våldtas och sedan skjutas. Eller varför en ung obeväpnad kille, som kanske heter Simon och är 16 år skall skjutas. Eller en mamma med två små barn skall föras bort i ångest, för att användas som mänskliga sköldar. Jag hör redan det fullkomligt idiotiska och primitiva argumentet ”det var de som började”. Som man på något sätt kan rättfärdiga sin egen ondska och förminska den, genom att peka på någon annan.

Jag läste i tidningen att judar i Sverige nu är rädda att råka illa ut på grund av sin bakgrund. Men om någon ger som ger sig på dessa våra landsmän själv skulle vara medborgare i landet, i tro att han därigenom är lojal med Palestina, så sviker han eller hon ju Sverige och oss. Då tycker jag denne någon skall skickas ut ur landet. Inte minst om han eller hon är flykting och fått ta del av vår välfärd och trygghet. Om man då jublar över mördande eller är hotfull mot landsmän med judisk bakgrund, så har man inte här att göra, så det så.

Jag tycker, väl som många, att de israeliska regeringar som uppmuntrat och tillåtet byggen av bosättningar på ockuperad mark, har bestått av folk som varit mer än lovligt dumma i huvudet. Men det kan man ju knappast lasta alla medborgare i landet Israel för och döma dem till döden. Eller säga att hela landet som sådant bör utplånas, från jordens yta. Om man har den inställningen, så kommer ju de som hotas av utplåning naturligtvis göra allt som står i sin makt, för att överleva som folk och nation. För det är ju svårt att kompromissa, med de som vill utplåna en. Dessutom har ju det judiska folket historiska erfarenheter, som gör att de levt under hotet av utplåning i 2000 år. Så den erfarenheten gör en säkert extra motiverad att försvara sig till varje pris och med alla tillgängliga medel. För vad är alternativet?

De som idag i Sverige hotar och trakasserar judar visar ju samtidigt behovet av den judiska staten Israel, som en möjlighet att fly till om förhållandena, blir för svåra i hemlandet. I Malmö till exempel. Tanken att Israel skulle bli en trygg plats för det judiska folket, om antisemitismen på nytt hotar dess överlevnad har väl fallit. Men de som inte ser hela denna historiska kontext, utan bara här och nu, kan ju knappast förstå dagens omöjliga situation och dess komplexitet.

Jag är inte särskilt religiös, trots att de flesta av mina förfäder på min fars sida var präster sedan 1700-talets början och de på min mors sida var aktiva i Baptistsamfundet. Men för att förstå konflikten religiösa djup och dagens galenskap, måste man nog gå mycket långt tillbaka i tiden. Ända till när Moses står och ser in över det land som gud lovat honom. Men också tillbaks till Jerusalems förstörelse och rivningen av templet där och folkets fördrivningen från sitt hemland. Tillbaks till alla massmord på judar under digerdöden och alla pogromer i Ryssland och Polen och fram till Förintelsens katastrof. Att då få judisk stat på den plats, man en gång i sin heliga skrift fått sig tilldelad av gud, måste ju kännas närmast som ett under. Efter att under alla dessa århundraden levt i skräck för att dödas av pöbel eller politiska ledare och anklagats för att dödat Jesus.

Samtidigt blev kriget i samband skapandet av Israel, en katastrof för många av de som bott där sedan generationer. Som också hade heliga platser som al-Aqsamoskén på Tempelberget, där deras profet for upp till gud och tillbaks. Så här står nu två folk som tycker sig ha gud på sin sida, sammanbundna i ett meningslöst hat. Bägge ber de väl sin gud att utplåna den andre gissar jag. Medan lilla Adena och Ali ligger i sina barnvagnar och gråter när raketer faller runt dem och får sina liv förstörda om de överlever. Får sina själar förstörda av vuxenvärldens våld och hat och blir väl till slut likadana hatare själva.

Men det är inte krigare som massakrerar civila män, kvinnor och barn. Det är bara vidriga brottslingar. Vars brott inte blir inte mindre, för man sedan säger att andra också begått grymheter. Men, som sagt, de som firar och jublar över att obeväpnade människor dödas och till och så är förblindade av sin fiendebild, att de tycker det är rätt att skjuta lilla Miriam 5 år och därefter våldta och skjuta hennes mamma, sviker ju allt gott i världen och i Sverige. 

 Som det står i bibeln:
”Min själ är tyngd av sorg,
därför går min tanke till dig
från Jordans och Hermons land,
från Misars berg.”

Min tanke går däremot ingenstans. Men nog fan är själen fylld av sorg alltid. Jävligt välfylld.

Ge stålar till Rädda Barnen: https://www.raddabarnen.se/stod-oss/swish/

Peter