Hej vänner!

Kort novell

Det borde kanske aldrig hänt. Men efteråt fanns ingen väg tillbaka. Livet innehåller sådant, inför det finns ett före och ett efter. Man vet att man aldrig kommer bli riktigt densamme efteråt. Ens leende kommer alltid ha ett stråk av vemod. Blicken en aning av sorg.

Han gick på strandpromenaden i den lilla staden. En sådan strandpromenad där man här runt Medelhavet klär upp sig, för att gå på. För att visa att man finns och för att samtala med de bekanta man träffar. Men själv talade han inte språket och hade sina vanliga jeans och en rutig armlös skjorta köpt på Domus i Norrtälje för en 20 år sedan. Eller var det ännu längre sedan. Han var inte riktigt säker. Det var en rätt varm kväll, men många av de herrar i hans ålder han mötte hade både kostym och överrock. Såg eleganta ut. Men ibland kom någon knallande i träningsoverall och skärmmössa med text på. En landsman tänkte han genast. Oftast hade han rätt.

Så mötte han ett par som kom gående hand i hand. Hon hade en blå klänning och vit blus. Han såg ut att vara rätt mycket yngre och var mycket elegant i blazer och grå byxor, av den där sorten som heter chinos. I halsen hade han en sådan där halsduk som eleganta italienska herrar har, när de inte har slips. Han kände genast igen henne. Men hade bara tänkt gå förbi, utan att låtsas om någonting. Men hon stannade och han hörde henne ropa hans namn.
- Lasse, är du här.
- Ja, och du också ser jag.
- Jag bor här sedan sju år.
- Själv bor jag kvar på Grindsgatan.
- I vår gamla lägenhet.
- Ja, din gröna kappa hänger i garderoben
- Fortfarande? Men det är ju mer än femti år sedan.
- Den är kvar. Vill du ha tillbaks den.
- Nja, den passar väl knappast längre. Jag har blivit lite rundare sedan dess. Det här är min fästman Mattia.

De hälsade och hon sa något på Italienska. Antagligen att han var en gammal vän. Säkert inte att han var en gammal älskare. Som hon lämnat för en dansk läkare, när hon studerade till bibliotekarie i Borås. De hade sedan flyttat till Randers i Danmark och fått två barn. Det hade en kompis berättat för honom. Han hade också gift sig och fått två barn. Han hade då bytt sin lägenhet mot en större i samma port. Men efter 25 års äktenskap hade de skilts som vänner och bytt lägenheten mot två mindre. Hon hade fått en i Göteborg och han fått byta till sin gamla lägenhet. Så nu var han tillbaks igen där livet en gång vände för honom. När han öppnade garderoben hängde, till hans förvåning, en grön kappa han kände igen där. Som en påminnelse om att tiden ibland är ingenting och ibland mycket lång.

Nästa dag ringde det från receptionen och killen där berättade att en dam var där och frågade efter honom. Han gick ner och hon satt där med en kopp espresso och väntade.

- Hej, jag tänkte på dig hela natten.
- Jaha, vad tänkte du då.
- På vilka vi var och hur fel allt blev.
- Säger du det. Hur blev det fel.
- Vet inte riktigt, men fel blev det och nu är det försent att rätta till.
- Men det blev väl ändå rätt bra till slut.
- Jo, kanske det. Efter en del kringelkrokar blev det väl det.
- Ska vi gå en promenad.
- Nja, Mattia är väldigt svartsjuk och skulle nog bli sur om han fick höra att du och jag går tillsammans. Dessutom syns det nog att jag minns vår kärlek.
- Men vi var så unga då. Så unga att jag inte lärt mig skilja på kärlek och förälskelse.
- Jag sökte nog trygghet och älskade väl Preben. Men förälskad var jag nog aldrig i honom.
- Ja förälskelse är ett otyg. Gör en ju helt dum i huvudet. Det är väl egentligen bara passion och tarmvred som är värre åkommor.
- Så nu sitter vi här 50 år senare och minns det som en gång var.
- Tror du på evig kärlek.
- Nä, sådant är nog väldigt sällsynt.

De såg på varandra och förstod vad som hänt. Han med ovårdat skägg och med trötta ögon. Hon i grön kjol och blommig blus. Bägge förstod vad som hänt. Det fanns ett före och ett efter. Hon log mot honom med ett leende av vemod. Han såg på henne med blick, i vilken det fanns en aning av sorg.

Nästa dag tog bussen honom till Rom och på kvällen gick planet till Stockholm. Flygbuss och tunnelbana. När han kom hem öppnade han garderoben och såg på en grön kappa som hängde där. Sedan drack han en öl och tänkte att Tuborg och förföra andras tjejer, är ta mig fan det enda danskar är riktigt bra på. Det senare borde de ge fan i. Hvergang! När posten kom låg där ett brev från Italien. 

Peter