Jag har gått
barfota i fuktig
mossa och fin sand.
Sett
solen sjunka
i havet och himlen
fyllas av stjärnor.
Jag
har förstummats
av lust och känt
din darrning
fylla
världen.
Berusad av sprit
och kärlek och
därefter
bakfull och olycklig.
Allting finns
och
allting
upphör att
finnas.
Tiden, ljuset och
livet
upplöses
till slut i evighetens
mörker.
Det är
höst
och försommarens
ljusa nätter är
minnen av
minnen.
Det skall visst
bli frost i natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar