Hej vänner!

Jag är i Stockholm och vaktar taxen Stefan i helgen. Det går bra och han verkar nöjd med att träffa mig igen. Vi skall snart gå ut på en prommis i Hagaparken. Där är det alltid full med andra hundar på morgonen. De flesta är betydligt större än Stefan och de är han inte intresserad av att morsa på. Men han kan ibland morsa på en småhund om han vill och får. Det tycker han är kul. Speciellt om det är en tax. För han tycker taxar är bäst och blir alltid glad när han ser en sådan långsträckt kamrat. Det finns två andra taxar han brukar träffa på. En som heter Bernard och en annan som heter Sture. Han har inte träffat dem sedan före sommaren. Hoppas vi träffar dem idag. För Stefan kommer bli jätteglad om vi träffar på dem.

Jag har ju tidigare skrivit om hur obehagligt jag tycker det är med konflikter. Vilket ibland är jobbigt att vara. För då är man ju samtidigt lite lätt att sätta sig på. För vi konflikträdda är ju rätt mesiga typer, som nog i viss mån utstrålar denna mesighet. Vi går runt och verkar snälla. Fast vi egentligen bara är rädda, för att hamna i bråk och att någon skall tycka illa om oss. För det är för mig så obehagligt, att jag gör vad jag kan för att undvika det. Vilket också har ett pris.

Det finns de som tycker det är helt okej med konflikter och gärna använder ett språkbruk som ökar på dessa. Jag har läst att en del börjat reagera på språket i den politiska debatten. Att det har blivit hårt och elakt även mellan företrädare för partier, som inte har odemokratiska totalitära rötter. Det är onödigt och rätt hycklande. Jag reagerar alltid med visst obehag när någon säger sig företräda ”folket”. Som antyder att detta folk använt sin rösträtt på ett felaktigt sätt och detta nu måste rättas till, av de som vet bättre. För det är något odemokratiskt och överlägset, i detta sätt att uttrycka sig. Det har ju nyligen funnits två totalitära idéer som ställt till katastrof. Den ena skapad av en otäck massmördargubbe med chaplinmustasch och en annan av en lika otäck massmördargubbe med valrossdito. Bägge ansåg sig ju var företrädare för ”folket” och mördade i dess namn. Det finns ju fortfarande partier, vars grundare var förtjusta i dessa skräckgubbar. Vilket gör mig rätt misstänksam emot dem och deras demokratiska ryggrad. Men när företrädare för demokratiska partier antyder, att de som inte delar deras uppfattning är onda och vill sina medmänniskor illa, blir jag lite ledsen. Speciellt i en tid när landet hotas av yttre och inre fiender. Tänk om man bara kunde erkänna sina misslyckanden. Oavsett om det handlar om friskolereformen eller om integration och vara modiga nog att säga: ”vi ville väl. Men det sket sig. Nu behöver vi hjälpas åt att reda upp eländet, i en anda av respekt och värdighet.” Kommer aldrig hända gissar jag. Ligger inte för dem som gillar att vinna poäng genom smarta debattknep och medvetna missförstånd. Som tycker ödmjukhet är fånigt och aldrig erkänna ett misstag och ta ansvar för detta.

Den här gången tänker jag inte skriva om de förbannade slemfiskar och flatlöss som är, respektive riskerar bli, president i varsin supermakt. Bara tala om att mina känslor för dessa äckliga stolpskott är oförändrade. Bara så ni vet.

Apropå något helt annat, finns det en diktsamling av den amerikanske 1800-tals poeten Walt Whitman som heter ”Leaves of Grass som kom ut 1855. Det är den som börjar med dikten ”Song of myself”. Där är de första raderna:

”I celebrate myself, and sing myself,
And what I assume you shall assume,
For every atom belonging to me as good belongs to you.
I loafe and invite my soul,
I lean and loafe at my ease observing a spear of summer grass.”

Jag får väl erkänna att jag aldrig kommit så mycket längre i läsandet av denna dikt. Men jag tycker det låter fint med titeln ”Leaves of grass” och gillar dikter som börjar ”Jag hyllar mig själv.” Det är så bra att det är värt att sno lite.

Strån av gräs

Jag drömde om en slätt
av gräs från horisont
till horisont.

Inget annat,
bara strån av gräs
bort mot evigheten.

Visst visste jag att
det fanns berg och hav,
någonstans i fjärran.

Men allt detta
var bortom,
osynligt för mig.

Vinden drog i vågor
genom gräshavet och
det var allt.

Rädda Barnen: https://www.raddabarnen.se/stod-oss/swish/

Peter