Hej vänner!

Igår höll statsministern tal till nationen med anledning av skjutandet och sprängandet som bara de sista veckorna tagit livet av ett antal människor. Flera av dem helt oskyldiga och på intet sätt involverade i kriminell verksamhet. Dessutom har tre småkillar mördats efter att ha dragits in i eländet. Så nu höll statsministern tal och lovade ta krafttag för att stoppa dessa terrorister. Jag såg att oppositionsledaren nu kom med liknande förslag som regeringen. Så det borde finnas grund för samarbete för landets bästa. Men vi får väl se om det blir så. Om ödmjukhet, kompromissvilja och samarbetsförmåga verkligen finns.

Jag lyssnade på ovanstående tal och tyckte inte det var så bra. Men det är kanske mycket begärt att alla skall ha en formuleringskonst och förmåga att hålla tal som Winston Churchill. Som när han enar nationen och ger kraft i talet efter Dunkirk:
”We shall fight in France, we shall fight on the seas and oceans, we shall fight with growing confidence and growing strength in the air, we shall defend our island, whatever the cost may be. We shall fight on the beaches, we shall fight on the landing grounds, we shall fight in the fields and in the streets, we shall fight in the hills; we shall never surrender.”

Jag kom att tänka på olika sätt att att se på hur samhället bör organiseras och styras. Dessa idéer har ju formuleras i ideologier av ett antal gubbar oftast under 1700- och 1800-talet.

De konservativa idéerna formulerades av Edmund Burke som under sin tid nog inte betraktades som så konservativ förresten. Men han gillade inte snabba förändringar som revolutioner, utan betonande vikten stabilitet och vikten att lära av historien. Han tyckte illa om franska revolutionen och förstod att denna skulle utmynna i skräck och mördande, redan innan den gjorde det. Så han fick väl rätt på sätt och vis. Konservatism innebär ju ofta att man vill slå fast om det bestående. Vilket är bra om detta bestående är något bra. Men oviljan till förändringar kan ju också leda till en ovilja att förändra sådant som inte är bra. Som orättvisor och utnyttjande av människor. Men så tänkte nog inte Burke. Som var rätt mycket för förändringar.

Det finns ju också liberalism vars idéer formulerades av en gubbe som hette Adam Smith. Han var både nationalekonom och moralfilosof. Vad jag förstår betonande han människans friheter som religionsfrihet, yttrandefrihet och tryckfrihet. Men också ekonomisk frihet och frihandel.

Sedan har vi Karl Marx som kritiserade kapitalismen och hur den sög ut och utnyttjade andras arbete och skapade ett klassamhälle, där vissa arbetade och andra levde på deras arbete. För att komma till rätta med dessa orättvisor var det nödvändigt med en revolution, då de som ägde produktionsmedlen inte frivilligt skulle lämna ifrån sig dessa. Därefter skulle det behövas en tid av diktatur, innan vi alla skulle bli lyckliga i det klasslösa kommunistiska samhället. Där alla är jämlika. Men hittills har det väl mest blivit som i djurfarmen av Orwell. Där alla är jämlika, men  svinen mer jämlika än de andra och därför skall ha det bättre. Dessa idéer modifierades av de som tyckte att det var att gå lite väl långt och tyckte att det borde gå att genomföra en hel del förbättringar, genom reformer utan revolution. Men några höll kvar vid ursprungsidéerna och kallade sig kommunister och andra blev lite mindre kompromissintriktade och kallade sig socialdemokrater.

Sedan finns det ju ideologier som fascism, nazism och stalinism. Men det är ju mera en typ av brottslighet och inga riktiga ideologier.

Det finns alltså olika ideologier som ser olika sätt att styra samhället och lösa samhällsproblem. Demokratin bygger, vad jag förstår, på att så är fallet. Vi är olika och tänker olika. Så ser världen ut och är inget att göra åt. Den demokratiska inställningen till medmänniskan bör alltså vara: ”Du tycker inte som jag och det är helt okej. Till och med bra, så jag får pröva mina argument.” Det är klart det finns gränser även där. Vilka jävla dumheter som helst kan man inte acceptera. Som rasism och homofobi och annat korkat. Men annars är friheten att tänka och uttrycka sina tankar väldigt stor och bör respekteras. Men man får inte heller uttrycka en önskan om att avskaffa det demokratiska styrelseskicket och dess friheter. Då skall man, ta mig fan, bara hålla käften.

Efter denna långa och lite tråkiga inledning skall jag komma till sak. För jag retar mig jävligt mycket på tonen i den politiska debatten just nu. Just för att den är respektlös och antyder att de politiska motståndarna genom sina beslut, vill sina medmänniskor illa. Som att de medvetet vill förstöra och jävlas med medborgarna. Det verkar finnas en önskan om att öka motsättningar och göra världen till en svart-vit kamp mellan gott och ont. Men just nu går ju kampen i hög grad mellan demokrati och diktatur. Mellan humanism och barbari. Det gäller i Ryssland och det gäller i USA. Då skulle jag önska att de som är demokrater och gilla demokratin, håller en mer respektfull och förstående attityd till varandra och sina motståndares dilemman. Samt har ett språkbruk som visar detta. Voltaire sa aldrig: ”Jag ogillar dina åsikter, men är beredd att dö för din rätt att ha dem”. Det var visst någon, som tyckte att han borde säga så och skrev det i en bok. Det är ändå rätt bra sagt. Även om Voltaire aldrig sa så. 

Men att dra ner pengar till folkhögskolor är trots allt för jävla dumt. De borde tvärtom få ökade anslag. Själv har jag aldrig gått på folkhögskola. Vilket jag önskar att jag gjort. Att dra ner stålar till folkbildning och kultur är ju bara dumt. För arbete, bildning och kultur, gör folk förståndiga och hindra många tillfällen till synd. Så det så.

Jag har tagit helg och vet inte riktigt vad jag skall hitta på i helgen. Har inga som helst planer. Jag kommer vara ensam i helgen och då saknar jag min kamrat katten väldigt mycket. För han var faktiskt ett väldigt trevligt sällskap. Men samtidigt blev jag ju lite låst och det var besvärligt om man ville resa bort några veckor. En gång fick han vara på kattpensionat en vecka, när jag var på resa. Det var inget kul. För jag hade hade dåligt samvete hela veckan. Men nu har han ju, sedan mer än ett år, rest till katternas himmel och lämnat mig kvar här. Så nu är det minsann lite synd om mig istället.

Som Bertrand Russel så klokt sa till tröst för oss osäkra och fyllda av tvekan:
”The whole problem with the world is that fools and fanatics are always so certain of themselves, and wiser people so full of doubts.”

 

Slava Ukraini

Peter