Hej vänner!

Som ni vet är jag numera en surgubbe som tycker det mesta är skit och pannkaka i världen. Jag försöker vara positiv och glad. Men det går ta mig fan inte längre. För så fort man försöker händer något dumt och otäckt som får mungiporna att peka nedåt igen. Som nu när folk från Eritrea kommit till detta lilla land vid polcirkeln, för att lösa sina konflikter här. Ett gäng stöder tydligen en diktatur av värsta slag och ordnar festival, för att visa sitt stöd. Deras motståndare verkar anse att deras kamp mot denna diktatur, bedrivs bäst genom att försöka slå ihjäl folk här. Vilket är att visa liten respekt för vårt lands lagar. Dessutom protesterar de genom försöka skada de poliser som har att upprätthålla dessa lagar. Vad fan de nu har gjort för ont. Dessutom har man lyckats tillfoga varandra skador, som säkert kommer kosta flera miljoner i vårdkostnader. Som svenska skattebetalare skall betala. Så man blir liksom undrande. Vad gör företrädare för en diktatur här? De kan ju knappast vara flyktingar och vara här av den anledningen. Men också hur deras motståndare tänker, som tycker att det är rätt att bedriva sitt motstånd med våld i ett demokratiskt land, som gett deras flyende landsmän asyl. De enda som säkert är glada över denna jävla cirkus är väl företrädare för ett parti på yttersta högerkanten, som nu bara kan säga ”vad va det vi sa” och spara in på valaffischer vid nästa val.

Det är förresten Pridevecka och en företrädare för det parti som nu alltså sparat in massor med pengar på att slippa trycka valaffischer, har sagt korkade saker med anledning av detta. Som att antyda alla som stöder detta firande av rätten att älska andra, på något sätt stöder övergrepp på barn. Även statsministern har, enligt den knäppgöken, pedofila böjelser när han firar med regnbågsflaggan. Men vad jag vet finns det pedofiler som förgriper sig på småflickor och är heterosexuella eller vad man skall kalla det. Så den typen av sjuklig perversitet verkar finnas, oavsett vilken sexuell läggning man har. I vilket fall som helst, om är man tokig på det sättet och farlig för barn och inte frivilligt söker vård, får väl samhället tvångsvårda dessa individer inom lås och bom. Men vad detta har med normala vuxna människors ömsesidiga kärlek och sexualitet att göra, vet i fan. Inte ett jävla något vad jag förstår.

Men det är klart att jag som väldigt heterosexuell man, försvarar denna min onaturliga sexuella läggning. Som leder till så mycket för samhället skadligt. Bara denna otäcka manliga blick, som sådana som jag har en tendens att fästa på damer som går förbi. Även ställen på kroppen som man bör undvika att så mycket som tänka på. Än mindre klä av i fantasin. Men sådana är dom, de heterosexuella. Allt är deras fel, som det så riktigt sjungs i en visa. Onaturliga och mer eller mindre perversa, hela gänget. Tänder på stackars kvinnor och lurar in dessa oskyldiga blommor, i allt möjligt snusk. Vilket en del av dessa vackra varelser, konstigt nog, till och med verkar uppskatta. De heterosexuella har mage att kalla detta perversa intresse för kärlek. Onaturligt, perverst och skamligt är vad det är. Fanns det någon flagga som hyllade denna typ av så kallad kärlek, borde den genast rivas ned. Men tills vidare får man väl elda upp de böcker som beskriver eländet. Även sådana som verkar vara oskyldiga beskrivningar av något så onaturligt som lust och kärlek, mellan man och kvinna bör förstöras. Finns alldeles för många. För att inte tala om alla visor på temat. Den heterosexuella maffian håller ju på att ta över hela samhället. Otäckt att tänka på. Det finns visst religiösa samfund som bedriver omvändelseterapi, där man med guds hjälp, kan botas från sin heterosexualitet och bli normal. Jag får väl hoppas att de når framgång i sitt arbete.

Det finns som sagt ingen som helst anledning att vara glad. Det är för mycket krig, skjutningar och sprängningar, för att det skulle finnas någon större plats för en sådan känsla. Men det har jag ju tjatat så mycket om tidigare att jag inte tänker plåga er med sådant den här gången. För ni kanske mår rätt bra och då vill jag inte dra ner i mörkret. Ner i den hopplöshet inför samhällsutvecklingen, där jag vistas rätt mycket nu för tiden. Skulle man någon dag känna lite glädje och hopp är det ju bara läsa några tidningar, så går det över. Hur fan blev det så här? Ibland kan jag tänka att det kanske vore bra att emigrera innan det blir ännu värre. Men i så fall vill man ju ha med alla man älskar och tycker om. De kanske inte vill hänga med och då skulle man väl känna sig gammal och ensam på Nya Zeeland, yttre Hebriderna, Arranöarna eller dit man flyttat. På Arranöarna pratar de ju bara gaeliska dessutom även om de förstår engelska. Min gaeliska är ju rätt begränsad. Jag vet att när man skålar säger man ”sláinte”, som betyder “hälsa” ungefär. Vad “cnag” betyder tänker jag inte tala om. Det får ni ta mig fan fundera ut själva.

Men jag tänker på hur tokigt vi beter oss som mänsklighet. Jag tänker på liknelsen om killen som inte byggde sitt hus på hälleberget, utan i sanden (Matteus 7). ”Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna blåste och slogo mot det huset; och det föll omkull, och dess fall var stort.” Ibland känns det som att det är det som håller på att hända. I vårt oförstånd bygger vi inte på fast mark, utan i lösan sand utan att tänka på konsekvenserna. Som att vi i vårt kortsiktiga tänkande håller på att förändra klimatet så torka och översvämningar håller på att göra vår planet, till stora delar obeboelig. Sommarens värmerekord och torka runt Medelhavet borde väl ändå vara en väckarklocka även för de mest lomhörda klimatförnekare.

Nu skall jag gå och lägga mig. I morgon skall jag lägga in saltgurka. För jag har börjat få gurkor på min kolonilott. Om bara hälften av alla gurkblommor skulle bli gurkor så kommer jag ha ättiksgurka och saltgurka ett år framåt.

Peter