lördag 20 maj 2023

Hej vänner!

Ute har det blivit sommar igen. Jag har varit på kolonilotten och vattnat. Det har börjat växa lite sallad och gurka. Rabarbern har redan blivit så stor, att man kan börja plocka den och göra paj och kräm på den. Eller marmelad eller saft om man blir sugen på det. Jag kommer plantera en del andra saker och ställa ut plantor om någon vecka. Det kommer säkert bli något i år med. Men mina grannar är betydligt bättre odlare än jag är. De har också bättre ordning på sina lotter än jag har. Jag odlar ju mest i pallkragar och pillar ner frön lite här och där. Grannarna har fina trädgårdsland där det prunkar i upphöjda rader och inte ett ogräs finns på hela odlingen. Men jag trivs på min kolonilott och är glad över alla blommor som dyker upp. Även om en del nog definitionsmässigt är ogräs, som inte riktigt passar in i en kolonilott. Känner mig väl på något sätt lite besläktad med dessa anarkistiska växter.

Ni som läser denna blogg regelbundet (alla tre) vet att jag i perioder tänker en del på vad modern astronomi kommit fram till vad gäller universum. Det är så fantastiskt och obegripligt. Det finns ju en rad myter om hur allting kom till. Som bibelns skapelseberättelser. Den ena är ju den där om Adam och Eva. Den andra är ju den som börjar ”i begynnelsen var ordet”. Alla religioner och kulturer har väl sin egen skapelseberättelse. De brukar vara mer eller mindre komplicerade och ologiska. För de bygger ju alla på att någon högre makt måste skapat universum. För allt som finns måste ju skapats av någon eller några. Men om allt som finns måste skapats av någon, så måste ju något skapat denna någon. Så frågan blir ju då bara: ”vem skapade skaparen eller skaparna. Så står man där vid startpunktens kaos lik förbannat.

Men hur spännande de olika myterna om världens skapelse än är, så är de ju ingenting mot vad den moderna kosmologin kommit fram till. Enligt den började för sådär 13,7 miljarder år sedan någon sorts entitet expandera, så det som från början var oändligt sammanpressat slungades ut från denna entitets centrum. Det var början på det som ledde fram till allt som finns galaxer, stjärnor, planeter, månar, alla djur, människor och kanelbullar. Dessutom skapades tiden. För före denna stora smäll fanns ingen tid. Så om man undrar vad som fanns innan, så är det en meningslös fråga. För det fanns ju ingen tid. Vilket är en förutsättning för att det skall finnas något före och efter. Så har jag förstått det och det är ju helt obegripligt. I varje fall för mig. Utan tid måste ju allt vara ett jävla kaos. Det var väl då ”Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet”, gissar jag. Runt om rådde kaos och det var det enda gud hade kring sig. Som Stagnelius skriver ”Kaos är granne med gud”. Så var det då och så fortsätter det vara. På min kolonilott råder ännu bara oordning, men det går mot kaos, gissar jag. Men mina kolonilottsgrannar är väl inte direkt gudalika, fast de är granne fmed mig. Som har gula maskrosor bland ruccolan.

Nu skall jag snart gå ut med taxen Stefan på en liten kissprommis till havet. Vi har delat upp promenaderna på följande sätt. På morgonen får han stanna och kissa och skita i lugn och ro. Sedan får han hänga på i min takt på promenaden ett tag. När vi kommer till ett ställe där han kan få springa utan koppel, får han leta efter godis en stund. Sedan går vi hem och vilar. På eftermiddagen får han bestämma takten och nosa på bäst han vill. Vilket tar tid. För han har mycket han vill informera sig om. Sedan vill han sitta på en bänk och kolla in vilka som går förbi. Där sitter vi som två gubbar på en parkbänk. En ung och en som känner sig rätt gammal. För det gör jag faktiskt. Det senaste året har varit rätt påfrestande och fått mig att fundera en del på existentiella frågor. Vilket är rätt meningslöst, då man så sällan får något svar. Man får väl följa Candids exempel och odla sin trädgård. Fylld av blommor och kvickrot.

Hitler sköt sig i huvudet. Stalin dog ensam och hans säkerhetschef Berija avrättades, tillsammans med ett gäng av sina mördarkompisar. Förrädaren Quisling likaså. Den serbiske krigsförbrytaren Ratko Mladić sitter inlåst för gott och kommer dö ensam i sitt fängelse. Så även ondskan har sin tid och en dag hoppas jag rättvisan även kommer i kapp den ryska mördarjäveln och hans anhang.


Peter





Inga kommentarer: