Hej vänner!

Jag läste att astronomer vid Durhamuniversitetet i England hittat ett svart hål som har en massa 30 miljarder gånger solens. Det skall vara lika stort som hela solsystemet dessutom. Så någonstans i universum finns en plats av djupt mörker, från vilket inte ens ljuset slipper ut. Inget annat heller förresten. En kollapsad stjärna som äter upp allt, som kommer innanför dess händelsehorisont. Det låter sorgligt på något sätt. Som en jättelik Morra ur mumintrollen, som vilar i universums ensamhet.

Som ni vet är jag lite insnöad på Jesus. Eller rättare sagt Jesusgestalten som han framträder i evangelierna. Jag tror ju inte på att han var guds son, kunde gå på sjövatten, förvandla vatten till vin eller återuppstå från döden. Det känns på något sätt nästan mer spännande om han var en människa, som för 2000 år sedan gick runt och undervisade kring hur man skulle vara människa. Han förefaller mig rätt mänsklig, om man ser bakom under och mirakel. Han säger mycket klokt om hur man bör vara som människa. Fast han säger en hel del konstiga saker också. Som att man skall riva ut sitt högra öga om man ser med begärelse på en annans hustru. Han tycker också att man skall hugga av sin högra hand, om den är till förförelse. Vad nu det betyder. Vidare att den som gifter sig med en frånskild kvinna, begår äktenskapsbrott. Man får liksom lust att fråga honom, hur fan tänkte du nu. Skulle man följa de råden skulle ju världen vara full av enögda killar, med bara en arm och frånskilda tjejer, som aldrig fick gifta sig igen. Det måste väl antingen bygga på en missuppfattning, av den som skrev evangeliet eller så sa Jesus ibland saker som inte var riktigt övertänkta. Jag hoppas på det förstnämnda. Men om han ibland sa konstiga och inte så genomtänkta saker, så är det väl mera ett tecken på att han var en människa. För sådana är inte perfekta och begår misstag. Man får liksom ta dem på gott och ont.

 

Annars verkar ju Jesus vara rätt mycket till vänster. Han driver månglarna ur templet. Han tjatar om hur orättfärdigt det är att inte hjälpa de som har det besvärligt. Som i liknelsen om den barmhärtige samariten eller när han säger till de som inte är snälla och hjälpsamma ”Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I ej heller gjort mot mig. Och dessa skola då då bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.” Sedan är det det där om kamelen och nålsögat om ni minns: ”Ja, jag säger eder: Det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.” Det går helt enkelt åt helvete för elakingarna, som inte hjälper de som har det svårt. Vilket är utmärkt. Varför de rika skall ha så svårt att komma in i Guds rike, vet jag inte. Kanske för att vissa av dem inte bidrar till att hjälpa till och inte sköter sig och betalar det som behövs, för att alla skall ha det hyggligt. Så var det väl på Jesus tid och så är det väl fortfarande. Så det bästa är väl att vara hjälpsam, snäll och lite fattig för att bli insläppt. Så jag och många av mina pensionerade kompisar ligger väl rätt bra till. Men jag skall inte gnälla. För jag har det rätt bra redan nu, även om jag inte direkt har ett himmelrike.

Jag tror ju inte på varken himmel eller helvete. Det är klart det vore bra om det fanns ett himmelrike och man fick går runt på gator av guld och äntligen fick se gud. Till mig skulle han väl säga: ”nu blev du allt förvånad gubbe. Det trodde du inte”. Nu är det ju inte säkert att jag skulle bli insläppt förstås.

Fast jag skulle vara nöjd även om det inte fanns något himmelrike. Bara det fanns ett riktigt helvete. För just nu tycker jag det finns en hel uppsättning figurer som jag gärna skulle vilja att de hamnar där till slut. Gärna långt ner i en av de nedersta kretsarna som Dante, så väl beskriver i sig gudomliga komedi.

Jag har blivit en grubblare på gamla dar. Funderar en hel del på livet och de erfarenheter detta gett mig. Jag försöker se framåt. Men det går rätt dåligt. Kanske ingår det på något sätt i att man blir lite äldre, att man funderar på vem man verkligen är innerst inne. Vem är man är bakom alla masker och självbedrägerier, som vi nog alla ägnar oss lite åt. För vi vill ju så gärna bli omtyckta och älskade. Man är väl också rädd för att inte få vara med och bli ensam. Ibland till priset att man inte riktigt tror, att man duger som man är. Men det gör man ju egentligen. Fast själv bär jag ibland med mig en känsla av att inte göra det. Lite putsar vi väl alla lite på fasaden för att bli älskade eller iallafall omtyckta. En fördel med att vara 68 år är att man börjar bry sig mindre om andras tyckande. Jag hoppas att jag snart är framme vid den punkten, då jag kan säga: ”om ni inte gillar mig så skiter jag i det. För jag är en rätt snäll människa som följer tio guds bud och den gyllene regeln och det få ta mig fan räcka. Absolut värd att älska och respektera, trots alla mina fel och brister. Ni som tyckt annorlunda under livet och fått mig tvivla på detta, kan fara och flyga åt helvete.” 

 

Ni som läser denna blogg regelbundet vet att jag före jul genomgick en rätt jobbig operation. Innan var jag rätt orolig för hur det skulle gå. Jag var helt enkelt rädd för att dö. Kanske för att min mor för länge sedan, dog under en likartad operation. Men som ni märker gick det vägen och jag sitter här och skriver. Så även om jag skall dö, så är det inte aktuellt för tillfället. Ärendet är bordlagt tills vidare. Solen skiner, sipporna blommar och fåglarna sjunger. Nu behövs det bara att det blir fred i Ukraina och den jävla krigsbrottslingen och hans anhang, ställs inför rätta. Sedan skulle jag bli lite nöjd. Om de jävla kriminella gängen och klanerna låses in eller utvisas, skulle jag ta mig fan kosta på mig ett riktigt leende. Sedan återstår bara att klimatkrisen åtgärdas, för jag skall bli i toppform. 

 

Jag läste om att läsförståelsen sjunker och att det finns barn som knappt kan forma bokstäver. För de läser mest på skärm och skriver på dator. Själv hade jag som barn rätt taskig handmotorik och fick kämpa med skrivandet. Men det var nog bara nyttigt. Fortfarande kan jag, om det är något riktigt viktigt, först skriva ner det på papper, innan jag skriver in det på datorn. Först ett utkast med papper och penna. Som jag stryker och ändrar i och sedan skriver ner på datorn, så även andra kan läsa det utan svårighet. För min handstil är för jävlig. När man skriver för hand så hänger hjärnan och motoriken ihop och hjälper varandra i tänkandet, tror jag. Så det är nog bäst att börja med papper och penna, både som vuxen och barn.

Du som tror på gud, be för mig. Som du vet behövs det. Ni som inte tror på gud, kan ju istället göra mig glad, genom att skänka lite stålar till Rädda Barnen:
https://www.raddabarnen.se/stod-oss/swish/

Slava Ukraini
Länge leve Sverige

 

Peter