Hej vänner!

Jag läste Expressen i morse och ur den klippte jag ut följande rubriker.

”Ryska soldater: Vi dödade barn

Kriget i Ukraina Publicerad 18 apr 2023 kl 02.20
Wagnergruppens Azamat Uldarov har erkänt att han dödat barn och civila i Ukraina.

Ryska soldater dödade barn och civila i Bachmut och Soledar.
De erkänner detta i samtal med människorättsorganisationen Gulagu, skriver Meduza.”

”Militärövningen lockar fram vänsterns rysstroll

Ryssland Publicerad 18 apr 2023 kl 05.45
Aurora 23. Just nu övar 26 000 soldater och sjömän på att försvara Sverige mot ett storskaligt anfall.

Fredsrörelsens extrema delar mobiliserar mot en viktig militärövning. Det är illa att de får draghjälp av Svenska freds.

”Riksföreningen Nej till Nato, Kvinnor för fred och Svensk-kubanska föreningen är alla med i Sveriges fredsråd som länge leddes av Agneta Norberg. Genom henne finns två direkta kopplingar till personer med uppdrag i en tankesmedja under presidentadministrationen i Kreml som är en avknoppning av ryska utrikesunderrättelsetjänsten SVR”, säger Patrik Oksanen. Fredsaktivisten Norberg skrev för övrigt för ett år sedan att hon stöder Putins krig i Ukraina – hon hoppades att ”de ryska styrkorna stannar kvar och gör jobbet så att landet blir denazifierat”.

Nu sägs det ju är ju sanningen, är krigets första offer. Men den dör ju inte för det. Så de som stöder och deltar i de planerade demonstrationerna, med sådana kompisar som Sveriges ”fredsråd”, bör tänka på hur det blir när kriget är slut och de ryska krigsförbrytarna ställs till svars. Det blir väl som det blev, för de som stödde Tyskland under andra världskriget, de som stödde Sovjetunionens ockupation av länderna i Östeuropa och våra Baltiska grannländer och de som tyckte att de Röda Khmererna i Kambodja gjorde ett bra jobb, med sina massmord. De får fortsätta sitt liv i skam och en dag föraktas av sina egna barn. För de som deltar i detta, kanske inte håller med och hoppas, som den där tokiga käringen Norberg, att ”de ryska styrkorna stannar kvar och gör jobbet så att landet blir denazifierat”. Men de går i samma demonstrationståg. Vilket i sig är oerhört skamligt och ett stöd för henne och hennes gelikar.

Jag måste sluta läsa nyheter. För jag blir bara ledsen, förbannad och besviken. Numera mest ledsen tyvärr. Det är skit med det mesta och det blir ta mig fan bara värre. Jag känner mig ibland bara liten och maktlös inför en ondskans ångvält, som krossar all fred, all frihet och all humanism, på sin väg mot framtiden. Jag behöver tröst i denna onda värld. Men som Tove Jansson skriver i en bok: ”Vem skall trösta Knyttet och säga som det är, att om natten blir det hemska mycket värre än det är”. Men nu är ta mig fan det hemska lika hemskt oavsett tid på dygnet. Så nu är det ta mig fan ännu svårare att finna tröst och någon som tröstar en.

Förresten träffade jag för några veckor sedan en präst, som tror på gud. Jag har ju inte träffat så många präster under mitt liv. Bara vid bröllop och begravningar. Jag har väl sett några på TV också förstås. Men jag har alltid haft känslan av att de trots att de har rundkrage och talar som präster gör, nog egentligen inte riktigt tror på gud. Att de mer ser det som ett jobb bland andra och där tron på gud, är en del av yrkesrollen. Jag har också hört på några predikningar i mitt liv. Dessa har mest bestått av ett outhärdligt svammel. Som ytterligare fått mig att tvivla på om den som håller dessa, av tomma floskler fyllda tal, verkligen tror på det de säger. Om det verkligen tror på det som står, när det kommer till trosbekännelsen. Vars innehåll är sådant att jag själv inte kunnat förstå, att någon tänkande människa, kan tro på det.

Men nu har jag alltså träffat en präst som jag är övertygad om tror på gud. Inte på något jobbigt hysteriskt sätt, utan bara lugnt och utan åthävor, verkar hon knalla runt i världen och tro på gud och det hon säger. Nu pratade hon om mycket annat också och verkade även då, helt förnuftig och faktiskt mig till tröst. Själv tror jag ju inte ens på att hennes högsta chef existerar och har svårt att se minsta tecken eller bevis för att så skulle vara fallet. Men jag kan ha fel. Det är inte första gången.

Det finns uppenbarligen folk som tror på gud. I värsta fall den där typen av tokiga människor, som med lätt stirrande ögon, har synpunkter på hur andra lever sina liv och tror sig vara utvalda och bättre, än oss vanliga syndare. Sådana som i värsta fall är rent hysteriskt galna, talar i tungor och ler med leenden, som aldrig når deras hysteriska ögon. Men så finns det de som inte alls är på det sättet. Som jag kan vara lite avundsjuk på. Som i en ond värld finner någon sorts lugn och hopp i sin tro. Jag tänker på Pär Lagerkvists dikt om hans mors bibelläsande:

”Nu vänder mor sitt bibelblad
och följer skriften rad för rad,
där Herrens gärning träder fram
så dunkel, allvarsam.

Men när hans ord syns alltför stort
och allt för väldigt det han gjort,
då sitter hon i skymningen
och finner frid i den.

Då sitter hon med handen kvar
på dunkla ord men uppenbar
syns henne världen runt omkring,
dess alla ting.”

Som ni som läser denna blogg vet brukar jag, trots att jag inte tror på gud, rätt ofta citerar bibeln. Varför vet jag inte riktigt. Men kanske också jag känner någon sorts tröst i dessa flera tusen års gamla texter. Som på något sätt säger något om människans liv och villkor, på denna lilla blå planet i universum. Om hur vi bör leva och hur vi i grunden är utlämnade till ensamhet under stjärnorna. Jag gissar att en del som konfronteras med detta kan finna tröst i tron på gud. Andra, som undertecknad, får väl kämpa på ändå.

Rädda Barnen swishnummer: 902 00 33!

Slava Ukraina

Peter